torsdag 30 april 2009

Ålder före skönhet

Här kommer det en "sneak preview" på en av mina Statistikbitar till nästa sändning. Det ska handla om ålder.

Gareth Southgate är ligans yngste manager, Sir Alex den äldste. På lördag möts deras lag klockan 13.45 i Premier League-lördag. Kollar man statistiken så är det glasklart att de lag som har äldre managers gör bättre resultat än de som har yngre. Titta här, bara!

1. MAN UTD – Sir Alex Ferguson, 67 år
2. LIVERPOOL – Rafa Benitez, 49 år
3. CHELSEA – Guus Hiddink, 62 år
4. ARSENAL – Arsene Wenger, 59 år
5. ASTON VILLA – Martin O’Neill, 57 år
6. EVERTON – David Moyes, 46 år
7. FULHAM – Roy Hodgson, 61 år
8. WEST HAM – Gianfranco Zola, 42 år
9. MAN CITY – Mark Hughes, 45 år
10. TOTTENHAM – Harry Redknapp, 62 år
11. WIGAN – Steve Bruce, 48 år
12. STOKE – Tony Pulis, 51 år
13. BOLTON – Gary Megson, 50 år
14. PORTSMOUTH – Paul Hart, 55 år
15. BLACKBURN – Sam Allardyce, 54 år
16. SUNDERLAND – Ricky Sbragia, 52 år
17. HULL – Phil Brown, 49 år
18. NEWCASTLE – Alan Shearer, 38 år
19. MIDDLESBROUGH – Gareth Southgate, 38 år
20. WEST BROM – Tony Mowbray, 45 år

Lag 1-5 snittålder: 58,8
Lag 6-10 snittålder: 51,2
Lag 11-15 snittålder: 51,6
Lag 16-20 snittålder: 44,4

Topp 10 snittålder: 55,0
Botten 10 snittålder: 48,0

En rolig läsning för mig eftersom jag länge har propagerat för de äldre tränarna. Hade jag varit klubbdirektör så hade jag hellre anställt en "mästare" än en "lärling".

onsdag 29 april 2009

Trendsetter

Sedan tidigare så bloggar min kollega Björn Oldeen om hockey för Canal+, och idag har vi fått ytterligare en medarbetare som kört igång med detta - nämligen vår kommenterande italienvän Petter Johansson.

Jag och Petter brukar kriga om "Premier League vs Serie A", ungefär på samma sätt som jag och Björn brukar tjafsa om "Fotboll vs Hockey". Jag känner att jag har klart övertag på båda två i de diskussionerna... Sen ska man komma ihåg att jag har varit på Canal+ längre än både Björn och Petter, och att jag dessutom var Canal+ förste bloggare. Egentligen kan man säga att det var jag som uppfann bloggandet som företeelse. De bara härmas.

Well, well - känner ni att ni vill läsa mer om hockey samt italiensk fotboll så rekommenderar jag givetvis båda dessa gubbar, som i och med länkarna härifrån blir skyldiga mig minst en öl var.

Fördel Chelsea, eller möjligen Barcelona, eller... ingen

0-0 på ett mäktigt Camp Nou mellan Barca och Chelsea igår, och matchen levde väl inte riktigt upp till de högt ställda förväntningarna. Man såg glimtar av hur sjukt bra passningsspel Barcelona har, och man såg en hel del av hur ramstarka Chelsea kan vara defensivt när de behöver det. 0-0 innebär att Barca har en liten fördel av att kunna spela 1-1, 2-2, 3-3 o.s.v. och ändå gå vidare, å andra sidan har ju Chelsea fördel av att avsluta hemma på The Bridge, så fördelarna eliminerar varandra på något sätt.

Jag blev mycket förvånad över att Hiddink bytte ut Frank Lampard igår. Jag hade nämligen inte sett Lampard på hela matchen, och i princip glömt att han var på planen. Michael Essien blir däremot alltmer en av mina favoritspelare i världen, han är grym på precis A-L-L-T.

Idag sitter jag hemma med en galen förkylning. Jag har helt tappat rösten och så kan jag inte svälja! En väldigt bisarr känsla. Jag har inte kunnat äta sen igår lunch. Bra kur för den ständiga tiokilos övervikt man lider av, men inte så kul ändå. Får hoppas att röstproblemen har löst sig till på lördag, annars blir mina statistikpunkter i programmet om möjligt ännu svårare att hänga med i...

tisdag 28 april 2009

Årets lag vs Årets lag

För ett par inlägg sen publicerade jag det engelska spelarfacket PFA:s "Team of the Year" för 2008-09. Jag tyckte inte att det riktigt stämde överens med de namn jag själv hade valt.

Statistikföretaget OPTA gör en miljard olika beräkningar på antal passningar, målchanser, tacklingar, mål, rensningar, orsakade frisparkar - ja, ALLT - som samtliga spelare i Premier League gör. Sen sätter de olika poäng på allt detta. Deras "Årets lag" ser ut så här efter 34 omgångar:

Mark Schwarzer
---
Bacary Sagna
Nemanja Vidic
Martin Skrtel
Gaël Clichy
---
Cristiano Ronaldo
Steven Gerrard
Frank Lampard
Florent Malouda
---
Wayne Rooney
Robinho

Jag måste säga att jag lutar mer åt det "statistiskt säkerställda" OPTA-laget än PFA:s lag.

Vi som vill upp

På söndag klockan 13.15 börjar den sista omgången av The Championship, och det avgörs vilka som får följa med Wolverhampton direkt upp i Premier League. Tabellen ser ut så här:

1. Wolverhampton - 45 matcher, +27, 87 poäng
2. Birmingham - 45 matcher, +16, 80 poäng
--------------------------------------------------------------------------------
3. Sheffield Utd - 45 matcher, +25, 79 poäng
4. Reading - 45 matcher, +33, 77 poäng
5. Cardiff - 45 matcher, +13, 74 poäng
6. Burnley - 45 matcher, +8, 73 poäng
--------------------------------------------------------------------------------
7. Preston - 45 matcher, +11, 71 poäng

Lagen som är inblandade i striden om direktplatser och kvalplatser spelar så här:

Reading(4) - Birmingham (2)
Crystal Palace(14) - Sheffield Utd(3)
Sheffield Wed(12) - Cardiff (5)
Burnley(6) - Bristol City(10)
Preston(7) - Queens PR(11)

En sjukt viktig match spelas alltså på Madejski Stadium, där Birmingham blir klara för PL om de vinner. Birmingham går även upp om de kryssar samtidigt som Sheffield Utd kryssar eller förlorar borta mot Crystal Palace.

Om Reading-Birmingham slutar oavgjort eller med Reading-seger samtidigt som Sheffield Utd vinner så går Sheffield Utd upp.

Vinner Reading mot Birmingham samtidigt som Sheffield United spelar oavgjort eller förlorar så går Reading upp tack vare bättre målskillnad.

Ungefär samma röra gäller Play Off-strecket där Cardiff, Burnley och Preston slåss om två platser.

Spännande...? Äsch då. Vi hoppas givetvis alla på att få höra den här läktarsången i Premier League till nästa säsong.

Lång och trogen tjänst

Årets spelare i Premier League har utsetts av spelarna själva. Priset borde ha gått till antingen Steven Gerrard eller Nemanja Vidic, men det blev Ryan Giggs som fick det. Jag har absolut ingenting emot Ryan Giggs, tvärtemot - jag har gillat honom skarpt ända från det tidiga 1990-talet. Det är en av världens mest framgångsrika fotbollsspelare någonsin vi pratar om.

Men har han varit Premier Leagues bäste spelare 2008-09? Nej, verkligen inte.

Tyvärr devalverar det priset som PFA delar ut. Utnämningen känns mer som en "lifetime achievement" än något annat.

Årets lag enligt PFA ser ut så här:

Edwin van der Sar
---
Glen Johnson
Nemanja Vidic
Rio Ferdinand
Patrice Evra
---
Ashley Young
Ryan Giggs
Steven Gerrard
Cristiano Ronaldo
---
Nicolas Anelka
Fernando Torres

Helt enkelt ett Manchester United spetsat med ett par andra lirare. Tio av spelarna har varit med i PFA Team of the Year förut. Bara Glen Johnson är ny på listan.

måndag 27 april 2009

When we were winning

Det är titeln på en alldeles utmärkt Broder Daniel-låt, och vad gäller vinnare i bildgåtan här på bloggen har jag hinnat en nu.

Jag är förstås skyldig er svaren först:

1. Jordi Cruyff
2. Philippe Albert
3. Oleg Luzhny
4. Stig-Inge Björnebye

Otroligt många svar kom in, de allra flesta helt korrekta. Tack alla ni som var med och tävlade.

