Vinnare

Trots att det är försmädligt, pinsamt, självförtroendesänkande... ja, ta vilka jobbiga ord som helst, så måste jag ju fråga Michael Bergman om dagens Premier League-utmaning. För er som inte har fattat det så förlorade jag med 8-7.

Tjena Micke, du är 17 år och vann ändå över mig i den första deltävlingen av Premier League-utmaningen. Fattar du hur förnedrande det är för mig?
- Ja, jag kan förstå hur förnedrande det måste vara för du jobbar ju med såna här saker och jag är bara en kille som råkar gilla fotboll, och så vinner jag!!

Är du ute efter mitt jobb, eller?
- Ja, man vet ju aldrig! Jag skulle gärna vilja jobba med nåt som har med fotboll att göra, men ditt jobb låter ganska jobbigt.

Vilken lördag du måste ha haft, först torskade Liverpool så att ditt Man Utd nästan är klara seriesegrare, och sen visade det sig att du kan mer om fotboll än vad jag kan...
- Det här måste ha varit den bästa dagen i år, vad jag kan komma på just nu. Trodde faktiskt att du skulle vinna, för jag kom också på att jag hade fel på Liverpoolfrågan. Jag visste ju att de har noll Premier League-titlar, så jag grämer mig en hel del... Det är bara fyra lag som har vunnit Premier League och Liverpool är inte ett av dem.

Erkänn att du hade tokpluggat, eller till och med printat ut massa fakta från Internet, eller hade en kompis som hjälpte dig... erkänn att du fuskade helt enkelt!!
- Behövde inte plugga, frågorna jag svarade rätt på var jag 110% säker på. Kan dock erkänna att jag kollade lite på vilka som åkte ur från 1992 till 2000 och gamla skyttekungar.

Äh, du vann väl rättvist då. Grattis!
- Tack för att du erkänner det... men du - borde inte du veta att Aston Villa tog ifrån Barry bindeln efter flörten med Liverpool?

Usch, så oförskämt nöjd han ser ut att vara.

Nåväl, jag tackar Michael för intervjun och påpekar att Aston Villas lagkapten i de senaste fem ligamatcherna har varit ingen mindre än... Gareth Barry.

Katastrof

Första omgången av Premier League-utmaningen är avklarad, och jag FÖRLORADE mot en 17-åring från Storvreta. Så här miserabel har jag inte känt mig sen skoldanserna på mellanstadiet. Värst av allt är att jag föll på slarvfel - jag hasplade ur mig "Thierry Henry" som förste målskytt på Emirates Stadium, fastän jag försökte ändra till Olof Mellberg i efterhand, men det fick man inte göra. Sen tog jag antalet ligatitlar som Liverpool hade istället för antalet Premier League-titlar - en kuggfråga. Lasse och Jens var enormt skadeglada efteråt, och mannen som sköter Jens ritprogram kom nöjt och förklarade att han också slog mig.

Det var oväntat nervöst och pressande, och jag är vansinnigt bitter nu. Tänk om alla jävlar som ringer in till programmet kommer besegra mig? Då blir det harakiri i direktsändning.

Men, men - stort grattis till Michael Bergman (17-åringen från Storvreta) som höll huvudet kallt och helt enkelt spöade mig.

Nu ska jag hem och lyssna på Thåströms fantastiska låt "Fan, fan, fan".

På Spåret (ordvitsbonanza)

Kristian Luuk tar över efter Ingvar Oldsberg som programledare för världens bästa TV-program "På Spåret", och visst känns det självklart att ett Luuk ska dra ett sånt program framåt?

Luuk står när de andra faller. Fixar ni den referensen?

En svunnen tid

Var inne och rotade i ett skåp här hemma och hittade ett ensamt fotografi som hade flytt från ett gammalt fotoalbum, kanske för att det kände att det inte hade fått uppmärksamhet på ett tag. Det är från 1983, och taget ute i Österåker när jag spelade min första "riktiga" match i St.Erikscupen för Djurgården. Vi förlorade för övrigt matchen mot IFK Österåker med 4-1.

För att förenkla det hela för er har jag ringat in mig själv. Jag var den ende i laget som hade glasögon. På min vänstra sida står en av mina bästa kompisar än idag, han heter Olov och är bankman med förkärlek för konstiga semestrar (som att paddla från Slussen till Afrika...).

På min högra sida ser ni Måns, som sedemera skulle bli Lill-Reidar i "Rederiet" och polisen Oskar Bergman i "Beck"-filmerna. Hans plastpappa var Rico Rönnbäck, som spelade riksbusen Conny i "Varuhuset", så det gav oss lite star quality när han var och tittade på matcherna.

