Tack, twittrande Darren!

Som fotbollsjournalist vet jag hur otroligt svårt det kan vara att få någonting ur spelarna i Premier League, rent verbalt. Du kan få ett par "...at the end of the day...", ett antal "...we know we've got to be up to it..." och ett knippe "...there are no easy games in this league...", oavsett vilka jävla frågor du ställer. De är så mediatränade till att bli nonsenspratare att de tangerar Bosse Ringholms makalösa tjat om Inga-Britt Ahlenius jobbönskningar från 1999.

Därför är det oerhört befriande att läsa att Tottenhams Darren Bent väljer att kläcka ur sig följande på sin Twittersida "db10thetruth":

“Do I wanna go Hull City NO. Do I wanna go stoke NO. Do I wanna go sunderland YES so stop f*cking around, Levy”

Den han har tröttnat på är alltså Tottenhams ordförande Daniel Levy. Givetvis stängdes twittersidan ner efter ett kort tag, och snart blir kommentarerna strömlinjeformade helt enligt gängse brittisk metod igen. Men för ett ögonblick var det kul att veta vad en Premier League-spelare egentligen tyckte om saker och ting, så TACK Darren Bent, för att du i alla fall sa något.

Upphittat fotografi

Ibland kan ens fotbollsintresse vara till god hjälp, och alldeles nyss hittade jag ett finfint bevis för detta. Den bakomliggande historien lyder så här:

I slutet av november 2008 var jag, min flickvän/sambo och vår son i Mexiko. Min flickvän/sambo hade bokat ett hotell på paradisstranden Tulum, och det var hon fantastiskt nöjd med. När vi kom dit visade det sig att de spartanska hotellhyddorna låg i en djungel precis nere på stranden, och att de saknade el. Detta gjorde det väldigt svårt att hitta hem efter att man hade ätit middag eftersom allt var beckmörkt. Eller svårt och svårt, förresten, det var tamejfan nästan omöjligt.

När vi väl hittade till området som hyddorna låg i så dök ytterligare ett problem upp, och då utspelade sig följande dialog:

Hon: "Men vad hade vi nu för nummer på hyddan?"
Jag: "39"
Hon: "Hur kan du vara så säker på det? Vi var ju bara där i fem sekunder innan."
Jag: "Det är Nicolas Anelkas tröjnummer."
Hon: "Du är fan sjuk i huvudet!"

Får man detta rum tänker man givetvis på Anelka. Jag memorerar även koder efter fotbollsspelare, årtal och annat.

Sir Bobby

I söndags spelades en vänskapsmatch mellan VM-semifinallagen från 1990, England och Tyskland, på St James' Park. England vann efter ett avgörande straffmål från Alan Shearer. 1990 gick det inte lika bra för engelsmännen, då förlorade de på straffar efter att Stuart Pearce och Chris Waddle missat sina. Det är ändå det bästa resultatet England har gjort i VM sen 1966, och förbundskapten -90 var Sir Bobby Robson. Han har sagt i flertalet intervjuer sen dess att det inte har gått en dag utan att han tänkt på den förlusten, och igår - fyra dagar efter vänskapsmatchen som spelades för att få in pengar till cancerforskning och som blev hans sista framträdande - så dog Sir Bobby i cancer, 76 år gammal.

Jag fick aldrig träffa Sir Bobby, men jag såg honom på en Newcastlematch en gång. Vissa människor ser man direkt, bara för att de har en sorts aura och stjärnglans omkring sig, och Sir Bobby var en sån. Jag stod säkert 50 meter från stället där han kom ut på läktaren, mitt i en stor folkhop, och ändå var det honom man såg. Dessutom är det för jävla coolt att vara "Sir Bobby". Egentligen hette han Robert William Robson, men kommer man från County Durham uppe i norr så blir man inte "Sir Robert William Robson" bara för att man blir adlad. Man blir "Sir Bobby".

Förutom att han lyckades ta England till en VM-semifinal gjorde han Newcastle till ett topplag i början av 2000-talet, vann inhemska cuper med Ipswich, Barcelona, Porto och PSV Eindhoven, och ligan med Porto och PSV. När han tog över Sporting Lissabon hade han en liten spoling som hjälpte honom att översätta från engelska till portugisiska, och när det blev en flytt till Porto lät han översättaren bli assisterande manager eftersom han visat sig vara väldigt duktig på fotboll. Översättarens namn var José Mourinho. Det är som att ha haft Beatles som förband, ungefär.

Förutom alla framgångar som manager, och det faktum att han fått "nycklarna till staden" i både Ipswich och Newcastle, så är det största med Sir Bobby Robson ändå hans rykte som människa. Han var en gentleman, en sån där som knappt finns längre. Han höll på med fotboll för att det var det bästa han visste och för att han var förbannat bra på det.

