Förvirringens efterdyningar

Jisses, vilka stökiga dagar vi har haft här i England. Allt har berott på en enda sladd, och vi får se om ni hänger med nu.

Jag tog förstås med min laptop till London, men dessvärre tog jag inte med strömkabeln. Det betydde att batteriet tog slut ganska så snabbt efter att jag hade satt mig och jobbat. Tyvärr laddar jag min iPhone via en USB-sladd från laptopen, men eftersom det inte fanns någon kräm i datorn så kunde jag plötsligt inte heller ladda telefonen. Kris. Jag stack då iväg till en teknikaffär i närheten och köpte en sorts laddare som kunde ladda allt från datorer och mindre kärnkraftverk till äggklockor och tamaguchis. Glad i hågen började jag koppla in sladdarna, men det hände inte ett skit. Datorn laddade inte ett dugg! Då försökte jag att ladda min telefon direkt genom laddaren, men den reagerade genom att börja blinka svart och vitt med ett par sekunders mellanrum - något den inte har slutat med sen dess. Hela resan är alltså en veritabel teknisk katastrof.

Igår kväll skulle jag och foto-Jocke iallafall gå på QPR-Watford, och ännu en arena skulle läggas till de övriga i min Groundhoppingkarriär. Vi köpte biljetter, gick och tog oss två öl var, och när vi kom ut från puben (The Springbok) så var det misstänkt lite folk i rörelse. Matchen var inställd på grund av vattendränkt plan... En bonus var dock att jag fick med mig en snygg QPR-kaffekopp och en häftig QPR-barntröja till min son. Vi tog oss tillbaka till hotellet och tittade på Milan-Man Utd, och det var väl inte helt fel.

Imorse var vi vakna innan tuppen stigit upp för att köra till New Malden, där Fulhams träningsanläggning ligger. Ett par snabba ord med David Elm innan vi satte kurs mot Cardiff. Där sitter jag nu och har packat upp, och upptäckt att den där påsen med QPR-koppen och QPR-tröjan ligger någon helt annanstans än i mina väskor. Är det någon som har ett bra tips på vad man kan göra mot total förvirring?

Nåväl, här har ni tre foton från de senaste dagarna:
Foto-Jocke kallas numera "Saida" för sin makalösa förmåga att gissa rätt på restaurangnotor, och dessutom satt vi i en bilkö när han hittade en sak vi bara kunde drömma om att hitta...

...nämligen en adress med det här namnet!! Kan det bli bättre när man är i London för att göra en intervju med David Elm? Ni får gissa om jag lyckades hålla mig från att göra en ordvits kring detta i reportaget, som visas i Supersöndag nu i helgen.

Det obligatoriska fotot på Slough Trading Estate-skylten blev av även denna gång. Ni som kan er "The Office" vet att den där skylten gör att man kan prata om roliga scener från den bländande TV-serien i minst en halvtimme efteråt.