tisdag 29 december 2009

Årets... del II

Jahapp, då har det blivit dags att kolla upp det engelska fotbollsåret.

2009 års...

...bäste spelare:
1. Wayne Rooney, Man Utd
2. Didier Drogba, Chelsea
3. Francesc Fabregas, Arsenal

...manager:
Roy Hodgson. Sen Sir Alex. Sen Martin O'Neill.

...skräll:
Att Hull hängde kvar.

...fiasko:
Newcastle, naturligtvis.

...svensk:
Sebastian Larsson och Jonas Olsson. Övriga är LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGT därefter.

...resmål:
Cobham. Med John Terry som guide, förstås.

...mest positiva arenaupplevelse:
Blackpools mycket gemytliga Bloomfield Road.

...märkligaste:
Alltså, vad fan är det som händer i Notts County?

...lurigaste namn:
Fulhams sydafrikan Kagisho Dikgacoi. Förnamnet är inga problem, men det tog ett tag att klura ut efternamnet. Det ska uttalas "diggaschwoah", typ.

...redan mest bortglömde:
Federico Macheda. Avgjorde i princip guldstriden 2008-2009, nu har vi inte hört av honom på ett tag. Killen har dock tiden på sin sida eftersom han nyss fyllde 18.

...återvändare:
Samtliga Tottenhamforwards. Utom Pavlyuchenko, som nog dock snart återvänder "åt andra hållet", så att säga.

...mest underskattade:
1. Clint Dempsey, Fulham
2. Dirk Kuyt, Liverpool
3. Martin Petrov, Man City
4. Roger Johnson, Birmingham
5. Aaron Hughes, Fulham

...fulaste bortaställ:
Wigans fjolårsvariant samt Wigans nuvarande. Fy skäms.

...fulaste hemmaställ:
Den här säsongens Boltonhemmaställ är... vidrigt.

...gubbe:
Ryan Giggs.

lördag 26 december 2009

Årets... del I

Jag vet att jag skrev att jag skulle ha uppehåll här fram till efter nyår, men det är så jäkla roligt att skriva såna här listor att jag inte kunde låta bli. I denna första delen avhandlas svensk fotboll. Del två handlar om engelsk fotboll. Del tre om övrigt, och del fyra om övrigt övrigt.

2009 års...

...bäste spelare:

1. Tobias Hysén
2. Ivan Obolo
3. Rasmus Elm (så länge han var kvar)

...löfte:
Rasmus Jönsson, men det ska bli intressant om han kan vara lika bra utan Henrik Larsson bredvid sig. Jag sätter även en "bullit" bredvid Mikael Dyrestams, Daniel Larssons (även fastän han har varit med ett tag) och Philip Haglunds namn.

...arena:
Swedbank Stadion i Malmö. Helt överlägsen.

...drag:
Avgörande matchen på Nya/Gamla Ullevi mellan IFK Göteborg och AIK. Jag har varit på Stockholmsderbyn som avgjort toppstrider inför 34.000 åskådare, och Göteborgsderbyt mellan Blåvitt och ÖIS som drog 40.000, men de var inte ens N-Ä-R-A ljudkulissen och spänningen på läktaren i den här matchen. Magiskt.

...fiaskon: Djurgården och Hammarby. Motivering överflödig.

...tack för visat intresse: David Stenman, målvakt i Örgryte i den första omgången mot GAIS. Killen gjorde en karriärknäckande insats.

...mycket snack och (väldigt) lite verkstad: Jan Tauer. Roligare i tidningsartiklar än som vänsterback.

...ersättare: Thom Åhlund, som tog över efter Tony Gustavsson som Hammarbytränare genom att vara på semester i en vecka. Sen vann Hammarby bara en enda match till under hela säsongen (mot BP), och just då var Thom Åhlund hemma och var sjuk.

...svåraste att intervjua: Mikael Stahre, och han vet om det, fast på ett roligt sätt. Vi har pratat ut om det.

...domare: Jonas Eriksson är Allsvenskans bäste.

...mål: Ivan Obolos dunderskott mot Djurgården i maj, alternativt Tobias Hyséns petning och smekning mot Hamstad eller hans magiska lobb mot Kalmar. Kan inte bestämma mig. Emil Johanssons mål i första omgången mot Elfsborg är inte så dumt det heller.

...äntligen: Efter 833.719 Allsvenska matcher fick Daniel Tjernström vinna SM-guld. Självklart var det också han som definitivt avgjorde guldmatchen. Bra sagor skrivs så.

tisdag 22 december 2009

Lugn och ro

Nu pausar jag den här bloggen fram till strax efter nyår, jag laddar för fullt fram till dess för att komma tillbaka med full styrka.

God jul och gott nytt år, och tack för att ni följer bloggen!

måndag 21 december 2009

Tidig julklapp

Idag jublar både Boltons och Wigans fans! Inget av lagen kommer nämligen att förlora ikväll eftersom matchen mellan dem är inställd. Det snöar för mycket i nordvästra England, tydligen.

Jag skulle ha kommenterat matchen, och som tur är hade jag inte kommit så vansinnigt långt i förberedelserna. En timmes googlande på Maynor Figueroa, Gary Cahill, Charles N'Zogbia och Jlloyd Samuel bjuder jag på.

Inställda matcher är tråkigt, men på något sätt en Tipsextranostalgi, och ni som läser den här bloggen vet att jag inte kan få nog av just sånt.

En annan sak - Richard Henriksson menar att man, på Stryktipskupongen, sätter ett "X" i rutorna oavsett vilket tecken man än kryssar i. Själv hävdar jag att man skriver "1" för hemmaseger, "X" för oavgjort och "2" för bortaseger. Vem har rätt?

Terry Travels

Att News of the World gillar att lura fotbollstränare och/eller fotbollsspelare att göra dumma saker kan vara lite underhållande (typ: "Svennis" hos shejkerna), men nu har jag tröttnat på dem. Om någon kommer och erbjuder en massa konstiga saker kan i princip vem som helst, även en redan stenrik John Terry, bli girig och få för sig att smussla litegrann. En annan detalj är att träningsanläggningen Cobham inte är SÅ häftig att det är värt £10.000 att se den, inte ens om John Terry är guide.

Helgen var i många avseenden helt galen, men mycket underhållande. Fulhams 3-0-seger över Man Utd kan man förstås skylla på alla skador hod United, men ändå! Liverpools insats mot Portsmouth vete fan vad man ska skylla på, dålig inställning ligger närmast till hands. Chelsea fick fin hjälp av domare Mike Dean, som uppenbarligen älskar straffsparkar. Dels ville han ju se Frank Lampard försöka hela TRE gånger innan han tyckte att det räckte, och dels har han nu dömt 23 straffar i Premier League sen starten av förra säsongen - 10 mer än någon annan domare.

Att Man City sparkade Mark Hughes var väl bara en tidsfråga - fast år fel håll. Jag fattade aldrig varför han ens fick leda laget från säsongsstarten. Nu kändes det som att han fick visa upp sig för publiken några extra varv innan han till slut fördes mot sin avrättning, och det är dåligt skött av Cityledningen. Roberto Mancini är en jäkligt intressant ersättare, men han vet förstås att han inte får förlora mer än två matcher på de närmaste 17 i ligan, för då är han sämre än Hughes. Å andra sidan räcker det om han vinner fler än sju av 17, för då är han bättre än Hughes åt det hållet istället.

Tottenham och Aston Villa smyger på och blir lite bortglömda ibland, men båda lagen stod för starka arbetssegrar och får fira jul på femte respektive fjärde plats. Sehr gut, som tyskarna säger.

Nu ska jag iväg till Fan-TV för att vara med i EuroTalk, man måste ju bjuda tillbaka lite eftersom David Fjäll var med i Rule Britannia i fredags. Härlig inavel i sport-TV-Stockholm... Avsnitt tre av Rule Britannia dyker förresten upp på webben inom kort.

Om ni inte får nog av bilderna ni får till er i programmet finns det förresten en massa extramaterial, diskussionsforum och dylikt på Rule Britannias Facebooksida - väl skött av min kollega Johan Eslander.

fredag 18 december 2009

Tre av tre?

Chelsea-Inter
Milan-Man Utd
Porto-Arsenal

Där har ni de engelska lagens lottning i Champions Leagues åttondelsfinaler. Givetvis blir det grymt roligt att se Chelsea mot Mourinho, och lika kul att se David Beckham mot Manchester Utd. Arsenal bör spöa Porto, men de andra två matcherna ser riktigt tuffa ut. Som den anglofil man ändå är tror jag att alla de engelska lagen går vidare.

Julfest dagen före sändning...

...ja, hur tänkte de egentligen uppe på Canal+ när de planerade in en gigantisk julbaluns 24 timmar före dagens Rule Britannia? Idag är jag lite lätt sliten och har en oförklarlig smärta strax under hårbotten. Det blev dock inte SÅ farligt, men man är ju inte 25 längre, o.s.v.

Så här såg det ut på Ulriksdals Värdshus igår kväll:

Ankan, Boorken, PR-Ulrika och Fjellström.

Åt det här hållet var det suddigare, men jag tror mig kunna urskilja Nora, Richard H, Blohm, Oldéen och Fredriksson.

Richard Henriksson var skötsam och gick hem tidigt, vilket är mycket bra eftersom han ska vara med i Rule Britannia idag. David Fjäll gör oss sällskap, och vi ska snacka om Wolverhamptons laguttagning, Aston Villas Champions League-chanser, Birminghams hysteriska form samt lite om Gianfranco Zola. Om ni har någon fråga till någon av oss i studion får ni snabba er på att mejla mig nu, så kanske vi tar upp den. jonas.dahlquist@canalplus.se är adressen, men det visste ni redan.

onsdag 16 december 2009

Birminghamflyt och flytt

Så här har mitt liv sett ut de senaste tre-fyra dagarna:


Förutom obligatoriskt ryggont och en oförklarligt svullen högerfot har flytten gått bra, och numera är jag alltså förortsbo. Ain't no love in the heart of the city, som vi säger här ute.

Lite statistiska poänger från gårdagens PL-matcher ska vi väl hinna med, tycker jag:

* Aston Villa har nu bortabesegrat Liverpool, Man Utd och Sunderland. De har dessutom spöat Chelsea hemma på Villa Park, och plötsligt ser de ut som en allvarlig utmanare till topplagen. Hur de kunnat förlora mot Wigan, West Ham och Blackburn känns konstigt.

* Att Emile Heskey gjorde mål mot Sunderland kan inte ha kommit som en skräll. Aston Villa är nämligen den femte(!) klubben han har gjort mål för mot Sunderland.

* Birmingham är Premier Leagues bästa lag sett till de åtta senaste matcherna! Det är inget annat än en skräll. Sex segrar och två oavgjorda är deras facit sen mitten av oktober. Den här säsongen har de hållit nollan i sju matcher - bara Chelsea är värre med nio.