Hans älskade Newcastle åkte ur Premier League i våras, och han slipper se dem harva runt i The Championship. Man kunde se honom på läktaren den sista säsongen plågad av sin cancer, men säkert också plågad av hur dåligt laget spelade. Han satt där och visste att han nog hade kunnat få ordning på klubben och laget, om han bara var frisk och några år yngre - och det hade han verkligen kunnat.

Genius. Bloody genius.

Nu är jag inte en sån som tror på himlen och ett liv efter detta, men om det är så att det ändå finns hoppas jag att Sir Bobby kommer till ett ställe där Pearce och Waddle satte sina straffar, och han fick vinna VM. Det hade varit vackrare så.

Rock'n'roll-citat

Ända sedan Oasis blev kända har det också varit känt att bröderna Gallagher håller på Manchester City. Detta har inneburit att de får fotbollsfrågor av pressen så fort det händer något i klubben, och det har ju hänt en hel del de senaste säsongerna. Ni minns kanske att Noel var väldigt förtjust i Svennis? Han är inte riktigt lika positiv till klubbens försök att värva Chelseas och det engelska landslagets lagkapten. Så här sa han nämligen om John Terry:

"I don't like John Terry and I never have. He's got funny eyes and he's a cry baby. He's also a Cockney."

Endast en rockstjärna kan komma undan med att säga något sånt.

Tävla mot mig (och typ 300 till)

Jag kollade nyss in min Fantasyliga "TTIAO - IIN" på premierleague.com, och vi är cirka 300 stycken som ska vara med redan! Fantastisk uppslutning.

Om du klickar här, skaffar ett konto (helt gratis) och anger ligakoden 344241-82438 så kan du också vara med och tävla. Hjärtligt välkommen!

This is the road to hell

Jag har varit i Hull, och även om det inte var någon upplyftande upplevelse på något sätt så är staden faktiskt lite bättre än sitt rykte. Nu är det inte så svårt för Hull att vara bättre än sitt rykte eftersom den konstant blir framröstad som Englands tråkigaste.

När Phil Brown försökte värva spelare till förra säsongen hade han svårt att övertyga dem om att Hull faktiskt gick att bo i. Phil Brown har lika svårt med det den här säsongen, verkar det som.

* Först försökte han få Frazier Campbell att komma tillbaka till Hull, dit han var utlånad tidigare, på permanent basis. Det lyckades inte.

* Sen ringde han West Bromwichs Marc-Antoine Fortune och undrade om denne kunde tänka sig en flytt till Hull. Icke.

* Efter det slog han Michael Owens nummer. Owen, som ju var desperat efter att hitta en ny klubbadress, fick ungefär samtidigt ett samtal från Sir Alex. Hull var nog aldrig ens nära.

* Nu senast var det Bobby Zamora som var på gång upp till Hull. Enligt uppgifter i de engelska tidningarna var Zamora på besök hos klubben, och tror ni att det blev någon affär? Nej, givetvis inte.

Jag vet inte vem som blir femtealternativet för Phil Brown, men snart ringer han nog fan Mamadou "Big Mama" Diallo. Precis på det här sättet inleds säsonger som slutar med nedflyttning.

Allt närmare en övergång till Hull.

Jonas mode, julikollektionen del II

Vi fyller väl på med lite matchtröjor igen, va? Höga berg och djupa dalar verkar vara ledordet när det gäller designen den här säsongen...

Blackburn har drabbats av "Chelseasjukan" och presenterar ett reservställ som verkligen är snarlikt förstastället. Här är det lustigt nog så att andrastället är snyggare än förstastället, inte minst ser reklamen mycket bättre ut här. Ganska så snygg, faktiskt - men de kommer inte kunna använda den så ofta.
BETYG: Tre målgivande passningar av fem möjliga, men nästan fyra.

Designerduon Stevie Wonder/Ray Charles verkar ha slagit till här. Vad i helvete är detta? Boltons tröja 2009-10 kommer att användas som mall för hur en matchtröja INTE ska se ut under de närmaste åren. Hade jag varit Johan Elmander så hade jag lämnat klubben omedelbart.
BETYG: Inte uttagen i truppen och en dålig plats på läktaren.

Burnleys hemmaställ är inte sensationellt, men snyggt ändå. Jag är dessutom så lättlurad att jag faller för tricket att "modellerna" står med en gammaldags fotboll under armen. Retrogrejen känns visserligen lite uttjatad, men det är ljusår bättre än LSD-experimentet som Bolton håller på med.
BETYG: Tre målgivande passningar av fem möjliga och stabilt, gammaldags hårt arbete på mittfältet.