Henrik Björklöf i Uppsala heter mannen som får en bok och DVD med posten. Maila din adress så löser vi det, Henrik.

Nu är jag på väg hem efter att ha kommenterat Newcastle-Portsmouth. Spännande och intensivt, men låg spelkvalitet, kan man väl sammanfatta det hela med. Det ser verkligen otroligt mörkt ut för Shearer och de övriga skatorna.

Målfattigt värre

Trots matcher som Arsenal-Tottenham(4-4), Man Utd-Tottenham(5-2) och Liverpool-Arsenal(4-4) så har det gjorts ganska så få mål under den här säsongen i Premier League. Just nu ser det ut som att vi går mot den tredje sämsta säsongen, rent målmässigt, sedan 1992-93. Så här fördelar sig siffrorna:

1999-00: 1060 mål, 2.79 mål/match
1997-98: 1019 mål, 2.68 mål/match
2003-04: 1012 mål, 2.66 mål/match
1992-93: 1222 mål, 2.65 mål/match
2007-08: 1002 mål, 2.64 mål/match
2001-02: 1001 mål, 2.63 mål/match
2002-03: 1000 mål, 2.63 mål/match
2000-01: 992 mål, 2.61 mål/match
1995-96: 988 mål, 2.60 mål/match
1993-94: 1195 mål, 2.59 mål/match
1994-95: 1195 mål, 2.59 mål/match
2004-05: 975 mål, 2.57 mål/match
1996-97: 970 mål, 2.55 mål/match
1998-99: 959 mål, 2.52 mål/match
2008-09: 846 mål, 2.50 mål/match
2005-06: 944 mål, 2.48 mål/match
2006-07: 931 mål, 2.45 mål/match

Om den här säsongen ska komma upp i samma fina siffror som säsongen 2007-08 måste de resterande matcherna ha ett målsnitt på 3.71 mål/match. Det känns inte så troligt. Noterbart är att de tre bottennoteringarna just nu är från 2005 och framåt, det görs med andra ord allt färre mål i Premier League. Undantaget var alltså förra säsongen, men det var nog mest Cristiano Ronaldos fel eftersom han gjorde 379 mål själv. Typ.

söndag 26 april 2009

Händelserikt, sa Bull

Manchester Utd - Tottenham var en sån där match man kommer att prata om i flera år framöver, och det har varit några sådana nu på sistone. Chelsea-Liverpool i Champions League, Man Utd-Liverpool i ligan, Liverpool-Arsenal i ligan... och så gårdagens monsterurladdning av den röda maskinen då alltså.

Tre saker ska man ha klart för sig:

1. Det skulle inte ha blivit straff. Howard Webb missbedömde situationen, och kände nog på sig att han var ute och cyklade direkt efter att han blåst för straff. Heurelho Gomes var på bollen först.

2. Rooneys andra mål borde inte ha godkänts av den enkla anledningen att bollen inte kan ha varit inne. Den bästa reprisen visade att basen på bollen var inne med ca: 3-4 centimeter. Eftersom hela bollen ska vara inne måste basen på bollen vara inne med sisådär 10 centimeter till. Det kan alltså omöjligt ha varit mål, och framför allt kan domaren omöjligt ha "sett" att bollen var inne. Jag tror att Webb och hans assisterande följde med i euforin, masspsykosen, den våg av adrenalin som bara sköljde över hela Old Trafford i andra halvlek.

3. Oavsett de felaktiga domsluten - Man Utd hade vunnit ändå. Det finns inget lag i hela världen som stoppar dem när de släpper på tyglarna och går för absolut full gas, som de gjorde igår.

Annat från gårdagen:

* Jag vet inte om ni hörde mig försöka förklara Frank Lampards West Ham-koppling i sändningen igår, men den blev mer än lovligt rörig. Jens och Lasse hade väldigt kul åt det. Så här är det: Frank Lampards pappa (Frank Sr) gjorde 551 matcher för West Ham. Frank Lampards moster är gift med Harry Redknapp som gjorde 149 matcher för West Ham som spelare och hela sju säsonger som manager 1994-2001. Familjebanden knöt lille Frank till klubben stenhårt, med andra ord. Frankie Boy själv hann med 148 matcher för West Ham innan han lämnade för Chelsea 2001. Sen dess har han sagt en del nedsättande saker om sin gamla klubb, och det var därför publiken buade varje gång Lampard hade bollen igår. Så där, nu var det utrett.

* Birmingham förlorade hemma mot Preston med 2-1 igår kväll, och det innebär att det blir ett oerhört spännande avgörande i The Championship nästa helg. Birmingham har 80 poäng, Sheffield Utd har 79. En av dem ska få den andra direktplatsen upp till Premier League (Wolves är ju redan klara). Matcherna i den sista omgången ser ut så här:

Reading(4:a) - Birmingham(2:a)
C.Palace(14:e) - Sheff Utd (3:a)

Det kan bli riktigt spännande det där! Jag tror att ni vet vilka jag hoppas mest på.

* Liverpool, Chelsea och Fulham vann ganska så väntat. West Bromwich tog en något mer oväntad seger mot Sunderland, men de har banne mig inte gett upp än. En eloge till Tony Mowbrays mannar, inte minst Jonas Olsson som gjorde sitt andra ligamål för säsongen.

* Den största skrällen var att Man City slog Everton med 2-1 på Goodison Park. Everton är hemmastarka, Man City bedrövliga på bortaplan. Det skulle bara kunna bli en etta på tipset, men det gick PRECIS tvärtom.

* 7-4 till mig i den sista PL-utmaningen. Jag vann fem av sju utmaningar till slut. En oavgjord och en förlust blev det också. Ett facit jag är ganska så nöjd med!

fredag 24 april 2009

Sorg hos GAIS-tränaren

Alexander Axén håller på Southampton. Det innebär att han numera är supporter till ett League One-lag. Hur det än går i de två sista matcherna den här säsongen så kommer de att åka ur. The Saints kommer nämligen att bli straffade för ägarnas bedrövliga ekonomi.

Skulle Southampton klara nytt kontrakt rent poängmässigt den här säsongen bestraffas de omedelbart med -10 poäng, vilket innebär att de blir nedflyttade ändå.

Skulle de åka ur "av sig själva" den här säsongen så får de istället de 10 minuspoängen till nästa säsongsstart i League One.

Charlton är redan klara för degradering, och Norwich ligger för tillfället på den tredje nedflyttningsplatsen. Alla tre klubbarna har spelat i Premier League på 2000-talet. Jag har för övrigt kommenterat just Southampton-Norwich på St.Marys i en het match som gällde bottenstriden i Premier League 2005. Det blev 4-3 till Southampton, vill jag minnas. En mycket underhållande historia.

Hur som helst - här kommer alla före detta Premier League-lags placering i det engelska ligasystemet just nu:

THE CHAMPIONSHIP
1. Wolverhampton
2. Birmingham
3. Sheffield Utd
4. Reading
9. Ipswich
11. Queens PR
12. Sheffield Wed
13. Crystal Palace
15. Coventry
16. Watford
18. Derby
20. Nottingham
21. Barnsley
22. Norwich
23. Southampton
24. Charlton

LEAGUE ONE
1. Leicester
3. Milton Keynes (som Wimbledon)
5. Leeds
10. Oldham
18. Swindon

LEAGUE TWO
11. Bradford

torsdag 23 april 2009

Svårgooglad tävling

Vilka frågor man än ställer i en tävling går det att hitta svaret med lite idogt letande på google.com, så här kommer ett försök att göra det lite svårare för er. Vad heter de här fyra spelarna?

Sätt namn på dem (1-4) och maila till jonas.dahlquist@canalplus.se innan måndag den 27/4 kl. 18.00 så drar jag en vinnare. Om någon nu klarar av det...

Vinnaren får en bok OCH en DVD som handlar om fotboll.

Kille nummer ett har uppenbarligen lirat i Manchester Utd.

Spelare nummer två har tydligen gjort minst en match för Newcastle.

Mannen som får nummer tre i tävlingen verkar ha representerat Arsenal.

Det syns inte glasklart här, men spelare nummer fyra har en Liverpooltröja på sig.

It's a town full of losers - I'm pulling out of here to win

Den kanske största anledningen till att Chelsea inte längre är inblandade i guldstriden är deras usla derbyform under säsongen. Om man gör en tabell med bara Londonlagen och deras möten hittills så ser den ut så här:

1. TOTTENHAM - 8 matcher (3-4-1) 10-7 13p
2. ARSENAL - 7 matcher (2-4-1) 8-6 10p
3. FULHAM - 7 matcher (2-3-2) 7-8 9p
4. WEST HAM - 7 matcher (2-2-3) 6-8 8p
5. CHELSEA - 5 matcher (0-3-2) 5-7 3p

Okej att Chelsea bara har spelat fem derbyn medan de andra har spelat minst sju, men det säger ändå något. Min egen teori är att de andra klubbarna i London tycker att det är JÄVLIGT inspirerande att möta Chelsea, medan Chelsea mest tycker att det är en dag på jobbet (undantaget mot Arsenal).