Målvakten nedanför mig, iklädd en trendriktig brun fleeceväst, heter Oskar. Han var hemma hos mig i tisdags och fikade. Oskar är dataanimatör och har jobbat med riktigt stora filmer. En gång i tiden var jag och hälsade på honom i London, och han släpade ut mig till Hyde Park för att skrämma fåglar, och så filmade han det hela med en höghastighetskamera. Han behövde få referensmaterial på hur vingarna fälls ut när fåglar lyfter. Det blev så småningom till den där flygande hästen i en "Harry Potter"-film. Vi var rätt bakis när vi sprang runt där och jagade svanar och duvor - en av mina mest surrealistiska upplevelser till dags dato. Oskar har även gjort ett James Bond-intro, ni vet ett sånt där med en massa silhuetter på nakna damer som studsar/flyger omkring. Den referensfilmen var mer intressant att se än den vi gjorde med fåglarna, kan jag meddela.

Vår andra match spelade vi på hemmaplan på Hjorthagen, och vi vann mot IFK Lidingö med 4-0. Jag gjorde två mål, men då hade inte morsan med kameran. Typiskt.

Vidskeplighet

Den här storyn är egentligen för bra för att vara sann! William Gallas fick någon sorts behandling i halvtidsvilan av Arsenal-Roma i tisdags, och blev därmed lite sen ut ifrån omklädningsrummet.

Aj då, tänker ni. Det innebär ju att Arsenal fick börja den andra halvleken med bara tio spelare.

Nej, Arsenal fick börja den andra halvleken med nio spelare eftersom Kolo Touré är extremt vidskeplig och alltid går in sist på planen. Han stod helt enkelt kvar i spelartunneln och väntade tills Gallas blev klar! Fantastiskt.

Kolo Touré sprang sen in på planen och fick gult kort omedelbart eftersom han inte hade fått domare Bo Hansens tillåtelse att komma in på planen, vilket man måste få. Touré själv har skämtat bort det gula kortet med att: "Jag visste inte att man kunde få gult kort för sånt, men det är ju positivt att jag har lärt mig en ny regel".

Gult kort för att man är vidskeplig känns ändå helt rätt.

Det enda jag har hört som tangerar den här dumheten är Christer Mattiassons tvångstanke om att han alltid var tvungen att sparka på en papperskorg i spelartunneln på Ryavallen när han spelade i Elfsborg. En gång tog en i motståndarlaget och gömde papperskorgen innan matchen, undrar vad som hände i skallen på Mattiasson då...?

Varför, varför, varför?

Jaha, då var det dags igen - Hulls 1-0-mål mot mitt favoritlag Sheffield Utd i FA-cupens omspel ikväll skulle inte ha godkänts eftersom bollen inte var inne. Det gick utmärkt att se på repriserna, men det får som bekant inte domarna göra.

Hur i hela Hisingen kan det vara så omöjligt att få använda sig av de kameror som finns? Det händer inte oftare än max tio-tolv gånger per säsong att det är osäkert om bollen är inne eller ej - så det lär knappast störa spelet särskilt mycket. Det ligger väl i allas intresse att det blir mål när det ska vara mål och att det inte blir mål när det inte ska vara mål?

Det finns TV-kameror på varenda fotbollsarena i högstadivisionerna i hela Europa, det är väl för fasen bara att sätta fjärdedomaren framför en TV istället för att han ska stå och vänta i 45 minuter på att få hålla upp en skylt som säger att det blir två minuters stopptid? Eller förresten, fjärdedomaren kollar ju att inhopparna inte har spikar under skorna också... Någon annan kan få göra det. I NHL har de ett domarcenter i Toronto som kollar på alla matcher samtidigt och så ringer de domaren om det är videogranskning på gång. Det borde funka för fotbollen också, fast det behöver kanske inte ligga just i Toronto.

Märkligt att fotbollen utvecklas på alla plan till 2000-talets största "opium för folket" när den samtidigt är så flat och konservativ vad gäller tekniska hjälpmedel att det är patetiskt.

Gammal i gården (ordvitsvarning)

Snart börjar Allsvenskan, och tydligen är det så att Örgryte har lite målvaksproblem. Detta har gjort att sportchefen tillika den gamle målvaktshjälten Dick Last är i full träning igen för att kunna agera som backup. 40-åringen själv kommenterar det hela med att: "SÅ gammal är jag ju ändå inte", men sanningen är att han faktiskt är lastgammal.

Outstanding Stand-In

Jonny Evans var länge mest känd för att det var han som blev anklagad för våldtäkt i samband med en Man Utd-julfest för ett par år sen. Efter det blev han utlånad till Sunderland och sen hemplockad igen. När skadeproblemen dök upp i Uniteds backlinje innebar det plötsligt att han fick starta regelbundet, framför allt bredvid Nemanja Vidic. Hur ser siffrorna ut för de tre Unitedmittbackarna, undrar ni förstå? Jag har svaret!