Burnleys bortaställ bjuder inte heller på några överraskningar. Enkelt och snyggt utan att glänsa på något sätt alls.
BETYG: Två målgivande passningar av fem möjliga och en stabil insats i det tysta.

Om man betänker att Hull City har haft några av fotbollsvärldens fulaste tröjor under sin livstid så är det här grymt snyggt. De tunna ränderna gör att det ändå känns som att tröjan får lite liv, och så lyckas de med att få reklamen att passa in trots att den har avvikande färger. Bra jobbat! Hull kommer att åka ur i snygga tröjor.
BETYG: Fyra målgivande passningar av fem möjliga och en värmande applåd från publiken när man blir utbytt i 88:e.

Om man försöker låta bli att tänka på att Jimmy Bullard ser ut som Rocky Dennis i "Mask" och att det ser ut som att han han har chipstuttar på just detta fotot, så kan man konstatera att Hulls andraställ är väldigt ljusblått. Ingen risk för att det ska vara för likt förstastället, om man säger så. Förra säsongen hade Hull ett grafitgrått ställ som jag gillade, men detta når inte upp till den nivån.
BETYG: Två målgivande passningar av fem möjliga och oortodoxt beteende ute på kanten.

Wigan har samma tröjsponsor som Bolton, och bara det drar förstås ner betyget. Själva tröjan funkar dock alldeles utmärkt, men det är ändå inget jag går igång på. Något säger mig att den här inte blir någon storsäljare i Asien. Eller i Europa. Eller ens i Wigantrakten...
BETYG: Två målgivande passningar av fem möjliga och tidigt utbytt.

En positiv sak för alla vägarbetare som håller på Wolverhampton är att de kan ha den här tröjan på sig både på matcherna och på jobbet. Den är väldigt orange. Precis som i Hulls fall passar inte reklamens färg med övriga dräkten, men här ser det inte alls bra ut. Den undviker ett bottenbetyg genom att ändå vara rätt enkel och väldesignad.
BETYG: Två målgivande passningar av fem möjliga och inte alls upp till potentialen.

Wolves bortaställ är, som ni ser, vitt med röda inslag. Hade de bara valt att göra inslagen orange/svarta så hade den fått ett bättre betyg. Nu får den ett dåligt betyg eftersom den inte säger någonting som tilltalar mig.
BETYG: Två målgivande passningar av fem möjliga och farligt nära ett ännu sämre betyg.

Samma mamma

Andreas Hänninen mailade följande förslag till Samma mamma, och den funkar!

Jonas mode, julikollektionen

Ju längre sommaren går desto fler matchtröjor presenteras för 2009-10. Här kommer ett gäng jag har hittat på sistone:

Umbro använder sig av en konkav (eller är den konvex?) haklapp på många av sina tröjor nu för tiden. Det kan de lägga av med, det ser inte alls bra ut. Birminghams tröja är kanske inte världens lättaste att hotta upp, men detta är direkt misslyckat. Om man nu lyckats slita sig till en Premier League-plats finns det ingen anledning att se ut som ett League One-lag.
BETYG: En målgivande passning av fem möjliga och en varning för dåligt beteende.

Här har vi däremot ett lyckat exempel på hur man använder enkla färger till något snyggt. Jag är svag för de cleana ränderna och det faktum att man håller sig till klubbens färger även med reservstället. Bra jobbat av designteamet på Canterbury!
BETYG: Fyra målgivande passningar av fem möjliga och en av matchens bästa spelare.

Försök bortse från att det är radioutseendet Carlos Tevez som håller i den, men tröjan är skitsnygg! Enkel design, snygg färg, reklamen stör inte och överlag en mycket stilren historia.
BETYG: Fyra målgivande passningar av fem möjliga och massor av chanser framåt.

Rödvitrandigt kan aldrig bli helt misslyckat, men här stör jag mig mest på att reklamen verkar fastklistrad och att den dessutom är i ett soppåseaktigt material. Det känns väldigt mycket division sju. Tröjan är okej, men reklamen drar ner betyget.
BETYG: Två målgivande passningar av fem möjliga och väldigt lite ut av den egentliga potentialen.

Egentligen skulle jag ha föredragit att West Ham hade sina ljusblå ärmar fullt ut istället för att det bara är lite ljusblå detaljer i sömmarna, men den här är riktigt snygg ändå! Schackmönstret fungerar, konstigt nog, mycket bra och reklamen är flera ljusår bättre än ifjol.
BETYG: Fyra målgivande passningar av fem möjliga och intressanta kombinationer i offensiven.