Nu blir det tre derbyn i rad i ligan för Chelsea. På lördag är det West Ham(b), lördagen efter det är det Fulham(h) och söndagen en vecka senare spelar de mot Arsenal(b).

Simply The Best

Nu har jag börjat lära mig texten till "Simply The Best" av Tina Turner, låten jag lovade sjunga om Manchester Utd skulle lyckas vinna ligan återigen. Jag och foto-Jocke ska till England i augusti, så det blir väl videoinspelning då... Jag trodde verkligen inte att de skulle klara av det. Jag trodde att hungern skulle försvinna en aning efter att ha vunnit både Premier League och Champions League förra säsongen. Jag trodde att spelare som Giggs och Scholes ålder till slut skulle innebära slutet för deras lysande spelarkarriärer. Jag trodde att det skulle bli för många bra anfallare som slogs om platserna i anfallet (men Tevez och Berbatov har gjort det ganska så lätt för Sir Alex att välja på sistone). Jag trodde att Man Utd skulle få ett mellanår, helt enkelt.

Jag trodde fel.

Igår gjorde Rooney mål efter 8 1/2 minut, och sen gjorde Carrick mål med 8 1/2 minut kvar av ordinarie tid. Det räckte gott mot Portsmouth det. Samtidigt fick Everton 0-0 på Stamford Bridge, och därmed är allt hopp om en ligatitel ute för Chelsea. Guus Hiddink har dock gjort det väldigt, väldigt bra sen han tog över - och Chelsea hade nog haft några pinnar till om han hade varit manager hela säsongen.

En helt annan sak: Omröstningen här på sidan som gällde vilka ni tror på som slutliga vinnare i Champions League är avgjord. Barcelona är de största favoriterna, knappt före Man Utd och Arsenal. Chelsea verkar helt uträknade. Igår såg jag Barcelona-Sevilla, och jag sällar mig härmed till de som tror på Barca! Det var en fotbollsuppvisning utan dess like. Andres Iniesta var helt makalös, Xavi lika bra som vanligt, Eto'o gjorde sitt obligatoriska mål och Messi... ja, Messi satt på bänken och vilade upp sig. Det där blir nåt för Hiddink och kompani att bita i.

onsdag 22 april 2009

Goals guaranteed

Det var - som ni säkert märkte - en sjujävla match igår kväll. Liverpool gjorde fyra mål och Andrei Arshavin gjorde detsamma. Man kan använda vilka superlativ man vill för att beskriva den här matchen, det var otroligt underhållande.

Liverpools målskillnad på de åtta senaste matcherna i liga och cup är förbluffande 27-12. Ni kan nog med säkerhet kryssa i Hull-Liverpool på måltipset på lördag...

Lite trist att ligan nu är avgjord, för det känns som att det inte finns en snöbolls chans i helvetet att Man Utd tappar det här nu. Ikväll räknar jag med att Macheda kliver in och avgör matchen mot Pompey.

En hel del hade synpunkter på att Erik Edman var så "pro-Liverpool" som expert igår, men jag har alltid hävdat att det inte finns någon som är opartisk, hur mycket han eller hon än försöker. Därför är det bättre att man talar om vilka man håller på. I mitt fall är det ju Djurgården och Sheffield Utd. En gång i tiden följde jag Genoa i Serie A också, men jag kan inte säga att jag håller på dem eller ens kollar in dem lite extra längre. Jag tror även att Edman mest hoppades på Liverpool för att det skulle vara fortsatt spänning i ligan.

Stor cred till Arsenal som inte vek ner sig under matchen, som vissa spekulerade i att de skulle göra för att försvåra ligaprogrammet för Man Utd inför deras möte i CL-semin. Det kändes som att det fanns ett skrivet manus för hur matchen skulle se ut, och att det skulle sluta med Liverpoolseger - men uppenbarligen hann man inte trycka manuset med kyrilliska bokstäver. Arshavin var verkligen magnifikt klinisk i sina avslut, och han sket fullständigt i om han dödade spänningen i ligan eller ej.

tisdag 21 april 2009

Hemma bäst

Imorgon kväll är Man Utd storfavoriter hemma mot Portsmouth, och det är med all rätta. Tittar man lite på hemmamatcherna i Premier League sen den 1:a augusti 2006 så ser en Topp 6-tabell ut så här.

1. Man Utd - 53 matcher (45-4-4) 127-30 +97, 139 poäng, vinstprocent 84,9%
2. Liverpool - 54 matcher (36-16-2) 113-28 +85, 124 poäng, vinstprocent 66,7%
3. Arsenal - 54 matcher (35-16-3) 104-38 +66, 121 poäng, vinstprocent 64,8%
4. Chelsea - 54 matcher (33-19-2) 101-35 +66, 118 poäng, vinstprocent 61,1%
5. Everton - 54 matcher (29-13-12) 94-51 +43, 100 poäng, vinstprocent 53,7%
6. Tottenham - 55 matcher (28-13-14) 98-65 +33, 97 poäng, vinstprocent 50,9

Visst har United darrat lite oväntat vid ett par tillfällen den här säsongen, men Old Trafford är ändå den svåraste arenan att ta poäng på. Om man inte spelar i Man Utd, alltså.

Who's who?

I dagens Aftonbladet skriver Peter Wennman på sin London Calling-sida om gamle John Motson, som numera har så knackig fysik att han får hissas upp till kommentatorsbåset på Stamford Bridge. De där kommentatorsplatserna är inte alltid helt enkla att ta sig till - min egen värstaranking ser ut så här:

1. White Hart Lane - man får klättra på en MINIMAL stege ut på en grej som hänger framför den övre läktaren. När det blåser till så svajar hela skiten.

2. Anfield - för att komma till platserna ska man upp för en brandstege - upp på taket! Sen ska man in genom en pytteliten dörr och gå på en mycket smal stålkonstruktion inne i taket innan man kommer fram till en ny ranglig stege innan man är framme. Svår att ta sig till, men ännu svårare att ta sig från!

3. St Andrews - repstege upp till en stålbur som hänger i kedjor uppe i taket. Frågor på det?

Skit samma, det var inte det som det här skulle handla om. Wennman skrev att Motson jämfördes med de tre första svenska kommentatorerna som kom över och gjorde Tipsextramatcher. Jag citerar vad engelsmännen sagt enligt Wennman: "Först skickar de en pensionär, sen en alkis och till slut en invalid!".

Som den grävande journalist jag är kommer här matchfakta på de tre första Tipsextramatcherna:

29 nov 1969: Wolverhampton - Sunderland 1-0 (Hugh Curran). Kommentator: Bo Hansson
6 dec 1969: Coventry - Tottenham 3-2 (Ian Gibson, Ernie Machin, John O'Rourke - Mike England, Alan Gilzean). Kommentator: Putte Kock
13 dec 1969: Leicester - Cardiff 1-2 (Rodney Fern - Peter King, Brian Clark). Kommentator: Bengt Grive

Övriga som kommenterade engelsk ligafotboll den första Tipsextrasäsongen (1969-70) var Leif Larsson och Lars-Gunnar Björklund. Arne Hegerfors fick göra sin första match i England säsongen efter, då han kommenterade en FA-cupmatch mellan Crystal Palace och Chelsea som slutade 2-2. Nästa gång jag snackar med Arne ska jag fråga om den matchen.

Snälla England?

För ett par dagar sen skrev jag att jag skulle kolla upp hur många gula och röda kort per match det har delats ut i de tre stora ligorna. Jag gillar att stå vid mitt ord, och här har ni denna hett efterlängtade statistiken:

RÖDA KORT
Spanien: 103
Italien: 83
England: 55

GULA KORT
Spanien: 1602
Italien: 1336
England: 1033

ANTAL SPELADE LIGAMATCHER
Spanien: 290
Italien: 309
England: 319

ANTAL RÖDA/GULA KORT PER MATCH
Spanien: 0,36/5,52
Italien: 0,27/4,32
England: 0,17/3,24

Hey Baberiba i kortleken i La Liga, bra drag även i Serie A - och så relativt lugnt i Premier League, med andra ord. Vad detta beror på kan man ju diskutera - men jag gissar att det är en kombination mellan domarnivån och typen av fotboll som spelas.