* Sämsta laget de senaste åtta omgångarna är förresten Sunderland.

* Boltons Ivan Klasnic har nu gjort fyra mål på sina fyra senaste ligamatcher. Johan Elmander har gjort fyra mål på sina senaste 28 ligamatcher. Man kan inte säga att Gary Megson gör fel som petar Elmander, även om det känns trist.

* Mick McCarthy mönstrade b-laget mot Man Utd eftersom han ändå utgick från att hans Wolves skulle förlora matchen. Tråkigt? Ja. Cynisk? Ja. Fegt? Ja. Smart? Förmodligen.

Till sist en rolig länk från en helt annan liga, nämligen tyska Bundesliga, där Hannover verkligen gjorde allt för att förstöra sin egen dag. Tre självmål i en 5-3-förlust, och samtliga självmålen kommer från utanför straffområdet! Borussia Mönchengladbach tackade och tog emot.

Samma mamma

måndag 14 december 2009

Försvunna dagar

Idag ska jag påbörja en flytt från vår gamla lägenhet till den nya. Den fortsätter imorgon, så det blir inga inlägg (förutom detta) förrän på onsdag.

Fredagssändningen av Rule Britannia gick bra, och slipar vi bara ytterligare lite på några detaljer är vi snart där vi vill vara. Steve Galloway är en fantastiskt härlig snubbe, och Alexander Axen likaså! Just Axen känns som en blandning av en fotbollstränare, en tvättäkta supporter, en anglofil och en TV-expert. Som klippt och skuren för Rule Britannia, alltså. Hans kära Southampton vann förresten mot Tranmere i lördags (3-0) och ser ut att gå mot en kvalplats upp till The Championship, trots att de startade med en massa minuspoäng.

Lördagssändningen var skitkul, med stor dramatik mellan Stoke och Wigan, samma sak i mötet Chelsea-Everton och Bolton-Man City. Att sedan Aston Villa spöade Man Utd borta gjorde inte omgången mindre iögonfallande, direkt...

Gårdagens stormatch på Anfield var ganska så välspelad, och jag måste säga att jag inte trodde att Arsenal skulle kunna vinna. Jag hade tydligeen glömt bort att Arshavin "alltid" gör mål på Anfield.

Webversionen av Rule Britannia dyker upp på Canal+ hemsida senare idag, bara att förkovra sig! Nu sätter jag igång med kartongbärandet.

fredag 11 december 2009

Uppoffringar man får göra

Snacka om att jag känner mig som en usel pappa idag. Samtliga föräldrar till ungarna på dagis kommer att samlas vid 14.30-tiden och titta på ett väl inövat luciatåg, men själv måste jag sitta i en källare och jobba. Förvisso är det ingen dålig ursäkt eftersom det är mitt eget fotbollsprogram det handlar om, och gästerna Alexander Axén och Steve Galloway ser jag mycket fram emot att prata fotboll med! 19.00 ska ni ha kastat After Work-ölen ifrån er och hunnit sätta er i TV-soffan, Rule Britannia är verkligen den optimala uppladdningen för På Spåret. Idol? Knappast, va.

Att det är värt att göra sociala uppoffringar som missade bröllop, begravningar och dagisluciatåg fick jag bevis på i måndags kväll, förresten. Efter matchen mellan Timrå och Södertälje gick jag, Ankan Parmström, Anders Fredriksson, Björn Oldéen, Arto Blomsten och redaktör Johan Norsebäck och tog oss en matbit och en öl på den lokala puben. En herre kom fram till vårt bord och ville ha en bild på sig själv och Ankan, och det gick givetvis bra. Sen såg han att jag och Anders Fredriksson satt mittemot och utbrast: "Vafan, kungen av Premier League - jag måste ha en bild på oss också!". Det lustiga var att det var mig han menade, och S-A-T-A-N vad sur Fredriksson blev! Han har ju varit Premier League-kommentator sen 1990, så det tog nog hårt i det Fredrikssonska hjärtat, det där. Ödmjuk som jag är så har jag inte påpekat det roliga i det inträffade i mer än ca: 7-8 olika SMS till Fredriksson hittills...

torsdag 10 december 2009

I know nothing

Nyss hemkommen från en jullunch med några Canal+kollegor och lite andra människor från övriga Stockholmsmedia. Gott och trevligt som sig bör, Ulla Winbladh är en Stockholmsklassiker!

Många verkar ha frågor om Premier League-rättigheterna, och ni är ett par stycken som har mailat mig eller undrat i kommentatorsfältet. Jag kan ärligt säga att jag inte har en aning om vad som händer, det där sker så långt ovanför mitt huvud att jag känner mig som Aaron Lennon i en nickduell. Bara att avvakta och se vad som händer, helt enkelt.

I det förra inlägget länkade jag till det första Rule Britannia-avsnittet, men sen ändrade någon spjuver adressen till Rule Britannia-sidan. Därför fungerade länken inte under gårdagskvällen. Nu fungerar den igen.

onsdag 9 december 2009

I Nobeltider...

...passar uttrycket "Äntligen!" ganska så bra, även om det den här gången inte alls handlar om Gert Fylkings reaktion på litteraturpristagaren. Nu handlar det istället om att Rule Britannia finns på nätet. Ni hittar det här.

tisdag 8 december 2009

TV på nätet (och caférecension)

Det har smattrat på ganska så bra i min Inbox och i kommentatorsfälten här på bloggen den senaste veckan, och väldigt många av er vill veta om/när Rule Britannia kommer på nätet. Svaret på den frågan kommer här:

Ja, det ska dyka upp nu under veckan - mest tack vare det (vad det verkar) relativt stora intresset. Det finns bara ett krux, eftersom vi har bilder på Premier League-matcher som "inserts" så måste vi förvränga dem i internetversionen på grund av rättighetsskäl. Det kommer alltså även fortsättningsvis vara överlägset mycket trevligare och bättre att se programmet klockan 19.00 på fredagkvällen, men nu finns snart detta som ett kompletterande alternativ.

På fredag så är Steve Galloway och Alexander Axén gäster i programmet, och vi kommer mestadels att prata om fotboll, tror jag.

Kom hem från Sundsvall för ett par timmar sen, och jag måste säga att jag rankar Hotell Knaust som det bästa jag har bott på under mina jobbresor i Sverige, i skarp konkurrens med Savoy i Malmö (förbaskat trevlig och proffsig personal), Gothia Towers i Göteborg (räkmackan uppe på Heaven 23 är obligatorisk) samt Gessles Tylösandshotell, vad det nu heter. Där står kocken och gör omelett till en på frukosten, och det tycker jag är trevligt.

Här kommer en annan topplista som inte har med fotboll att göra, nämligen Södermalms tre bästa fik:

1. Kaffebar - låg förut ute på Hornsgatan, men har nu ny adress på St.Paulsgatan 17 (hörnan Kvarngatan). Världens godaste kantarelltoast, suveränt kaffe och alltid kul att snacka fotboll med en av ägarna, Johan, som håller på IFK Norrköping.

2. Sam's espressobar - beläget 40 meter från min sons dagis, och ett dagligt stopp för mig. Hur litet som helst, i princip befriat från sittplatser, klart begränsad smörgåsmeny, och ett helt otroligt bra kaffe. Inga långsittningar här inte! Snabbt och trevligt, lite häng vid bardisken, alla pratar med alla och är man där i 5-6 minuter så hinner halva Hornstulls befolkning komma förbi. Ägaren Sam är för jäkla skojig också, ibland kommer han på att han måste göra ett ärende. Då går han bara och säger "Kollar ni till baren i några minuter?", sen får man se när han kommer tillbaka. Hornsgatan 142.

3. Caféet i T-banan Hornstull - jag vet inte vad det heter, men om man går ner i Hornstulls tunnelbanenedgång från hörnan Långholmsgatan/Bergsunds Strand så kommer man rätt. Litet och oansenligt, bryggkaffe och ostfralla, med ett jäkla tempo eftersom det passeras av stressade stockholmare på väg till jobbet. Mycket goda bullar, som jag ibland köper med mig till FanTV-gänget när jag är där och spelar in "EuroTalk". Stockholm är en stad med enormt New York-komplex, och alla verkar tro att det mest New York-iga som finns är en clean hotellbar, men det är det inte. Ett stressat, stökigt och helt omodernt fik i tunnelbanan - det är New York, det!

måndag 7 december 2009

En sorts Björn Hellberg

Foto-Jocke brukar ofta skaka på huvudet när vi är ute och reser tillsammans - han upphör nämligen aldrig att förvånas över hur förvirrad jag kan bli när det handlar om resor. Skulle man lägga ihop det totala värdet av saker jag har glömt kvar på hotellrum, flygplan, restauranger och annat under de senaste sju åren tror jag nog att det är närmare ett sexsiffrigt belopp.

Just nu är jag i Sundsvall eftersom jag ska vara hockeyreporter på Timrå-Södertälje ikväll. Reste upp tillsammans med resten av studiogänget med X2000 och checkade in på anrika, härliga Knaust i Sundsvall. När jag kom in i mitt rum på den fjärde våningen blev jag förvånad. De hade uppenbarligen råkat ge mig nyckeln till ett s.k. "dagrum", eftersom det inte fanns någon säng där. Jag letade och letade och började slita i soffan för att se om det kanske var en bäddsoffa, men det var det inte.

Jag gick ner till receptionen och förklarade mitt problem för den vänliga receptionisten, när hon undrade om jag kanske inte sett trappan. "Trappa?", svarade jag - och hon skrattade lite lätt. När jag kom upp till rummet igen såg jag, till min förvåning, att jag har ett rum med två våningar - och hur jag kunde ha missat trappan upp till sovdelen är nu en gåta i sig.

Trappan till vänster i bild - i princip osynlig som ni kanske kan se.

Som min flickvän brukar säga: "Konstigt att du kan hålla ordning på varenda spelare i Premier League samtidigt som du inte vet om du har lagt fjärrkontrollen till TV:n i kylskåpet eller i soporna".

Engelsmännen värmer upp inför VM...

...genom att missa straffar. Frank Lampard och Jermain Defoe brände sina mot Man City respektive Everton - men de var inte ensamma. Här följer ett sammandrag av de straffar som slogs i den här Premier League-omgången:

Portsmouth - Burnley: Pompeys Aruna Dindane slår straffen trots att Kevin-Prince Boateng satte sin straff mot Man Utd förra helgen. Märkligt att de bytte straffskytt! Brian Jensen går åt rätt håll och straffen är direkt uselt slagen. Jensens andra straffräddning den här säsongen (Everton missade också en mot Burnley, men Saha sköt utanför).