Rio Ferdinand: 20 ligamatcher, 2,20 poäng/match, 0,55 insläppta mål/match
Nemanja Vidic: 25 ligamatcher, 2,44 poäng/match, 0,40 insläppta mål/match
Jonny Evans: 9 ligamatcher, 2,78 poäng/match, 0,22 insläppta mål/match

Det här är Manchester Utd:s klart bäste mittback, enligt statistiken.

Evans siffror är alltså klart bäst, trots att Vidic/Ferdinand förstås är bättre spelare. Ibland kan statistik var förunderlig, men Evans själv gillar nog de här siffrorna!

Och erkänn att rubriken på det här inlägget var riktigt fyndig! Man blir verkligen skadad i hjärnans ordvitscentra av att jobba med Arne Hegerfors.

Världsherravälde

Chelsea vann mot Juventus, Arsenal vann mot Roma, Liverpool vann mot Real Madrid och Manchester Utd fick oavgjort borta mot de italienska ligaledarna Inter, men såg vassare ut och får gälla som favoriter att gå vidare till slut. Visst har både Arsenal och Chelsea luriga bortareturer i Rom respektive Turin, men de har trots allt ledningen i "halvtid". De engelska klubbarna fortsätter sitt korståg och sin kolonialisering av fotbollsvärlden - och det verkar som att de kommer lyckas.

Chelsea har nu vunnit båda sina matcher under Guus Hiddink med 1-0. Motståndet har knappast varit det lättaste, och så har det varit Nicolas Anelka och Didier Drogba som fått in de matchavgörande bollarna. En ganska så hyfsad start, får man säga.

Liverpool är inte lätta att göra mål på, det fick Real Madrid erfara. Att Real sket i att markera Yossi Benayoun på frisparken kostar dem förmodligen en kvartsfinalplats. Alla rykten om att Rafa Benitez ska få sparken i veckan känns inte så troliga idag.

I EuroTalk på Fan-TV i måndags fick vi tippa vilka lag som skulle ta sig vidare till kvartsfinal. Hela panelen svarade unisont att Bayern München skulle spöa Sporting hur lätt som helst, men jag tror inte att någon av oss kunde tro på en 5-0-seger på bortaplan för tyskarna... Jisses!!

Panathinaikos fick 1-1 borta mot Villarreal, och som det ser ut nu kommer Sverige bara ha en representant i kvartsfinalerna - och det är Mikael Nilsson. Respect!

Glasvegaskonsert

Vissa musikjournalister i - framför allt - Stockholm tycker att Glasvegas är "för hypade", men sånt bryr inte jag mig om. Deras CD snurrar friskt hemma hos mig, och får betyget fem målgivande passningar av fem möjliga.

Min gamla lagkamrat i Division 7 (ibland tyvärr också Division 8) Johan skickade ett länktips till en blogg där man kan vinna två biljetter till deras spelning på Debaser i Stockholm nästa fredag.

Egentligen borde jag inte länka dit, men för ert eget bästa - kolla upp detta.

Koppling till fotboll? Tjaaa... Ena halvan av bandet håller på Rangers, den andra halvan på Celtic. Bara det gör ju det hela rätt intressant.

Gamla mål

Visst är det vackert när Cristiano Ronaldo drar in sin frispark mot Blackburn, och när Thierry Henry satte sitt jongleringsmål mot Man Utd - men det är skojigare när de oväntade gubbarna gör fantastiska mål (tänk: Erik Edman för Tottenham mot Liverpool).

I det här klippet ser ni att Rory Delap kan göra annat än att bara kasta inkast.

Det här klippet har kanske inte så bra kvalitét, men Luke Youngs skott upp i krysset mot Spurs hade god kvalitét...

Vill ni veta varför John Arne Riise provade skott typ 3-4 gånger per match i Liverpool var det för att det lyckades mot Man Utd en gång i tiden.

Jag kommenterade West Ham-Fulham säsongen 2005-06 och var - ärligt talat - inställd på en trist historia. Då gjorde Anton Ferdinand mål...

Av någon sjuk anledning känner jag på mig att det kommer ett sånt här mål till helgen, från typ Alvaro Arbeloa eller Gael Clichy eller någon oväntad. Det var så pass länge sen det hände att det är dags snart igen.

Kanondåligt

Eftersom Arsenal kallas för The Gunners går det att göra en massa skojiga ordvitsar om dem både när det går bra och när det går dåligt. Igår vann de visserligen hemma mot Roma, men formen i övrigt de senaste månaderna har varit relativt bedrövlig. Resultaten har inte varit katastrofala, men absolut inte bra. Vad värre är för alla Arsenalsupportrar är att spelet lämnat en hel del i övrigt att önska.