Klumpar vi ihop lagen som representerat de här länderna i Champions League ser det ut så här:

Spanien (Villarreal, R.Madrid, At.Madrid, Barcelona): 3 röda, 64 gula
Italien (Inter, Roma, Juventus, Fiorentina): 1 rött, 57 gula
England (Man Utd, Liverpool, Arsenal, Chelsea): 2 röda, 65 gula

Lagen har spelat olika många matcher, så räknar vi även ihop hur många matcher lagen från varje land har spelat så blir summan av kardemumman (OBS! Bara huvudturneringen):

Spanska lag: 36 CL-matcher
Italienska lag: 30 CL-matcher
Engelska lag: 40 CL-matcher

ANTAL RÖDA/GULA KORT PER MATCH I CHAMPIONS LEAGUE
Spanien: 0,08/1,78
Italien: 0,03/1,90
England: 0,05/1,63

Snittet är alltså sjukt mycket lägre när man spelar internationellt. Detta beror säkerligen på att de berörda ländernas lag ofta vinner, och säkert på att det krävs lite mer för en varning/utvisning i Champions League än vad det gör i den inhemska ligan.

Häpp!

måndag 20 april 2009

Dagens klubb

Den stora grejen från The Championship i helgen var förstås att Wolverhampton säkrade seriesegern och därmed är klara för Premier League nästa säsong. Klassisk klubb med snyggt namn, de är hjärtligt välkomna upp! Lite i skymundan hände det saker i de nedre regionerna av tabellen också. Charlton fick bara 2-2 mot Blackpool, och det betyder att de spelar i League One till hösten. För fem år sen kom Charlton sjua i Premier League, förresten...

* En av Charltons mest berömda supportrar heter Björn Borg, som håller på dem för att danske superstjärnan Allan Simonsen spelade för klubben 1983. Då låg Charlton i näst högsta divisionen, och Simonsen kom från Barcelona där han vunnit Cupvinnarcupen säsongen innan. Charlton kom ganska snabbt på att de egentligen inte hade råd med Simonsen, så det blev bara 16 matcher för Charlton - men han hann med hela nio mål på dem!
* Charlton har aldrig vunnit den engelska ligan, men de har faktiskt vunnit FA-cupen. Det hände år 1947, och just före och efter det andra världskriget var Charlton en toppklubb att räkna med i England.
* Alan Curbishley var manager i klubben mellan 1991 och 2006, och han sågs som en av de största anledningarna till att Charlton lyckades klara sig så pass bra som de gjorde i Premier League efter att de gick upp till säsongen 2000-01. Då hade de redan varit uppe en vända, men åkt ur. Curbishley fick dock fortsatt förtroende, och det betalade sig. Efter att han avgick 2006 har Charlton haft fyra olika managers, och åkt ur två gånger. Det är ju lurigt, det här med kontinuitet...
* Charltons hemmaarena heter The Valley och har man inte varit där efter renoveringen så kan man nog tänka sig att den verkar rätt så osexig. Jag tycker dock att den är riktigt fin, och de flesta Allsvenska klubbar hade nog kunnat mörda för att ha en sån arena. Jag och foto-Jocke var där och såg Charlton-West Bromwich för några år sen. Det blev 0-0.

Den här killen håller alltså på Charlton Athletic och Södertälje SK. Visst är det sympatiskt med folk som inte håller på lagen som "alltid" vinner?

fredag 17 april 2009

Om

Min farsa brukar säga "Om 'om' fanns hade fan bott i Ystad". Jag vet inte varför han väljer just Ystad, men uttrycket används för att belysa att det inte är någon idé att spekulera i saker som kanske inte blir av.

Även om det är svårt, eller till och med omöjligt, att spekulera kring obestämda ting så är det roligt. Här kommer därför en spekulation inför nästa säsong:

Om sisådär ett halvår är det 40 år sen Tipsextra inledde sina sändningar i Sverige, och matchen som innebar premiären på denna institution var Wolverhampton-Sunderland.

Just nu leder Wolves The Championship, och de bör ha en ganska god chans att ta en av de två direktplatserna upp till Premier League. Sunderland lever farligt precis ovanför nedflyttningsstrecket i Premier League, men de bör faktiskt klara sig om de inte klappar ihop fullständigt. Detta gör att det finns rätt så goda möjligheter för att Wolverhampton och Sunderland ska mötas nästa säsong.

Den 29:e november är en söndag i år. Då är det på dagen 40 år sen Tipsextra startade. Någon gång i juni brukar spelschemat dyka upp.

Gissa om jag hoppas på att Wolves-Sunderland möts just den helgen...?

It's grim up north

I England har de inget Norrlandsfönster, men hade de haft det så hade det gällt Newcastle, Sunderland och Middlesbrough. Dessutom kan man räkna in Hull till de där lagen, trots att staden Kingston-Upon-Hull ligger ungefär lika långt norrut som Manchester. Varför? Tja, av samma anledning som vi i Sverige brukar kalla Timrå-Luleå för ett Norrlandsderby trots att det är typ tusen mil mellan orterna.

Hur som helst håller det engelska Norrlandsförstret på att smälla igen ganska kraftigt, och fortfarande är det matematiskt möjligt att tre lag därifrån åker ur. Värst är läget för Newcastle och Middlesbrough, men närmaste lag ovanför nedflyttningsstrecket är Sunderland - så de ska inte känna sig allt för säkra. Bara två poäng före Sunderland ligger Hull, och de får också passa sig. Så här ser bottentabellen ut:

14. Portsmouth: 31 (8-10-13) 34-48 34
15. Hull: 32 (8-10-14) 36-55 34
16. Blackburn: 32 (8-10-14) 35-54 34
17. Sunderland: 32 (8-8-16) 30-43 32
-----------------------------------------
18. Newcastle: 32 (6-12-14) 37-52 30
19. Middlesbrough: 32 (7-9-16) 25-47 30
20. West Bromwich: 32 (6-7-19) 28-59 25

Newcastle har följande matcher kvar:
Tottenham (b)
Portsmouth (h)
Liverpool (b)
Middlesbrough (h)
Fulham (h)
Aston Villa (b)

Jag tror inte att de vinner mer än en av dessa, hemma mot Middlesbrough. Det blir förluster mot Tottenham och Liverpool, resten slutar oavgjorda. Det innebär sex poäng på de sex sista matcherna, och det räcker inte.

Middlesbrough åker också ur eftersom de är sämre än Newcastle, och Sunderland klarar sig tack vare att de har varit inställda på att det skulle kunna bli en bottenstrid ganska så länge, och dessutom har materialet för att klara av det.

2010 är redan här

Jag har aldrig begripit mig på hur man kan köpa en bil av 2010 års modell redan 2009. Jag har dessutom aldrig fattat hur en 23-åring kan vara U21-landslagsman, och sen jag blev pappa har jag blivit varse att en platsgaranti på dagis den 1:a april egentligen betyder mitten av maj, och det förstår jag inte heller.

Det jag vill komma till är att folk slarvar för mycket med klockslag, dagar, månader och till och med år.

Det är fortfarande sisådär 20% av säsongen 2008-09 kvar att spela, men redan nu har några av nästa säsongs matchtröjor dykt upp. Tobias Sjölander mailade en länk med lite bilder på tröjorna, och här har ni dem! Jag gissar att Manchester Utd:s nya tröja kommer att bli ett hett diskussionsämne...

De röda djävularna kör med retrostuket, och på hemmatröjan känns det väl OK. Särskilt i jämförelse med...

...bortastället. Vad fan är detta? Ett skämt, hoppas jag. Hur kommer Carlos Tevez att se ut i den här?

Lokalkonkurrenten Man City använder sig av en mer "vanligt" designad matchtröja 2009-10:

Inte den snyggaste tröjan i Premier League, men absolut inte den fulaste heller. Den hamnar någonstans i mitten, eller möjligen på platserna strax ovanför mitten - och på så sätt symboliserar den Manchester Citys fotbollslag på ett utmärkt sätt.

Arsenal fick nog av sitt katastrofala gulsvarta bortaställ efter en säsong och kör med klassiska Arsenalfärger i det nya:

Rent generellt föredrar jag när Arsenal kör med mörkblått och/eller grönt framför de gulsvarta varianterna.

Liverpool har haft ett omdiskuterat ljusgrått andraställ den här säsongen. I omröstningarna här på bloggen vann det både klassen "fulaste bortaställ" och "snyggaste bortaställ". Det nya är mer snyggt än fult, om ni frågar mig:

Jag måste säga att den här tröjan känns som en tänkbar storsäljare i Liverpools Superstore, och det är ju det allt går ut på nu för tiden.

Sist har vi Chelseas nya hemmatröja, men jag vete fan om det kan stämma att bilden föreställer just detta. Det ser så kackigt utfört ut att jag misstänker klass 6b i Mullsjöskolan för att ha skapat kreationen.