Bekräftat & Samma Mamma

Till alla er som såg Allsång På Skansen idag, tisdag den 21:a juli - ni såg rätt! Det var Jens Fjellström (med fru) som satt och sjöng med till Jack Vreeswijks version av någon Cornelisdänga. Det kan vara så att det där spelades in och kommer att visas många gånger i studion under den kommande Premier League-lördagsäsongen.

Ni noterade säkert även att pianisten Carl-Axel Dominique är väldigt lik en vän och kollega till mig:

Dagens klubb, "Svennis"-special

Jag har ingen aning huruvida ryktena om att Sven-Göran Eriksson ska ta över som 'Sporting Director' i Notts County är sanna eller inte, men de är roliga. Reaktionen från den här bloggen blir att göra anrika Notts County till Dagens Klubb!

Notts County kom på 19:e plats i League Two förra säsongen. Det innebär att de bara hade fem lag i hela det professionella engelska ligasystemet bakom sig. Samtidigt hade de 86 lag framför sig. Vi snackar alltså om Englands just nu 87:e bästa lag. När jag var tolv år gammal släppte gruppen Yazz and The Plastic Population en låt som hette "The only way is up", och det stämmer fint på Notts Co. Nu till de viktiga fakta som finns att lära sig om klubben:

* Vi snackar om världens äldsta klubb som fortfarande är aktiv i proffsfotbollen (bildad 1862). Världens äldsta kvarvarande klubb är ju annars Sheffield FC, som bildades 1857, men de håller till i ligan med det kryptiska namnet Northern Premier League Division One South. Det motsvarar ungefär division 8. Jag har för övrigt spelat i division 8 i Stockholm för en fin klubb som heter SUS.

* Notts Countys hemmaarena heter Meadow Lane, och den ligger bara 300 meter från Nottingham Forests City Ground. De två arenorna är därmed de två som ligger närmast varandra i det engelska ligasystemet. Det finns dock två klubbar i Storbritannien som har arenorna ännu närmare varandra - nämligen Dundee Uniteds Tannadice Park och Dundee FC:s Dens Park. De ligger bara 160 meter från varandra. Jag tror jag har skrivit om detta tidigare, men lite upprepning skadar aldrig.

* De svartvitrandiga tröjorna som bärs av Notts Co ligger bakom Juventus matchställ! 1903 frågade de nämligen gästspelaren John Savage om inte han kunde fixa nya tröjor från England, eftersom Juventus inte trivdes i sina urtvättade rosafärgade diton. Savage höll på Notts County och fixade tröjorna, och sen dess lirar Juve i Notts County-färger.

* Beteckningen "Jojo-lag" passar bättre på Notts County än på någon annan klubb i England - de har nämligen bytt division inte mindre än 27 gånger sen ligan startade 1888. Tolv uppflyttningar och femton nedflyttningar snackar vi om. Eftersom det har spelats 110 ligor sen dess (några försvann under världskrigen) så innebär det att Notts County antingen går upp eller åker ur vart 4,074:e säsong.

* Ett roligt Notts County-skämt lyder som följer: "Min farmor gav mig ett årskort till Notts Countys matcher i julklapp, men eftersom jag verkligen inte ville ha ett sådant tänkte jag att jag kunde gå ner till Meadow Lane för att spika upp det där, bara för att göra någon glad. Efter några veckor började jag undra vad fan jag hade gjort, så jag gick dit för att hämta tillbaka något som ändå var så pass användbart. När jag kom ner till Meadow Lane såg jag tyvärr att spiken var borta".

Samma mamma - tröjspecial: Visst ser ni likheterna?

Ny säsong, ny fantasyliga

Det gick inte något vidare för mig i Fantasy Premier League 2008-09, men jag skyller på att jag var i Centralamerika under tre månader och hade begränsad tillgång till dator, och därmed inte kunde göra byten när det behövdes.

2009-10 har jag inga såna resor inplanerade, så nu känner jag mig själv som favorit till att ta hem hela ligan. Ni klickar här för att komma till http://fantasy.premierleague.com, och koden till min liga är 344241-82438. Precis som förra säsongen är ligans namn TTIAO - IIN, vilket ju är bloggens initialer.

Jag kör med John Terry som kapten i första matchen, och eftersom jag tror mycket på Wigan till den här säsongen får de också med ett par lirare. Torres på topp är en självklarhet.

Kom igen nu, var med i ligan och bli hjälte på bloggen i slutet av maj!

Två år

Idag, den 19:e juli 2009, fyller min SVT-kompis Blomman 40 år. Andra som har födelsedag just idag är Aston Villas Luke Young(30), skådisen Göran Stangertz(62) och tennisliraren Ilie Nastase(53).

Massor av anledningar att käka tårta just denna söndag.

