Vilken spelare betyder mest för sitt lag? Ja, den frågan är förstås ruggigt svår att besvara. Det går dock att "twista" frågan en aning och istället skriva: "Vilken spelare betyder mest för sitt lag i OFFENSIVEN?", och då utgå från hur många mål och målpass deras interna "poängledare" har i Premier League. I såna fall blir svaret på frågan Darren Bent. Så här ser siffrorna ut:
1. Sunderland 32 mål, Darren Bent 16 poäng = 50%
2. Aston Villa 37 mål, James Milner 15 poäng = 40,5%
3. Hull 25 mål, Stephen Hunt 10 poäng = 40%
4. Chelsea 63 mål, Didier Drogba 25 poäng = 39,7%
5. Man Utd 66 mål, Wayne Rooney 26 poäng = 39,4%
6. Stoke 26 mål, Matthew Etherington 10 poäng = 38,5%
6. Wigan 26 mål, Hugo Rodallega 10 poäng = 38,5%
8. Fulham 32 mål, Bobby Zamora 12 poäng = 37,5%
8. Man City 48 mål, Carlos Tevez 18 poäng = 37,5%
10. Everton 38 mål, Louis Saha 14 poäng = 36,8%
11. Arsenal 63 mål, Cesc Fabregas 23 poäng = 36,5%
12. Tottenham 48 mål, Jermain Defoe 17 poäng = 35,4%
13. Burnley 27 mål, Steven Fletcher 9 poäng = 33,3%
13. Portsmouth 21 mål, Aruna Dindane 7 poäng = 33,3%
13. Wolverhampton 21 mål, Kevin Doyle 7 poäng = 33,3%
16. Bolton 29 mål, Kevin Davies 9 poäng = 31%
17. Liverpool 43 mål, Fernando Torres 13 poäng = 30,2%
18. West Ham 35 mål, Carlton Cole 10 poäng = 28,6%
19. Birmingham 25 mål, Cameron Jerome 7 poäng = 28%
20. Blackburn 29 mål, tre spelare på 6 poäng = 20,7%
fredag 26 februari 2010
torsdag 25 februari 2010
The best
Här har ni en sak som inte är fotbollsrelaterad, men som ändå debatterades av mig och foto-Jocke i bilen på väg mellan London och Cardiff. Ämnet är "det bästa Youtube-klippet någonsin", och vi hade tre förslag som jag delar med mig av här nedanför. Kom gärna med egna förslag.
Just det tredje klippet här råkade jag och foto-Jocke titta på redan den första kvällen på reportageresan, och de nästkommande dagarna blev därför ganska så tjatiga eftersom vi upprepade samma fras om och om igen... och igen... och igen.
Just det tredje klippet här råkade jag och foto-Jocke titta på redan den första kvällen på reportageresan, och de nästkommande dagarna blev därför ganska så tjatiga eftersom vi upprepade samma fras om och om igen... och igen... och igen.
Ut med Kevin Friend, in med Martin Hansson
Ordet "proffsdomare" betyder inte att de blir proffs utomlands, utan bara att de faktiskt tjänar pengar på sitt dömande - i sitt hemland.
Egentligen borde det inte vara så.
Om nu spelare, tränare, ägare, publik, sponsorer och i princip varenda människa som kan vara involverad i en fotbollsmatch i, till exempel Premier League, kan vara från vilket land som helst - varför måste då domaren vara just engelsman? Varför kan inte Martin Hansson bli proffs i England? (Bespara mig skämten, det är den större frågan jag är ute efter)
Om man nu oroar sig för att vissa domare inte dömer i tillräckligt bra ligor för att även döma landskamper och Europacupmatcher, varför låter man inte de allra bästa domarna från Skandinavien, Balkan, Centraleuropa eller vart fasen som helst döma i Premier League, Primera Division, Serie A, Bundesliga eller Ligue 1? Dels höjer man domarstandarden i de bästa ligorna och domarna höjer sin egen standard eftersom de får döma större matcher med bättre tempo oftare.
Shay Given visar vad han tycker om mitt senaste förslag till svenskproffs i England.
För oss i Sverige skulle det innebära att domarstandarden här sjönk en aning, men om de Allsvenska spelarna klagar på det så kan de ju bara se till att höja standarden på sig själva, så får de bättre domare till slut.
Egentligen borde det inte vara så.
Om nu spelare, tränare, ägare, publik, sponsorer och i princip varenda människa som kan vara involverad i en fotbollsmatch i, till exempel Premier League, kan vara från vilket land som helst - varför måste då domaren vara just engelsman? Varför kan inte Martin Hansson bli proffs i England? (Bespara mig skämten, det är den större frågan jag är ute efter)
Om man nu oroar sig för att vissa domare inte dömer i tillräckligt bra ligor för att även döma landskamper och Europacupmatcher, varför låter man inte de allra bästa domarna från Skandinavien, Balkan, Centraleuropa eller vart fasen som helst döma i Premier League, Primera Division, Serie A, Bundesliga eller Ligue 1? Dels höjer man domarstandarden i de bästa ligorna och domarna höjer sin egen standard eftersom de får döma större matcher med bättre tempo oftare.
Shay Given visar vad han tycker om mitt senaste förslag till svenskproffs i England.För oss i Sverige skulle det innebära att domarstandarden här sjönk en aning, men om de Allsvenska spelarna klagar på det så kan de ju bara se till att höja standarden på sig själva, så får de bättre domare till slut.
Fyndigt, del II
Flitige bloggläsaren och mejlaren Per Andersson har skickat in en bild på en enkel banderoll, nyligen utplacerad nära de (snart) före detta makarna Ashley och Cheryl Coles hem. Fantastiskt kul, på alla sätt och vis.
Fyndigt
Den argentinska kondomtillverkaren Tulipan tänkte för ett par år sen att det var läge att anspela lite på fotboll i en av sina reklamer, och eftersom mötet mellan Argentina och Brasilien var nära förestående så klämde de i med följande reklam:
När matchen var över, och Brasilien hade vunnit med 3-1, så dröjde det inte jättelänge innan det brasilianska svaret på reklamkampanjen kom:
Kalla det gärna för pubertal humor, men det ÄR ju hur kul som helst.
När matchen var över, och Brasilien hade vunnit med 3-1, så dröjde det inte jättelänge innan det brasilianska svaret på reklamkampanjen kom:
Kalla det gärna för pubertal humor, men det ÄR ju hur kul som helst.
PL 1 & PL 2
I Rule Britannia i fredags nämnde jag Boltonordföranden Phil Gartsides förslag, som går ut på att dela in Premier League i två divisioner, med 18 lag i vardera division - och två av lagen skulle vara Celtic och Rangers.
Jag har för mig att jag har gjort en sån här tabell förut, men va fan - om inte jag kommer ihåg det så gör väl inte ni det heller. Så här skulle divisionerna se ut till nästa säsong, om man räknar med att ett lag går upp från The Championship och att tre åker ur från Premier League. Eftersom Portsmouth antingen upphör att existera eller får en jäkla massa minuspoäng nästa säsong så har jag plockat bort dem helt.
PREMIER LEAGUE ONE
1. Chelsea
2. Man Utd
3. Arsenal
4. Tottenham
5. Man City
6. Liverpool
7. Aston Villa
8. Everton
9. Fulham
10. Birmingham
11. Stoke
12. Blackburn
13. West Ham
14. Sunderland
15. Wigan
16. Wolverhampton
17. Hull
18. Newcastle
PREMIER LEAGUE TWO
1. Bolton
2. Burnley
3. Rangers
4. Celtic
5. Nottingham
6. West Bromwich
7. Swansea
8. Leicester
9. Cardiff
10. Sheffield Utd
11. Middlesbrough
12. Coventry
13. Barnsley
14. Bristol City
15. Doncaster
16. Watford
17. Derby
18. Preston
I mina ögon är de här två ligorna marginellt roligare än det system som finns nu. Jag vet inte exakt vad det är som alla runt Premier Leagues ledning är oroliga för, men de känner sig uppenbarligen tvingade att snart göra en förändring - annars hade varken ett sånt här förslag eller det om en CL-platskvalturnering mellan lag 4-7 kommit fram.
Marknaden för fotboll är snart mättad, eller till och med proppmätt, i England. Det finns helt enkelt inte så värst mycket mer pengar att tjäna. Samtidigt har det kommit en rapport i veckan som berättar att Premier League-klubbarnas skulder är i pricip lika stora som deras tillgångar, och då var inte ens West ham och Portsmouth medräknade. Klubbarna tar dyra lån med framtida framgångar som garanti, och alla som håller på med fotboll vet att det bara finns ett lag som kan vinna varje liga eller turnering som det ställer upp i. Många blir alltså besvikna.
Om två-tre år kan klubbar som Portsmouth, Crystal Palace, West Ham och Watford vara döda. Då menar jag inte att de kan ha blivit tvångsnedflyttade till League Two eller så, jag menar att de kan ha försvunnit helt. Borta. Väck. Adjöss. På ett sätt är det så sjukt att jag blir direkt ledsen inombords, å andra sidan får de skylla sig själva.
Förresten - är det en slump att de tre senaste klubbarna Harry Redknapp har varit manager för (Portsmouth, Southampton, West Ham) har enorma problem med ekonomin? Bäva månde alla Spursfans...
En sån här pokal kostar i runda slängar ett par hundra lånade miljoner.
Jag har för mig att jag har gjort en sån här tabell förut, men va fan - om inte jag kommer ihåg det så gör väl inte ni det heller. Så här skulle divisionerna se ut till nästa säsong, om man räknar med att ett lag går upp från The Championship och att tre åker ur från Premier League. Eftersom Portsmouth antingen upphör att existera eller får en jäkla massa minuspoäng nästa säsong så har jag plockat bort dem helt.
PREMIER LEAGUE ONE
1. Chelsea
2. Man Utd
3. Arsenal
4. Tottenham
5. Man City
6. Liverpool
7. Aston Villa
8. Everton
9. Fulham
10. Birmingham
11. Stoke
12. Blackburn
13. West Ham
14. Sunderland
15. Wigan
16. Wolverhampton
17. Hull
18. Newcastle
PREMIER LEAGUE TWO
1. Bolton
2. Burnley
3. Rangers
4. Celtic
5. Nottingham
6. West Bromwich
7. Swansea
8. Leicester
9. Cardiff
10. Sheffield Utd
11. Middlesbrough
12. Coventry
13. Barnsley
14. Bristol City
15. Doncaster
16. Watford
17. Derby
18. Preston
I mina ögon är de här två ligorna marginellt roligare än det system som finns nu. Jag vet inte exakt vad det är som alla runt Premier Leagues ledning är oroliga för, men de känner sig uppenbarligen tvingade att snart göra en förändring - annars hade varken ett sånt här förslag eller det om en CL-platskvalturnering mellan lag 4-7 kommit fram.
Marknaden för fotboll är snart mättad, eller till och med proppmätt, i England. Det finns helt enkelt inte så värst mycket mer pengar att tjäna. Samtidigt har det kommit en rapport i veckan som berättar att Premier League-klubbarnas skulder är i pricip lika stora som deras tillgångar, och då var inte ens West ham och Portsmouth medräknade. Klubbarna tar dyra lån med framtida framgångar som garanti, och alla som håller på med fotboll vet att det bara finns ett lag som kan vinna varje liga eller turnering som det ställer upp i. Många blir alltså besvikna.
Om två-tre år kan klubbar som Portsmouth, Crystal Palace, West Ham och Watford vara döda. Då menar jag inte att de kan ha blivit tvångsnedflyttade till League Two eller så, jag menar att de kan ha försvunnit helt. Borta. Väck. Adjöss. På ett sätt är det så sjukt att jag blir direkt ledsen inombords, å andra sidan får de skylla sig själva.
Förresten - är det en slump att de tre senaste klubbarna Harry Redknapp har varit manager för (Portsmouth, Southampton, West Ham) har enorma problem med ekonomin? Bäva månde alla Spursfans...
En sån här pokal kostar i runda slängar ett par hundra lånade miljoner.
onsdag 24 februari 2010
Rooney i f-ö-r bra form?
Manchester Utd har spelat 28 ligamatcher den här säsongen, de har 60 poäng och ligger tvåa. Wayne Rooney har gjort 23 mål, varav fyra på straff.
2007-08 så hade Manchester United 64 poäng efter 28 omgångar och låg tvåa, och Cristiano Ronaldo hade gjort 21 mål, varav två på straff.
Manchester Utd har alltså ungefär samma läge nu som de hade då, med den lilla skillnaden att de 2007-08 låg en poäng bakom Arsenal med lika många matcher spelade, medan de nu ligger en poäng bakom Chelsea med en match mer spelad.