Undrar hur de tydligt markerade sömmarna (där musklerna sitter hårt deffade på en fotbollsspelare) kommer att sitta på en engelsk fotbollssupporterkropp?

torsdag 16 april 2009

Sämre tippare än jag

Idag, torsdag, ligger två tipsförslag från onsdagen av Sportbladets experter kvar på www.aftonbladet.se/sport - jag känner att det är skönt att det finns de som är sämre på det här med tippande än vad jag är...

75%-igt!

Tre av fyra semifinallag i Champions League kommer återigen från England. Det är inget konstigt med det. Premier League är klart bättre än Primera Division (eller La Liga, som den tydligen alltid ska kallas) och något så in i helvete bättre än Serie A.

Inget av lagen som kommer att åka ur Premier League den här säsongen hade åkt ur Serie A. Så stor är skillnaden. Det är jag övertygad om.

Det är helt omöjligt att säga vilka som kommer att vinna CL till slut. Arsenal, Man Utd, Barcelona och Chelsea förefaller vara ungefär lika bra för tillfället. Ska jag ändå gissa på några får det väl bli Chelsea. Gör man sju mål på två matcher mot det som förmodligen är världens bästa lag, försvarsmässigt, så finns det onekligen en hel del potential i truppen.

onsdag 15 april 2009

Reklam

igår sände Viasat en 90 minuter lång reklamfilm för Premier League på TV6, och det tackar vi på Canal+ givetvis för. Reklamfilmen var maskerad som en Champions League-kvartsfinal mellan Chelsea och Liverpool, och det utvecklade sig till en av de bästa fotbollsmatcherna på mycket, mycket länge.

Egentligen är det ingen idé att jag försöker analysera matchen eftersom jag fortfarande lider av någon sorts överstimulanschock. Ska jag ändå försöka så kan jag väl säga att det var som att båda lagen kastade hanskarna, sket i allt vad taktik hette, och sen började sluggerfesten. Det blev givetvis alldeles underbart.

Innan matchen var jag bombsäker på att Chelsea redan var klara för semi. När Xabi Alonso satte 0-2 var jag övertygad om att Liverpool skulle fixa det. När Lampard satte 3-2 var matchen helt över i mina ögon. Men sen small det igen, och när Kuyt nickade in 3-4 var jag helt på det klara med att Liverpool skulle göra 3-5 också. Det kändes verkligen inte avgjort förrän den 93:e minuten - och man hann väl med att tänka en miljon tankar och måla upp en miljard olika scenarion under matchens gång.

Upp med en hand alla ni som förutspådde att den här kvartsfinalseriens 180 ordinarie matchminuter skulle bjuda på TOLV mål...

Nu blir det Chelsea-Barcelona i semifinal, och det låter väl ganska så aptitligt? Ikväll tror jag på de engelska lagen, men höjer en varningsflagga för att Villarreal är ett fantastiskt lag offensivt och kan slå Arsenal. Porto behöver man kanske inte hissa den där varningsflaggan för eftersom folk redan vet att de är bra och kan slå ut Man Utd, men jag tror inte att de gör det. Å andra sidan finns det få människor som är sämre tippare än jag.

tisdag 14 april 2009

Åh fan

En bild från spelartunneln på Fredrikskans:

Jag hittade tyvärr ingen upphängningsplats för en bår som är till för dem UTAN skador...

Övrigt att notera från gårdagens besök i Kalmar är att jag fick beröm av Kenny Pavey för mina insatser i Premier League-utmaningen, men han hävdade att han hade slagit mig en gång och det tror jag inte på.

Mikael Stahre var ganska uppskruvad inför matchen, och när jag intervjuade honom ställde jag en jävligt dålig fråga. Jag tänkte fråga om de kom till Kalmar med målsättningen att inte förlora eller om de kommit för att vinna. Istället sa jag "Vill ni hellre vinna än spela oavgjort?". Stahre högg direkt och sa: "Ja, vad tror du själv?", vilket ju var en ganska självklar replik. När vi flög hem i morse var AIK:s lag med på planet och Stahre kom fram och bad om ursäkt ifall han hade varit lite brytig i intervjun, men han sa att han har så mycket adrenalin inför matcherna att han blir lite stissig.

Matchen som sådan var ingen höjdare. Henrik Rydström fick för sig att han på ålderns höst har blivit brasilianare och la en nonchalant klack i eget straffområde som Pavey enkelt snodde och serverade sen Obolo, och sen blev det inget mer efter det.

måndag 13 april 2009

Fram och tillbaka och helg

I veckan var jag i Blekinge med familjen, innan jag körde hem i fredags för att jobba hela helgen i studion. Idag bär det ner till sydöstra delen av landet igen - jag ska vara reporter på Kalmar-AIK, och det bör väl bli en bra match. Jag tror inte på någon målfest, men kom då ihåg att jag tippade 0-0 mellan Örgryte och GAIS förra vecka. Nu säger jag att det blir 1-1.

Kalmar är en vacker sommarstad. Synd bara att det är sommar i typ tre månader av tolv möjliga i det här landet.

Helgens Premier League innehöll en jäkla massa saker som är värda att rapportera. Här kommer några av dem.

* Alltså, den här Federico Macheda går det inte att undvika att skriva om. Mål igen, och än en gång var det direkt avgörande. I fighten mot Aston Villa kom han in i den 61:a minuten, nu kom han in i 75:e. Det innebär att han totalt har fått 44 minuters speltid i a-laget (plus stopptid), och på dessa har han alltså gjort två mål.

* Liverpool fortsätter att jaga och Fernando Torres bjöd på ett drömmål och ett som "bara" var snyggt. Han har nu spelat 28 ligamatcher hemma på Anfield, och på dem har han gjort 25 mål. Borta bra, men hemma... helt jävla makalös!

* En annan tvåmålsskytt i helgen var Didier Drogba. På Chelseas senaste nio matcher i liga och cup har han gjort sju mål nu. Att Chelsea sen höll på att sumpa en 4-0-ledning är remarkabelt, och tråkigt för Johan Elmander att det skedde efter att han blev utbytt.

* Arsenal vände ett 1-0-underläge till seger 4-1 borta mot Wigan, och Arsenal är det lag som har tagit näst flest poäng i ligan efter att ha legat under. Bara Liverpool är värre.

* Aston Villa och Everton spelade 3-3 i en synnerligen underhållande match. Gareth Barry satte sin fjärde straff för säsongen, det är han bäst med i Premier League. Everton gjorde två av sina mål efter inlägg från kanten, vilket innebär att de har gjort 24 mål på det sättet den här säsongen. Inget lag har gjort fler. Det var faktiskt säsongens första 3-3-match, by the way.

* Spurs vann med matchens enda mål mot West Ham, och har nu tagit 16 poäng av 18 möjliga i de senaste sex matcherna lagen emellan. Roman Pavlyuchenko hoppade in och gjorde mål, och det var nionde gången en inhoppare har gjort mål för Tottenham den här säsongen, något de är bäst på. Tottenham har för övrigt tagit 13 poäng i sina Londonderbyn, och det är flest av alla. Spurs är alltså huvudstadens bästa lag - om det hade funnits en lokal liga, vill säga.

* Newcastle fick med sig en poäng efter det att Andrew Carroll kvitterat i den 81:a minuten på nick. Det var hans tredje mål den här Premier League-säsongen, och det andra som kom i just den 81:a minuten!

* Mark Hughes petade Robinho och Elano inför matchen hemma mot Fulham, och eftersom City till slut förlorade hemma mot Roy Hodgsons lag innebär väl det att Hughes i praktiken ber om att få sparken i veckan. Fulham har nu två raka bortasegrar efter att de tidigare inte hade tagit en bortaseger på hela säsongen.

* Middlesbrough vann mot Hull med 3-1, och det var mycket välkomna pinnar på Riverside. Otroligt nog har de samma poängantal som Newcastle, och de lagen möts på St.James Park måndagen den 11:e maj. Jag gissar att det kommer att bli sexpoängsmatchernas sexpoängsmatch.

* Pompey-West Brom slutade 2-2, och jag kan inte tänka mig något annat än att Portsmouth nu är klara och att West Bromwich definitivt åker ur. The Baggies har spelat oavgjort i tre av de fyra senaste ligamatcherna. För att hänga kvar måste man vinna lite då och då också.

En annan notis är att det inte delades ut ett enda rött kort i den här omgången. Jag har en stark känsla av att det är färre gula och röda kort i England än, till exempel, Italien och Spanien. Det ska jag räkna på imorrn eller på onsdag.

söndag 12 april 2009

Backar ska inte göra mål

Nu vill jag klaga på en sak, nämligen det faktum att så fort en försvarsspelare gör ett snyggt mål så börjar han förknippas med feta proffskontrakt i kvällstidningarna.

I den första omgången av Allsvenskan var det Bajens Emil Johansson som stod för en praktträff mot Elfsborg, och tankarna fördes till gamle brassebacken Josimar som nätade mot Nordirland i VM 1986. Dagen efter Emils mål skulle han givetvis bli proffs.