Dessutom råkar det vara så att det idag är prick två år sen som den här bloggen startades. Så här löd det första inlägget:

"Välkomna
Grupptrycket är hårt. Om alla andra ska ha en blogg ska jag också ha det.
Så det så."
Upplagd av Jonas Dahlquist kl. 7/19/2007 02:32:00 em 0 kommentarer

Mina och foto-Jockes verk på nätet

För ett par dagar sen lyckades världens mest otekniske person, alltså jag, ladda upp två av de reportage som jag och foto-Jocke har gjort på Youtube. Jag är oändligt stolt över detta.

Det ena är det om djur i engelska klubbmärken som vi spelade in på Colchester Zoo, och det hittar ni här.

Det andra handlar om fotbollsspelet Subbuteo och spelades in utanför Nottingham en väldigt regnig onsdag. Ni hittar det här.

Gräsallergiker

Många minns Luton från Stryktipskupongerna på 80-talet, särskilt för att de hade ett betongliknande konstgräs hemma på Kenilworth Road som gjorde det mycket svårt för motståndarna att plocka poäng där. Luton var grymt starka på hemmaplan, men närmast usla på bortaplan. Visste ni förresten att Luton var med i den målrikaste Tipsextramatchen någonsin? De vann med 7-4 hemma mot Oxford 1988.

Nu skulle inte det här inlägget handla om målrika matcher, utan det här med konstgräs. Luton har nämligen fått en efterföljare i dagens Allsvenska, och något överraskande är det guldfavoriten Elfsborg. Kolla här bara:

På Borås Arena har Elfsborg resultatraden 5-2-0 hittills i Allsvenskan. 17 av 21 möjliga på konstgräset där, alltså.

På bortaplan har de resultatraden 2-4-1, men det intressanta är att de två segrarna har kommit borta mot Gefle och Örebro. Elfsborg har alltså bara vunnit på konstgräs hittills, och det ligger de tvåa i tabellen på!

Tittar man på de fem matcher Elfsborg har spelat på riktigt gräs upptäcker man att raden blir 0-4-1, och det är ju inte ett dugg imponerande. Fyra poäng av 15 möjliga på riktigt gräs, alltså. Den trenden måste nog Magnus Haglund och kompani göra sig av med om de ska knipa det där SM-guldet som alla (inklusive jag) tror att de till slut gör.

Ett av de tydligaste symptomen på att man har gräsallergi är att man har gul tröja och bor nära en postorderfabrik.

Alltid trevligt

Man ska inte lägga allt för stor betydelse vid nätomröstningar, utom möjligen de som genomförs på den här bloggen, men det är onekligen ganska trevligt att se följande på aftonbladet.se:

Premier League = De fyra stora

Den engelska fotbollens väg mot total världsdominans har börjat visa sig något krokigare än vad många i allmänhet och VD:n Richard Scudamore har trott. Premier League Asia Trophy är ett publikfiasko innan det ens har börjat, och det beror högst troligen på att lagen som ska deltaga heter Tottenham, Hull och West Ham (och Beijing Guoan, men det spelar inte så stor roll).

Om inte Arsenal, Liverpool, Chelsea eller Manchester Utd dyker upp så dyker inte heller publiken upp.

Visst är det cyniskt, bittert och tråkigt att tänka så, men de senaste årens enorma utbud av TV-sända matcher har gjort att alla som har börjat följa Premier League har börjat heja på något av topplagen. Eftersom det går att se samtliga deras matcher under en säsong har det inte funnits någon som helst anledning för någon att börja heja på ett mittenlag eller bottenlag.

Annat var det förstås på Tipsextras tid. Jag vet att ni som är 25 år och yngre tycker att det mest är nostalgiskt dravel från oss 70-talister, men det begränsade utbudet på "vår" tid gjorde att vi fick ta det som bjöds. Råkade det vara Queens Park Rangers-Luton som var lördagsmatchen så var det den som visades. Inget annat. End of story. Även om det var Liverpool som var det klart bästa laget som fanns i England då kunde man få undvara dem i tre, fyra eller fem lördagar i rad.

Idag behöver ingen undvara ett smack, och då är det självklart att alla väljer att titta på lagen som har bäst kvalitet.

Därför tycker inte den kinesiska publiken att det är så sexigt när Hull ska möta Beijing Guoan och West Ham ska möta Spurs. Det går inte att få folk som är vana vid oxfilé att äta oxjärpar, helt enkelt.

Sommarlov på riktigt

Gårdagens mycket underhållande 3-2-match mellan Helsingborg och Elfsborg innebar att jag officiellt nu går på semester. Nu är det ju så att jag inte riktigt kan låta bli att jobba under semestern, så det blir en del bloggande ändå - om än i lugnare takt än vanligt.