Wayne Rooney håller alltså jämna steg, och mer därtill, med Cristiano Ronaldos monstersäsong för två år sen. Ni minns hur det slutade - United vann ligan, Cristiano Ronaldo vann skytteligan på 31 gjorda mål och så gjorde han även mål i Champions League-finalen som United sedemera vann. Men sen var han så vansinnigt slut i kroppen när det blev EM-slutspel att han floppade där, och frågan är om inte samma sak kan hända med Wayne Rooney till VM.
Too good to be true?
Igår spelade Wayne Rooney sin 40:e match för säsongen, i 29 av dem har han spelat 90 minuter. Om vi utgår från att Man Utd tar sig vidare i Champions League och att Rooney är skadefri så kommer han upp i runt 15-20 matcher till innan det är dags för VM. Nu verkar Rooney ha en järnfysik och en vinnarskalle som är så extrem att hans hjärna nog behöver läggas i en burk och analyseras efter att han har dött, men någonstans måste formsvackan ändå komma. Karln måste ju ta slut någonstans. Wayne Rooney är helt fantastisk just nu, men min känsla är att det engelska landslaget kommer att lita till Rooneys briljans för mycket i sommar, och att det är ohälsosamt för Rooney.
Jag vet att jag har tippat England som världsmästare, och det håller jag fast vid. Jag tycker bara att den viktigaste spelaren har toppat formen för tidigt och för länge för att det ska vara sant.
Å andra sidan så verkar John Terry, Rio Ferdinand och Steven Gerrard hålla inne med sina respektive formtoppar till i sommar...
Åh, en liten Man Utd-detalj till, förresten. Antonio Valencia stod för sin sjunde målgivande passning för säsongen igår, därmed är han redan bättre i det avseendet än vad Cristiano Ronaldo var ifjol.
2007-08 så hade Manchester United 64 poäng efter 28 omgångar och låg tvåa, och Cristiano Ronaldo hade gjort 21 mål, varav två på straff.
Manchester Utd har alltså ungefär samma läge nu som de hade då, med den lilla skillnaden att de 2007-08 låg en poäng bakom Arsenal med lika många matcher spelade, medan de nu ligger en poäng bakom Chelsea med en match mer spelad.
Wayne Rooney håller alltså jämna steg, och mer därtill, med Cristiano Ronaldos monstersäsong för två år sen. Ni minns hur det slutade - United vann ligan, Cristiano Ronaldo vann skytteligan på 31 gjorda mål och så gjorde han även mål i Champions League-finalen som United sedemera vann. Men sen var han så vansinnigt slut i kroppen när det blev EM-slutspel att han floppade där, och frågan är om inte samma sak kan hända med Wayne Rooney till VM.
Too good to be true?Igår spelade Wayne Rooney sin 40:e match för säsongen, i 29 av dem har han spelat 90 minuter. Om vi utgår från att Man Utd tar sig vidare i Champions League och att Rooney är skadefri så kommer han upp i runt 15-20 matcher till innan det är dags för VM. Nu verkar Rooney ha en järnfysik och en vinnarskalle som är så extrem att hans hjärna nog behöver läggas i en burk och analyseras efter att han har dött, men någonstans måste formsvackan ändå komma. Karln måste ju ta slut någonstans. Wayne Rooney är helt fantastisk just nu, men min känsla är att det engelska landslaget kommer att lita till Rooneys briljans för mycket i sommar, och att det är ohälsosamt för Rooney.
Jag vet att jag har tippat England som världsmästare, och det håller jag fast vid. Jag tycker bara att den viktigaste spelaren har toppat formen för tidigt och för länge för att det ska vara sant.
Å andra sidan så verkar John Terry, Rio Ferdinand och Steven Gerrard hålla inne med sina respektive formtoppar till i sommar...
Åh, en liten Man Utd-detalj till, förresten. Antonio Valencia stod för sin sjunde målgivande passning för säsongen igår, därmed är han redan bättre i det avseendet än vad Cristiano Ronaldo var ifjol.
tisdag 23 februari 2010
Samma mamma - sidospår
När jag satt och letade bilder på Nicklas Bendtner nyss så dök det upp en som var för "bra" för att jag inte skulle dela med mig av den. Alltså, killen såg ju magiskt skojig ut för några år sen! Inte undra på att Wenger skickade iväg honom till Birmingham på lån.
Ska jag vara ärlig så vet jag inte om han är så lik Orlando bloom som Legolas, egentligen - jag ville bara visa fotot på något sätt.
Ska jag vara ärlig så vet jag inte om han är så lik Orlando bloom som Legolas, egentligen - jag ville bara visa fotot på något sätt.
Samma mamma - hotell i Hamar-special
Man vet att man har lite lustiga läsare av sin blogg när de t.ex mailar in två bildförslag till "Samma mamma" från t.ex ett Scandichotell i Hamar, där de tydligen har haft lite tid över till just detta. Jag tackar idag dock Johan Hjerpe för att han är just en sån person och publicerar hans förslag. Jag vill ju inte att de där hotelltimmarna ska ha varit förgäves.
Statistiklängtan
Nu är det mer än en vecka sen som jag grottade ner mig i en massa PL-statistik här på bloggen, och de senaste dagarna har jag känt att det liksom är något som saknas. Nu ska jag fylla den saknaden med massor av viktiga och oviktiga siffror här.
* När Birmingham vände och vann hemma mot Wolves för ett par veckor sen gjorde ju Kevin Phillips båda Birminghams mål. Det var som att sitta i en tidsmaskin till år 1995, eller nåt - särskilt som en av målpassningarna kom från Stephen Carr. Nåväl, målen innebar att Kevin Phillips gjort mål i Premier League under tre årtionden, nämligen 90-talet, 00-talet och 10-talet. Detta är det bara ett par gubbar som klarat av, de övriga har ni här: Nicolas Anelka, George Boateng, Damien Duff, Frank Lampard, Danny Murphy och Louis Saha.
* West Ham behöver inte hoppas på allt för mycket när de möter Man Utd på Old Trafford ikväll. På de senaste åtta PL-matcherna på Old Trafford har Man Utd nämligen hållit nollan sju gånger...
* Vem tror ni är den Premier League-spelare som har gjort flest matcher i ligan utan att ha fått en enda varning? Fundera på den och kolla lite längre ner i det här inlägget.
* Manchester City-Liverpool var en besvikelse. Inget av lagen vågade vinna, utan inriktade sig på att inte förlorar. Liverpool är för övrigt riktigt dåliga på bortaplan, om man begränsar sig till de elva senaste ligaomgångarna så har de resultatraden 2-4-5, och i sju av dessa elva matcher har de gått mållösa av planen.
* Fulhams Chris Baird gjorde ett praktfullt självmål hemma mot Birmingham i helgen, och det var ett tidigt sådant, dessutom. Det small bakom Schwarzer redan efter knappt två minuter. Fulham är faktiskt det enda laget som har gjort självmål under de första tre minuterna i Premier League den här säsongen, men de har gjort det två gånger! John Pantsil slog även han till i fel bur i den tredje minuten mot Aston Villa tidigt i höstas.
* Spanjoren Mikel Arteta är tillbaka i Everton efter ett långt skadeuppehåll, och han är viktig för Everton - vilket bevisas av följande siffror från de tre senaste säsongerna. Utan Arteta i laget har Everton vunnit 39% av sina matcher. Med Arteta på planen så har de vunnit 50% av matcherna. Det är skillnaden mellan plats 7-11 och plats 4-6 i tabellen, det.
* Bolton rusar mot The Championship, och de gör det på grund av att de inte gör några mål. Johan Elmander har från nära håll fått bevittna hur Bolton inte har gjort ett enda mål på de fem senaste ligamatcherna. När Elmander blev utbytt mot Blackburn i söndags sa förresten den engelske kommentatorn: "Ivan Klasnic comes in... and it's Johan Elmander that goes off, a relief for the Bolton fans".
* Svaret på frågan ett par rader här ovanför är... Theo Walcott, som nu har spelat 76 Premier League-matcher utan en enda varning. Jag vill även ge en eloge till Fulhams Aaron Hughes när det gäller detta. Killen har spelat Premier League-fotboll i tolv år, i princip enkom som försvarsspelare, och på 337 ligamatcher från start och 17 inhopp har han bara fått åtta varningar. Fascinerande.
* När Birmingham vände och vann hemma mot Wolves för ett par veckor sen gjorde ju Kevin Phillips båda Birminghams mål. Det var som att sitta i en tidsmaskin till år 1995, eller nåt - särskilt som en av målpassningarna kom från Stephen Carr. Nåväl, målen innebar att Kevin Phillips gjort mål i Premier League under tre årtionden, nämligen 90-talet, 00-talet och 10-talet. Detta är det bara ett par gubbar som klarat av, de övriga har ni här: Nicolas Anelka, George Boateng, Damien Duff, Frank Lampard, Danny Murphy och Louis Saha.
* West Ham behöver inte hoppas på allt för mycket när de möter Man Utd på Old Trafford ikväll. På de senaste åtta PL-matcherna på Old Trafford har Man Utd nämligen hållit nollan sju gånger...
* Vem tror ni är den Premier League-spelare som har gjort flest matcher i ligan utan att ha fått en enda varning? Fundera på den och kolla lite längre ner i det här inlägget.
* Manchester City-Liverpool var en besvikelse. Inget av lagen vågade vinna, utan inriktade sig på att inte förlorar. Liverpool är för övrigt riktigt dåliga på bortaplan, om man begränsar sig till de elva senaste ligaomgångarna så har de resultatraden 2-4-5, och i sju av dessa elva matcher har de gått mållösa av planen.
* Fulhams Chris Baird gjorde ett praktfullt självmål hemma mot Birmingham i helgen, och det var ett tidigt sådant, dessutom. Det small bakom Schwarzer redan efter knappt två minuter. Fulham är faktiskt det enda laget som har gjort självmål under de första tre minuterna i Premier League den här säsongen, men de har gjort det två gånger! John Pantsil slog även han till i fel bur i den tredje minuten mot Aston Villa tidigt i höstas.
* Spanjoren Mikel Arteta är tillbaka i Everton efter ett långt skadeuppehåll, och han är viktig för Everton - vilket bevisas av följande siffror från de tre senaste säsongerna. Utan Arteta i laget har Everton vunnit 39% av sina matcher. Med Arteta på planen så har de vunnit 50% av matcherna. Det är skillnaden mellan plats 7-11 och plats 4-6 i tabellen, det.
* Bolton rusar mot The Championship, och de gör det på grund av att de inte gör några mål. Johan Elmander har från nära håll fått bevittna hur Bolton inte har gjort ett enda mål på de fem senaste ligamatcherna. När Elmander blev utbytt mot Blackburn i söndags sa förresten den engelske kommentatorn: "Ivan Klasnic comes in... and it's Johan Elmander that goes off, a relief for the Bolton fans".
* Svaret på frågan ett par rader här ovanför är... Theo Walcott, som nu har spelat 76 Premier League-matcher utan en enda varning. Jag vill även ge en eloge till Fulhams Aaron Hughes när det gäller detta. Killen har spelat Premier League-fotboll i tolv år, i princip enkom som försvarsspelare, och på 337 ligamatcher från start och 17 inhopp har han bara fått åtta varningar. Fascinerande.
söndag 21 februari 2010
Uppsamlingsheat
Eftersom den förra veckan var min mest teknikbedrövliga sjudagarsperioden i mitt liv var det bara passande att datorn jag använder i PL-lördagstudion pajade ur inför sista studiodelen. Nu spelade det ingen roll, men det var ändå det "perfekta" slutet på en vecka med idel problem.
Detta vägdes dock upp av att jag vann över Simon Soltan-Zadeh i Premier League-utmaningen med 9-6. Det syntes kanske att jag var nervös, för min vilopuls nådde nog tresiffrigt när Petter Johansson började läsa frågorna. Jag är mest nöjd med att jag fick till "Nagoya Grampus Eight" som svar på vilken klubb Arsene Wenger tränade innan han tog över Arsenal.
Nåväl, nu när jag återigen är i hemmets lugna vrå så har jag haft tid att plocka fram några foton från reportageresan jag och Jocke var iväg på, och även om de kommer sent - så bättre sent än... ja, ni vet. Så här hade vi det:
Så här mysigt väder var det i England från den första sekunden till den sista under resan. Det ni ser i bakgrunden är katedralen i Bristol.
Anledningen till att vi var i Bristol är inslagsserien "Dagens klubb" i Rule Britannia, och eftersom de allra mest nördiga kan skymta Memorial Park bakom monsunregnet så kan ni nog gissa vilken klubb som dyker upp inom kort. Det var inte jätteroligt att göra nio olika "ståuppor" i det där vädret, kan jag berätta.
Här har ni en av anledningarna till att Paris Hilton heter Paris Hilton, och inte Cardiff Hilton. Utsikten var inte direkt bedårande.