Arsenal - Stoke: Minsann! Arsenal fick sin första straff i ligan den här säsongen, och Cesc Fabregas fick förtroendet. Med tanke på hur överlägsna Arsenal var i matchinledningen borde ett mål ha varit helt logiskt, men Thomas Sörensen hade inlett fint och Arsenalspelarna verkade smått förnärmade över att deras passningsspel inte resulterat i minst en 5-0-ledning. Fabregas straff var inte dålig, men Sörensen gick tidigt och kraftfullt och räddade snyggt.

Everton - Tottenham: Everton har en miserabel säsong där precis allt verkar gå emot dem, och så får de straff emot sig på övertid hemma mot Spurs efter att ha hämtat upp ett 2-0-underläge - och så är det glödhete Jermain Defoe som ska slå den. Det kan väl bara sluta på ett sätt? Nej, Defoe slår en skitstraff och Howard behåller fötterna i backen och räddar!

Manchester City - Chelsea: City i ledning med bara ett par minuter kvar när vanligtvis bombsäkre Frank Lampard får chansen från elva meter. Ska det bli den åttonde raka oavgjorda ligamatchen för miljardbygget i ljusblått? Nej då - Shay Given går åt rätt håll och Lampard bränner en straff för första gången den här säsongen.

Aston Villa - Hull: Hör och häpna - John Carew satte sin straff.

Fyra av fem straffar räddades alltså av målvakterna i den här omgången. Utan att vara helt säker vågar jag lova att det aldrig har hänt förut att straffräddningsprocenten varit så hög under en helg.

A game of emotions

Gårdagens match mellan Everton och Tottenham var en sorts komprimerad förklaring av vad det innebär, rent känslomässigt, att hålla på ett lag. Jag är inte alls Tottenham- eller Evertonsupporter, men jag tror att alla som håller på något av lagen hade en lite hoppande puls och en slutkörd hjärna efter de 95 minuterna på Goodison Park. Så här upplevde jag matchen:

I första halvlek: Ett Everton i stort poängbehov mot ett Spurs som siktar mot topp fyra. Ännu flera skador för Everton, tufft och bråkigt på planen, ett rött kort hängandes i luften.

I andra halvlek: Tottenham tar kommandot, ska 2009-10 bli deras säsong? Hur bra är egentligen Defoe just nu? Komfortabel 2-0-ledning och en Tim Cahill som - till synes helt medvetet - tar ett gult kort för att bli avstängd mot Chelsea eftersom Everton ändå inte har någon chans på Stamford Bridge på lördag. Uppgivet hos The Toffees. Ska David Moyes få kicken? Hur många skador kan ett lag få, egentligen? Vad nu? Plötslig nervositet bland Tottenhamspelarna. Saha in, varför startar han inte!? Oj, den reduceringen kom oväntat! Nu blir Tottenhamspelarna ännu mer nervösa - är det här vändningen för Everton!!? Herrejävlar!!!! Kvitterat genom Cahill, på nick förstås!!! Vilken upphämtning!! Men JÖSSES!!! STRAFF!!! Defoe mot Howard... 95:e minuten!! Vad är detta för en match!!!!? HAN R-Ä-D-D-A-R!!!!! Domaren blåser av.

Som sagt - tur att jag inte håller på något av lagen, för då hade jag antingen legat på ett obduktionsbord eller i bästa fall på hjärtintensiven. Man hann verkligen gå igenom hela känsloregistret under matchen, och alla frågor och eventuella trender som dök upp i ens huvud skulle kunna fylla en bok. Eller åtminstone ett blogginlägg.

Jag vet att det har spelats större matcher den här säsongen, men i min bok så är nog Everton-Tottenham en av de bästa - om inte den allra bästa - hittills.

lördag 5 december 2009

Dödens grupp

Av någon anledning måste tydligen minst en VM-grupp etiketteras på det sättet. Igår blev det gruppen med Brasilien, Portugal och Elfenbenskusten som skulle få det epitetet. Nordkorea var visst med där också.

Själv tycker jag att det inte fanns en enda grupp som var värd att kallas "Dödens grupp". I min bok måste alla fyra lagen vara så pass bra att de kan tänkas gå till åttondelsfinal för att gruppen ska kunna benämnas som det. Överlag kände jag att grupperna bestod av två bra lag, en potentiell utmanare samt ett strykgäng.

Premiären av "Rule Britannia" klarades av igår, och jag är väl halvnöjd med programmet. Kenny Pavey och Erik Niva var utmärkta, men jag själv hade problem med att kapa snacket i rätt tid samt att komma med följdfrågor på rätt ställen. Det finns en hel del småfix att förbättra, dessutom - men ge det två program till så ska allting sitta! Ni som kommenterat och tyckt att det var för kort kan ha en poäng, vi stod kvar i över en timme efter programmet och drog storys för varandra. Kenny hade en hel del på lager, om man säger så.

Nu är det dags för Premier League-lördag. Slit och släp...

fredag 4 december 2009

De sista förberedelserna

Nu börjar allt att bli klart för premiärsändningen av "Rule Britannia" klockan 19.00 på Canal+ ikväll. Jag känner mig faktiskt rätt så nervös eftersom jag har haft en hel del att stå i med reportageresa till England (kom hem 02.00 inatt) och de vanliga förberedelserna inför Premier League-lördag. När jag blir stressad så blir jag lätt förvirrad, något foto-Jocke kan vittna om. Den här veckan har jag gjort följande:

* Glömt min systemkamera i hyrbilen i England. Utredning pågår.

* Tappat bort ett band med ståuppor vi gjorde för ett reportage. Antingen ligger bandet på en vägkrog strax söder om Leeds, på en pub i Blackpool eller möjligen på något hotellrum. Utredning pågår.

* Köpt en kaffemugg med Blackpools logga på och glömt den på hotellrummet i just Blackpool. Fallet avslutat (jag lär inte få tillbaka den).

* Köpt en flaska whiskey i julklapp till min pappa och glömt den i antingen taxin från Arlanda eller möjligen på planet. Fallet avslutat (den är uppdrucken av någon annan)

* Satt mig på 1:ans buss på väg till jobbet och upptäckt att den körde åt fel håll. Problemet löst.

Annars är allting helt under kontroll.

torsdag 3 december 2009

The juggler

Som ni eventuellt noterade om ni tittade på mina bollkonster i promon för "Rule Britannia" så är jag inte riktigt fullärd. Därför ska jag och foto-Jocke ta oss till södra London idag för att träffa Billy Wingrove, en av världens främsta Freestyle Footballers. Karln kan göra precis vad som helst med en boll, vi får väl se om han är så bra att han kan lära mig några trick också...

Annars har det varit en bra resa hit till England. Vi har hunnit med allt vi skulle göra och lite till, framför allt var det kul att spela in en massa promos till mitt program. Vi står inte bara framför Elland Road och jonglerar, jag gjorde även en fantastisk insats när jag stod och vrålade "Rule Britannia"-sången i en telefonkiosk. Folk skakade på huvudet rätt rejält när de gick förbi, kan jag säga.

Hemfärd sent ikväll, sen ska jag lämna sonen på dagis imorrn bitti innan jag måste hämta en hatt (ni kommer att förstå varför när ni tittar på Canal+ klockan 19.00 imorrn kväll) och efter det är det full koncentration på förberedelserna inför premiärprogrammet.

onsdag 2 december 2009

Promoinspelning

här går det till när man gör en så kallad "promo" till ett fotbollsprogram.

Önskelista

På tre dagar har jag och foto-Jocke hunnit med matcher på tre arenor, varav två var helt nya för mig - nämligen Bloomfield Road i Blackpool i måndags och så The New Den här i London igår. Millwall vann med 3-2 mot MK Dons, och det var inte alls så mycket folk på matchen som jag hade hoppats på. Det som var lustigt att notera, med tanke på alla myter som finns om Millwall, är att myterna stämmer:

* Det såg ut att vara väldigt mycket "hårda grabbar" både utanför och inne på arenan. Jag tror att vi räknade upp till 100 Stone Island-jackor. Sen slutade vi att räkna.

* När toalettdörrarna öppnades i paus så vällde det ut en tjock, sött luktande, dimmig rök därifrån. Jag förstod inte alls vad det var, men foto-Jocke berättade världsvant att det nog var lukten av marijuana. Det var verkligen helt bisarrt hur rökigt det var!

* När det blev mål för hemmalaget lät de 7.900 på läktarna som runt 15.000.

Hur som helst innebar besöket på The New Den att jag nu är uppe i 27 besökta arenor i England. Kravet är att det ska ha varit tävlingsmatch när jag varit där, annars räknas det inte. Om jag fick göra en önskelista över arenorna jag ännu inte varit på match på så skulle den se ut så här:

1. Villa Park - helt otroligt att jag inte lyckats gå på match där än! Jag har varit på både The Hawthorns och St.Andrews, men Birminghams största klubb har jag missat.

2. Stadium of Light - allra helst när det är derby, givetvis, men då får man ju minst vänta till nästa säsong. Ryktet säger att det är sanslöst bra drag här när det är mycket folk.

3. Ewood Park - kanske inte den glammigaste arenan, men eftersom Blackburn trots allt har vunnit Premier League en gång så känns detta som ett måste. Jag är ju dessutom svag för deras hemmatröjor också.

4. Elland Road - när jag började åka till England på jobbresor så sjönk Leeds som en sten i ligasystemet. Därför har det knappt blivit ett enda besök till staden, som faktiskt tillhör de största i England. Allra helst skulle jag vilja se dem i Premier League, men The Championship får funka det med. Nästa säsong, alltså.

5. Bramall Lane - egentligen utom tävlan eftersom Sheffield Utd är mitt lag, men nu har jag byggt upp såna förväntningar på mitt kommande besök där att bara en viss typ av match duger. Ett "Steel City Derby" skulle vara godkänt, liksom en match mot Leeds. Annars vore det mest passande förstås att jag fick kommentera dem mot något storlag i Premier League, men då får jag nog vänta ett bra tag...

Bubblare: Loftus Road, Molineux Ground, Britannia Stadium, Hillsborough.

Bloomfield Road-beviset...

...och The New Den-beviset.

tisdag 1 december 2009

Bye, bye Bolton

Omröstningen här på bloggen om vilket lag ni helst blir av med i Premier League är nu avslutad, och något överraskande ville 25% av er bli av med Bolton Wanderers - ett lag som varit med under nästan hela 2000-talet, som var med och grundade ligan 1888, och som har en svensk i laget. Det måste helt enkelt vara deras spelstil som gjort att de blivit så impopulära. Hull hamnade också på 25% av rösterna, men de fick fem röster färre till antalet, så de blev bara tvåa. Så här slutade det:

25% Bolton
25% Hull
14% Burnley
11% Portsmouth
10% Wigan
8% Wolverhampton
2% Birmingham
1% West Ham

Jag får förvisso detta bara till att 96% av alla klick har registrerats, men det är väl någon inställning som gör att decimalerna inte kommer med.