Går man tillbaka till 2003-04 och tittar på vilka som fanns i Arsenaltruppen hittar vi följande namn: Bergkamp, Henry, Pires, Wiltord, Vieira, Ljungberg, Gilberto och Ashley Cole. Ingen av dem är kvar, och egentligen har ingen av dem kunnat ersättas av någon som är bättre.

Varsågoda att komma på valfri bildtext här.

Okej, Samir Nasri kan bli lika bra och nyttig som Pires. Theo Walcott kan bli lika bra eller kanske bättre än Ljungberg. Gael Clichy håller mer eller mindre samma standard som Ashley Cole gjorde. Eduardo känns som ett osäkert kort efter sin skada, men han bör kunna bli lika bra som Wiltord var.

Däremot är Adebayor inte Thierry Henry, Denilson är inte Gilberto Silva, Diaby är inte Vieira och van Persie är - trots att han är rätt bra - ändå inte Dennis Bergkamp.

Arsenal inledde den förra säsongen på ett charmant sätt, men tappade när det blev leriga planer, småskador och resultaten började gå emot. Den här säsongen har de inte varit lika bra som när de var bra förra säsongen, och sämre än när de var dåliga förra säsongen.

2003-04 kommer jag ihåg att det ibland klagades på att Arsenal inte hade någon "Plan B" när deras fantastiska och fartfyllda passningsspel i "Plan A" inte fungerade klockrent. Det sas att det behövdes tyngre fysik framåt. Nu har Wenger en "Plan B" med Adebayor och Bendtner som anfallsalternativ, synd bara att han inte har kvar "Plan A".

Steven Gerrard brukar kallas för den viktigaste spelaren för sitt lag i Premier League. Om man tittar på vad som har hänt sen Cesc Fabregas gick sönder mot just Liverpool kan man nog säga att den gode Cesc är minst lika viktig för Arsenal som Gerrard är för Liverpool.

Arsenal kan mycket väl missa Champions League-platsen när vi skriver maj månad. Frågan är om de kan resa sig igen - och hur.

Prestationsångest

Han har varit grym i Serie A och EM, bra i VM - men i Champions League vill det sig inte för Zlatan Ibrahimovic. Nu har det varit jobbigt för honom i CL så länge att det måste ha blivit till en grej i skallen på honom också. Kalla det prestationsångest eller vad som helst, men någonting är det.

Jag tror att Zlatan vill lyckas i Champions League mer än någonting annat. Han vet att han aldrig kommer att vinna varken EM eller VM, han har vunnit Serie A varje säsong han spelat i Italien (även om de två Juvetitlarna försvann pga Calciopoli) - och då återstår bara Champions League. Inter kan vinna om Zlatan är grym, Inter kommer inte att vinna om Zlatan är ordinär. Så är läget. Jag gissar att Zlatan tänker mycket på detta, och det vet väl alla att fotbollsspelare i allmänhet och anfallsspelare i synnerhet inte ska tänka så särskilt mycket när de spelar fotboll.

Igår var han inte ens ordinär, förresten. Som svensk letar man förstås efter ljusglimtar i det han gjorde, men hade det varit Julio Cruz som gjort exakt samma match som Zlatan så hade vi sagt att Julio Cruz var kass.

Okej för att Inter mötte vad som kanske är världens bästa lag defensivt, men de såg fantastiskt uddlösa ut. United sprudlade visserligen inte heller, men hade tillräckligt med chanser för att göra både två och tre mål, om det inte hade varit för den utmärkte Julio César i Intermålet.

0-0 är det bästa oavgjorda resultatet för ett hemmalag, för nu går Inter vidare på 1-1, 2-2 o.s.v. på Old Trafford. Jag tror inte att de klarar av det.

When the going gets tough, the tough gets going.

I övrigt gjorde Juninho ett av säsongens snyggaste frisparksmål, Thierry Henry nickade(!) in ett livsviktigt mål för Barca, Mexes var lika klumpig som vanligt och orsakade straffen som van Persie säkert dundrade in, och Porto fixade 2-2 borta mot Atletico Madrid och får nu gälla som stora favoriter att gå till kvarten. Tre av fyra matcher slutade oavgjort - kan det bli något liknande ikväll, månne?

En helt annan sak: Igår fick min ettårige son ett litet fint piano av sin farmor och farfar. Det låter förjävligt, men han älskar det. Jag ger det max två veckor innan jag får ett nervsammanbrott...

Lookalikes och nedflyttning

När Tottenham gjorde ett sent 2-1-mål borta mot Hull igår blev två saker mycket tydliga:

1. Hull åker ur
2. Jonathan Woodgate ser ut som Max von Schleebrügge


Det där med att Hull åker ur känns lite tråkigt att behöva skriva, för jag blev verkligen förtjust i dem under de första månaderna den här säsongen. De verkar dock ha tappat all ork och självförtroende.