Cardiff ligger i Wales, och i Wales är de inte kloka - vilket bevisas av att det här är en fullt begriplig skylt för dem. Språket heter "kymriska" och låter som när islänningar är berusade.
Bloggens maskot - Neville Southall - har nu blivit så pass stor att han finns utmärkt på vägskyltarna.
Detta vägdes dock upp av att jag vann över Simon Soltan-Zadeh i Premier League-utmaningen med 9-6. Det syntes kanske att jag var nervös, för min vilopuls nådde nog tresiffrigt när Petter Johansson började läsa frågorna. Jag är mest nöjd med att jag fick till "Nagoya Grampus Eight" som svar på vilken klubb Arsene Wenger tränade innan han tog över Arsenal.
Nåväl, nu när jag återigen är i hemmets lugna vrå så har jag haft tid att plocka fram några foton från reportageresan jag och Jocke var iväg på, och även om de kommer sent - så bättre sent än... ja, ni vet. Så här hade vi det:
Så här mysigt väder var det i England från den första sekunden till den sista under resan. Det ni ser i bakgrunden är katedralen i Bristol.
Anledningen till att vi var i Bristol är inslagsserien "Dagens klubb" i Rule Britannia, och eftersom de allra mest nördiga kan skymta Memorial Park bakom monsunregnet så kan ni nog gissa vilken klubb som dyker upp inom kort. Det var inte jätteroligt att göra nio olika "ståuppor" i det där vädret, kan jag berätta.
Här har ni en av anledningarna till att Paris Hilton heter Paris Hilton, och inte Cardiff Hilton. Utsikten var inte direkt bedårande.
Cardiff ligger i Wales, och i Wales är de inte kloka - vilket bevisas av att det här är en fullt begriplig skylt för dem. Språket heter "kymriska" och låter som när islänningar är berusade. 
Bloggens maskot - Neville Southall - har nu blivit så pass stor att han finns utmärkt på vägskyltarna.
torsdag 18 februari 2010
En sorts Christopher Samba
Precis som Blackburns kollosale mittback har jag stora problem med tekniken, som ni säkert förstått efter det förra inlägget. Nu fungerar mobiltelefonen igen, men datorn är fortfarande död som... tja, den är död, helt enkelt. Därför har det inte blivit så många foton eller rapporter från vår resa, ni får vänta till imorgon - då borde alla sladdtrubbel ha löst sig.
Ni får även vänta till imorgon om ni vill ha åsikter om Martin Hanssons insats i Porto-Arsenal, om huruvida en miniturnering om den fjärde Champions League-platsen är en bra idé eller ej, samt allt annat som hänt i veckan. De sakerna avhandlas nämligen i Rule Britannia kl.19.00, och jag har hjälp av den tunga duon Mjällby/Pavlidis.
Nu ska jag och foto-Jocke redigera vidare här på hotellet, vissa dagar blir det jobb mellan 06.30-22.00 i den här branschen, men å andra sidan är ju jobbet ganska så roligt ibland, så ni behöver inte tycka synd om oss...
Ni får även vänta till imorgon om ni vill ha åsikter om Martin Hanssons insats i Porto-Arsenal, om huruvida en miniturnering om den fjärde Champions League-platsen är en bra idé eller ej, samt allt annat som hänt i veckan. De sakerna avhandlas nämligen i Rule Britannia kl.19.00, och jag har hjälp av den tunga duon Mjällby/Pavlidis.
Nu ska jag och foto-Jocke redigera vidare här på hotellet, vissa dagar blir det jobb mellan 06.30-22.00 i den här branschen, men å andra sidan är ju jobbet ganska så roligt ibland, så ni behöver inte tycka synd om oss...
onsdag 17 februari 2010
Förvirringens efterdyningar
Jisses, vilka stökiga dagar vi har haft här i England. Allt har berott på en enda sladd, och vi får se om ni hänger med nu.
Jag tog förstås med min laptop till London, men dessvärre tog jag inte med strömkabeln. Det betydde att batteriet tog slut ganska så snabbt efter att jag hade satt mig och jobbat. Tyvärr laddar jag min iPhone via en USB-sladd från laptopen, men eftersom det inte fanns någon kräm i datorn så kunde jag plötsligt inte heller ladda telefonen. Kris. Jag stack då iväg till en teknikaffär i närheten och köpte en sorts laddare som kunde ladda allt från datorer och mindre kärnkraftverk till äggklockor och tamaguchis. Glad i hågen började jag koppla in sladdarna, men det hände inte ett skit. Datorn laddade inte ett dugg! Då försökte jag att ladda min telefon direkt genom laddaren, men den reagerade genom att börja blinka svart och vitt med ett par sekunders mellanrum - något den inte har slutat med sen dess. Hela resan är alltså en veritabel teknisk katastrof.
Igår kväll skulle jag och foto-Jocke iallafall gå på QPR-Watford, och ännu en arena skulle läggas till de övriga i min Groundhoppingkarriär. Vi köpte biljetter, gick och tog oss två öl var, och när vi kom ut från puben (The Springbok) så var det misstänkt lite folk i rörelse. Matchen var inställd på grund av vattendränkt plan... En bonus var dock att jag fick med mig en snygg QPR-kaffekopp och en häftig QPR-barntröja till min son. Vi tog oss tillbaka till hotellet och tittade på Milan-Man Utd, och det var väl inte helt fel.
Imorse var vi vakna innan tuppen stigit upp för att köra till New Malden, där Fulhams träningsanläggning ligger. Ett par snabba ord med David Elm innan vi satte kurs mot Cardiff. Där sitter jag nu och har packat upp, och upptäckt att den där påsen med QPR-koppen och QPR-tröjan ligger någon helt annanstans än i mina väskor. Är det någon som har ett bra tips på vad man kan göra mot total förvirring?
Nåväl, här har ni tre foton från de senaste dagarna:
Foto-Jocke kallas numera "Saida" för sin makalösa förmåga att gissa rätt på restaurangnotor, och dessutom satt vi i en bilkö när han hittade en sak vi bara kunde drömma om att hitta...
...nämligen en adress med det här namnet!! Kan det bli bättre när man är i London för att göra en intervju med David Elm? Ni får gissa om jag lyckades hålla mig från att göra en ordvits kring detta i reportaget, som visas i Supersöndag nu i helgen.
Det obligatoriska fotot på Slough Trading Estate-skylten blev av även denna gång. Ni som kan er "The Office" vet att den där skylten gör att man kan prata om roliga scener från den bländande TV-serien i minst en halvtimme efteråt.
Jag tog förstås med min laptop till London, men dessvärre tog jag inte med strömkabeln. Det betydde att batteriet tog slut ganska så snabbt efter att jag hade satt mig och jobbat. Tyvärr laddar jag min iPhone via en USB-sladd från laptopen, men eftersom det inte fanns någon kräm i datorn så kunde jag plötsligt inte heller ladda telefonen. Kris. Jag stack då iväg till en teknikaffär i närheten och köpte en sorts laddare som kunde ladda allt från datorer och mindre kärnkraftverk till äggklockor och tamaguchis. Glad i hågen började jag koppla in sladdarna, men det hände inte ett skit. Datorn laddade inte ett dugg! Då försökte jag att ladda min telefon direkt genom laddaren, men den reagerade genom att börja blinka svart och vitt med ett par sekunders mellanrum - något den inte har slutat med sen dess. Hela resan är alltså en veritabel teknisk katastrof.
Igår kväll skulle jag och foto-Jocke iallafall gå på QPR-Watford, och ännu en arena skulle läggas till de övriga i min Groundhoppingkarriär. Vi köpte biljetter, gick och tog oss två öl var, och när vi kom ut från puben (The Springbok) så var det misstänkt lite folk i rörelse. Matchen var inställd på grund av vattendränkt plan... En bonus var dock att jag fick med mig en snygg QPR-kaffekopp och en häftig QPR-barntröja till min son. Vi tog oss tillbaka till hotellet och tittade på Milan-Man Utd, och det var väl inte helt fel.
Imorse var vi vakna innan tuppen stigit upp för att köra till New Malden, där Fulhams träningsanläggning ligger. Ett par snabba ord med David Elm innan vi satte kurs mot Cardiff. Där sitter jag nu och har packat upp, och upptäckt att den där påsen med QPR-koppen och QPR-tröjan ligger någon helt annanstans än i mina väskor. Är det någon som har ett bra tips på vad man kan göra mot total förvirring?
Nåväl, här har ni tre foton från de senaste dagarna:
Foto-Jocke kallas numera "Saida" för sin makalösa förmåga att gissa rätt på restaurangnotor, och dessutom satt vi i en bilkö när han hittade en sak vi bara kunde drömma om att hitta...
...nämligen en adress med det här namnet!! Kan det bli bättre när man är i London för att göra en intervju med David Elm? Ni får gissa om jag lyckades hålla mig från att göra en ordvits kring detta i reportaget, som visas i Supersöndag nu i helgen.
Det obligatoriska fotot på Slough Trading Estate-skylten blev av även denna gång. Ni som kan er "The Office" vet att den där skylten gör att man kan prata om roliga scener från den bländande TV-serien i minst en halvtimme efteråt.
måndag 15 februari 2010
Vid regnbågens slut
Med risk för att jag härmed framstår som en fotbollsreportervariant av Thomas di Leva så upplevde jag något "kosmiskt" på flyget hit till London idag. Sisådär halvvägs in i resan uppenbarade sig nämligen ett ljusfenomen som jag aldrig sett eller ens hört talas om.
När jag tittade ner mot molnen så såg jag nämligen en helt cirkelformad regnbåge. Man kan ana den på bilden som jag tog med mobiltelefonen (som annars givetvis var avstängd), men det var mycket tydligare på riktigt. Det var inte något som hade med flygplansfönstret att göra, förresten. Det var helt enkelt en regnbågering ovanför molnen, och så här såg det ut.
Så, vad säger ni? Har vi någon ljusfenomensexpert där ute? Vad kallas detta? Regnring? Är det vanligt förekommande, eller kan jag sälja fotot till National Geographic för en miljard?
Jag och foto-Jocke har slagit vad om en pint i ämnet. Jag hävdar att det var ett unikt ljusfenomen, och han menar att jag har blivit galen. Vem har rätt?
När jag tittade ner mot molnen så såg jag nämligen en helt cirkelformad regnbåge. Man kan ana den på bilden som jag tog med mobiltelefonen (som annars givetvis var avstängd), men det var mycket tydligare på riktigt. Det var inte något som hade med flygplansfönstret att göra, förresten. Det var helt enkelt en regnbågering ovanför molnen, och så här såg det ut.
Så, vad säger ni? Har vi någon ljusfenomensexpert där ute? Vad kallas detta? Regnring? Är det vanligt förekommande, eller kan jag sälja fotot till National Geographic för en miljard?Jag och foto-Jocke har slagit vad om en pint i ämnet. Jag hävdar att det var ett unikt ljusfenomen, och han menar att jag har blivit galen. Vem har rätt?
Rainy day in London
Japp, då var jag och foto-Jocke på plats i vårt andra hem, det vill säga Holiday Inn-hotellet i Kensington i London. Här har vi spenderat oproportionerligt många dagar av våra liv. Efter att ha landat på Heathrow tog vi oss till Emirates Stadium för att köra en "enkät" med lite Arsenalsupportrar, och resan genom stadstrafiken tog behagliga två och en halv timme. Förmodligen blir resultatet cirka 45 sekunder TV, men så är det i den här branchen.
Vi ska försöka ränna omkring och hitta på saker som blir roliga att titta på till på fredag, för då måste jag hem och leda Rule Britannia. Vad som händer fram till dess meddelar jag väl här i en eller annan form.
Idag har jag förresten blivit erbjuden ett hedersuppdrag jag aldrig trott att jag skulle bli erbjuden. Mer om det senare i veckan, när jag vet hur jag svarat.
Nu ska vi unna oss ett besök på någon närliggande pub och ladda upp inför morgondagens jobb.
Vi ska försöka ränna omkring och hitta på saker som blir roliga att titta på till på fredag, för då måste jag hem och leda Rule Britannia. Vad som händer fram till dess meddelar jag väl här i en eller annan form.
Idag har jag förresten blivit erbjuden ett hedersuppdrag jag aldrig trott att jag skulle bli erbjuden. Mer om det senare i veckan, när jag vet hur jag svarat.
Nu ska vi unna oss ett besök på någon närliggande pub och ladda upp inför morgondagens jobb.
fredag 12 februari 2010
Tävlingssvar
Klubben som två gånger i Premier League-sammanhang förlora en match trots att de gjort fyra mål framåt heter... Reading! De lyckades med det konststycket säsongen 2007-08, då de först åkte till Fratton Park i Portsmouth och torskade med 7-4 i september månad, och sedan blev det 6-4-förlust på White Hart Lane tre månader senare. Reading åkte ur den säsongen och släppte in 41 mål på sina 19 bortamatcher.