Själv röstade jag på Wigan eftersom det inte är en fotbollsstad och att det verkligen känns som att man skulle överleva utan dem i Premier League.

Korta Englandsnotiser

Just nu sitter jag och foto-Jocke i vår hyrbil på motorvägen M1 på väg från Leeds till London. Det är ganska lurigt att blogga från min mobiltelefon, och i väntan på att jag får min sprillans nya iPhone på fredag får ni nöja er med korta notiser:

* Blackpool-Preston NE var en otroligt underhållande tillställning som slutade 1-1. En gammal profil som Jason Euell fick hoppa in för hemmalaget, och det var riktigt bra drag på Bloomfield Road. Ikväll hoppas vi hinna gå på Millwall-MK Dons!

* Ni får gärna göra mig en tjänst och gå in på den här sidan - och när ni väl är där kan ni ju skriva att jag bör nomineras, åtminstone. Själv tycker jag att Bank&Niva-bloggen är klart bäst, och sen ska Lasse Granqvist vinna både bästa programledare och kommentator.

* 33 lag i VM ska alltså diskuteras eftersom Blatter tycker att Irland blev rånade på "sin" plats... det är väl ändå att ta i. Felaktiga domslut har ju inträffat förr, liksom. Så länge trögskallarna som bestämmer låter bli att låta domarna ta hjälp av TV-bilder så får vi alla leva med att det händer såna här saker.

* Glöm inte att boka in 45 minuters TV-tittande på fredag klockan 19.00 och framåt. "Rule Britannia" gör premiär i etern då.Utsikten över Bloomfield Road från min och foto-Jockes position igår. Grymt kul match och härlig arena! Blackpool hade - med all säkerhet - varit ett topplag i Allsvenskan, förmodligen Preston också.

måndag 30 november 2009

Kyligt Goodison

Jag vet inte hur mycket det syntes under sändningen igår, men jag tror faktiskt att jag aldrig har frusit så mycket som jag gjorde under gårdagens Merseysidederby. Hade ingen känsel i benen från 70:e minuten och framåt, tror att jag tinade upp först när jag och foto-Jocke satt och käkade Yorkshirepudding på en pub framför en TV som visade Arsenal-Chelsea och Barca-Real.

Egentligen har jag ju en soft spot för gamla arenor som inte är så där "Emirates"-perfekta, men det gäller enbart när jag får gå på match utan att jobba. När man arbetar ska det fungera smärtfritt, och då är inte Goodison Park rätt ställe. Vi fick inte ens plats i mediarummet innan matchen, och jag och den norske Canal+kommentatorn Arve Fuglum fick sitta ute i en trång sändningsbuss och göra de sista förberedelserna. Man har det bättre på Grimsta IP, arbetsmässigt - men sen börjar ju matchen, och då är det en gudagåva att få vara på ett Merseysidederby.

Matchen? Tja, Everton borde ha vunnit, men Liverpool var starka och tog vara på sina chanser. Bilyaletdinov, Fellaini och Cahill är mittfältsnamn som kommer att innebära att Everton klättrar i tabellen snart - men inte förrän de mött Tottenham(h) och Chelsea(b) härnäst. Chelsea ser ju "ganska" så starka ut...

För övrigt:

* Bara två hemmasegrar på tio matcher i Premier League i helgen. West Ham och Wigan var två lag som verkligen behövde just det.

* Arsenal räcker helt enkelt till mot de andra tunga kanonerna i ligan, på sina 19 senaste ligamöten mot (de andra topplagen) Liverpool, Chelsea, Man Utd, Aston Villa, Man City och Spurs så har Gunners bara vunnit fyra.

* Jimmy Bullard är inte klok i huvudet, men en riktigt bra fotbollsspelare. Han är urtypen för en engelsk fotbollsspelare som går hem på läktarna; en gamäng som kan spela fotboll.

* Sju raka kryss för Man City var nog inte vad shejkerna la ut alla de där miljarderna för. Å andra sidan har City bara förlorat en enda match på hela säsongen.

* Portsmouth är årets West Bromwich - de försöker att spela fin fotboll men har inte materialet för att klara av det i Premier League.

* Jack Collison är nog en storstjärna inom ett par år.

Nu ska jag och foto-Jocke åka till Anfield och Old Trafford för att göra lite enkäter med supportrar, ni får se slutresultatet i "Rule Britannia" under hösten. Sen drar vi till Blackpool och gör ett inslag om fotboll och musik, sen ska vi på Bloomfield Road ikväll och se Blackpool-Preston. Slit och släp.

fredag 27 november 2009

En så kallad Supersöndag

Vi har ett ganska trevligt program på söndag, eller vad sägs om Everton-Liverpool följt av Arsenal-Chelsea...? För er som inte har fått nog efter det spelas det tydligen någon klassisk match i Spanien direkt efteråt också.

Givetvis vill ni ha några sköna fakta inför de matcherna, och här kommer det just precis sådana:

* Förbered er på minst en utvisning på Goodison Park, mötena mellan Liverpool och Everton är nämligen de som genererat flest röda kort sen Premier League startade. Så här ser topplistan ut:

Everton vs Liverpool, totalt 17 utvisningar
Liverpool vs Man Utd, 13 utvisningar
Aston Villa vs Newcastle, 12 utvisningar
Chelsea vs Everton, 11 utvisningar
Everton vs Newcastle, 11 utvisningar

* Liverpool har klar fördel om man tittar på resultaten de senaste åren. Everton har bara vunnit ett av de nio senaste ligaderbyna. Två har slutat oavgjort - och sex stycken trepoängare har gått till Liverpool.

* Everton må ha inlett svagt enligt de flesta, men de har faktiskt bara fyra poäng mindre just nu jämfört med förra säsongen efter samma antal matcher. Då slutade de femma.

* Liverpool ligger däremot långt "under budget" jämfört med förra säsongen. Efter 13 matcher 2008-09 hade de 32 poäng och +13 i målskillnad, nu har de 20 poäng och +9.

* Vad gäller Londonderbyt ska ni hålla ögonen på Didier Drogba om han spelar - han har nämligen gjort åtta mål på sina åtta senaste matcher mot Arsenal.

* Senaste bortalaget som vann på The Emirates i ligan var för övrigt just Chelsea. Å andra sidan var det senaste laget som vann mot Chelsea på Stamford Bridge i ligan just Arsenal...

Erkänn att ni blev ännu mer laddade nu!

onsdag 25 november 2009

Målet är målet, del II

Tidigare den här säsongen uppmärksammade jag två saker, dels att det har gjorts väldigt mycket mål i ligan, och dels att det var väldigt få matcher som slutade oavgjort. Håller detta i sig, undrar ni nu förstås? Här kommer svaren på den retoriska frågan:

När det hade spelats 56 matcher så hade det gjorts 159 mål(2,84 mål per match i snitt) och bara fyra matcher hade slutat oavgjort(7%).

Nu har det spelats 127 matcher, och det har totalt tillverkats 389 mål. Det ger ett snitt på väldigt höga 3,063 mål per match, och håller det i sig så är det nytt Premier League-rekord! 1999-2000 var snittet 2,79 mål/match, men hittills spöar den här säsongen den siffran med marginal.

De oavgjorda matcherna har ökat rejält i antal jämfört med den senaste kollen i slutet av september. Nu är vi uppe i 25 matcher som slutat med kryss av de 127 matcherna hittills, vilket betyder 19,69%. Det är fortfarande något lågt eftersom det aldrig har varit under 20% oavgjorda matcher på en säsong i Premier League, men det närmar sig en "normalnotering" rejält.

Just nu...

...på Tegeluddsvägen 3 på Gärdet i Stockholm - förberedelserna inför Hull-Everton. Jag går alltid igenom "match previews" från BBC och SkySports, plus givetvis den sjuka lunta med matchfakta som Premier Leagues produktionsbolag skickar inför varje match. Just idag har de skrapat ihop 25 hela A4 med en massa statistik och fakta om spelare, tränare, tidigare möten, trender hit och dit, o.s.v. Man kan nästan inte misslyckas med sitt kommenterande om man läser igenom den!

En timme om hemmaspelarna, en timme om bortaspelarna, och sen två-tre timmar om själva matchen är vad som behövs för att jag ska känna mig redo för att göra en hyfsad kommentering. Ska bli riktigt roligt, trots att det kanske inte är den mest dundersexiga matchen på förhand.

The first casualty

Föga förvånande blev det igår Paul Hart som blev den förste managern att få sparken från en Premier League-klubb den här säsongen. Resultaten talar för sig själv, och jag måste säga att Hart verkade vara en synnerligen färglös härförare... Visst hade han kunnat haft bättre förutsättningar än de han hade, med spelarflykt och nya ägare som inte har pengar o.s.v, men det var till slut ändå för dåliga resultat som fällde Hart.

Engelsk media rapporterar att det är tre-fyra namn som cirkulerar mer än andra, och jag hoppas verkligen att de har löst frågan till på lördag, då de möter Man Utd hemma på Fratton Park i en match vi sänder i Premier League-lördag. De fyra namnen är:

Avram Grant - "fotbollsdirektör" i klubben just nu, men det känns inte otroligt att han kan ta över managersysslan också. Grant gjorde det oväntat bra med Chelsea, och jag tror att han kan rädda dem kvar i Premier League.

Alan Curbishley - en gång frälsare i Charlton, sedan dess har det väl gått... sådär (läs: dåligt). Jag trodde faktiskt att Curbishley inte längre var med på klubbarnas önskelistor, men där hade jag tydligen fel. Inte en manager som jag tror på allt för mycket.

Darren Ferguson - arvtagaren till Sir Alex, rent köttsligt. Eftersom det är just Pompey - Man Utd i nästa omgång vore detta nästan för bra för att vara sant. Fergie Jr har gjort det riktigt, riktigt bra med Peterborough fram till hösten - och det skulle vara väldigt intressant att se vad han skulle kunna göra här.

Graeme Souness - nej, jag skämtade bara.

tisdag 24 november 2009

Nedräkningen har börjat

Bara tio dagar kvar nu...

Rekordmagasinet

Visserligen börjar nyheten svalna rejält nu, men jag tycker ändå att Tottenhams 9-1 mot Wigan kräver en liten genomgång. Följande Premier League-rekord sattes:

* Åtta gjorda mål av ett lag i en halvlek.

* Fem mål av en spelare (Defoe) i en halvlek.

* Näst största segern i Premier Leagues historia (Man Utd-Ipswich, 9-0, från 1995 kvar som etta).

* Fem mål av en spelare i en match (delas av Defoe med Alan Shearer och Andy Cole).