Igår var det IFK Göteborgs Ragnar Sigurdssons tur att sätta ett fantastiskt Xabi Alonso-mål bakom Djurgårdens Pa Dembo Tourray. Genast blev han aktuell för Blackburn och Newcastle...

De klubbar som scoutar en försvarsspelare genom att kolla på hur många drömmål han har gjort är illa ute, och givetvis gör de inte det. Jag minns när Olof Mellberg inledde en säsong i Aston Villa med att göra ett par mål, och hyllningarna var enorma. Sen blev det inga mål på ett bra tag, och plötsligt var omdömena om Mellberg lite svalare från alla håll och kanter. När jag frågade Olof om detta sa han att det var väldigt konstigt att alla hyllade honom för målen eftersom han inte alls var nöjd med sitt försvarsspel under den perioden, men när det började gå bra för honom rent försvarsmässigt så fick han kritik för sitt spel.

Backars primära uppgift är inte att göra mål, det är att se till att motståndarna inte ska göra mål. Fast sånt ser man inte på youtube, förstås.

torsdag 9 april 2009

Freudiansk felsägning

Den stora fotbollsjournalistiska händelsen från gårdagens Champions League-sändning var givetvis att Viasats Henrik Strömblad kallade Salomon Kalou för "Kahlua". Otroligt kul!!

Själv kan jag inte säga "omkullknuffad". Det blir alltid - av någon anledning - "omknullkuffad" istället, och det tycker "Ankan" Parmström är fantastiskt roligt.

Det är inte så jävla lätt att sitta och prata i 90 minuter, alla gånger...

Målpoängtabell

Ni kanske minns Arsene Wengers förslag förra veckan som handlade om att man skulle få extrapoäng för hur många mål man vann matcherna med. Bloggläsaren Joakim Sparr tog tag i det hela och räknade ut hur tabellen skulle se ut om Wengers förslag blev verklighet. Lagen i fet stil har en bättre placering med Wengers förslag, lagen med kursiv stil har en sämre placering.

1. Man Utd 107
2. Chelsea 106
3. Liverpool 104
4. Arsenal 89
5. Everton 76
6. Aston Villa 74
7. Man City 66
8. West Ham 64
9. Wigan 58
10. Fulham 57

11. Bolton 56
12. Tottenham 54
13. Sunderland 47
14. Blackburn 46
15. Stoke 46
16. Portsmouth 45
17. Hull 44
18. Newcastle 38
19. Middlesbrough 35
20. West Brom 33

Inga större skillnader, som ni ser. Laget som skulle tjäna mest på Wengers förslag är Sunderland och Manchester City. Stort tack till Joakim Sparr för allt arbete han lade ner!

Branislav Ivanovic

Ingen kan säga att serben Branislav Ivanovic har varit en lyckad värvning för Chelsea sen han kom från Lokomotiv Moskva precis i början av 2008. Igår spelade han högerback istället för på mittbacksplatsen han föredrar, och gjorde det godkänt. Det som är sensationellt är givetvis att han även nickade in två mål, relativt omarkerad. Ivanovic hade aldrig gjort mål för Chelsea tidigare.

Själva matchen var jämn fram till Chelseas 1-1-mål, efter det var det helt och hållet Chelseas match. Något överraskande om ni frågar mig, särskilt med tanke på hur Liverpool har sett ut de senaste veckorna. Guus Hiddink är dock Guus Hiddink.

4-0 till Barcelona var en förnedring av sällan skådat slag så här långt fram i turneringen. De måste vara de största favoriterna till att ta hem hela Champions League.

onsdag 8 april 2009

Märkligt

Arsenal klarade 1-1 borta mot Villarreal tack vare ett konstmål av Adebayor (framspelad av Fabregas, i vanlig ordning), och det känns som att det är fördel för The Gunners tack vare hemmaplan.

Man Utd släppte återigen in oväntat mycket mål och fick bara 2-2 hemma mot Porto, och då borde det ju vara fördel för portugiserna inför returen - eftersom de har samma förutsättningar som Arsenal i exemplet ovan. Men, och detta är ett stort "men", det är Man Utd vi pratar om, och på något sätt känns det alltid som att de har fördel inför returen. Oavsett hur det har gått i den första matchen...

Igår körde jag till Blekinge med familjen. 6 1/2 timme i en bil med en obstinat, skrikande ettåring är förmodligen det värsta man kan utsätta sin hjärna för.

tisdag 7 april 2009

Samma mamma

Bloggläsaren Christian Sjöö mailade in ett förslag till "Samma mamma" som jag först tyckte kändes hyfsat, men inte mer. Ju längre tiden har gått, desto mer har jag insett att Christian har en poäng. Skillnaden är att Supersöndag-Peter är fan så mycket mer vältränad än fotbollsspelaren i fråga.

Hands och straffar

Japp - då var det dags igen. Helsingborg fick straff när Henrik Larsson lyfte upp bollen på Ragnar Sigurdsson och bollen tog på armen. Sigurdsson hade dock armen intill kroppen och rörde den varken framåt eller bakåt, så det skulle givetvis INTE ha varit straff. Tur för HIF att det var Henke som lyfte upp bollen på IFK-backen och signalerade för att det skulle vara straff, hans pondus och stjärnstatus lämnar inte de Allsvenska domarna oberörda. Hade det varit Joel Ekstrand som hade lyft upp bollen på Sigurdsson hade det knappast blivit straff.

Domaren Jonas Eriksson försökte med en halv pudel i en intervju med oss efteråt, och mer behöver han inte göra eftersom det är domarens bedömning som gäller för vad som är medveten hands och inte. Här var den annars duktige Erikssons bedömning fel enligt mig, men jag lovar att domarna i Allsvenskan håller högre nivå internationellt än vad spelarna gör. Jag var nämligen på Stockholms Stadion för att se Djurgården-Örebro. Det var en usel match där ingen spelare gjorde bra ifrån sig, och det borde ha blivit oavgjort eftersom ingen var värd att vinna. Men en halvklumpig tackling från tre örebroare samtidigt på Johan Oremo gjorde att det blev straff (aningen tveksamt) - och den satte Daniel Sjölund nonchalant. Kanske den sämsta straff jag har sett som ändå gått i mål.

Hört på läktaren under matchen (två herrar pratar om en av Djurgårdens värvningar):

Person 1: "Han har tydligen varit grym på träningsmatcherna!"
Person 2: "Grym?"
Person 1: "Ja, riktigt jävla bra."
Person 2: "Du, om han är så grymt jävla bra - varför spelar han i Allsvenskan då?"

Person 1 höll sen tyst resten av matchen.

söndag 5 april 2009

Bagdad-Jan och en slips

Premiären på Gamla Ullevi är då avklarad, och GAIS körde fullständigt över ÖIS med 5-1. Ett par saker tar jag med mig från den här dagen:

* Stackars David Stenman i ÖIS-målet hade inte en rolig dag. Han var faktiskt så bedrövlig att ÖIS kunde ha knutit fast en slips i ribban och låtit den hänga där istället för att ha Stenman. Okej, killen är bara 20 år och man ska kanske inte vara så hård i sina omdömen, men han hade inte en siffra rätt.
* Den nybyggda arenan är fin, men inte fantastisk. Jag tycker att den ser ut som precis vilken arena som helst. Dock är den förstås en miljard gånger bättre än både Nya Ullevi och den gamla Gamla Ullevi.
* Det var mycket ont om toaletter (eller rättare sagt, de fanns inte) i gångarna vid omklädningsrummen och mediarummet. Hur kunde de glömma en sån sak när de byggde arenan? Många upprörda röster hördes bland de som jobbade med TV-produktionen.
* Det stod 4-1 till GAIS i halvtid. ÖIS-tränaren Janne Carlsson agerade Bagdad-Bob och tyckte att hans lag ändå spelade bra. När jag pratade med GAIS tränare Alexander Axén efter matchen var han missnöjd med den första halvlekens spel, trots storledning. Jag kommer aldrig att begripa varför fotbollstränare gör så att de säger emot det som de facto har hänt. Janne Carlsson tyckte att ÖIS höll ihop laget fint, förutom vid de fyra baklängesmålen. Det är nog dags att någon hos ÖIS talar om för Bagdad-Jan att mål är en ganska viktig del av fotbollen...
* Örgrytes försvarsspel var den stora snackisen, men det var svårt att analysera VAD det var som var fel med det eftersom det var obefintligt. Jag har inte sett en sämre backlinje sen FCZ gick på TV.