En av alla som mailade praktikant-Jocke med rätt svar var Gustaf Nolinder i Uppsala, och jag skickar en makalöst exklusiv Rule Britannia-mugg till honom när jag kommer hem från England. Samma sak får gälla vinnaren av tävlingen jag hade här tidigare under veckan, alltså Henrik Mangfors i Halmstad. Du får hålla dig till tåls ytterligare en vecka innan priset dyker upp i brevlådan.
Nu ska jag börja förbereda reportageresan till England nästa vecka. Hysteriskt tidig avfärd måndag morgon med foto-Jocke. Det ska hur som helst bli riktigt kul, och jag lovar att dokumentera det som händer med all önskvärd tydlighet.
Nu önskar jag en trevlig FA-cuphelg!
En av alla som mailade praktikant-Jocke med rätt svar var Gustaf Nolinder i Uppsala, och jag skickar en makalöst exklusiv Rule Britannia-mugg till honom när jag kommer hem från England. Samma sak får gälla vinnaren av tävlingen jag hade här tidigare under veckan, alltså Henrik Mangfors i Halmstad. Du får hålla dig till tåls ytterligare en vecka innan priset dyker upp i brevlådan.
Nu ska jag börja förbereda reportageresan till England nästa vecka. Hysteriskt tidig avfärd måndag morgon med foto-Jocke. Det ska hur som helst bli riktigt kul, och jag lovar att dokumentera det som händer med all önskvärd tydlighet.
Nu önskar jag en trevlig FA-cuphelg!
torsdag 11 februari 2010
The doomed position
Min kontorsgranne och kollega David Sauter sådde ett litet idéfrö till en rolig statistik tidigare i veckan. Vi började fundera på om det fanns en "förbannelse" över en viss tabellplacering, som om och om igen gjorde livet surt för laget säsongen efter. Ni som tänker vara skojiga och föreslå att plats 18, 19 och 20 innebär nedflyttning och därmed automatiskt en sämre position i ligasystemet till nästa säsong göre er icke besvär - vi snackar om platser högre upp i tabellen.
Efter noggranna eftersökningar och en oförsvarlig mängd arbetstimmar senare kom Sauter fram till att det värsta som kan hända är att bli sjua i Premier League, och jag snor följande redovisning mer eller mindre rakt av från honom och hans blogg:
2008-09
7. Fulham
Parkerar efter en seg start på tionde plats i år, och det ska de vara nöjda med, vilket ni kommer att förstå om ni fortsätter att läsa detta.
2007-08
7. Blackburn
Slutade på femtonde säsongen efter, har nu repat sig en smula och ligger på 11:e plats.
2006-07
7. Bolton
Sjönk som en sten efter den fina säsongen 06-07 och kom på 16:e plats säsongen efter. ligger nu på 19:e plats med två poäng upp till rätt sida nedflyttningsstrecket.
2005-06
7. Newcastle
Redan säsongen efter hamnade de nere på en 13:e plats, och förra året åkte laget ur Premier League. Även om laget nu toppar the Championship är frågan hur länge förbannelsen sitter i...?
2004-05
7. Middlesbrough
"Dubbelt så dåliga" säsongen efter med en fjortondeplats, numera inte bättre än 10:a i the Championship. Men hellre tia än sjua, gissar jag.
2003-04
7. Charlton.
Visserligen så pass bra som elva säsongen efter men numera på ökenvandring i League One.
2002-03
7. Everton
Efter sin sjundeplats straffades the Toffees med en 17:e-plats säsongen efter. Visserligen nia nu, men ändå!
2001-02
7. West Ham
Åkte ur säsongen efter sin sjundeplats och har för tillfället bara en poäng ner till nedflyttningsplats.
2000-01
7. Sunderland
Decenniets första sjuor tappade tio placeringar till säsongen efter. Sprattlade tidigt i år men nu nere på 13:e plats, bara fyra poäng ovanför nedflyttningsstrecket.
Som ni märker så är plats nummer sju inte eftersträvansvärd på något sätt. För tillfället parkerar Aston Villa där...
Spelare nummer sju i lag nummer sju. Vet Ashley Young om att han bär förbannelsens nummer och att han är på väg mot en katastrofsäsong 2010-11? Förmodligen inte.
Efter noggranna eftersökningar och en oförsvarlig mängd arbetstimmar senare kom Sauter fram till att det värsta som kan hända är att bli sjua i Premier League, och jag snor följande redovisning mer eller mindre rakt av från honom och hans blogg:
2008-09
7. Fulham
Parkerar efter en seg start på tionde plats i år, och det ska de vara nöjda med, vilket ni kommer att förstå om ni fortsätter att läsa detta.
2007-08
7. Blackburn
Slutade på femtonde säsongen efter, har nu repat sig en smula och ligger på 11:e plats.
2006-07
7. Bolton
Sjönk som en sten efter den fina säsongen 06-07 och kom på 16:e plats säsongen efter. ligger nu på 19:e plats med två poäng upp till rätt sida nedflyttningsstrecket.
2005-06
7. Newcastle
Redan säsongen efter hamnade de nere på en 13:e plats, och förra året åkte laget ur Premier League. Även om laget nu toppar the Championship är frågan hur länge förbannelsen sitter i...?
2004-05
7. Middlesbrough
"Dubbelt så dåliga" säsongen efter med en fjortondeplats, numera inte bättre än 10:a i the Championship. Men hellre tia än sjua, gissar jag.
2003-04
7. Charlton.
Visserligen så pass bra som elva säsongen efter men numera på ökenvandring i League One.
2002-03
7. Everton
Efter sin sjundeplats straffades the Toffees med en 17:e-plats säsongen efter. Visserligen nia nu, men ändå!
2001-02
7. West Ham
Åkte ur säsongen efter sin sjundeplats och har för tillfället bara en poäng ner till nedflyttningsplats.
2000-01
7. Sunderland
Decenniets första sjuor tappade tio placeringar till säsongen efter. Sprattlade tidigt i år men nu nere på 13:e plats, bara fyra poäng ovanför nedflyttningsstrecket.
Som ni märker så är plats nummer sju inte eftersträvansvärd på något sätt. För tillfället parkerar Aston Villa där...
Spelare nummer sju i lag nummer sju. Vet Ashley Young om att han bär förbannelsens nummer och att han är på väg mot en katastrofsäsong 2010-11? Förmodligen inte.
Samma mamma - ett familjedrama
I söndags dök det upp ett SMS från min gamle kompis Jonte Halldén, mest känd för sin roll som den sjukt stökige "Kalle" i det filmiska mästerverket(?) "Nattbuss 807" från 1997. Har ni inte sett den än så kan ni lika gärna fortsätta att låta bli att se den...
Nåväl, Jonte hävdade iallafall att Cesc Fabregas var snarlik rollfiguren "Sylar" i Heroes och att det därför vore en lämplig "Samma mamma". Jag är böjd att hålla med. Kolla här bara:
När jag letade runt efter lämpliga bilder på herr Quinto så tyckte jag att han liknade en annan fotbollsspelare också, och vad sägs om denna?
Med den här bloggens logik så är alltså Cesc Fabregas och Simone Perrotta halvbröder. Typ.
Nåväl, Jonte hävdade iallafall att Cesc Fabregas var snarlik rollfiguren "Sylar" i Heroes och att det därför vore en lämplig "Samma mamma". Jag är böjd att hålla med. Kolla här bara:
När jag letade runt efter lämpliga bilder på herr Quinto så tyckte jag att han liknade en annan fotbollsspelare också, och vad sägs om denna?
Med den här bloggens logik så är alltså Cesc Fabregas och Simone Perrotta halvbröder. Typ.
Ambivalent glädje (överlångt inlägg)
Egentligen så är jag en hyperkonservativ traditionalist någonstans långt inne i skallen när det gäller engelsk fotboll, och den delen av mig vill ha leriga planer, flåbusar på mittfältet, mittbackar som inte kan slå en passning på tre meter men nicka en boll igenom en tegelmur och - framför allt - matcher som spelas klockan 15.00 engelsk tid på lördagar.
Å andra sidan kan jag ju inte riktigt tycka att det är trist med fotbollsplaner som ser ut som greenen på St.Andrews (golfbanan, alltså - inte Birminghams hemmaarena) trots att det är minusgrader och snöslask, genialiska små mittfältstekniker, mittbackar med riktigt bra uppspel och, framför allt, veckoomgångar.
Matcherna som spelades nu under tisdagen och onsdagen var totalt sett fantastiskt bra underhållning, och de kom verkligen som en härlig fotbollsbonus mitt i en annars ganska tråkig, mörk vecka i februari. Briljant.
I tisdags hade vi både David Elm och Johan Elmander igång för sina respektive klubbar, och igår spelade Martin Olsson från start för Blackburn. Det våras för svenskarna... Å andra sidan fick Sebastian Larsson börja på bänken borta mot West Ham, och det var första gången på 13 raka ligamatcher som Alex McLeish gjorde en ändring i startelvan. Det blev alltså "Bissen" som fick stryka på foten till förmån för Craig gardner, och givetvis blev resultatet att tidigare hysteriskt svårslagna Birmingham förlorade mot relativt usla West Ham. Så går det när man petar Larsson, McLeish!
Övriga saker att notera från veckoomgången kommer här:
* Den mest underhållande matchen i mina ögon var (håll i er) Portsmouth-Sunderland! Det hände otroligt mycket - inte minst tack vare domaren Kevin Friend, som höll på att visa ut fel spelare för en sak som kanske inte ens var straff. Sen gav han ytterligare två spelare rött kort, plus att han skickade upp Avram Grant på läktaren - och någonstans mitt i det där missade han även en klockren straff för Portsmouth. Sunderland ledde med 1-0 efter det att Darren Bent gett Sunderland ledningen, och det höll ända fram till den sista minuten på stopptiden då Aruna Dindane kvitterade. När lagen möttes på Stadium of Light innan jul så ledde Sunderland länge efter det att Darren Bent gett Sunderland ledningen och Portsmouth kvitterat i den sista stopptidsminuten. Historien upprepar sig, och Darren Bent måste verkligen hata Portsmouth. Det var för övrigt elfte gången den här säsongen som Darren Bent gjorde matchens första mål, något han är bäst med i Premier League.
* Arsenal vann mot Liverpool och Abou Diabys mål gav Arsenal en ruggigt välbehövlig nystart efter de tunga förlusterna mot Chelsea och Man Utd. Första halvlek var inte någon spelmässig höjdare, men i den andra halvleken tyckte åtminstone jag att det var en riktigt underhållande historia. Däremot är jag tveksam till både Nicklas Bendtners och Maxi Rodriguez storhet. Helt okej spelare, men ändå inte tillräckligt vassa för att vara värdiga en plats i de respektive lagen.
* David Elms 2-0-mål mot Burnley var välförtjänt eftersom han gjorde en utmärkt insats i sin andra ligamatch från start. Nicken fram till Danny Murphys 1-0-mål var briljant, att sedan både 1-0-målet och 2-0-målet borde ha blivit underkända för offside är en annan sak. Man ska inte dra för stora växlar av Elms framgångar ännu, men jag måste verkligen säga att han har gjort det riktigt bra så här långt - bättre än vad jag kunde tänka mig. Bara att gratulera och hylla!
* Mr.Sjävmål slog till för Manchester Utd igen, men det hjälpte inte eftersom Nani stod för en idiottackling som - helt korrekt - gav honom rött kort. Till och med Sir Alex sa att Nani fick skylla sig själv. "It is a red card, a naive tackle. Two footed. You can't do that, which most of the players know" var omdömet Sir Alex gav direkt efter matchen, en ganska så fin sågning av Nani, måste jag säga. Att ett lag fått hjälp av TIO självmål under en säsong har aldrig tidigare hänt i Premier League, och Manchester Utd har tolv ligamatcher kvar att spela.
* Louis Saha slog en direkt bedrövlig straff som Petr Cech räddade, men Everton och Saha kan nog skratta åt det eftersom de ändå slog Chelsea med 2-1 och Saha gjorde båda målen. Att det var just Saha som nätade var inte alls konstigt, han har spelat sex matcher mot klubbar från London den här säsongen - och gjort mål i fem av dem. Dessutom är han nu uppe i sju ligamål mot just Chelsea, vilket betyder att det är den klubb som han har gjort flest Premier League-mål mot. Saha avskyr alltså London i allmänhet och Chelsea i synnerhet.