De andra två lagen jag tror får lämna Premier League i maj är Middlesbrough och West Bromwich. Om Boro åker ur är det tråkigt eftersom de satsar mycket på egna, unga spelare, och om West Bromwich åker ur är det trist eftersom de faktiskt försökt att spela fotboll på ett trevligt sätt (men spelarmaterialet räcker helt enkelt inte till).

Vilka går upp då? Jo, så här ser toppstriden i The Championship ut:

1 Wolverhampton 34 (19 7 8) 66-45 64
2 Birmingham 33 (17 9 7) 40-29 60
---------------------------------------
3 Reading 32 (17 8 7) 58-27 59
4 Bristol City 34 (14 11 9) 44-37 53
5 Preston 34 (15 8 11) 45-42 53
6 Cardiff 30 (13 13 4) 43-28 52
---------------------------------------
7 Sheffield Utd 33 (14 10 9) 45-31 52
8 Burnley 34 (14 10 10) 47-46 52
9 Swansea 33 (12 15 6) 48-36 51
10 Ipswich 34 (13 11 10) 48-37 50

Det som är lurigt här är att både Wolves och Birmingham verkar ha tappat en hel del sen nyår, medan lag som Swansea, Preston och Cardiff är på gång.

Jag gissar att Birmingham ändå fixar en direktplats upp, liksom Cardiff. Wolves får kvala och ligger bra till för att fixa det, men Reading kan också ta det. Swansea spelar jäkligt trevlig fotboll och kan skrälla, och sen får man aldrig glömma bort mitt kära Sheffield Utd, som faktiskt är ganska så OK i år.

Det vore kul med ett walesiskt lag i Premier League, det har aldrig hänt förut.

Jubileum

Det här är inlägg 850 på bloggen.

Mittbacksjättar

Nu har jag snott statistik från Sky Sports briljante Martin Tyler igen. Den här gången handlar det om vilket mittbackspar bland topp 4-klubbarna som har varit med och släppt in minst antal ligamål. Jag hade gissat på att Ferdinand & Vidic skulle vara klara ettor, men tji fick jag! Detta är - för att förtydliga urvalet - de mittbackspar som har spelat mest ihop.

Chelsea (Alex & Terry): 922 minuter ihop, 4 insläppta mål, 230,5 minuter per insläppt mål.

Man Utd (Ferdinand & Vidic): 1.599 minuter ihop, 9 insläppta mål, 177,7 minuter per insläppt mål.

Liverpool (Carragher & Skrtel): 1.000 minuter ihop, 8 insläppta mål, 125,0 minuter per insläppt mål.

Aston Villa (Laursen & Davies): 1.404 minuter ihop, 17 insläppta mål, 82,6 minuter per insläppt mål.

Om du är anfallare i Premier League är det här en jobbig syn.

Hands eller inte hands, det är frågan

Jaha, då var det dags igen. Richard Dunne stoppade en nick från Yossi Benayoun med armen, och bollen var eventuellt på väg att gå i mål. Som vanligt är domsluten kring hands (och offside) omöjliga att klaga på eftersom det är domarens bedömning som avgör. Hur domaren ska kunna bedöma vad som är avsiktligt eller ej är ju en gåta som inte går att lösa, men regeln är som regeln är. Domarna KAN aldrig ha fel - om de bedömer att det inte är avsiktligt så ÄR det inte hands. Det är givetvis helt åt helvete.

Om bollen är på väg in i mål och tar på armen på en försvarare så ska det alltid vara hands. Om bollen styrs i mål med handen av en anfallsspelare så ska det också alltid vara hands. Övriga handssituationer i straffområdet kan man väl ha större tolerans kring, så det inte blir som på det tidiga 90-talet när Roberto Baggio blev expert på att lyfta upp bollen på händerna på försvararna så fort han fick tillfälle.

Vad gäller de förlorade poängen för Liverpool får de skylla sig själva, nu har de kryssat hemma mot de usla bortalagen Stoke, West Ham, Fulham och Manchester City. Fyra poäng på fyra matcher där de logiskt sett skulle ha plockat 12 poäng. Det går inte att skylla på domarna för alla de resultaten.

Jag är mållös!

Gillar du att se mål? Titta inte på oss i Premier League-lördag... Igår fick vi bara ett enda mål på två matcher (A.Villa-Chelsea 0-1, Arsenal-Sunderland 0-0). Veckan innan det var det inget program p.g.a FA-cupen, men ytterligare en vecka tidigare visade vi Manchester City-Middlesbrough (1-0) och Chelsea-Hull (0-0). Veckan innan det då, tänker ni? Jodå, först Stoke-Manchester City (1-0) och sen Arsenal-West Ham (0-0). Nu börjar ni kanske ana ett mönster...