Ett par helt andra saker:

* Fantasyligan TTIAO-IIN som jag skrev om för ett par dagar sen har ett lag i ruggig form, nämligen mitt eget Dahlquist Utd. Jag har Jo, Lampard och Gerrard i startelvan, och Joleon Lescott är kapten. Jag klättrade grymt starkt i helgen!
* Alla som kände till 17-årige Federico Macheda, upp med en hand... killen kommer nog att vara ganska omtalad under resten av säsongen, eftersom han förmodligen fixade Uniteds ligatitel med sitt 3-2-mål i 93:e. Hade det bara blivit 2-2 hade det känts som att pendeln varit på väg över till Liverpools fördel. Nu är det United som sitter komfortabelt i förarsätet igen. Det där med "små marginaler" kanske inte är en så dum klyscha, trots allt.

En arbetsplats med fotbollsreferenser

Innan sändningen igår stod jag och Lasse Granqvist och småpratade lite medan han skyfflade in sin medhavda lunchsallad i det gamla kylskåpet som finns nere vid studion vi sänder ifrån. Då såg jag plötsligt att kylen var av märket "Candy", och jag som alltid undrat vad det var Liverpool gjorde reklam för på 1980-talet!

Canal+ gamla kylskåp och Peter Beardsleys matchtröja har en sak gemensamt!

Nu ska detta inte tolkas som att vi är pro-Liverpool. Våra papperskorgar på toaletten är nämligen av märket "United"...

fredag 3 april 2009

Fel i facit

Det hände en hel del igår, får man allt säga - inte minst i bottenstriden där Stoke och Blackburn tog blytunga trepoängare. För West Bromwich och Middlesbrough ser det kört ut, det är egentligen bara Newcastle som har en realistisk chans att hänga kvar. Då krävs dock en uppryckning som är större än den Alan Shearer lyckades frammana till matchen mot Chelsea.

För min egen del slutade Premier League-utmaningen med en 9-5-seger över Johan Andersson från Halmstad. Nu har jag 19-7 i "målskillnad" på de två senaste omgångarna. Det är jag oförskämt nöjd med. Frågan jag svarade fel på igår var "Vem var senaste engelsman att vinna skytteligan i Premier League?", och jag slängde ur mig Alan Shearers namn utan att tänka efter ordentligt. Det skulle givetvis vara Kevin Phillips.

Den annars eminenta tidningen Offside ska få lite skäll här, det är de som skriver frågorna till Premier League-utmaningen, nämligen. Igår lydde en fråga: "Vilka två Premier League-klubbar har Jesper Blomqvist representerat?". Svaret skulle vara Man Utd och Everton, men Blomqvist spelade även i Charlton och gjorde tre inhopp i ligan säsongen 2002-03 för dem. Ni är ett par stycken som har mailat in om detta, och jag får skylla på den som skrivit frågan. Jag kan ju inte kontrolläsa frågorna innan tävlingen, precis.

Just nu sitter jag på X2000 på väl till nya Gamla Ullevi och Örgryte-GAIS. Jag och Lasse Granqvist är rörande överens om att det kommer sluta 0-0, medan Fjellström är en mycket större optimist och tror på typ 3-3. Mycket folk blir det i alla fall, och själv hoppas jag på bättre väder än vad det är just nu utanför tågfönstret. Sverige kan verkligen vara grått ibland.

Målpoäng

Jag brukar förespråka regeländringar och alla möjliga experiment med fotbollen, för att se om det går att utveckla sporten som sådan. Det finns egentligen ingenting som säger att de regler och poängsystem man använder idag är de bästa, det är bara de vi är vana vid. Nåväl, i Premier League är målsnittet hittills den här säsongen 2,45 mål/match. Det kan jämföras med förra säsongen då snittet var 2,64 mål/match.

Arsene Wenger sa på sin presskonferens idag att han gärna skulle ha ett system där målskillnaden gav poäng, enligt följande system.

Arsenal slår West Bromwich med 1-0. Då får Arsenal tre poäng för segern, en poäng för målskillnaden, och West Bromwich får noll.

Om Arsenal istället slår West Bromwich med 7-3 får Arsenal tre poäng för segern, fyra poäng för målskillnaden, medan West Brom fortfarande förstås får noll.

Jag kan tänka mig att Wenger irriterade sig på alla sjuhundrafyrtioelva 1-0-segrar Man Utd radade upp i vintras, men det känns lite skumt ändå. När det förlorande laget inte har något att förlora på att det blir förlust med 1-4 istället för 1-8 kan det bli upplagt för läggmatcher. De avslutande omgångarna skulle mer eller mindre garanterat innehålla resultat som 10-2 och 1-9 och så vidare. Åtminstone i Italien (hoppas att Marcus Birro läste det där...).

Däremot kan jag tänka mig ett system där de fem lagen som har gjort flest mål när säsongen slutar får tre extra poäng, de fem närmast efter får två poäng vardera, de fem nästkommande får en poäng var, och de fem målmässigt sämsta får noll poäng. Det kanske vore något?

Adios, Señor Sven

Om Mexiko går till VM gör de det utan Sven-Göran Eriksson och Hasse Backe som chefer. Igår fick de sparken. Jag kan för lite om mexikansk fotboll för att uttala mig om han har gjort ett bra jobb eller inte, men det är klart - vem som helst inser att det inte är toppen att torska mot Honduras.

Den stora frågan blir väl vad som nu händer med "Svennis" och Backe. Portsmouth kommer snart att behöva en "riktig" manager och är säkert intresserade, skulle Newcastle hänga kvar och Shearer tacka nej till en fortsättning kommer hans namn att diskuteras där med. I övrigt kommer jag inte på något Premier League-lag som är i skriande behov av honom.

Det kan givetvis även bli någon annan liga - Lazio är väl inte omöjligt, Atlético Madrid och Marseille brukar ha bra ruljangs på tränarposten och har säkerligen ett jobb ledigt snart - och så finns ju ryska och ukrainska storlag säkert som alternativ också.

Under tiden får väl Hasse Backe rycka in som TV-expert igen (har alltid gillat honom i den rollen) och Sven-Göran själv får läka såren efter vad som verkar ha varit en rätt medioker period i Mexiko.

torsdag 2 april 2009

För mycket reklam

Jag tycker inte om att lagen i Premier League byter reklam så ofta. Liverpool är givetvis ett undantag eftersom de har kört med Carlsberg så länge att det skulle se konstigt ut att de bytte. Jag tycker också att Arsenal ska ha JVC, Man Utd ska ha Sharp, Spurs ska ha Holsten och Newcastle ska ha Newcastle Ale på magen.

Så här ser topplistan ut för hur många olika tröjsponsorer dagens Premier League-klubbar har haft sen 2002:

Blackburn - 5 (AMD Processors, HSA, Lonsdale, Bet24 och Crown Paint)
Fulham - 5 (Pizza Hut, Betfair, dabs.com, Pipex och LG)
Aston Villa - 4 (Rover/MG, DWS, 32Red och Acorns)
West Ham - 4 (Dr.Martens, Jobserve, XL och SBOBet)
Middlesbrough - 3 (Dial-a-phone, 888.com och Garmin)
West Bromwich - 3 (West Brom Building Society, T-mobile och reklamfritt)
Arsenal - 2 (O2 och Fly Emirates)
Chelsea - 2 (Fly Emirates och Samsung)
Everton - 2 (Kejiang och Chang Beer)
Hull - 2 (Bonus Electrical och Karoo/Kingston Communications)
Man City - 2 (First Advice och Thomas Cook)
Man Utd - 2 (Vodafone och AIG)
Newcastle - 2 (NTL och Northern Rock)
Portsmouth - 2 (TY och OKI)
Sunderland - 2 (RegVardy och BoyleSports)
Tottenham - 2 (Thompson och Mansion)
Liverpool - 1 (Carlsberg)
Bolton - 1 (Reebok)
Stoke - 1 (Britannia)
Wigan - 1 (JJB)

Hatten av för Wigan, Stoke, Bolton och Liverpool - och skamvrån för Fulham och Blackburn! Fem olika sponsorer på sju år känns inte stabilt. West Bromwich har ingen sponsor den här säsongen, men det får ändå räknas in. West Ham hade förvisso ett par matcher utan tröjreklam den här säsongen, men det var efter att reseföretaget XL gick i konkurs, och de var så snabba med att fixa ny sponsor att det inte riktigt gills som en "sponsor".

Det kan hända att jag har missat någon enstaka tröjsponsor, men då får ni väl maila in och skälla ut mig på jonas.dahlquist@canalplus.se.

TTIAO - IIN

Jag vet inte om ni minns det, men inför den här säsongen så startade jag en liga i Fantasy Premier League som fick namnet "TTIAO - IIN" (den här bloggens initialer). Jag var ganska övertygad om att jag skulle vinna, men mina tre pappalediga månader utan någon närmare kontakt med datorn har gjort att jag har hamnat hopplöst efter. Nu har jag ett lag med Gerrard, Lampard, Lescott, Rio Ferdinand och John Terry - men det vill sig fan ändå inte. Jag ligger på 170:e plats av 329 deltagare - ganska så exakt i mitten, alltså. Mitt mål är att komma upp över 100:e plats innan säsongen är över. Min kompis Robban ligger nia, vilket är imponerande eftersom han inte kan ett skit om fotboll.