* Wolverhampton slog Tottenham för andra gången den här säsongen, och det var synnerligen viktiga vunna poäng för Wolves och synnerligen viktiga torskade poäng för Spurs. Just uttrycket att ett lag "do the double" över ett annat under en säsong är ruggigt vanligt i England, men vi nämner det knappt alls i Sverige. Jag tror att jag ska börja införa det i de Allsvenska rapporterna. "Halmstad dubblade Helsingborg förra säsongen", "Ifjol blev Trelleborg dubblade av Elfsborg", o.s.v. Ni hör ju hur bra det låter!
* Martin Olsson låg förresten bakom Blackburns 1-0-mål mot Hull. Hans inlägg/skott styrdes i mål av Boaz Myhill och det blev matchens enda mål. Jag kan köpa att det blir bokfört som ett självmål eftersom inlägget/skottet förmodligen inte hade gått på mål om inte Myhill touchat bollen, men jag kan inte fatta att Michael Carricks mål via Richard Hughes inte blev Carricks. Just nu känns det nästan som att de som sköter målprotokollen i Premier League verkligen letar efter självmål i Man Utd:s matcher.
* Man City vann ganska så bekvämt mot Bolton, och vad man än tycker om Citys "köpbonanza" så får man ändå säga att de har lyckats hyfsat eftersom herrarna i målprotokollet hette Carlos Tevez (13 mål på 21 ligastarter) och Emmanuel Adebayor (9 mål på 16 ligastarter). Båda har alltså gjort mål i över 50% av sina Premier League-matcher från start.
Så där ja, det här är nog det längsta blogginlägget jag har skrivit sen jag började. Kul med rekord.
Å andra sidan kan jag ju inte riktigt tycka att det är trist med fotbollsplaner som ser ut som greenen på St.Andrews (golfbanan, alltså - inte Birminghams hemmaarena) trots att det är minusgrader och snöslask, genialiska små mittfältstekniker, mittbackar med riktigt bra uppspel och, framför allt, veckoomgångar.
Matcherna som spelades nu under tisdagen och onsdagen var totalt sett fantastiskt bra underhållning, och de kom verkligen som en härlig fotbollsbonus mitt i en annars ganska tråkig, mörk vecka i februari. Briljant.
I tisdags hade vi både David Elm och Johan Elmander igång för sina respektive klubbar, och igår spelade Martin Olsson från start för Blackburn. Det våras för svenskarna... Å andra sidan fick Sebastian Larsson börja på bänken borta mot West Ham, och det var första gången på 13 raka ligamatcher som Alex McLeish gjorde en ändring i startelvan. Det blev alltså "Bissen" som fick stryka på foten till förmån för Craig gardner, och givetvis blev resultatet att tidigare hysteriskt svårslagna Birmingham förlorade mot relativt usla West Ham. Så går det när man petar Larsson, McLeish!
Övriga saker att notera från veckoomgången kommer här:
* Den mest underhållande matchen i mina ögon var (håll i er) Portsmouth-Sunderland! Det hände otroligt mycket - inte minst tack vare domaren Kevin Friend, som höll på att visa ut fel spelare för en sak som kanske inte ens var straff. Sen gav han ytterligare två spelare rött kort, plus att han skickade upp Avram Grant på läktaren - och någonstans mitt i det där missade han även en klockren straff för Portsmouth. Sunderland ledde med 1-0 efter det att Darren Bent gett Sunderland ledningen, och det höll ända fram till den sista minuten på stopptiden då Aruna Dindane kvitterade. När lagen möttes på Stadium of Light innan jul så ledde Sunderland länge efter det att Darren Bent gett Sunderland ledningen och Portsmouth kvitterat i den sista stopptidsminuten. Historien upprepar sig, och Darren Bent måste verkligen hata Portsmouth. Det var för övrigt elfte gången den här säsongen som Darren Bent gjorde matchens första mål, något han är bäst med i Premier League.
* Arsenal vann mot Liverpool och Abou Diabys mål gav Arsenal en ruggigt välbehövlig nystart efter de tunga förlusterna mot Chelsea och Man Utd. Första halvlek var inte någon spelmässig höjdare, men i den andra halvleken tyckte åtminstone jag att det var en riktigt underhållande historia. Däremot är jag tveksam till både Nicklas Bendtners och Maxi Rodriguez storhet. Helt okej spelare, men ändå inte tillräckligt vassa för att vara värdiga en plats i de respektive lagen.
* David Elms 2-0-mål mot Burnley var välförtjänt eftersom han gjorde en utmärkt insats i sin andra ligamatch från start. Nicken fram till Danny Murphys 1-0-mål var briljant, att sedan både 1-0-målet och 2-0-målet borde ha blivit underkända för offside är en annan sak. Man ska inte dra för stora växlar av Elms framgångar ännu, men jag måste verkligen säga att han har gjort det riktigt bra så här långt - bättre än vad jag kunde tänka mig. Bara att gratulera och hylla!
* Mr.Sjävmål slog till för Manchester Utd igen, men det hjälpte inte eftersom Nani stod för en idiottackling som - helt korrekt - gav honom rött kort. Till och med Sir Alex sa att Nani fick skylla sig själv. "It is a red card, a naive tackle. Two footed. You can't do that, which most of the players know" var omdömet Sir Alex gav direkt efter matchen, en ganska så fin sågning av Nani, måste jag säga. Att ett lag fått hjälp av TIO självmål under en säsong har aldrig tidigare hänt i Premier League, och Manchester Utd har tolv ligamatcher kvar att spela.
* Louis Saha slog en direkt bedrövlig straff som Petr Cech räddade, men Everton och Saha kan nog skratta åt det eftersom de ändå slog Chelsea med 2-1 och Saha gjorde båda målen. Att det var just Saha som nätade var inte alls konstigt, han har spelat sex matcher mot klubbar från London den här säsongen - och gjort mål i fem av dem. Dessutom är han nu uppe i sju ligamål mot just Chelsea, vilket betyder att det är den klubb som han har gjort flest Premier League-mål mot. Saha avskyr alltså London i allmänhet och Chelsea i synnerhet.
* Wolverhampton slog Tottenham för andra gången den här säsongen, och det var synnerligen viktiga vunna poäng för Wolves och synnerligen viktiga torskade poäng för Spurs. Just uttrycket att ett lag "do the double" över ett annat under en säsong är ruggigt vanligt i England, men vi nämner det knappt alls i Sverige. Jag tror att jag ska börja införa det i de Allsvenska rapporterna. "Halmstad dubblade Helsingborg förra säsongen", "Ifjol blev Trelleborg dubblade av Elfsborg", o.s.v. Ni hör ju hur bra det låter!
* Martin Olsson låg förresten bakom Blackburns 1-0-mål mot Hull. Hans inlägg/skott styrdes i mål av Boaz Myhill och det blev matchens enda mål. Jag kan köpa att det blir bokfört som ett självmål eftersom inlägget/skottet förmodligen inte hade gått på mål om inte Myhill touchat bollen, men jag kan inte fatta att Michael Carricks mål via Richard Hughes inte blev Carricks. Just nu känns det nästan som att de som sköter målprotokollen i Premier League verkligen letar efter självmål i Man Utd:s matcher.
* Man City vann ganska så bekvämt mot Bolton, och vad man än tycker om Citys "köpbonanza" så får man ändå säga att de har lyckats hyfsat eftersom herrarna i målprotokollet hette Carlos Tevez (13 mål på 21 ligastarter) och Emmanuel Adebayor (9 mål på 16 ligastarter). Båda har alltså gjort mål i över 50% av sina Premier League-matcher från start.
Så där ja, det här är nog det längsta blogginlägget jag har skrivit sen jag började. Kul med rekord.
tisdag 9 februari 2010
Äh, vi tävlar igen!
Det här med tävlingar är faktiskt riktigt roligt, och extra kul för mig var det att se praktikant-Micke få mängder av mejl som han blev tvungen att rätta. Nu råkar det ju vara så att vi har ytterligare en praktikant som sitter och slöar här, och han behöver också lite att göra. Alltså kör vi en tävling till.
Den första matchen jag kommenterade "on site" för Canal+ räkning var den mellan Tottenham och Arsenal på White Hart Lane i november 2004. Det var en bisarr match som innehöll nio(!) olika målskyttar, bland annat Fredrik Ljungberg, och jag måste ranka den som en av mina största fotbollsupplevelser någonsin. 5-4 till Arsenal blev det.
Det var givetvis surt för Tottenham att göra fyra mål och ändå förlora matchen, och detta har hänt fem gånger i Premier Leagues historia. Tottenham har alltså lyckats med den bedriften, liksom Bradford (förlust 5-4 mot West Ham 2000) och Norwich (förlust 5-4 mot Southampton 1994). Sen finns det ett lag som klarat av detta inte mindre än TVÅ gånger under Premier Leagues historia. Till råga på allt var det under en och samma säsong. Vilket lag är det, och vilka två lag förlorade de emot? Där har ni frågan.
Skicka in era svar till joakim.aspelin@otw.se och döp mejlet till "Four is not enough", glöm inte att skriva er hemadress. Tävlingen pågår till torsdag (11/2) klockan 17.00. Den glade vinnaren får en extremt exklusiv "Rule Britannia"-kaffekopp, som bara finns i två exemplar.
Den första matchen jag kommenterade "on site" för Canal+ räkning var den mellan Tottenham och Arsenal på White Hart Lane i november 2004. Det var en bisarr match som innehöll nio(!) olika målskyttar, bland annat Fredrik Ljungberg, och jag måste ranka den som en av mina största fotbollsupplevelser någonsin. 5-4 till Arsenal blev det.
Det var givetvis surt för Tottenham att göra fyra mål och ändå förlora matchen, och detta har hänt fem gånger i Premier Leagues historia. Tottenham har alltså lyckats med den bedriften, liksom Bradford (förlust 5-4 mot West Ham 2000) och Norwich (förlust 5-4 mot Southampton 1994). Sen finns det ett lag som klarat av detta inte mindre än TVÅ gånger under Premier Leagues historia. Till råga på allt var det under en och samma säsong. Vilket lag är det, och vilka två lag förlorade de emot? Där har ni frågan.
Skicka in era svar till joakim.aspelin@otw.se och döp mejlet till "Four is not enough", glöm inte att skriva er hemadress. Tävlingen pågår till torsdag (11/2) klockan 17.00. Den glade vinnaren får en extremt exklusiv "Rule Britannia"-kaffekopp, som bara finns i två exemplar.
50+
Förra veckans lilla tävling är avgjord, och frågan löd alltså: Vilka fem spelare i Premier League-historien har under en säsong stått för mer än hälften av lagets mål? Svaret kommer här:
93/94 - Matt Le Tissier, Southampton, 25 av lagets 49 mål.
95/96 - Alan Shearer, Blackburn, 31 av lagets 61 mål.
99/00 - Kevin Phillips, Sunderland, 30 av lagets 57 mål.
02/03 - James Beattie, Southampton, 23 av lagets 43 mål.
04/05 - Andy Johnson, Crystal Palace, 21 av lagets 41 mål.
Förvånansvärt många hävdade att Kevin Phillips lyckats med detta TVÅ gånger, och det skulle då ha gällt även säsongen 2001-02. Det stämmer icke, för då gjorde han "bara" 11 av lagets 29 mål. Phillips var dock rätt svar ändå, men säsongen skulle vara enbart 1999-2000.
Det trevliga priset, en bok och en DVD, går till ingen mindre än Henrik Mangfors i Halmstad! Grattis till dig och tack till alla andra som var med och googlade runt efter målskyttar halva torsdagen och fredagen...
93/94 - Matt Le Tissier, Southampton, 25 av lagets 49 mål.
95/96 - Alan Shearer, Blackburn, 31 av lagets 61 mål.
99/00 - Kevin Phillips, Sunderland, 30 av lagets 57 mål.
02/03 - James Beattie, Southampton, 23 av lagets 43 mål.
04/05 - Andy Johnson, Crystal Palace, 21 av lagets 41 mål.
Förvånansvärt många hävdade att Kevin Phillips lyckats med detta TVÅ gånger, och det skulle då ha gällt även säsongen 2001-02. Det stämmer icke, för då gjorde han "bara" 11 av lagets 29 mål. Phillips var dock rätt svar ändå, men säsongen skulle vara enbart 1999-2000.
Det trevliga priset, en bok och en DVD, går till ingen mindre än Henrik Mangfors i Halmstad! Grattis till dig och tack till alla andra som var med och googlade runt efter målskyttar halva torsdagen och fredagen...
måndag 8 februari 2010
Besserwisser
En sak som alla tar upp när de varnar för Finland i det kommande EM-kvalet är att Jussi Jääskeläinen är så bra och stabil. Det är inte fel i sig, men Jussi Jääskeläinen har valt att avsluta sin landslagskarriär för att, som det heter, koncentrera sig på klubblaget.