Det är ganska märkligt med mitt jobb, egentligen. När jag är ledig så jobbar jag en hel del, å andra sidan är jag ledig en hel del när jag jobbar.

Den 3:e augusti är jag tillbaka till hundra procent, innan dess ska jag besöka Lund, Tjörn, Särö och Aldeburgh utanför Ipswich. Sen ska jag försöka vara hemma mellan varven också. Dessutom måste jag börja planera för min och foto-Jockes första reportageresa till England för säsongen. Vi drar den 10:e augusti. Jag tänker bland annat försöka ha en inkasttävling mot Rory Delap, och tycker själv att jag bör ha en bra chans.

Ordvitsbonanza

Risken för att Manchester City kommer att spela grisfotboll 2009-10 måste vara stor nu när Micah Richards drabbats av svininfluensa. Han får väl ta tröja nummer nio (neuf, på franska)...

Hoppas att han snart blir kry och "pig" igen, som engelsmännen säger.

Premiäromgången

Nu har Sky Sports brutit ut de matcher de vill visa, och den första lördagen ser schemat ut exakt så här:

13.45 Chelsea - Hull
16.00 Aston Villa - Wigan
16.00 Blackburn - Man City
16.00 Bolton - Sunderland
16.00 Portsmouth - Fulham
16.00 Stoke - Burnley
16.00 Wolverhampton - West Ham
18.15 Everton - Arsenal

Vi kommer att visa både Chelsea-Hull och Everton-Arsenal, sen är det frågan vilken match som går i huvudsändningen klockan 16.00, och vilka som går på övriga kanaler, samt vilka vi ignorerar. Min röst går på Wolves-West Ham som huvudmatch, men Blackburn-Man City och Villa-Wigan ser också intressanta ut.

Söndagen som kompletterar den första omgången innehåller två matcher:

14.30 Man Utd - Birmingham
17.00 Tottenham - Liverpool

Erkänn att ni redan längtar...

"Det svåra andraåret" - Jonas goes Mythbusters

Det finns en klassisk fotbollsmyt som säger att en nykomling som hänger kvar får det väldigt svårt att klara av bedriften säsongen efter. "Det svåra andraåret" kallas det. Eftersom jag gillar Mythbusters på Discovery tänkte jag ägna mig åt att kontrollera sanningshalten i myten.

Sen 1992-93 har prick 50 lag varit nykomlingar i Premier League.

N måste man bortse från 2008-09 års nykomlingar eftersom de inte har haft ett "andraår" än. Då blir det 47 nykomlingar. Fram till förra säsongen hade 23 av dem åkt ur direkt. 24 stycken har då följdaktligen hängt kvar.

Om man då tittar på vad som hände med de där 24 lagen säsongen efter de lyckades hänga kvar så kan man konstatera att det bara är FEM som har åkt ur under "det svåra andraåret". 19 av 24 har alltså klarat av denna svårighet.

De fem som misslyckats kommer här:

* Middlesbrough gick upp som seriesegrare i det som då hette Endsleigh Division 1 1994-95. Säsongen efter det slutade de på en fin tolfteplats i Premier League, men 1996-97 kom de på 19:e plats och fick lämna högstaligan. De hade dock lyckats hänga kvar om de inte drabbats av ett trepoängsavdrag de fick för att de inte kunde spela en match mot Blackburn i december, då Middlesbrough hade 23(!) spelare sjuka eller på skadelistan.

* Bradford tog sig upp som serietvåa 1998-99 och blev - med tre poängs marginal - kvar i Premier League säsongen efter det. 2000-01 var det dock inget snack om saken, Bradford kom sist och åkte ur för att aldrig ens vara nära att komma tillbaka.

* Ipswich kvalade sig upp till Premier League 1999-2000, och som nykomlingar blev de sen femma! En makalös bedrift av foto-Jockes och Niklas Holmgrens favoritlag. Säsongen efter var inspirationen tydligen slut, för då blev de nummer 18 i tabellen och åkte ur.

* West Bromwich kom tvåa i The Championship 2003-04 och blev ett Premier League-lag. Sejouren höll på att bli kortvarig, men genom en klassisk "great escape" fixade de nytt kontrakt med en poängs marginal i den sista omgången. Säsongen efter det var det aldrig nära en "great escape" - de åkte ur med åtta poäng upp till rätt sida nedflyttningsstrecket.

* Reading dök upp som en ny bekantskap när de cruisade hem The Championship 2005-06 på hela 106 poäng. 16 pinnar mer än tvåan Sheffield Utd. Som nykomlingar i Premier League 2006-07 fortsatte Steve Coppells lag att imponera och slutade på en finfin åttondeplats! Efter det blev det tuffare, och när Danny Murphy nickade kvar Fulham i den sista omgången 2007-08 så blev det nedflyttning för Reading.