Veckan innan det var det bara en match i programmet, nämligen Bolton-Manchester Utd (0-1). Vi måste gå så långt tillbaka som till den 10:e januari för att hitta en PL-lördagsmatch med fler än ett mål i. Visserligen slutade 16.00-matchen då 1-0 (Arsenal-Bolton), men dessförinnan hade vi visat Aston Villa-West Bromwich, och den slutade ju 2-1.

Hur som helst: På de åtta senaste matcherna vi har haft i Premier League-lördag så har det gjorts totalt fem mål, och inte i någon av de åtta matcherna har det producerats mer än ett mål.

Det gamla Lars "Laban" Arnesson-citatet "Vill man se mål får man gå på hockey" har aldrig känts så korrekt som nu.

Viltwallenbergare

Efter sändningen igår åkte jag, Lasse och Jens till den klassiska krogen Tennstopet och åt middag ihop - en enorm sillbricka till förrätt och sen vräkte jag och Fjellis på med varsin lika enorm viltwallenbergare medan Lasse valde stekt fläsk med en liter löksås. Vi behöver inte äta igen förrän på torsdag. Tennstopet är en perfekt "gubbkrog" och maten får fem målgivande passningar av fem möjliga!

Gårdagens matcher bjöd på en del, som i vanlig ordning sammanfattas här:

* Den första halvleken av Stoke-Portsmouth var fullkomligt usel, men den andra halvleken var härligt svängig och märklig. Niko Kranjcar satte 0-1 i 75:e, två minuter senare fick Stoke en jäkligt tveksam straff efter att Glen Johnson fått bollen på bröstet, eller MÖJLIGEN lite på axeln/början på armen, sen tog det bara tre-fyra minuter innan James Beattie gjorde sitt andra mål för kvällen ifrån en misstänkt offsideposition, och så avrundades det hela givetvis med ett självmål på övertid.

* Innan 16.00-matcherna sa jag i sändningen att det var stor 0-0-varning på Middlesbrough-Wigan, och det hade jag rätt i. Middlesbrough kan inte vinna och Wigan har slutat göra mål.

* Johan Elmander var tillbaka efter skada och gjorde en hyfsad insats mot West Ham. Bland annat låg han bakom Boltons 2-0-mål, men matchens behållning var Matt Taylors grymma frispark i matchinledningen. West Ham hade sen fem-sex otroligt bra chanser att reducera och senare kvittera, men Di Michele verkar ha det blötaste krutet i fotbollshistorien.

* Arsenal spelade 0-0 igen, och tiden då en match med Gunners betydde garanterad fart, briljans och underhållning är förbi. Nu spelar de fantasilöst, oengagerat och tråkigt.

* Guus Hiddink fick en perfekt start på sitt lilla extraknäck, och Chelsea gjorde en riktigt fin insats borta mot Villa. Lampards förarbete och Anelkas avslut till matchens enda mål höll världsklass!

* Blackburn kunde mycket väl ha fått en straff i slutet av matchen borta mot Manchester Utd, men det finns ju ingen domare som vågar döma en straff för bortalaget på Old Trafford. Rafael drog i Morten Gamst Pedersen, men norrmannen lade sig för lätt. Trist att "Gamsten" inte valde att fortsätta springa, för han hade ett kanonläge - och ingen ska inbilla mig att Rafaels armdragning gjorde det omöjligt för Gamst Pedersen att behålla balansen. Cristiano Ronaldos avgörande frispark var magisk, och det var grymt kul att se hur mycket Unitedspelarna firade sina mål - det här var nog en tung seger för dem.

Liverpool-Man City idag, och vinner inte Pool den kan man nog ta och dela ut ligabucklan till Gary Neville.

Jag ska kommentera Newcastle-Everton, ytterligare en i raden av alla måstematcher för Newcastle. Everton är en svår nöt att knäcka, och jag tycker att det luktar oavgjort lång väg. Ska vi säga 1-1?

Trevlig helg-samma mamma

Oförändrade startelvor

Nästan varje gång jag kommenterar brukar jag kolla hur många ändringar lagen gör jämfört med den förra startelvan. Allt som oftast är det någon eller ett par ändringar, men när man har Fulham eller Aston Villa kan man alltid säga "...och Martin O'Neill/Roy Hodgson ställer upp med samma lag som senast..." eftersom de så sällan ändrar från match till match. Så här ser siffrorna ut vad det gäller oförändrade startelvor mellan matcherna:

Fulham - 14
Aston Villa - 12
West Ham - 10
Bolton - 8
Hull - 5
Stoke - 5
Blackburn - 4
Everton - 4
Wigan - 4
Sunderland - 3
Manchester City - 3
Middlesbrough - 3
Arsenal - 2
Chelsea - 2
Newcastle United - 2
Portsmouth - 2
Liverpool - 1
Manchester Utd - 1
West Bromwich - 1
Tottenham - 0

Spurs har alltså inte haft samma startelva två matcher i rad en enda gång den här säsongen. "De fyra stora" kommer också långt ner på listan, men i deras fall beror det ju på att de ofta roterar i truppen med tanke på Champions League-spelet. I Tottenhams fall beror det nog mest på virriga managers.