Brottsplats: Anfield
Frågan är om jag någonsin har sett en mer regelvidrig halvlek än den första halvleken mellan Liverpool och Everton i lördags. Som jag ser det så ska Steven Pienaar visas ut för sitt mordförsök på Javier Mascherano, Marouane Fellaini OCH Sotirios Kyrgiakos ska båda visas ut för sina idiotattacker på varandra (i samma moment...!), och en petig domare hade kunnat hitta en 12-13 gula kort under de första 45 minuterna. Det blev inte mycket till spel under matchen, men det var ändå underhållande att se ett krig utklätt till en fotbollsmatch.
En spelare som Dirk Kuyt visade varför han alltid är med i startelvan. Han var fantastisk. Det känns som att han springer på allt, aldrig viker ner sig, orkar tänka på både offensiven och defensiven och dessutom har han en magisk förmåga att göra de "icke spektakulära" målen. Hans specialitet är målvaktsreturer, men Kuyt är nästan lika bra på att ge sig själv en decimeters lucka extra inne i boxen på fasta situationer, och sådant betalar sig i längden.
Det coolaste med Kuyt var dock inte hans mål eller insats i matchen, utan det vansinniga fighting face han visade upp direkt efter sitt mål. Det var ett primalskri kryddat med skadliga mängder adrenalin, ackompanjerat av 40.000 vrålande supportrar på läktaren. Min första tanke, när jag såg Kuyts förvridna ansiktsuttryck, var att det påminde om Mats Sundins fejs efter 6-5-målet mot Finland i VM 2003.
Samma mamma, adrenalinansiktesvarianten.
Både Liverpool och Everton har tagit sig ur mer eller mindre tunga kriser den här säsongen, och jag antar att Everton kommer att klättra lite till samtidigt som Liverpool plötsligt ligger på den där fjärdeplatsen som verkade vara en omöjlighet för bara en månad sen. Okej att Manchester City har två matcher mindre spelade, men Liverpool har fått tillräckligt med vittring för att klara det där.
En spelare som Dirk Kuyt visade varför han alltid är med i startelvan. Han var fantastisk. Det känns som att han springer på allt, aldrig viker ner sig, orkar tänka på både offensiven och defensiven och dessutom har han en magisk förmåga att göra de "icke spektakulära" målen. Hans specialitet är målvaktsreturer, men Kuyt är nästan lika bra på att ge sig själv en decimeters lucka extra inne i boxen på fasta situationer, och sådant betalar sig i längden.
Det coolaste med Kuyt var dock inte hans mål eller insats i matchen, utan det vansinniga fighting face han visade upp direkt efter sitt mål. Det var ett primalskri kryddat med skadliga mängder adrenalin, ackompanjerat av 40.000 vrålande supportrar på läktaren. Min första tanke, när jag såg Kuyts förvridna ansiktsuttryck, var att det påminde om Mats Sundins fejs efter 6-5-målet mot Finland i VM 2003.
Samma mamma, adrenalinansiktesvarianten.Både Liverpool och Everton har tagit sig ur mer eller mindre tunga kriser den här säsongen, och jag antar att Everton kommer att klättra lite till samtidigt som Liverpool plötsligt ligger på den där fjärdeplatsen som verkade vara en omöjlighet för bara en månad sen. Okej att Manchester City har två matcher mindre spelade, men Liverpool har fått tillräckligt med vittring för att klara det där.
Fotbollsmonstret
Arsenalfansen har det inte lätt nu, mest på grund av att de "klassiska" ursäkterna inte riktigt håller längre. Att de ska vara så unga är inte riktigt ett argument med Gallas(32), Arshavin(28), Almunia(32) och sen ett helt knippe spelare i 23-24-årsåldern. Walcotts(20) problem är inte att han är för ung, hans problem är att han är för dålig. Arsenalspelarna vek ner sig för andra gången på två veckor, och det är ett kvitto på att de inte räcker till - hur vackert de än må spela mellan varven. Arsenals högstanivå är skyhög, men lägstanivån är lägre än vad som är hälsosamt för ett lag med topp 4-ambitioner.
Chelsea är ett lag med bättre fotbollsspelare än vad Arsenal har, och det var närmare 3-0 än 2-1 vad än Arsene Wenger säger. Sen var det liksom bara typiskt att det var fotbollsmonstret Didier Drogba som avgjorde matchen. Han har gjort fler mål mot Arsenal än vad han har gjort mot något annat Premier League-lag, och sätter man fyra mål på två matcher mot samma motståndare så är man, precis som Petter Johansson sa i referatet, deras Nemesis. Didier Drogba är Arsenaldödaren nummer ett, och förmodligen en av världens bästa anfallsspelare just nu.
Tänk dig att du är mittback, och så kommer den här karln farandes. Det kan inte vara roligt.
Jag gjorde förresten ett litet tankeexperiment, där jag tog ut en "drömstartelva" från både Arsenals och Chelseas trupper. Resultatet blev nio Chelseaspelare och två Arsenalspelare. Inte konstigt att Chelsea vann matchen. Vilka Arsenalspelarna var? Fabregas och Arshavin.
Chelsea är ett lag med bättre fotbollsspelare än vad Arsenal har, och det var närmare 3-0 än 2-1 vad än Arsene Wenger säger. Sen var det liksom bara typiskt att det var fotbollsmonstret Didier Drogba som avgjorde matchen. Han har gjort fler mål mot Arsenal än vad han har gjort mot något annat Premier League-lag, och sätter man fyra mål på två matcher mot samma motståndare så är man, precis som Petter Johansson sa i referatet, deras Nemesis. Didier Drogba är Arsenaldödaren nummer ett, och förmodligen en av världens bästa anfallsspelare just nu.
Tänk dig att du är mittback, och så kommer den här karln farandes. Det kan inte vara roligt.Jag gjorde förresten ett litet tankeexperiment, där jag tog ut en "drömstartelva" från både Arsenals och Chelseas trupper. Resultatet blev nio Chelseaspelare och två Arsenalspelare. Inte konstigt att Chelsea vann matchen. Vilka Arsenalspelarna var? Fabregas och Arshavin.
söndag 7 februari 2010
Bara att boka Kiev/Warszawa 2012
Japp, då var det mer eller mindre klart. Det svenska landslaget ska bli sämst tvåa i sin grupp, och skulle det bli kvalspel så får vi ta det då. Tänk förresten om vi ska kvala och får en irländsk domare - då tar de bergis revansch för Martin Hansson-gate.
Well, well - den tiden, den sorgen.
Innan jag analyserar vår grupp vill jag bara klarlägga ett par saker:
* En lottning ska vara en lottning, och inte under några omständigheter innehålla ett uppträdande av ett dassigt "Tingeling"-pojkband. Stora frågetecken för arrangörerna redan här.
* Jag är starkt emot att ett mästerskap arrangeras i två länder, mest på grund av att det innebär TVÅ gratisplatser till de mediokra arrangörsländerna. Det räcker med ett. Som i Sverige 1992.
* Zbigniew Boniek är ett benhårt namn på en fantastiskt fotbollsspelare.
* Reklamfilmen för den ukrainska staden Kharkiv gjorde mig inte direkt ressugen.
En annan fråga som dök upp är huruvida bokstaven Z ger lika många poäng i polska Alfapet som i det svenska? De verkar kunna klämma in fler omotiverade Z där än vad svenska dansband klarar av i sina bandnamn, och det är ingen dålig bedrift av polackerna.
Vår grupp (E) ser alltså ut så här:
Holland
Sverige
Ungern
Finland
Moldavien
San Marino
Med all respekt för Finland och Ungern så ska vi kunna ta sex poäng mot dem båda. Moldavien och San Marino ska vara chanslösa, och sen får vi förstås stryk borta mot Holland, men det ska inte vara omöjligt att gneta sig till ett kryss hemma. Minst kvalplats för Sverige, med andra ord.
Den engelska gruppen såg ganska svettig ut, med resor till Schweiz, Bulgarien, Wales och Montenegro.
Annars blir det väl "The Usual Suspects" som ligger i topp i sina grupper, det är ju alltid så. Varför lagen i seedningsgrupp fem och sex ens är med begriper jag inte. De borde ha en egen kvalturnering eller något, där man kan vinna en "riktig" kvalplats. San Marino, Liechtenstein, Andorra, Färöarna, Azerbajdzjan o.s.v. är för mycket Kalle Anka för min smak.
Well, well - den tiden, den sorgen.
Innan jag analyserar vår grupp vill jag bara klarlägga ett par saker:
* En lottning ska vara en lottning, och inte under några omständigheter innehålla ett uppträdande av ett dassigt "Tingeling"-pojkband. Stora frågetecken för arrangörerna redan här.
* Jag är starkt emot att ett mästerskap arrangeras i två länder, mest på grund av att det innebär TVÅ gratisplatser till de mediokra arrangörsländerna. Det räcker med ett. Som i Sverige 1992.
* Zbigniew Boniek är ett benhårt namn på en fantastiskt fotbollsspelare.
* Reklamfilmen för den ukrainska staden Kharkiv gjorde mig inte direkt ressugen.
En annan fråga som dök upp är huruvida bokstaven Z ger lika många poäng i polska Alfapet som i det svenska? De verkar kunna klämma in fler omotiverade Z där än vad svenska dansband klarar av i sina bandnamn, och det är ingen dålig bedrift av polackerna.
Vår grupp (E) ser alltså ut så här:
Holland
Sverige
Ungern
Finland
Moldavien
San Marino
Med all respekt för Finland och Ungern så ska vi kunna ta sex poäng mot dem båda. Moldavien och San Marino ska vara chanslösa, och sen får vi förstås stryk borta mot Holland, men det ska inte vara omöjligt att gneta sig till ett kryss hemma. Minst kvalplats för Sverige, med andra ord.
Den engelska gruppen såg ganska svettig ut, med resor till Schweiz, Bulgarien, Wales och Montenegro.
Annars blir det väl "The Usual Suspects" som ligger i topp i sina grupper, det är ju alltid så. Varför lagen i seedningsgrupp fem och sex ens är med begriper jag inte. De borde ha en egen kvalturnering eller något, där man kan vinna en "riktig" kvalplats. San Marino, Liechtenstein, Andorra, Färöarna, Azerbajdzjan o.s.v. är för mycket Kalle Anka för min smak.
fredag 5 februari 2010
Kom igen ni bara
Känner ni, kära läsare av denna blogg, att det skulle vara skönt att tvåla till mig i en frågesport om Premier League? Om svaret är "ja" på den frågan kommer ni ha alla möjligheter i världen att göra just det, eftersom förra säsongens succé "Premier League-utmaningen" är tillbaka från och med nästa vecka. Ni kan gå in på Canal+ hemsida fr.o.m . lördagen den 13:e februari och vara med i uttagningen, och sen kör vi den första utmaningen i programmet den 20:e februari.
Så här ser man tydligen ut när det kommer en svår fråga.
Ifjol förlorade jag en av utmaningarna (mot Michael Bergman, Storvreta), men i år tänker jag gå obesegrad genom hela tävlingen.
Jag önskar er lycka till, det kommer ni att behöva.
Så här ser man tydligen ut när det kommer en svår fråga.Ifjol förlorade jag en av utmaningarna (mot Michael Bergman, Storvreta), men i år tänker jag gå obesegrad genom hela tävlingen.
Jag önskar er lycka till, det kommer ni att behöva.
Titta på TV ikväll!
Episod sju av Rule Britannia dyker nämligen upp på Canal+ Sport 1 klockan 19.00, och gästerna är AIK:s Emelie Ölander (som ni kanske såg i Supersöndag senast) och Offsides capo di tutti capi Henrik Ystén. Det KAN mycket väl bli så att vi pratar några ord om John Terry... Det är en för stor grej för att den ska kunna gå obemärkt förbi, liksom.
Ni glömmer väl inte bort tävlingen som avgörs idag, ni har alltså fram till klockan 17.00 på er. Praktikant-Micke har fått fler mail om detta än vad han sammanlagt fått tidigare, så ni har varit duktiga på att gräva fram rätt svar.
Ni glömmer väl inte bort tävlingen som avgörs idag, ni har alltså fram till klockan 17.00 på er. Praktikant-Micke har fått fler mail om detta än vad han sammanlagt fått tidigare, så ni har varit duktiga på att gräva fram rätt svar.
torsdag 4 februari 2010
Q U I Z
Sitter inne på redaktionen och blev plötsligt, utan någon som helst förvarning, utmanad av praktikant-Michael som knåpat ihop en egen quizfråga. Den löd:
Vilka fem spelare i Premier League-historien har stått för mer än hälften av sitt lags ligamål under en säsong?
Maila in era svar till honom på michael.thunander@otw.se innan klockan 17.00 imorgon (fredag) så får han lite att göra. Vinnaren får ett fint pris. Döp mejlet till "50+" och glöm inte att skriva er adress.
Om jag klarade av dem? Det får ni gissa...