Så här ser listan ut över de största segrarna i Premier Leagues historia, förresten:

Man Utd - Ipswich 9-0, mars 1995 (fem mål av Andy Cole)
Tottenham - Wigan 9-1, november 2009 (fem mål av Jermain Defoe)
Newcastle - Sheff Wed 8-0, september 1999 (fem mål av Alan Shearer)
Nottingham - Man Utd 1-8, februari 1999 (fyra mål av O G Solskjaer som inhoppare!)
M'boro - Man City 8-1, maj 2008 ("Svennis" avslutade med en storförlust)
Arsenal - Everton 7-0, maj 2005 (till och med Edu fick göra mål...)
Blackburn - Nottingham 7-0, november 1995 (hat trick av Alan Shearer)
Man Utd - Barnsley 7-0, oktober 1997 (hat trick av Andy Cole)
Arsenal - M'boro 7-0, januari 2006 (till och med Senderos fick göra mål...)

En - för Wigan - mycket oroväckande detalj är att alla lag som åkt på en förlust med sju mål eller mer (utom Everton och Man City) några säsonger senare har återfunnits i en lägre division. Ipswich, Sheffield Wed, Nottingham, Barnsley och Middlesbrough harvar numera i The Championship.

måndag 23 november 2009

Tifolänk

Igår skrev jag att Alexander Axén hyllade ett tifo mellan Aris och Boca Juniors. En helt vanlig träningsmatch, skulle man kunna tro - men grekerna hade tydligen gett sig fan på att visa hur ett tifo ska se ut. Kolla här bara.

Undrar hur många miljarder disciplinnämnden hade utdömt i böter här hemma...?

Rule Britannia

Den 4:e december är det dags för vinterns överlägset största TV-premiär, jag talar naturligtvis om mitt favoritprogram "På Spåret", som sänder sitt första avsnitt för säsongen klockan 20.00 då. Lite i skymundan (bara lite) kommer det att ske en annan premiär i TV-världen samma kväll. Klockan 19.00-19.45 samma kväll uppmanar jag nämligen er alla att ladda upp inför "På Spåret" med att knappa in Canal+ Sport 1 på era satellitmottagare och digitalboxar - för då gör undertecknad premiär med talkshowen "Rule Britannia"!

Tio fredagar kommer jag, tillsammans med två väl utvalda gäster, att prata om engelsk fotboll i allmänhet och Premier League i synnerhet. I premiärprogrammet får jag besök av duon Erik Niva/Kenny Pavey, bästa tänkbara start om ni frågar mig.


En av tankarna med programmet är att ta en det av bloggklimatet här på TTIAO - IIN in i TV-världen, kryddat med nyheter och incidenter från den senaste tiden i Premier League. Dessutom ska gästerna få glänsa maximalt, det finns bisarrt mycket fotbollskunskap bland de jag bjuder in till programmet - och det ska märkas. Det ska, naturligtvis, bli skitkul!

söndag 22 november 2009

Elmander måste bort

Efter att ha kommenterat Bolton-Blackburn kan jag inte annat än tycka synd om Johan Elmander som måste spela i Bolton. Jag vet att han har bra betalt för besväret, men som Gary Megson leder laget så innebär det inget annat än att han förstör de bästa åren i Elmanders karriär.

Boltons insats mot Blackburn var genomgående usel. Jlloyd Samuel såg ut som en div 5-spelare och kreativiteten lyste med sin frånvaro konstant. Naturligtvis kröntes det hela med ett spektakulärt självmål signerat Sam Ricketts, med god hjälp av en felplacerad (och tyst) Jussi Jääskeläinen. Bolton ser ut och agerar som ett Championship-lag.

Bolton kommer aldrig att få igen de 11 miljoner pund de betalade för Elmander, så de vill kanske inte sälja honom - men om jag vore Johan Elmander skulle jag försöka ta mig bort från klubben medan tid fortfarande finnes. Alternativet är att stanna kvar och hoppas att Gary Megson får sparken så snabbt som möjligt, för någonting måste hända.

Annars var det kul att jobba idag eftersom GAIS-tränaren Alexander Axén var gäst i Supersöndag. Vi satt och snackade i minst en timme om allt mellan Wandersons bilkörning, tifot i mötet mellan Aris och Boca Juniors till QPR:s bortaläktare och Arsenals träningsanläggning. Axén är den mest fotbollsintresserade tränare jag har stött på, och då talar jag inte om spelsystem och löpvägar, utan om allt det andra som är fotboll. Att han sen håller på Southampton blir bara en liten plump i protokollet.

Det blir mer Axén i Canal+ i vinter, i vilket program avslöjar jag imorrn.

fredag 20 november 2009

Fel som aldrig blir rättade

Jag förstår verkligen den irländska ilskan över att det är Frankrike som spelar VM 2010, och inte Irland. Målet är regelvidrigt, inget snack om det, och Martin Hanssons misstag är enormt. Men - och detta är ett stort men - att kalla det för en konspiration är alldeles för mycket, för Henrys tilltag har inget att göra med det faktum att Michel Platini är fransman. Det har dykt upp ett helt gäng frågeställningar efter matchen, och vi kan väl ta några av dem här:

* Irland kräver att matchen spelas om. Det vet jag inte ens om de själva tror på - i såna fall skulle det få spelas om en hel del matcher ute i fotbollsvärlden...

* Martin Hansson ska inte få döma VM. Det tycker inte jag heller, han är "märkt" av incidenten för all överskådlig framtid och skulle få oproportionerligt mycket uppmärksamhet för alla sina domslut. Hansson är rökt, helt enkelt.

* Thierry Henry ska stängas av i efterhand. Ja, varför inte? Han fuskar till sig ett mål, och det är naturligtvis inte OK. Men ska Henry stängas av så ska man stänga av alla spelare som fuskar till sig straffar och utvisningar för motståndarlaget på samma sätt. Man ska inte göra det "bara" på grund av att det var ett så avgörande mål.
Thierry som ung och oförstörd av fotbollsvärldens kalla cynism.

* FIFA och UEFA har "bestämt" att Frankrike skulle gå vidare. Både ja och nej - jag tror inte för mitt liv att Martin Hansson blivit tillsagd att vara lite vänlig mot fransmännen om det skulle dyka upp en handssituation, däremot så är det enormt klantigt att bestämma att kvallagen skulle seedas en gång till när det blev dags för Play Off-matcher. Man kan inte hitta på regler efter hand, särskilt när lagen blivit seedade en gång tidigare (i själva kvallottningen) och uppenbarligen tagit sig fram till andraplatsen i gruppen. En helt fri lottning hade varit det enda rätta. Nu blev de "stora" länderna gynnade, och här gav UEFA alla konspirationsteoretiker något att klamra sig fast vid.

Om jag - innan Play Off-matcherna - fått välja mellan Frankrike och Irland som VM-deltagare så hade jag valt Frankrike av kvalitetsmässiga skäl. De har ändå kapaciteten att vinna VM (till skillnad från Irland), och ju fler deltagarländer som faktiskt kan vinna turneringen, desto bättre. Som det har blivit efter Play Off-matcherna hade det känts bättre med Irland, för rätt ska vara rätt.

Irland hade kanske inte vunnit en eventuell straffläggning mot Frankrike, men de hade varit värda att få försöka. Nu fick de aldrig den chansen, och Frankrike kan börja förbereda sig för VM.

torsdag 19 november 2009

203 dagar kvar

Längre än så är det inte till dess att VM invigs. Nu är alla deltagarländer klara, och om man för en gångs skull tittar på FIFA's världsranking så ser den ut så här för lagen som kommer att vara med:

1. Brasilien
2. Spanien
3. Holland
4. Italien
5. Tyskland
6. Argentina
7. England
9. Frankrike
10. Portugal
11. USA
13. Schweiz
14. Kamerun
16. Grekland
17. Chile
18. Mexiko
19. Elfenbenskusten
20. Serbien
21. Paraguay
24. Australien
25. Uruguay
27. Danmark
29. Algeriet
32. Nigeria
33. Slovakien
35. Honduras
38. Ghana
40. Japan
48. Sydkorea
49. Slovenien
83. Nya Zeeland
85. Sydafrika
91. Nordkorea

Ett gäng slutsatser av detta:

* Värdnationen förväntas alltså vara turneringens näst sämsta lag. Ändå finns de med i första seedningsgruppen.
* Sverige (rankat 41:a) hade ansetts som ett av turneringens bottengäng.
* Det bäst rankade laget som inte är med är Kroatien (8:a).
* Övriga på topp-25 som inte är med är Ryssland (12:a), Tjeckien (15:e), Ukraina (22:a) och Bulgarien (23:e). De europeiska gamla öststatsländerna är alltså kraftigt överskattade på FIFA-rankingen.
* USA är det högst rankade laget som inte har en snöbolls chans i helvetet att vinna turneringen.
* Eventuell "dödens grupp": Argentina, Holland, Elfenbenskusten, Mexiko.
* Eventuell "skitgrupp": Sydafrika, Slovakien, Chile, Nordkorea.

The cheater and the cheated

Frankrike är VM-klara trots att de har Raymond Domenech som förbundskapten och trots att de egentligen borde ha fått sitt mål mot Irland bortdömt igår. Det är meningslöst att än en gång tjata om TV-kameror som hjälp för domarna (fjärdedomaren MÅSTE ju kunna göra mer än att hålla upp skylten med tilläggstiden och se till att managern står innanför det tekniska området!), men visst hade Martin Hansson haft hjälp av en sån sak igår.

Om Martin Hansson hade sett vad Thierry Henry gjorde så hade han givetvis blåst för hands och sen varnat Henry, men nu såg varken han eller hans assisterande vad som inträffade. Det kan man kanske lasta Hansson för, eftersom en riktigt bra domare alltid står rätt, men det är mycket mer Thierry Henrys fel än vad det är Hanssons.

Martin Hansson är en trevlig kille och en bra domare, men han lär inte få åka till Sydafrika och döma efter det här. Tråkigt, eftersom han har varit Allsvenskans näst bäste domare den här säsongen - bäst var Jonas Eriksson.

Nu ska jag snart sätta mig och börja fundera över VM-grupper - och även om det återstår lite mer än ett halvår så börjar jag bli otroligt laddad för det här världsmästerskapet. Alla de bästa länderna är med, de enda jag kan sakna är Ryssland, Kroatien och Tjeckien. Sverige? Visst hade det varit roligt för oss här hemma, men jag tror inte att resten av fotbollsvärlden sörjer det nämnvärt mycket.

onsdag 18 november 2009

TTIAO - IIN (fantasyuppdatering)

Fantasyligan på Premierleague.com är lika spännande som alltid, och jag noterar förtjust att jag (Dahlquist Utd) ligger på en 189:e plats just nu. 612 poäng har jag lyckats samla ihop, men jag står också inför problem till helgen då mina tre anfallare heter Robin van Persie, Kenwyne Jones och Fernando Torres. Jag tror att jag får ersätta dem med Anelka, Rooney och Keane.