Men, som sagt, detta är de fem enda exemplen på att "andraåret" är tufft. 19 av 24 lag har alltså även klarat av andraåret med bravur. Något som säkerligen glädjer Hull och Stoke, som ju står inför detta just nu.

Myth BUSTED!!!

Problemet med pressläggningar

Ni som köper Expressens TV-bilaga vet att det finns en liten Canal+bilaga inuti den, där vi berättar vad som ska hända i filmens och sportens värld. Jag brukar skriva en krönika i den där tidningen, och man måste vara ute i ganska god tid med tanke på pressläggning o.s.v. Igår fick jag den tveksamma äran att tippa en PL-tabell för 2009-10 till ett av augustinumren, trots att lagen knappt ens har börjat värva. Jag tänker dock inte låta detta påverka mitt framtida tabelltips - nu har jag gjort ett, och sen får jag stå för det. Here goes:

1. Liverpool
2. Chelsea
3. Manchester Utd
4. Everton
5. Arsenal
6. Aston Villa
7. Tottenham
8. Wigan
9. Manchester City
10. West Ham
11. Fulham
12. Sunderland
13. Bolton
14. Birmingham
15. Stoke
16. Blackburn
17. Portsmouth
18. Burnley
19. Wolverhampton
20. Hull

Jag tippade Liverpool ifjol också, men nu känns det som ett ännu bättre år för dem att ta hem sin första Premier League-titel. Wigan ser jätteintressanta ut och blir antingen succé eller fiasko – jag väljer att tro på nye managern Roberto Martinez. Fulham får svårt att följa upp sin fina sjundeplats och hamnar något sämre. Arsenal har levt farligt som "lag nummer fyra", tycker jag. Nu tar Everton den platsen. Av nykomlingarna tror jag mest på Birmingham, som har ett halvcyniskt spel och mycket Premier League-rutin. Hull var vårsäsongens sämsta lag, men klarade sig kvar ändå – nu åker de ur så det sjunger om det. Wolves och Burnley får också lämna.

Frågan är vad jag ska lova att jag gör ifall Manchester Utd trots allt vinner ligan. Jag ska ju åka och sjunga "Simply the best" utanför Old Trafford när jag och foto-Jocke sticker dit i augusti, jag ska säkert komma på något lämpligt straff för nästa säsong också. Egentligen är det idiotiskt att tippa mot Man Utd med tanke på att de har vunnit fler PL-titlar än alla andra lag tillsammans, men va fan - lite spänning måste man ju ha i tillvaron.

Sommar i P1

Jag är så gammal att jag har slutat drömma om att bli fotbollsproffs, även om jag hade den drömmen innerst inne alldeles för länge för att det skulle finnas ens en promilles möjlighet att den blev sann.

Numera sitter jag mest och dagdrömmer om att:

1. Få vara med i På Spåret. Måste bara komma på ett sätt att bli känd på riktigt först.
2. Få göra ett "Sommar" i P1. Måste även här bara komma på ett sätt att bli känd på riktigt först.

"Sommar"-drömmen blir aktuell just under sommaren (surprise, surprise), och när jag idag körde mellan Halmstad och Karlskrona och lyssnade på Nour El-Refais program så satt jag och lade upp mitt eget manus. Jag bestämde även ett par låtar som jag ska spela. Den här kommer att vara först ut i programmet - en av mycket få riktigt bra fotbollslåtar genom tiderna.

Auktionsvinnaren

Igår, innan matchen mellan Halmstad och Blåvitt, träffade jag Emil Nieroth och hans son Jack. Emil var mannen som tog hem Paul Scholes-tröjan i en auktion tidigare under sommaren. Han visade stolt upp tröjan och var vänlig nog att ställa upp på en bild. Så här ser en man som är beredd att lägga 4.000:- för en Man Utd-tröja med en autograf på ut:

Vi får se om jag träffar någon ny, intressant spelare under hösten. Då blir det auktion igen!

Semesteravbrott

Idag ska jag köra från Karlskrona till Halmstad för att göra ett litet avbrott i semestrandet nere hos svärföräldrarna, och istället jobba på matchen mellan HBK och Blåvitt. Jag smög iväg till ett lokalt etablissemang för att se Djurgården-Helsingborg igår, och kunde konstatera att jag hade saknat Allsvenskan oproportionerligt mycket. Den må vara spelmässigt bedrövlig, lite yxig på många sätt och vis, men den är ändå "vår" liga. Helsingborg visade att de är ett sämre lag när Henke inte finns med, och de visade att de är ett mycket sämre lag om inte heller Marcus Lantz är med. Hans skada avgjorde matchen till DIF:s fördel. Det kunde dock ha slutat annorlunda om Martin Hansson inte friat vid straffsituationen där Rasmus Jönsson blev kapad. Jag tyckte att det var glasklar straff.