Vilka fem spelare i Premier League-historien har stått för mer än hälften av sitt lags ligamål under en säsong?
Maila in era svar till honom på michael.thunander@otw.se innan klockan 17.00 imorgon (fredag) så får han lite att göra. Vinnaren får ett fint pris. Döp mejlet till "50+" och glöm inte att skriva er adress.
Om jag klarade av dem? Det får ni gissa...
Samma mamma
Förvånansvärt många hör av sig och tycker att Emile Heskey är lik Bill Cosby, men jag vete sjutton om jag håller med. Jag har googlat runt som en dåre efter bra foton på dem, men har inte sett några större likheter. Däremot gillar jag den här:
Har du hört den förut?
Antalet John Terry-skämt sprider sig som ett humoristiskt ebolautbrott i England. Förutom de mest uppenbara (John Terry likes to play on "The Bridge", o.s.v.) så har jag en favorit.
"After Wayne Bridges refusal to play for England as long as John Terry is captain, the fans have now encouraged Terry to also sleep with Emile Heskeys wife".
Jävligt kul, alltså. Hilarious!
John Terry får se all den här uppståndelsen från den ljusa sidan. Nu blir han inte ihågkommen som killen som missade straffen i Champions League-finalen längre.
"After Wayne Bridges refusal to play for England as long as John Terry is captain, the fans have now encouraged Terry to also sleep with Emile Heskeys wife".
Jävligt kul, alltså. Hilarious!
John Terry får se all den här uppståndelsen från den ljusa sidan. Nu blir han inte ihågkommen som killen som missade straffen i Champions League-finalen längre.
onsdag 3 februari 2010
Bye, bye Pompey
Det är inte bara tabelläget som är uselt för sydkustklubben just nu. Spelare måste säljas för att ekonomin inte ska haverera totalt (men det gör den snart ändå) och när till och med hemsidan läggs ner på grund av att de inte har haft råd att betala killen som sköter den, ja - då är det illa.
Pengafrågan är så prekär att Portsmouth kan komma att göra konkurs, och då blir det förstås allsköns poängavdrag och nedflyttningar för laget som vann FA-cupen 2008.
Inte konstigt att Avram Grant alltid ser förbannad ut. Det går ju inget vidare.
Skulle allt det här med ekonomin lösa sig så åker Portsmouth ur ändå, om man ska tro statistiken. Vår nye praktikant "praktikant-Jocke" hjälpte mig med det här, så ett litet tack till honom.
Det handlar alltså om vilka som legat jumbo efter 23 omgångar och hur det har gått för dem till slut. Här har ni siffrorna:
2008-09:
West Bromwich (21p)
Kom till slut allra sist med 32 poäng, de hade behövt tre till.
2007-08:
Derby (7p)
Överlägsen rekordjumbo i Engelsk fotboll. 11 poäng till slut, hade behövt 25(!) ytterligare för att hänga kvar.
2006-07:
Watford (15p)
Också sist när säsongen var över på 28 poäng. Tio pinnar från rätt sida strecket.
2005-06:
Sunderland (9p)
Minsann, blev sist. Tog bara 15 poäng på hela säsongen, de var 23 poäng från rätt sida strecket.
2004-05:
West Bromwich (13p)
Här har vi undantaget som bekräftar regeln. Bryan Robsons gäng gjorde en mirakulös "Great Escape" och fick till slut 34 poäng, vilket räckte med nöd och näppe för nytt kontrakt.
2003-04:
Leeds (17p)
Ryckte upp sig en aning och slutade näst sist. Deras 33 poäng var doch sex pinnar för lite.
2002-03:
West Bromwich (16p)
Här har vi West Brom igen, de gillar verkligen jumoplatsen! Kom näst sist när säsongen var färdigspelad. De hade då 26 poäng, men hade 18 poäng upp till 17:e-platsen.
2001-02:
Leicester (17p)
Här var det inget snack. Leicester kom sist med 28 poäng. 12 poäng ytterligare hade behövts.
2000-01:
Bradford (15p)
Känns historian igen? Bradford blev sist med 16 poäng mindre än de nödvändiga 42.
1999-2000:
Watford (14p)
Blev jumbo, åtta poäng från säker mark.
Hur det än går för Portsmouth borta mot Fulham ikväll kommer de att vara jumbo efter 23 omgångar. Bloggen önskar lycka till.
Pengafrågan är så prekär att Portsmouth kan komma att göra konkurs, och då blir det förstås allsköns poängavdrag och nedflyttningar för laget som vann FA-cupen 2008.
Inte konstigt att Avram Grant alltid ser förbannad ut. Det går ju inget vidare.Skulle allt det här med ekonomin lösa sig så åker Portsmouth ur ändå, om man ska tro statistiken. Vår nye praktikant "praktikant-Jocke" hjälpte mig med det här, så ett litet tack till honom.
Det handlar alltså om vilka som legat jumbo efter 23 omgångar och hur det har gått för dem till slut. Här har ni siffrorna:
2008-09:
West Bromwich (21p)
Kom till slut allra sist med 32 poäng, de hade behövt tre till.
2007-08:
Derby (7p)
Överlägsen rekordjumbo i Engelsk fotboll. 11 poäng till slut, hade behövt 25(!) ytterligare för att hänga kvar.
2006-07:
Watford (15p)
Också sist när säsongen var över på 28 poäng. Tio pinnar från rätt sida strecket.
2005-06:
Sunderland (9p)
Minsann, blev sist. Tog bara 15 poäng på hela säsongen, de var 23 poäng från rätt sida strecket.
2004-05:
West Bromwich (13p)
Här har vi undantaget som bekräftar regeln. Bryan Robsons gäng gjorde en mirakulös "Great Escape" och fick till slut 34 poäng, vilket räckte med nöd och näppe för nytt kontrakt.
2003-04:
Leeds (17p)
Ryckte upp sig en aning och slutade näst sist. Deras 33 poäng var doch sex pinnar för lite.
2002-03:
West Bromwich (16p)
Här har vi West Brom igen, de gillar verkligen jumoplatsen! Kom näst sist när säsongen var färdigspelad. De hade då 26 poäng, men hade 18 poäng upp till 17:e-platsen.
2001-02:
Leicester (17p)
Här var det inget snack. Leicester kom sist med 28 poäng. 12 poäng ytterligare hade behövts.
2000-01:
Bradford (15p)
Känns historian igen? Bradford blev sist med 16 poäng mindre än de nödvändiga 42.
1999-2000:
Watford (14p)
Blev jumbo, åtta poäng från säker mark.
Hur det än går för Portsmouth borta mot Fulham ikväll kommer de att vara jumbo efter 23 omgångar. Bloggen önskar lycka till.
tisdag 2 februari 2010
Samma mamma, under match
Satt nyss och kommenterade den synnerligen underhållande tillställningen mellan Hull och Chelsea som slutade 1-1, och under matchen kom jag på mig själv med att - flera gånger - sitta och tänka: Men det var väl HELVETE vad lika de är. Vilka då? Jo, Hulls Craig Fagan och Henrik Larsson, förstås. Att jag inte har sett det tidigare är ett under.
Chelsea tappade två poäng och Hull vann en, och gladast var Sir Alex Ferguson som bara kunde konstatera att hans lag nu knappade in ytterligare. Chelsea-Arsenal och Manchester Utd-Portsmouth i helgen, och sen kan Premier League mycket väl ha ett nytt lag i topp. Bottenstriden blev inte heller mindre intressant i och med resultatet. Kolla här, bara:
13. Sunderland - 23m (6v, 6o, 11f) 30-40 24p
14. Wigan - 22m (6v, 4o, 12f) 24-47 22p
15. West Ham - 23m (4v, 9o, 10f) 29-38 21p
16. Bolton - 22m (5v, 6o, 11f) 29-44 21p
17. Wolves - 23m (5v, 6o, 12f) 19-40 21p
------------------------------------------
18. Hull - 24m (4v, 9o, 11f) 23-49 21p
19. Burnley - 23m (5v, 5o, 13f) 23-46 20p
20. Portsmouth - 22m (4v, 3o, 15f) 19-35 15p
Fyra lag på 21 poäng och jämnt så det förslår. Jag tror att de tre lag som just nu är mest troliga Championshiplag till nästa säsong heter Portsmouth, Burnley och Wolverhampton. Hull kan också konkurrera med Wolves om den tredje platsen ner. Bolton och West Ham bör komma igång lite bättre, Wigan tar konstiga poäng här och där, och Sunderland är för bra.
Dagens lilla guldsko går till Crystal Palaces Danny Butterfield, som i afton gjorde hattrick mot Wolverhampton i FA-cupen. Crystal Palace vann med 3-1. Det lustiga är två saker - för det första så kom målen inom loppet av strax under sju minuter, och för det andra så är Danny Butterfield back! Rätt så starkt med tanke på att han tidigare hade gjort sex mål på 253 matcher för Crystal Palace... En stor eloge till den gamle managerhjälten Neil Warnock också, som bytte ut Butterfield i den 88:e minuten för att han skulle få en stående ovation.
En ovan målskytt. En ännu mer ovan tvåmålsskytt. En fruktansvärt ovan tremålsskytt. Danny Butterfield.
Chelsea tappade två poäng och Hull vann en, och gladast var Sir Alex Ferguson som bara kunde konstatera att hans lag nu knappade in ytterligare. Chelsea-Arsenal och Manchester Utd-Portsmouth i helgen, och sen kan Premier League mycket väl ha ett nytt lag i topp. Bottenstriden blev inte heller mindre intressant i och med resultatet. Kolla här, bara:
13. Sunderland - 23m (6v, 6o, 11f) 30-40 24p
14. Wigan - 22m (6v, 4o, 12f) 24-47 22p
15. West Ham - 23m (4v, 9o, 10f) 29-38 21p
16. Bolton - 22m (5v, 6o, 11f) 29-44 21p
17. Wolves - 23m (5v, 6o, 12f) 19-40 21p
------------------------------------------
18. Hull - 24m (4v, 9o, 11f) 23-49 21p
19. Burnley - 23m (5v, 5o, 13f) 23-46 20p
20. Portsmouth - 22m (4v, 3o, 15f) 19-35 15p
Fyra lag på 21 poäng och jämnt så det förslår. Jag tror att de tre lag som just nu är mest troliga Championshiplag till nästa säsong heter Portsmouth, Burnley och Wolverhampton. Hull kan också konkurrera med Wolves om den tredje platsen ner. Bolton och West Ham bör komma igång lite bättre, Wigan tar konstiga poäng här och där, och Sunderland är för bra.
Dagens lilla guldsko går till Crystal Palaces Danny Butterfield, som i afton gjorde hattrick mot Wolverhampton i FA-cupen. Crystal Palace vann med 3-1. Det lustiga är två saker - för det första så kom målen inom loppet av strax under sju minuter, och för det andra så är Danny Butterfield back! Rätt så starkt med tanke på att han tidigare hade gjort sex mål på 253 matcher för Crystal Palace... En stor eloge till den gamle managerhjälten Neil Warnock också, som bytte ut Butterfield i den 88:e minuten för att han skulle få en stående ovation.
En ovan målskytt. En ännu mer ovan tvåmålsskytt. En fruktansvärt ovan tremålsskytt. Danny Butterfield.
Sing, sing, sing
Ni som har varit med på den här bloggen väldigt länge kanske minns att jag en gång frågade om ni hade bra koll på vilka låtar som spelas som inmarschmusik på de olika arenorna i England. Då kom det ett helt knippe med bra tips, men eftersom vissa klubbar har en benägenhet att byta sånt här så tänkte jag att vi kör en liten uppdatering.
Liverpool - Gerry & The Pacemakers, "You'll never walk alone"
Blackburn - Europe, "Final countdown"
Man City - Sha-na-na, "Blue moon"
West Ham - "I'm forever blowing bubbles" (tror att det är Cockerel Chorus' version som hörs)
Everton - Johnny Keating & His Orchestra, "Z Cars Theme"
Stoke - Tom Jones, "Delilah"
Wolves - Jeff Beck, "Hi, Ho, silver lining"
Sheff Utd - John Denver, "Annies song" (klart den bästa!)
Arsenal - Elvis, "The wonder of you"
Newcastle - Mark Knopfler, "Local hero"
Chelsea - Harry J Allstars, "The Liquidator"
Crystal Palace - Billy Fury, "Glad all over"
Man Utd - Stone Roses, "This is the one" (eller har de bytt nu?)
Där har ni ett urval av de låtar som liras. Vilka är fel? Vilka har bytt? Har ni fler? Vilken version av "Oh, When the Saints go marching in" spelas i Southampton? Frågorna är många. Jag och foto-Jocke ska göra ett reportage om detta (har varit på gång i två år, men av en miljon anledningar har det inte blivit av) så vi behöver hjälp.