Killen som leder heter heter Samuel Sollerman (Ejrasundsbro SK), och han har tagit lite mer än 100 poäng mer än vad jag har gjort - just nu står han på 723 pinnar, men dramatiken är ofantlig eftersom han bara ligger en poäng före André Koski (Whitewater Rovers). Fjolårssegraren Henrik Aronsson (FC Owl Farm) ligger på en femteplats, och det är förstås fruktansvärt starkt att ligga på en topplacering även denna säsongen av den gode Henrik, som var och hälsade på nere i studion på en lördagssändning för ett par veckor sen.

Jag är mycket stolt över alla som deltar i ligan eftersom det finns hela 185.647 stycken registrerade ligor i spelet, och TTIAO - IIN rankas som den 292:a bästa just nu! Tack samtliga 867 deltagare!!

tisdag 17 november 2009

Liverpool vs Man Utd

Att de två största engelska fotbollsklubbarna - Liverpool och Manchester Utd - just nu står på 18 inkasserade ligatitlar vardera vet de flesta fotbollsanglofiler, men det finns en detalj kring i vilken ordning de respektive lagens titlar har kommit som jag inte vet om ni har koll på, så här kommer den.

Liverpool tog sitt första ligatecken 1900-01, det följdes upp av ligaseger 1905-06.
2-0 till Liverpool.

Man Utd tog sedan sitt första ligaguld 1907-08 och sedan sitt andra 1910-11.
Kvitterat till 2-2.

Sedan kom det första världskriget, och strax efter att ligaspelet återupptagits vann Liverpool både 1921-22 och 1922-23. Sen vann inget av lagen fler ligatitlar under mellankrigsåren, men direkt efter det andra världskriget så ryckte Liverpool ifrån ytterligare genom att ta hem guldet 1946-47.
5-2 till Liverpool.

Dags för en ny Man Utd-replik? Jepp - 1951-52, 1955-56 och 1956-57 vann Man Utd ligan under den legendariske Sir Matt Busbys ledning.
Kvitterat till 5-5.

I mitten av 1960-talet blev det sen rejäl kapplöpning mellan de två storklubbarna. 1963-64 var Liverpool bäst och tog sitt sjätte ligaguld.
6-5 till Liverpool.

Man Utd väntade inte med sitt svar utan tog hem ligan säsongen därpå (1964-65)
Kvitterat till 6-6.

Liverpool svarade på detta omedelbart genom att vinna ligan 1965-66.
7-6 till Liverpool.

Vad tror ni hände säsongen efter det? Alldeles riktigt - Man Utd vann 1966-67.
Kvitterat till 7-7.

Sen började det hända grejer! Liverpool gjorde ett ryck utan dess like, och tog hem ligan ELVA gånger mellan 1973 och 1990. Man Utd var minst ett par steg efter.
18-7 till Liverpool.

Sen bestämde sig Liverpool för att 1991 anställa Graeme Souness, och då gick allt åt helvete för dem. Vid den tidpunkten hade Sir Alex Ferguson fått några år på sig att bygga upp ett sagolikt Utd-lag, och som han har lyckats surfa vidare på den framgångsvågen! Mellan 1993 och 2009 har Man Utd vunnit ligan elva gånger, och därmed...
Kvitterat till 18-18.

Så där står vi nu med vetskapen om att Manchester Utd inte kan vinna ligan igen förrän Liverpool har gjort det, och eftersom det knappast blir den här säsongen (ett s.k "understatement") så kan vi redan nu alltså gratulera Chelsea till titeln 2009-10.

Lite lustigt är det ändå att Manchester Utd alltid har tagit ikapp det titelmässiga försprång som Liverpool byggt upp, oavsett hur stort eller litet försprånget har varit. Liverpool har alltid haft minst lika många ligatitlar som Man Utd, men de har också tappat försprånget hela fem gånger.

One hit wonders - sammanträffanden

Björn Runström och Bojan Djordjic är två spelare som har provat lyckan i den engelska högstaligan utan att riktigt lyckas, de delar bedriften att ha gjort ett enda litet inhopp i Premier League. Djordjic fick hoppa in i den 77:e minuten istället för Dennis Irwin i maj 2001, och Runström fick sina minuter när han ersatte Collins John i den 82:a minuten i september 2006. Lustigt nog så skedde båda dessa framträdandena borta mot Tottenham!

Har vi någon mer svensk som bara har gjort ett enda framträdande i Premier League? Kommer ni på någon? Jag har svaret här: Marino Rahmberg gjorde åtta minuter plus stopptid för Derby borta mot Leicester när de förlorade där med 4-2 i februari 1997. Han ersatte Christian Dailly. Den andre är Janne Eriksson, som lyckades med konststycket att spela hela matchen för Sunderland borta mot Aston Villa (förlust 1-0) samma månad och samma år som Rahmbergs framträdande. Eriksson blev dessutom varnad. Sen blev det inget mer för honom i den klubben.

En annan sak som dessa herrar har gemensamt är att alla har representerat en stockholmsklubb.

Semesterbild

Ao Nang var en riktig turisthåla i Thailand som jag inte rekommenderar någon att besöka annat än som eventuell hållplats för vidare färd ut mot - förslagsvis - Phi Phi-öarna, men EN rolig sak hittade jag där. Det låg nämligen ett galleri på den stökiga huvudgatan som hade följande två oljemålningar närmast skyltfönstret (ursäkta bildkvaliteten):


Jag vet inte vilken av dem som vore skummast att ha hemma i lägenheten - Einstein i grön cardigan eller Rivaldo i Milantröja? Fantastiskt kul att föreställa sig hur en, uppenbart begåvad, thailändsk konstnär suttit i timmar, kanske dagar, och skapat en oljemålning på duk av Rivaldo Vítor Borba Ferreira. Okej för att många spelare har blivit fotograferade och hamnat på posters på pojkrumsväggar runtom i världen, men här snackar vi om en helt annan liga!

Ett tag funderade jag på att gå in och köpa den bara för sakens skull, men något sa mig att den förhandlingen med flickvännen skulle bli svår att fixa. Man måste välja sina krig.

Fjortondagarssummering

Sex timmar efter slutsignalen mellan IFK Göteborg och AIK satt jag och min kollega David med respektive familjer på ett plan till Thailand, och sen dess har jag inte lyckats blogga så mycket som ni kanske har märkt. Nu får det bli ändring på det!

Ska man summera vad som har hänt sen söndagen den 1:a november får det väl bli något sånt här:

* Chelseas mål mot Man Utd skulle ha dömts bort.

* Oerhört tragiskt med Robert Enkes självmord. Gripande på alla sätt, och en viktig debatt som har kommit igång.

* Erik Hamréns presskonferenser verkar bli livligare än Lagerbäcks.

* Zlatan kan gott få vila fram tills det blir EM-kval, tycker jag.

* Rafa Benitez har nog aldrig suttit mer löst på sin managerpost i Liverpool än vad han gör just nu.

* Robin van Persies skada är oerhört allvarlig för Arsenal, sex veckor utan honom är ICKE vad som håller dem kvar i toppstriden på allvar.

* Jag är fruktansvärt glad att Johan Elmander äntligen gjorde mål i Premier League igen. Dels för hans skull, men också för egen skull - nu slipper jag stå och tjata om att han inte gjort mål sen den 13:e december 2008 i Premier League-studion. Känns som att jag knappt gjort något annat de senaste elva månaderna...

* Get well Carlo Cudicini!

* Att Carlos Tevez talade ärligt om att han hade bristande motivation för tillfället tyckte jag var oerhört befriande. Han verkar ha gått vilse i sin karriär. Att han själv känner av det och berättar om det är ett friskhetstecken mer än något annat.

* Märkligt att jag, som gammal Djurgårdssupporter, skulle ha kymiga känslor efter 3-0-segern mot Assyriska i det Allsvenska kvalet. Vad är det för idioter som går in på planen och muckar gräl med det förlorande lagets spelare när allt bara ska handla om glädje?

Ja, det var väl det. Eller var det det? Har jag missat något nu?

I'm back

Inatt landade jag efter en välbehövlig och avslappnande tvåveckorsresa till Thailand. Har det hänt nåt medan jag var borta...?

Jag återkommer om ett par timmar med ett riktigt inlägg, jag ska bara få ordning på den 21 månader gamle sonens jetlag innan jag dumpar honom på dagis. Han tror att det är dag när det är natt och tvärtom, nämligen.

fredag 6 november 2009

Att kalla saker vad man vill

Nar man kommenterar en match fran Premier League sa ar man faktiskt tvingad att saga "Barclays Premier League" ett par ganger i sitt referat, det har Barclays namligen betalat for. Detta ar valdigt latt att glomma bort, sa att saga, men om ni lyssnar pa de engelska kommentatorerna nagon gang sa kommer ni att hora att de sager det med robotliknande precision.

Det ar givetvis urbota tramsigt det har med att salja ut namnet pa ligor och arenor och sen tro att folk faktiskt ska kalla dem for det "nya" namnet.

Globen heter Globen, oavsett vad eventuella sponsorer tycker.

St. James' Park kommer alltid att heta St.James' Park, hur mycket sportsdirect.com misstycker (alltsa, sportsdirect.com@St.James' Park ar givetvis det fanigaste arenanamnet nagonsin, det gar inte att komma ifran).

Chelsea har nu gatt ut och sagt att orden "Stamford Bridge" alltid kommer att inga i arenanamnet pa Chelseas hemmaarena. Det forhindrar ju inte en "Newcastlevariant" dar det nya namnet blir Samsung Stamford Bridge eller nagot sant dar. Det spelar ingen roll. Alla kommer alltid bara att saga "Stamford Bridge" anda.

Nagonstans kommer rim och reson in i bilden, eller kalla det sunt fornuft. Man kan inte kalla vissa saker for precis vad som helst. Sa kommer det alltid att vara.

A andra sidan sa skulle jag latt dopa om den har bloggen till "Mamma Scans Premier League-blogg" eller "Kia C'eed bloggar om den engelska ligan" for en miljon kronor om aret. Inga problem!

tisdag 3 november 2009

En gnutta ledigt

Jag hann till mitt flyg i sondags, sa fran och med igar ar jag pa semester i Thailand. Ni far ha overseende med avsaknaden av aa, ae och oe har i detta inlagget.

Sondagen blev lika rolig och haftig som jag hoppades. Innan matchen kande jag att det inte spelade mig nagon roll vilka som vann, for bada lagen var lika mycket varda guldet, men nar nu AIK vande och vann pa bortaplan sa ar det bara att konstatera att de var Sveriges basta lag 2009, och att de darfor vann rattvist.