För lag som Aston Villa, Fulham, West Ham och Bolton känns det som att den typen av kontinuitet är väldigt viktig. Trupperna har inte samma bredd, och det gäller att spela ihop en slagkraftig startelva. Med andra ord är rotation ett positivt ord hos de större lagen, men ett något mer negativt bland de med mindre trupper!

Fartblindhet

Att Champions League är den största klubblagsturneringen råder det väl inga tvivel om, liksom att det är den inhemska ligasegern som är det största man kan vinna i respektive land. Det är ju trots allt ganska logiskt. Frågan är dock om det är det som är det mest intressanta?

Jag har börjat tycka att det är roligare att följa vilka som ska bli "Best of the rest" och vilka som undviker nedflyttning än vilka som vinner ligatiteln i England. Det är numera nästan skojigare med den oglamourösa ligacupen än den klassiska FA-cupen. Och Champions League i all ära, med sina makalösa matcher och mastodontklubbar - men det känns mer ovisst och fräscht med UEFA-cupen.

Visst är det helt ologiskt, men det kommer nog som en reaktion på att vissa saker har vuxit sig för stora.

Den här säsongens åttondelsfinaler i Champions League måste sakna motstycke i fotbollshistorien. De engelska klubbarna ställs mot Roma, Juventus, Inter och Real Madrid - och alla de fyra matcherna känns egentligen som potentiella finaler, eller åtminstone semifinaler. Det blir nästan för bra för att vara sant. Lägg till Lyon-Barcelona så blir det ännu fläskigare.

Det är som om det dyraste på menyn kommer med extra allt, i gigantiska portioner. Det är gåslever, oxfilé med tryffel, grillade havskräftor och champagnesorbet i en och samma maträtt.

Det blir för mycket.

Självklart kan inte Shaktar Donetsk-Tottenham eller FC Köpenhamn-Manchester City mäta sig med Liverpool-Real Madrid eller Manchester Utd-Inter, men någonstans måste fotbollen också handla om lagen som inte omsätter 643 miljarder pund i timmen, eller om spelarna som "bara" lyckats bli stjärnor i den femte största klubben i ligan. De är kanske inte lika fantastiska, men de är inte automatiskt mindre intressanta för det.

Från Michel Platinis håll handlar budskapet om att det måste införas begränsningar på allt möjligt - inte minst antalet utländska spelare och klubbarnas skulder. Jag hoppas att han lyckas driva igenom det, för att fotbollen ska återfå någon sorts balans igen. Visst har den ekonomiska och mediala utvecklingen varit brutalt lyckad sett över de senaste 20 åren, men alla som har körkort vet att fartblindhet är livsfarligt - och herrejävlar vad de stora aktörerna i fotbollseuropa är fartblinda just nu. Vägen är inte (och kommer aldrig att vara) spikrak, och har man för hög fart in i kurvan så kraschar man. Rejält.

Klockan 16.00 imorrn visar vi Stoke-Portsmouth på Canal+Sport2. Den ska jag sätta mig och njuta av. Mediokert? Javisst. Ointressant? Aldrig.

Målextra

1991 vann Djurgården SM-guld i ishockey genom att spöa Färjestad i tre raka matcher. Jag var på den sista matchen i Globen och var givetvis med och sprang in på isen när guldet säkrades. Folk slet och drog i spelarna och mitt i kalabaliken tappade Arto Blomsten sin medalj, men min kompis Calle fick tag i den och vi halkade snabbt fram till Arto med medaljen. Han blev glad över att få tillbaka den.

Ikväll gör jag och Arto (oftast kallad R2-D2) "Målextra" tillsammans på Canal+ Sport 2. Vad märkligt livet kan vara.

Gammal är äldst

Man Utd var minst ett nummer större än Fulham igår, och nu när Rooney är tillbaka lär de inte bli sämre... Kul annars att se Paul Scholes i finfin form, gubbarna hos United håller verkligen stilen. Mot West Ham var det Ryan Giggs som avgjorde, nu var det Scholes tur att glänsa.

Eftersom jag var på herrmiddag igår hade jag spelat in matchen, och ägnade den tidiga natten åt att titta på Uniteds enkla vinst. Jag visste att matchen slutade 3-0, och jag visste vilka som hade gjort målen - och matchen såg ut PRECIS som jag föreställde mig. Ändå var det ganska underhållande att se.

Idag påbörjas införarbetet till helgen, och ju mer jag läser på om Aston Villa-Chelsea, desto mer längtar jag efter att se den (kl.13.45 på lördag). Det kan bli en av årets mest intressanta matcher! Vinner Aston Villa vågar jag mer eller mindre garantera att de klarar en Champions League-plats, och då blir det hyfsat intressant att se vilka av Chelsea och Arsenal som blir utan...