Här har ni för övrigt min topp fem över de svenska låtar som spelas:
1. IFK Göteborg - "Snart skiner poseidon"
2. AIK - "Åh vi é AIK/Solen stiger över Råsunda"
3. Malmö FF - "Åh vi älskar Malmö FF"
4. Hammarby - "Just idag är jag stark"
5. Djurgården - "Sjung för gamla Djurgårn"
Lite surt att, som Djurgårdare, tvingas konstatera att både AIK och Hammarby har bättre låtar. Ingen kommer dock i närheten av Blåvitts sång, som är klar etta på den här högst subjektiva listan.
Liverpool - Gerry & The Pacemakers, "You'll never walk alone"
Blackburn - Europe, "Final countdown"
Man City - Sha-na-na, "Blue moon"
West Ham - "I'm forever blowing bubbles" (tror att det är Cockerel Chorus' version som hörs)
Everton - Johnny Keating & His Orchestra, "Z Cars Theme"
Stoke - Tom Jones, "Delilah"
Wolves - Jeff Beck, "Hi, Ho, silver lining"
Sheff Utd - John Denver, "Annies song" (klart den bästa!)
Arsenal - Elvis, "The wonder of you"
Newcastle - Mark Knopfler, "Local hero"
Chelsea - Harry J Allstars, "The Liquidator"
Crystal Palace - Billy Fury, "Glad all over"
Man Utd - Stone Roses, "This is the one" (eller har de bytt nu?)
Där har ni ett urval av de låtar som liras. Vilka är fel? Vilka har bytt? Har ni fler? Vilken version av "Oh, When the Saints go marching in" spelas i Southampton? Frågorna är många. Jag och foto-Jocke ska göra ett reportage om detta (har varit på gång i två år, men av en miljon anledningar har det inte blivit av) så vi behöver hjälp.
Här har ni för övrigt min topp fem över de svenska låtar som spelas:
1. IFK Göteborg - "Snart skiner poseidon"
2. AIK - "Åh vi é AIK/Solen stiger över Råsunda"
3. Malmö FF - "Åh vi älskar Malmö FF"
4. Hammarby - "Just idag är jag stark"
5. Djurgården - "Sjung för gamla Djurgårn"
Lite surt att, som Djurgårdare, tvingas konstatera att både AIK och Hammarby har bättre låtar. Ingen kommer dock i närheten av Blåvitts sång, som är klar etta på den här högst subjektiva listan.
Kvällsjobb
Lång arbetsdag idag eftersom jag suttit på kontoret sen 09.00, och så avslutas den inte förrän efter Hull-Chelsea ikväll (börjar 20.40 på Canal+ Sport 2). Har mest suttit och försökt hitta alla gamla kvitton som jag samlat på mig från i somras, men ska strax sätta mig och förbereda själva matchen.
Som några av er noterat så blåstes McDonald Marigas flytt till Manchester City av eftersom han inte fick något arbetstillstånd. De där reglerna är för jäkla lustiga, och godtyckliga, och det måste kännas konstigt för Manchester City. Nu blev det Inter för Mariga istället, där gick det bra att få jobba, uppenbarligen.
Robbie Keane är klar för Celtic säsongen ut, och det blir hans SJUNDE klubbyte i karriären. Man kan lätt luras att tro att Keane är jättegammal, men han är faktiskt bara 29. Det kommer med andra ord att bli fler klubbyten innan karriären är över.
Såna här presskonferenser där man presenterar en ny spelare är vardagsmat för Robbie Keane.
Transferfönstret är nu stängt, och den dyraste flytten till en engelsk klubb gjordes av... Adam Johnson! Ryktena säger att övergångssumman hamnade på en liten bit över £10.000.000, och det säger ett par saker:
* Manchester City har ohälsosamt mycket pengar.
* Engelska spelare är övervärderade.
Som spelare är han helt OK, och det jag såg av honom i Middlesbrough (när Stewart Downing inte spelade) för ett par säsonger sen lovade väl hyfsat gott - men att han ska vara värd över 100 miljoner kronor och förväntas höja standarden på ett Manchester City med monstruösa ambitioner vete fan.
0-0-matchen mellan Sunderland och Stoke igår var ett av de bästa sömnmedel jag någonsin har använt. Jag borde i och för sig ha anat att det skulle bli målsnålt med tanke på hur målsnittet har sjunkit de senaste månaderna. I november gjordes det otroligt höga 3,15 mål/match, i december var siffran nere i 2,61 mål/match och i januari var det 2,52 mål/match. En annan sak man kan notera är att det har spelats 15 stycken 0-0-matcher i Premier League den här säsongen. Tio av dessa har spelats sen den 5:e december.
Nej, nu kör jag full fokus på Hull-Chelsea. Visste ni förresten att Hull bara har förlorat tre av sina elva hemmamatcher under 2008-09? Det är lika många som t.ex. Tottenham och Fulham.
Som några av er noterat så blåstes McDonald Marigas flytt till Manchester City av eftersom han inte fick något arbetstillstånd. De där reglerna är för jäkla lustiga, och godtyckliga, och det måste kännas konstigt för Manchester City. Nu blev det Inter för Mariga istället, där gick det bra att få jobba, uppenbarligen.
Robbie Keane är klar för Celtic säsongen ut, och det blir hans SJUNDE klubbyte i karriären. Man kan lätt luras att tro att Keane är jättegammal, men han är faktiskt bara 29. Det kommer med andra ord att bli fler klubbyten innan karriären är över.
Såna här presskonferenser där man presenterar en ny spelare är vardagsmat för Robbie Keane.Transferfönstret är nu stängt, och den dyraste flytten till en engelsk klubb gjordes av... Adam Johnson! Ryktena säger att övergångssumman hamnade på en liten bit över £10.000.000, och det säger ett par saker:
* Manchester City har ohälsosamt mycket pengar.
* Engelska spelare är övervärderade.
Som spelare är han helt OK, och det jag såg av honom i Middlesbrough (när Stewart Downing inte spelade) för ett par säsonger sen lovade väl hyfsat gott - men att han ska vara värd över 100 miljoner kronor och förväntas höja standarden på ett Manchester City med monstruösa ambitioner vete fan.
0-0-matchen mellan Sunderland och Stoke igår var ett av de bästa sömnmedel jag någonsin har använt. Jag borde i och för sig ha anat att det skulle bli målsnålt med tanke på hur målsnittet har sjunkit de senaste månaderna. I november gjordes det otroligt höga 3,15 mål/match, i december var siffran nere i 2,61 mål/match och i januari var det 2,52 mål/match. En annan sak man kan notera är att det har spelats 15 stycken 0-0-matcher i Premier League den här säsongen. Tio av dessa har spelats sen den 5:e december.
Nej, nu kör jag full fokus på Hull-Chelsea. Visste ni förresten att Hull bara har förlorat tre av sina elva hemmamatcher under 2008-09? Det är lika många som t.ex. Tottenham och Fulham.
måndag 1 februari 2010
Impressive, indeed
Kan man vara mycket annat än imponerad av Manchester Utd:s överkörning av Arsenal igår? Rooney är en av världens bästa spelare just nu, om inte den allra bästa, och när dessutom Nani fick för sig att han var Cristiano Ronaldo på riktigt så var det inget snack om att den här segern var ytterst välförtjänt. Själv trodde jag på Arsenal innan matchen, och efter att ha tvingats sjunga "Simply the Best" framför Old Trafford efter förra säsongen så borde jag ha lärt mig att aldrig underskatta Sir Alex, men det var verkligen oväntat stor skillnad mellan lagen.
Övriga notiser från lördagen och söndagen får ni här:
* Gamle Helsingborgsmittfältaren McDonald Mariga är klar för Manchester City från Parma, och vips så är både ettan och tvåan i Serie A-statistiken för "Flest antal tacklingar per 90 minuter" försvunna. Ettan hette Patrick Vieira (5,78 per match) och tvåan alltså McDonald Mariga (5,20 per match), och båda återfinns numera i Roberto Mancinis Manchester City.
* Wayne Rooneys delikata 2-0-mål mot Arsenal var hans 100:e i ligan. Hans första ligamål kom också mot Arsenal, för övrigt. Rooney är hur som helst den tredje yngste någonsin att nå 100 PL-mål, han var 24 år och 99 dagar gammal igår. Robbie Fowler var bara 23 år och 282 dagar när han gjorde sitt 100:e, och snabbast av alla är Michael Owen som klarat av 100 PL-pytsar när han var 23 år och 133 dagar. Lustigt att alla tre är från staden Liverpool.
* Rooney är uppe i 20 ligamål denna säsongen. Förra säsongen vann Nicolas Anelka skytteligan på 19 mål.
* Hull-Wolverhampton innehöll en mycket tveksam straff, och minsann var det inte elvametersfetischisten Mike Dean som blåste i pipan!? Jodå, på sina 16 PL-matcher den här säsongen har han dömt 11 straffar. Minns gärna också hur han tvingade Frank Lampard att skjuta samma straff tre gånger mot West Ham i julas.
* Förutom straffen innehöll Hull-Wolverhampton även ett av de snyggaste självmålen någonsin i Premier League. Anthony Gardner vinner "Veckans julgransfot" med hästlängder.
* Har ni hört den här startelvan förut: Hart - Carr, Dann, Johnson, Ridgewell - Larsson, Bowyer, Ferguson, McFadden - Jerome, Benitez? Det borde ni ha gjort, det var nämligen den elfte matchen i rad som Birmingham ställde upp med den när de fick 1-1 mot Tottenham i lördags.
* Everton är riktigt bra just nu. På sina 15 första matcher den här säsongen tog de 16 poäng. Sedan dess har de tagit ytterligare 16 poäng, men nu har de bara behövt åtta matcher på sig att göra det.
* Chelsea vann med lite problem borta mot Burnley, och givetvis var det den vänsterprasslande träningsanläggningsguiden John Terry som avgjorde. Allt snack om att han ska petas från kaptensroll och landslag tycker jag är fånigt, för det som händer på planen går före det som händer privat. Däremot får vi hoppas att Wayne Bridge inte ställer något "han eller jag"-ultimatum till Capello, för då får Bridge titta på VM på TV.
Övriga notiser från lördagen och söndagen får ni här:
* Gamle Helsingborgsmittfältaren McDonald Mariga är klar för Manchester City från Parma, och vips så är både ettan och tvåan i Serie A-statistiken för "Flest antal tacklingar per 90 minuter" försvunna. Ettan hette Patrick Vieira (5,78 per match) och tvåan alltså McDonald Mariga (5,20 per match), och båda återfinns numera i Roberto Mancinis Manchester City.
* Wayne Rooneys delikata 2-0-mål mot Arsenal var hans 100:e i ligan. Hans första ligamål kom också mot Arsenal, för övrigt. Rooney är hur som helst den tredje yngste någonsin att nå 100 PL-mål, han var 24 år och 99 dagar gammal igår. Robbie Fowler var bara 23 år och 282 dagar när han gjorde sitt 100:e, och snabbast av alla är Michael Owen som klarat av 100 PL-pytsar när han var 23 år och 133 dagar. Lustigt att alla tre är från staden Liverpool.
* Rooney är uppe i 20 ligamål denna säsongen. Förra säsongen vann Nicolas Anelka skytteligan på 19 mål.
* Hull-Wolverhampton innehöll en mycket tveksam straff, och minsann var det inte elvametersfetischisten Mike Dean som blåste i pipan!? Jodå, på sina 16 PL-matcher den här säsongen har han dömt 11 straffar. Minns gärna också hur han tvingade Frank Lampard att skjuta samma straff tre gånger mot West Ham i julas.
* Förutom straffen innehöll Hull-Wolverhampton även ett av de snyggaste självmålen någonsin i Premier League. Anthony Gardner vinner "Veckans julgransfot" med hästlängder.
* Har ni hört den här startelvan förut: Hart - Carr, Dann, Johnson, Ridgewell - Larsson, Bowyer, Ferguson, McFadden - Jerome, Benitez? Det borde ni ha gjort, det var nämligen den elfte matchen i rad som Birmingham ställde upp med den när de fick 1-1 mot Tottenham i lördags.
* Everton är riktigt bra just nu. På sina 15 första matcher den här säsongen tog de 16 poäng. Sedan dess har de tagit ytterligare 16 poäng, men nu har de bara behövt åtta matcher på sig att göra det.
* Chelsea vann med lite problem borta mot Burnley, och givetvis var det den vänsterprasslande träningsanläggningsguiden John Terry som avgjorde. Allt snack om att han ska petas från kaptensroll och landslag tycker jag är fånigt, för det som händer på planen går före det som händer privat. Däremot får vi hoppas att Wayne Bridge inte ställer något "han eller jag"-ultimatum till Capello, för då får Bridge titta på VM på TV.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)