Alltid roligt att intervjua segerrusiga manniskor i omkladningsrummet efter slutsignal, men det blev en ganska marklig intervju med Bojan Djordjic. Han inledde med att gasta "Hur kanns det att Sveriges mest overskattade spelare har vunnit guld!!!?", som om jag hade kallat honom det (vlket jag inte har). Jag tror att han blev framrostad till just det i nagon enkat gjord med de ovriga Allsvenska spelarna, och det kanske inte var sa roligt for Bojan - men att inte kunna slappa det utan istallet ga omkring och ha det som absolut forsta tanke nar man har varit med och vunnit SM-guld tycker jag ar konstigt.

Jag brukar ju forsvara spelare som Bojan Djordjic och Henrik Rydstrom just for att de agerar fanbarare och galjonsfigurer for sina lag. Sen ar varken Rydstrom eller Djordjic nagon av de tio basta spelarna i Allsvenskan, men de ar bra i sin roll och som personr for klubben - och det ar minst lika viktigt. Att de andra lagens supportrar stor sig pa dem ingar i rollen.

Nu laddar jag for att hitta ett stalle som visar alla PL-matcherna pa lordag och sondag. De har inte Canal+ har, namligen. Stackars manniskor.

söndag 1 november 2009

Hyfsad arbetsplats

Efter gårdagens sändning av Premier League-lördag så åkte jag och Lasse Granqvist i expressfart till Jönköping, där vi övernattade på ett motorvägshotell i väntan på dagens match. Tommy Åström anslöt sent inatt, och alldeles strax sätter vi oss och kör till Gamla Ullevi i Göteborg.

Matchen mellan IFK Göteborg och AIK behöver inte skrivas upp mer än vad som redan har gjorts. Alla förstår hur viktig den är, hur otroligt slumpartat det är att allt avgörs i den sista omgången och att det utan tvivel är de två bästa lagen som möts. Gamla Ullevi är, i eftermiddag, den bästa arbetsplats man kan tänka sig.

Vilka som vinner? Ingen aning. Båda lagen är värda att vinna guldet den här säsongen, men bara ett lag kommer att göra det.

Livet som fotbollsreporter på Canal+ är nästan alltid roligt, men idag är det något alldeles speciellt. Idag spelas den största matchen i Allsvenskans historia. Idag är jag grymt glad och tacksam över att jag har det jobb jag har.

fredag 30 oktober 2009

Reklam vs reklam

Det här inlägget ska inte ses som att jag rackar ner på Anders Svensson, för det gör jag inte. Anders är en av de bästa mittfältarna i Sverige under 2000-talet och har fått oförtjänt mycket skit - inte minst under VM 2006. En sak man dock kan konstatera är att hans medverkan i en reklamkampanj inte riktigt höll samma mått som - till exempel - de engelska storstjärnornas diton.

Så här ska det se ut. Wayne Rooney gör reklam för Nike.

Så här ska det inte se ut. Anders Svensson gör reklam för en tacopizza.

The rulers of North London

Tottenhamfans som Erik Niva och Simon Bank kan tycka att följande inlägg är stötande (om de nu läser det), men faktum är att Arsenal är bisarrt mycket bättre än Spurs sen Premier League startade. Kolla här bara.

Premier League-matcher på Emirates/Highbury:
9 Arsenalsegrar, 7 oavgjorda, 1 Tottenhamseger (1992-93)

Premier League-matcher på White Hart Lane:
4 Arsenalsegrar, 9 oavgjorda, 4 Tottenhamsegrar

Senaste vinsten för Tottenham mot Arsenal i ligan kom för så länge sen som den 7:e november 1999, då det blev 2-1 till Spurs efter mål av Steffen Iversen och Tim Sherwood. Patrick Vieira reducerade, men Arsenal kom aldrig ikapp och fick två man utvisade. Den ene var Martin Keown, och den andre var... Fredrik Ljungberg. Den gode Fredrik reagerade på det röda kortet genom att göra lite gester mot Tottenhamsupportrarna, och när jag pratade med några Arsenalsupportrar för något år sen så tyckte de att det var just i det ögonblicket som han blev en riktig publikfavorit. För Arsenal, alltså.

tisdag 27 oktober 2009

En måg med klass

Min flickvän har två lillasystrar. Den ena lyckades jag para ihop med min kompis Steve, så han är nu också min måg, som det heter.

Igår fick jag ett födelsedagspaket med posten från honom (bara en och en halv månad för sent), och kan ni gissa vad det innehöll? Jo, följande uppenbarelse:

Sheffield Utd-ölunderlägg. Hur har jag kunnat leva utan sådana tidigare?

Det är det jag kallar en bra släkting!

Paying the penalty

Signaturen "den bockfotade baronen" ville ha en lista över vilka som har fått flest straffar för/emot sig hittills under PL-säsongen. Eftersom jag är er självutnämnde länk till PL-statistiken kommer här svaret på den frågan:

Fulham, Bolton, Everton, Man Utd och Birmingham har ännu inte fått någon straff emot sig.

Burnley, Portsmouth och Wolves har fått flest straffar emot sig, tre vardera, med den skillnaden att Burnley bara har släppt in en av sina tre medan Wolves och Portsmouth har släppt in samtliga.

Det lag som har fått flest straffar åt "rätt" håll är Sunderland, som har fått tre. Samtliga har gått i mål.

De lag som ännu inte har blivit tilldömda en straff är Portsmouth, Hull och Arsenal.

Arsenal kanske straffas (HA!) för Eduardos berömda dykning i CL-kvalet mot Celtic tidigare i höstas. Håller detta i sig ett par omgångar till ska jag sätta mig och kolla igenom hur många eventuella straffsituationer Arsenal har haft offensivt.

Öppet brev

Det finns mängder av självklara skäl till att hoppas på att IFK Göteborgs och AIK:s supportrar ska hålla sig lugna innan, under och efter den (förmodligen) direkt avgörande guldmatchen på söndag, men här kommer ännu ett:

Jag har bokat en resa till Thailand med familjen, och flyget avgår 23.10 från Arlanda på söndag kväll. För att hinna med det måste jag även hinna med planet från Landvetter till Arlanda, och det går vid sjutiden på kvällen. Det får alltså inte bli några som helst förseningar under matchen om jag ska hinna med flyget från Göteborg. Jag måste ju göra guldintervjuer och grejer.

Redaktören David, som sitter i sändningsbussen utanför arenan under matchen, och hans familj ska för övrigt åka med samma plan till Thailand, så detta gäller även honom.

Både AIK och IFK har förresten gjort fantastiskt fina säsonger, båda har överträffat förväntningarna, och båda är "värda" att vinna guldet.

Jag önskar alltid att jag slipper se bråk på läktaren och obehörigt folk på planen, men denna gången alltså av ännu ett skäl. Jag behöver min semester. Tänk på detta, är ni snälla.

Inget sånt här...

...om det ska bli något sånt här för mig.

Förbannad lögn

Statistik kan man aldrig få för mycket av eftersom den stämmer till 100%. Sen är nästa fråga bara hur relevant statistiken är. Här kommer ett par exempel på finfin statistik:

* Wolverhampton ligger precis ovanför nedflyttningsstrecket efter att ha tagit nio poäng på de tio inledande omgångarna. Detta är exakt samma facit som de hade senast de var uppe (2003-04) - och då kom de till slut sist i tabellen.

* Alla stirrar sig blinda på att Arsenal vräker in mål framåt, just nu har de samma antal mål (29) efter nio omgångar som de hade 2004-05, och det är tangerat rekord. Däremot har Arsenal aldrig haft mer än 11 insläppta efter nio omgångar, och den här säsongen är de uppe i 13! Vermaelen kanske inte är en så bra defensiv värvning som han är offensivt...

* Det brukar heta att Manchester Utd gynnas av domarna, men de är faktiskt det enda laget som har drabbats av mer än en utvisning hittills under säsongen.

* Frank Lampard har satt fyra straffar hittills under säsongen (PL och CL). Samtliga har placerats till vänster i mål.

* Blackburn har det inte lätt, och särskilt inte då den evigt utskällde Paul Robinson. De har redan släppt in fem mål i samma match vid två tillfällen den här säsongen (mot Arsenal och mot Chelsea), det är första gången sen 1992-93 de "lyckats" med detta - och på lördag möter de Manchester Utd på Old Trafford...

Visst måste man älska dessa fakta?

söndag 25 oktober 2009

Märkliga mål

Förra helgens badbollsincident följdes igår upp av ett märkligt mål i matchen mellan Burnley och Wigan. Burnleys målvakt Brian Jensen var på väg mot bollen, men snubblade till - och Wigans Hugo Rodallega fick öppet mål och kunde inte missa.

När man såg att Jensen blivit skadad i själva snubbelmomentet så väcktes det en hel del tankar i huvudet, och givetvis dök Paolo di Canios agerande i ligamatchen mot Everton i december år 2000.

Di Canio hade mer tid på sig att uppfatta skadan än vad Rodallega hade igår, men det hade varit intressant att se vad Rodallega hade gjort om han hade haft längre tid på sig att uppfatta vad som hänt.

Bloggläsaren Anders Gärdin mailade in med ett tips på den raka motsatsen till di Canios sportsmanship, nämligen Wolverhamptons anfallare Michael Branch's tilltag mot Nottingham Forest 1999-2000, där Nottinghams målvakt Dave Beasant upptäcker att det ligger en Wolverhamptonspelare skadad och försöker spela ut bollen över sidlinjen. Michael Branch tar dock bollen innan den går ut över sidlinjen och placerar den elegant i mål. Det målet finns ungefär 4:00 min in i klippet.

Ett par andra saker som man reflekterar över kring Brian Jensens skada:

1. Är det för att han är så pass korpulent som foten viker sig i vändningen?
2. Har det funnits en mulligare målvakt i Premier League sen Neville Southalls dagar, eller var Paddy Kenny tjockare?


fredag 23 oktober 2009

Minisemester

Om ni undrar varför det har varit totalstiltje här på bloggen de senaste dagarna så kan jag avslöja att jag har varit i Göteborg i tre dagar för att hälsa på en kompis. Återkommer dock i studion med full kraft både lördag och söndag, och något enstaka blogginlägg blir det väl också - men det är nog inte maxfart på skrivandet förrän på måndag.

onsdag 21 oktober 2009

Inför helgen

En sak som är rolig med att göra research inför helgens arbete är att man snubblar över en massa detaljer som sen blir skojiga att följa. Här har ni ett par sådana:

* Darren Bent har gjort mål i sina fem senaste ligamatcher, det är han den förste Sunderlandspelaren att göra sen Trevor Ford satte bollen i nät i sex raka matcher i slutet av 1951. Om Bent gör mål mot Birmingham på lördag så tangerar han alltså det rekordet.