Jesper Edlunds lag "El Nino's" leder ligan på fantastiska 1649 poäng, 383 pinnar mer än vad jag har skrapat ihop. Sist av alla är Daniel Stridfelds lag "Herden" som bara har 878 poäng. Han måste ha satsat stenhårt på West Bromwichförsvarare.

Jag ska hitta på ett lämpligt pris till vinnaren så småningom.

Åtta livbojar

Alan Shearer har åtta matcher på sig att rädda Newcastle. Så här har det gått för alla de managers Newcastle har haft i Premier League under de åtta första matcherna:

Sam Allardyce (07-08): 4 vinster, 2 oavgjorda, 2 förluster = 14 poäng
Kenny Dalglish (97-98): 4 vinster, 2 oavgjorda, 2 förluster = 14 poäng
Glenn Roeder (06-07): 4 vinster, 1 oavgjord, 3 förluster = 13 poäng
Ruud Gullit (98-99): 4 vinster, 0 oavgjorda, 4 förluster = 12 poäng
Graeme Souness (04-06): 3 vinster, 2 oavgjorda, 3 förluster = 11 poäng
Bobby Robson (99-04): 3 vinster, 2 oavgjorda, 3 förluster = 11 poäng
Kevin Keegan (1:a vändan 93-97): 2 vinster, 4 oavgjorda, 2 förluster = 10 poäng
Joe Kinnear (08-09): 2 vinster, 4 oavgjorda, 2 förluster = 10 poäng
Kevin Keegan (2:a vändan -08): 0 vinster, 3 oavgjorda, 5 förluster = 3 poäng

De två herrarna som har haft huvudansvaret i Newcastle den här säsongen ligger alltså i botten av listan. Något förvånande att Big Sam har varit den som börjat allra bäst - han som fick så mycket skit för att han inte gjorde ett topplag av dem direkt... med facit i hand skulle The Magpies givetvis ha gett Allardyce ett par säsonger på sig att bygga något eget av laget.

Så här såg Alan Shearer ut när han spelade i Southampton - föga anade han då att han skulle bli manager för ett nedflyttningshotat Newcastle.

Jag gissar att det kommer att krävas 42 poäng för att hänga kvar. Newcastle har 29 för tillfället. Shearer måste alltså ligga på den övre halvan på den här listan i slutet av maj, annars spelar Newcastle ligamatcher mot Doncaster och Bristol City nästa säsong.

Dagens klubb

Ibland slänger folk ur sig - lite slarvigt - att de gärna vill ha upp de klassiska klubbarna från The Championship till Premier League. Jag är en av dem. Då menar man ofta lagen som var bra på 70- och 80-talet, när Tipsextra var den enda fotbollsventil som fanns på TV. Men ska man snacka riktigt klassiska lag så ska de givetvis ha varit med och grundat ligan 1888, och allra helst ska de ha vunnit den allra första ligapokalen genom tiderna - och då finns det bara ett gäng att prata om, nämligen Preston North End. Just nu ligger de sjua i The Championship och de är bara två poäng från en Play Off-plats.


* Preston North End vann alltså den allra första engelska ligan 1888-89, och de gjorde det utan att förlora en enda match. Det har bara hänt ytterligare en gång, när Arsenal joggade hem ligan 2003-04. Preston vann för övrigt även ligan 1889-90, men sen dess har det inte blivit en enda ligaseger.
* I anslutning till hemmaarenan Deepdale ligger FA:s fotbollsmuseum. Där har jag och foto-Jocke varit och gjort reportage. Bland annat finns den berömda bollen från VM-finalen 1966 där. Ni vet, den som eventuellt inte var över mållinjen när Geoff Hurst gjorde 3-2 i förlängningen. Det står tydligen ofta en massa förvirrade typer framför montern och frågar bollen: "Were you in?".
* Play Off-spel är kul och spännande, men ingenting för The Lilywhites, som Preston kallas. De har varit i Play Off inte mindre än vid sju tillfällen (flest av alla tillsammans med Ipswich och Bolton), men de har aldrig lyckats bli uppflyttade på så sätt.
* Den störste spelaren i Preston North Ends historia är Sir Tom Finney. Han gjorde 30 mål på 76 landskamper och smällde in 187 mål på 433 matcher för Preston. Han står staty utanför Deepdale. När Liverpools legendariske manager Bill Shankly fick frågan om en av hans spelare (under 80-talet) var lika bra som Tom Finney så svarade Shankly: "Aye, he's as good as Tommy – but then Tommy's nearly 60 now".
* Staden Preston ligger lite norr om Manchester och Liverpool kan man säga. Den berömde amerikanske gangstern Butch Cassidys föräldrar kom från Preston. Dessutom bor en mycket kortvuxen man som heter Kenny Baker i staden. Vad är det då med det? Jo, han är mest känd för sin roll som R2-D2 i Star Wars!

Prestonbon Kenny Baker i sin R2-D2-outfit. Det kan mycket väl tänkas att han håller på Preston North End. Fast han är urspungligen från Birmingham, så han kanske håller på något lag därifrån. Typ Aston Villa. Aston Villa kom förresten tvåa bakom Preston North End den första ligasäsongen någonsin (1888-89).

Fasta situationer och mästartränare

England ångar på i sin VM-kvalgrupp. De har vunnit matcher de ska vinna, de har vunnit matcher de borde vinna, och de har vunnit en match de knappt ens själva kunde hoppas på att vinna (borta mot Kroatien). Tillsammans med Spanien och Holland känns England som de "mest" klara för VM i Sydafrika 2010 från de europeiska kvalgrupperna just nu.

När en ny manager eller förbundskapten ska tillsättas finns det alltid röster som ropar efter nya idéer, något fräscht, en ung och lovande person. England valde istället att ta Fabio Capello, känd för att spela cyniskt och smart, och framför allt känd för att vinna. Ska man välja mellan en Mästare och en Lärling tycker jag att det är självklart att man ska välja Mästaren. Härmed slår jag ett slag för de äldre, rutinerade tränarna!

Igår blev det 2-1 till England mot Ukraina på Wembley. Shevchenko gjorde givetvis(?) mål, men verkade annars vara mer intresserad av att gå och krama sina gamla Chelseakompisar efter slutsignalen. Tydligen var Sheva populär bland sina gamla lagkamrater, för det blev en hel del kramande. Alla tre målen kom efter fasta situationer, och ibland känns det som att fotboll mer och mer går ut på att spela sig till frisparkar och hörnor än att spela sig fram direkt till mål.

onsdag 1 april 2009

Aprilskämt

Alan Shearer har konsekvent tackat nej till att ta över Newcastle, trots att han har fått frågan vid ett flertal tillfällen. De flesta har utgått ifrån att han inte har känt att klubben har haft tillräckliga resurser för att göra något riktigt bra av det hela. Som ständiga "underachievers" har de inte haft så mycket att locka med, helt enkelt. Shearer är så pass stor i staden och klubben att han egentligen bara skulle ha att förlora på att ta över ett lag med - förvisso - ett par lovande spelare, men mest med konstant skadade föredettingar.

Så vad händer? Newcastle under nedflyttningsstrecket med åtta omgångar kvar att vinka på, usel form, de kommande matcherna är Chelsea hemma och hemmastarka Stoke på bortaplan. DÅ tar Shearer över...!

Jag trodde faktiskt att det var ett aprilskämt, men det var det inte. Jag har alltid haft enorm respekt för Shearer, han har en integritet som är sällsynt i den moderna fotbollen - inte minst den moderna engelska fotbollen. Det här visar att han inte bara har en fantastisk karriär bakom sig, mannen har (för att använda ett fint spanskt uttryck) "cojones" också.

Att vi valde Newcastle-Chelsea som 16.00-match i Premier League-lördag till helgen känns som ett bra val just nu.

En annan detalj är att han blir den fjärde personen som leder The Magpies från sidlinjen den här säsongen. Kevin Keegan, Joe Kinnear och Chris Hughton de tidigare tre.

Huruvida Shearer klarar av uppdraget eller ej vete fan, men vad som är glasklart är att Newcastle på bara minuter gick från att vara en klubb med vansinnigt nedåtgående spiral till att bli Premier Leagues stora snackis - på ett spännande och positivt sätt. Redan där kan Shearer ha gjort skillnad. Blir det seger mot Chelsea och nytt kontrakt kommer Alan Shearer att gå om Kevin Keegan i popularitet i staden, om han inte redan har gjort det.