Idag ska det bli skoj att se om Tobias Hysén har behållit formen, om Pontus Wernbloom kommer att saknar, om Mattias Bjärsmyr är med över huvud taget, och om HBK kan bjuda IFK på något vidare motstånd. Blåvitt måste gälla som favoriter, trots bortaplan.

Vi ska även ha ett möte innan matchen med de inblandade på Premier League-lördag. Vi får se vad vi hittar på till hösten.

Vissa saker ser fel ut

Jag har inget emot Michael Owen, absolut inte - jag var i princip kär i honom när han slog igenom på allvar inför VM 1998 och sen under själva VM-turneringen. När han var i Real Madrid hävdade jag hela tiden att han var orättvist placerad på bänken allt för ofta. I landslaget har han alltid levererat, o.s.v.

Men sen skadorna tog över hans karriär har han förminskats till en skugga av sitt forna jag, och det är alltid tragiskt att se gamla storspelare famla omkring i jakt efter den tid, status och form som flytt.

På fyra år i Newcastle gjorde Owen totalt 71 ligamatcher, varav 13 var inhopp. På dessa satte han 26 ligamål. Newcastle spelade under perioden då Owen var kontrakterad av klubben 152 ligamatcher... Owen kunde alltså bara vara med i 46,7% av de matcherna.

Att Sir Alex Ferguson nu förbarmat sig över Owen tycker jag fortfarande är konstigt. Owen kommer att få bisarrt mycket uppmärksamhet för att vara en tredje-/fjärdeanfallare, blir Owen skadad (vilket är högst troligt) så kommer många att peka finger åt Ferguson o.s.v.

Visst är han en "billig" kvalitetslösning, men titta bara på bilden här nedanför så ser ni att det ser... konstigt ut. Vissa spelare kan inte ha vissa matchtröjor på sig. Tänk er Paul Scholes och Ryan Giggs i varsin Chelseatröja. Eller Frank Lampard i en Arsenaltröja. Eller Thierry Henry i en Manchester City-tröja.

Många hävdar att man aldrig ska ifrågasätta Sir Alex Ferguson, men faktum är att även världens bäste manager de senaste 20 åren har värvat fel. Eric Djemba-Djemba, Massimo Taibi, Juan Sebastian Veron och Kleberson är fina exempel på att inte ens Sir Alex lyckas jämt. Men han lyckas oftare än de andra, och det är väl det som talar för att Owen till slut blir en bra värvning. Övriga saker talar faktiskt emot att det blir en succé.

Det enda som är helt säkert i den här historien: Det blir väldigt, väldigt intressant att följa.

Ofattbart är bara förnamnet

Det är mycket här i livet jag inte begriper.

Jag kan till exempel inte fatta hur en fjärrkontroll fungerar. Jag vet att det handlar om radiovågor och grejer, men tänk på det - är det inte sjukt att man kan trycka på en mackapär och så händer det något på ett annat ställe?

Jag kan heller inte förstå att vattnet i toastolen snurrar medurs när man är på det norra halvklotet, men moturs när man är på det södra. Eller är det tvärtom? Skitskumt är det hur som helst.

Sen kan jag inte heller förstå att Michael Owen, den vandrande skadejournalen, just nu är på Carrington (Man Utd:s träningsanläggning) för att skriva kontrakt. Har Sir Alex tappat det fullständigt? Jag undrar hur läkaren som ska undersöka Owen rapporterar...? "Jo, han har ju gjort åttiotre knäoperationer, har konstant ont någonstans, och kan i princip falla i bitar när som helst, men det här blir nog bra".

Men man kan ju förstås se på det så här också: Om Michael Owen gör tio-femton matcher i ligan och ett par mål, så har han gjort sin bästa säsong på fem år.

Tidsfördriv

Ibland blir jag inte klok på foto-Jocke. Han vet att jag håller på med bloggandet, målar om hemma, förbereder för en långsemester, och att jag är småstressad i största allmänhet och har ont om tid - så vad gör han? Jo, han visar mig ett dataspel som heter Trials, och nu är jag helt fast.

Jag är ingen stor fan av dataspel i vanliga fall. Jag kunde förvisso spela de gamla FIFA- och NHL-spelen på Playstation tills tummarna blödde, men det är ett tag sen. Nu är jag dock HELT besatt av det här motorcykelspelet.