* Chelsea släppte in två mål mot Aston Villa, och båda måen gjordes av försvarsspelare efter hörna. Intressant nog så har fem av de åtta ligamål Chelsea har släppt in i ligan hittills gjorts av försvarsspelare efter inlägg. Läge för Blackburns bjässe Christopher Samba på Stamford Bridge på lördag, alltså.

* Fulhams 2-0-seger mot Hull i måndags innebar att målsnittet i Premier League just nu ligger på 2,99 mål per match - den högsta noteringen sedan 1967-68. Rekordet ligger förresten på 4,63 mål per match (1889-90).

En helt annan sak man kan notera är att Middlesbrough nu har sparkat Gareth Southgate. Det var inte en dag för tidigt, om ni frågar mig.

tisdag 20 oktober 2009

Top of the floscles

I söndags small det till i telefonen igen, jag fick ett gäng hånfulla SMS som berättade att jag låg på Lasse Anrells floskeltopp. Givetvis var det för den där rubriken "Danmark-Sverige kan sluta hur som helst", men historien kring den har jag ju redan berättat.

I England har det också sagts en hel del märkliga saker. Här kommer en spontan lista, utan inbördes rangordning:

"Rosenborg have won 66 straight games, and they've scored in all of them!"
Brian Moore imponeras av Rosenborgs målskytte och tänker till.

"They didn't change positions, they just moved the players around."
Terry Venables visar upp en imponerande taktisk förmåga.

"There's no in between - you're either good or bad. We were in between."
Gary Lineker förklarar hur saker och ting ligger till.

"Strangely, in slow motion replay, the ball seemed to hang in the air for even longer."
David Acfield begrundar TV-teknikens inverkan på fotboll.

"What will you do when you leave football, Jack? Will you stay in football?"
Stuart Hall ställer en klurig fråga till Jackie Charlton.

"In some ways, cramp is worse than a broken leg!"
Kevin Keegan leker doktor.

Richard Keys: "Well Roy, do you think that you'll have to finish above Manchester United to win the league?"
Roy Evans: "You have to finish above everyone to win the league, Richard."
Reportern Richard Keys ställer en kanonfråga.

Målglada Gunners

Arsenal har vräkt in mål framåt hittills under säsongen, och då kanske det inte gör så mycket att de har släppt in 11 bollar bakåt - faktiskt deras sämsta notering efter åtta spelade matcher i Premier League-historien. Deras 27 mål framåt innebär att de har ett snitt på 3,375 gjorda mål per match i de åtta första ligaomgångarna. Bisarrt bra, naturligtvis. Det gör att de dessutom har slagit rekord - så många mål framåt har inget lag tidigare producerat på de åtta inledande omgångarna (sen Premier League startade):

2009-10: Arsenal - 27 mål
2004-05: Arsenal - 26 mål
1994-95: Newcastle - 25 mål
2001-02: Man Utd - 25 mål

En vanlig syn den här säsongen. Förmodligen kom väl passningen från Fabregas också.

måndag 19 oktober 2009

Samma mamma

Det har väl egentligen "alltid" varit så att filmstjärnor och musiker har influerat folk till att skaffa sig en ny look, men frågan är om just dessa två exempel borde ha anammats...?


Ny musik

På söndag möts Liverpool och Manchester Utd på Anfield, och för första gången på hur länge som helst kommer inte "You´ll never walk alone" att spelas inför matchen. Det blir den här istället.

fredag 16 oktober 2009

Tre bra - tre dåliga

När jag satte igång med bloggandet för Canal+ räkning för ett par år sen hade jag en ambition att ha med en "lista" varje vecka, där jag haussade och baissade saker som kändes viktiga. Det blev inte så mycket av det, men jag dammar av den så här när det snart är helg och allt.

TRE BRA

1. VM - visst är det tråkigt att Sverige inte är med, men nu kan man å andra sidan koncentrera sig på att lära sig mer om de andra lagen än att bara gå omkring hemma som en äggsjuk höna och vara orolig för hur det ska gå för Sverige. VM blir inte mindre intressant för att vi inte är med.

2. Den 29:e november - nu tar ni och bokar av allt (jag menar A-L-L-T) annat inför den här söndagen. Undrar ni varför? Det kan jag berätta:
14.30 Everton-Liverpool (kommentator på plats: Jonas Dahlquist. Tackar!)
17.00 Arsenal-Chelsea
Senare samma kväll är det tydligen någon match i Spanien också. Barcelona-Real Madrid...

3. Mitt jobb - egentligen är det ju helt bisarrt det här jobbet. Jag springer omkring och har åsikter om fotboll, intervjuar lite tränare och spelare, skriver något då och då, åker till England och går på match, och så får jag betalt! Hur gick det till? Kan någon förklara? Tror ni förresten att den här delen avinlägget kommer att påverka min löneförhandling negativt i vår...?

TRE DÅLIGA

1. Disciplinnämnden - pajasar. En gång i tiden sa den legendariske Liverpoolmanagern Bill Shankley att "...fotbollsdomare kanske kan regelboken, men de kan inte fotboll". Det skulle jag vilja ändra till att gälla den svenska fotbollens disciplinnämnd.

2. Rocky/George Costanza - det kan inte vara bra när de två karaktärer jag känner igen mig i mest är (den briljante) Martin Kellermans seriehund samt den koleriske Seinfeldkompisen.
Dessvärre en korrekt matematisk uträkning...

3. Robert Green - blev utvisad mot Ukraina i helgen, och såg därmed till att spräcka en bisarr svit. Han blev då nämligen den första engelske målvakten någonsin som har fått rött kort i en landskamp.

torsdag 15 oktober 2009

Det engelska anfallet

Förra veckan hade jag "Vem bör spela på topp med Wayne Rooney i det engelska landslaget?" som webbfråga. Här ska ni nu få det rätta svaret, som hämtats från Martin Tylers kolumn på skysports.com:

Peter Crouch: 16 mål på 34 matcher = 2,13 matcher per mål
Michael Owen: 40 mål på 89 games = 2,23 matcher per mål
Wayne Rooney: 25 goals in 56 games = 2,24 matcher per mål
Jermain Defoe: 11 goals in 37 games = 3,36 matcher per mål
Emile Heskey: 7 goals in 57 games = 8,14 matcher per mål

Crouch har alltså bäst målsnitt, strax före gamle Michael Owen. Rooney är bara trea i statistiken - men får anses given i startelvan trots detta.

Min engelska startelva i VM ser just nu ut så här, förresten:

David James
--
Glen Johnson
John Terry
Rio Ferdinand
Ashley Cole
--
Aaron Lennon
Frank Lampard
Gareth Barry
Steven Gerrard
--
Wayne Rooney
Peter Crouch

Låter som ett semifinallag i sämsta fall.

tisdag 13 oktober 2009

Samma mamma

Följande upptäckt gjordes i TV-soffan under helgen, och när jag letade efter bilder på dem på Internet märkte jag att fler än jag sett likheten - men vi kör den ändå:


För att krydda detta David Seaman-inspirerade inlägg lite extra kan jag ju återberätta en gammal engelsk vits som tillkom efter det här berömda målet.

- Why is Nayim the most virile football player in Europe?
- He can lob Seaman from 50 yards...

VM utan Sverige

Det har tagit mig ett par dagar att smälta att det svenska landslaget inte får åka till VM i Sydafrika 2010 annat än som turister. Ett par reflektioner kring det som har hänt de senaste dagarna kommer här:

* Om Andreas Isaksson hade varit en riktigt bra målvakt så hade han räddat det där skottet utan problem.

* Zlatan missar VM när han står på sin "peak". Han var med när han var 24 år gammal i Tyskland, och eventuellt kan han vara med som 32-åring i VM i Brasilien 2014 - men här går vi alltså miste om att få se Zlatan i sin "bästa" ålder (28) i ett VM. Fy fan vad trist.

* Kollar man på våra kanter i matchen mot Danmark hittar vi kombinationerna Mikael Nilsson-Rasmus Elm samt Behrang Safari-Samuel Holmen. Jag vill inte racka ner på dessa fyra för mycket, men kollar man på vilka klubbar de spelar i så är det inte jättekonstigt att Sverige inte tar sig till VM.

* Lasse Lagerbäck avgår, och det gör han rätt i. Vi ska dock komma ihåg att han än en av de största anledningarna till att vi har blivit så bortskämda med att få vara med i de stora turneringarna. Visst har han varit lite svår att förstå sig på för de stora massorna ibland, och visst hade han kunnat våga chansa mer när vi väl har varit framme i åttondelar och annat - men resultatmässigt är Lasse Lagerbäck en av de bästa förbundskaptener vi någonsin har haft i Sverige, och därför bör han hyllas som en hjälte.

* Vem ska efterträda honom? Mina pengar sätter jag på Jörgen Lennartsson. Jag har läst att förbundet vill ha Lennartsson som assisterande bakom antingen Erik Hamrén eller Hasse Backe, men om nu någon av dem ska vara förbundskaptener så tycker jag att det är upp till dem att bestämma vem som ska vara assisterande, inte förbundet. Annars blir det konstigt. Det är som att utse en förmyndare till den som de egentligen ser som efterträdare till Lagerbäck.

* Samtidigt, någonstans långt österut, slåss Bahrain och Nya Zeeland om en VM-plats. Det känns jäkligt konstigt att något av de lagen ska få vara med, men inte vi.

lördag 10 oktober 2009

Vinnande rubrik

Fick ett par SMS idag där diverse kompisar undrade om jag hade en "beef" med Robert Laul (vilket jag inte har, tror jag). Jag förstod hur som helst att jag var omnämnd på hans blogg, och när jag kontrollerade detta så upptäckte jag att han tyckte att rubriken "Danmark-Sverige kan sluta hur som helst", hämtad från min spelblogg på aftonbladet.se, borde vara årets hittills sämsta.


Jag kan bara hålla med. Den är bedrövlig.

Det lustiga i det hela är att det inte är jag som har skrivit den - det är någon på... Aftonbladet! Så ironiskt.

Den egentliga rubriken, som jag själv skrev, finns på den spelblogg som jag själv hanterar på spelbolaget Betfairs hemsida. Sen kopierar Aftonbladet den, men ibland byter de - av någon anledning - ut rubriken. De tycker väl själva att det blir bättre, men precis som Laul påpekar är ju det inte alltid fallet.

Originalrubriken var förvisso inte så jävla mycket bättre, den lydde "Kvalmatcherna erbjuder mängder av spel". Inte alls bra, med tanke på att det inte är själva kvalmatcherna som erbjuder spelen. Den är jag missnöjd med. Dock är den bättre än "Danmark-Sverige kan sluta hur som helst".

Men, men - lite får man ju tåla. All publicitet är bra publicitet o.s.v.