Rätt svar

Först skrev jag här ett inlägg om att bloggens läsare var smartare än Sky Sports experter, eftersom så många svarat Bury FC som rätt svar på gåtan (som jag snott från Sky Sports) som finns längre ner bland inläggen, och jag bara trodde att Dundee FC var rätt svar.

Sen påpekade ett par glada människor att bokstaven B i allra högsta grad finns med i Bury, vilket jag liksom missade. Vad begär ni egentligen?

Så efter all förvirring: Dundee är det enda brittiska proffslaget utan någon av bokstäverna i ordet "Football" i sitt klubbnamn.

Shit vad rörigt det blev nu. Jag vet inte ens vad jag ska skylla på... Jag lovar att skärpa mig till nästa gåta/tävling.

Rule Britannia

I denna miljömedvetenhetens tid är ord som "närproducerat" väldigt positivt laddade, och med det i åtanke får Martin O'Neill anses vara den mest miljövänliga Premier League-managern. Av de blott nitton spelare han har använt i ligan hittills är hela fjorton stycken engelsmän! De fem utlänningarna är Brad Friedel (USA), Martin Laursen (Danmark), Stilian Petrov (Bulgarien), John Carew (Norge) samt Carlos Cuellar (Spanien).

Martin O'Neill, numera miljömärkt med "Svanen"...

Givetvis är Aston Villas fem utlänningar klart mycket mindre om man jämför med andra lag. Näst minst har Middlesbrough, som använt tolv icke-engelsmän. "Värst" är Chelsea och Manchester City, som (miljövidrigt nog) har använt hela 21 stycken icke-engelsmän vardera.

Hull i hatten

Phil Brown hyllades i inledningen av säsongen som en tränarsensation, och visst gjorde den Lagerbäck/Söderberg-skolade Brown en makalöst fin start på säsongen med sitt Hull. Nu ser det dock lite tyngre ut... Jag trodde faktiskt att de mer eller mindre hade säkrat nytt kontrakt i november, men deras usla form sedan dess kombinerat med att den nedre halvan av tabellen är så fruktansvärt jämn gör att Hull mycket väl ändå kan ramla ur till slut.

Det kan inte finnas så många lag som slagit Arsenal på bortaplan samma säsong som de åkt ur Premier League, men Hull kan lyckas med även den bedriften.

Det brukar ofta pratas om att laget som ligger sist vid jul också åker ur, och det stämmer allt som oftast, bortsett från West Bromwich för ett gäng säsonger sen (med Bryan Robson som tränare). Däremot kan man undra vilket lag som haft den bästa tabellplaceringen vid jul för att sedan åka ur - och här kommer svaret på det:

1994-95 låg Norwich City sjua under julperioden, elva poäng ovanför nedflyttningsstrecket, men de åkte ur ändå. Då var det dock 22 lag i serien, så det kanske blir att jämföra äpplen och päron. Om vi begränsar oss till de säsonger det har varit 20 lag i Premier League är det Reading från ifjol som stått för det västa raset. De låg tolva vid jul, men slutade på 18:e plats och flyttades ner.

När den här säsongens julfirande ägde rum så låg Hull sexa, så om de ligger på en nedflyttningsplats när vi summerar den här säsongen i maj månad så har de slagit nytt rekord.

Istället för att jobba

Den här gåtan kan nog vålla en hel del huvudbry, så det är lika bra att ni lägger ner all form av studier/arbete tills ni har löst den. Av alla klubbar i de brittiska proffsligorna finns det bara ett enda klubbnamn som inte innehåller någon av bokstäverna i ordet "FOOTBALL". Givetvis räknas inte den obligatoriska ändelsen "F.C.", men däremot räknas alla "efternamn", typ: Hotspur, United, Town o.s.v.

Vinnaren får inte ett smack, förutom möjligen ett omnämnande på bloggen.

The Great Comeback

Okej att det bara var en omspelsmatch i FA-cupen mot Cardiff, men igår var det comeback i toppfotbollen på allvar för Eduardo da Silva efter det ohyggliga benbrottet mot Birmingham för ganska exakt ett år sen.

Jag vet hur det här känns, jag har nämligen brutit fotleden två gånger. Det gör relativt ont.

Hur gick det då för Eduardo? Jodå, två mål och seger för Arsenal med 4-0. Nu när Adebayor är skadad och Bendtner är som vanligt (halvkass, med andra ord) kan nog Eduardo bli en viktig spelare för Arsenal igen, snabbare än vad man anar.

Samma mamma, trillingtema

Fram- och motgångar och Lagerbäck

Det var jäklar vad ni nappade på det här med gatunamnen! De bästa bidragen hittills kommer här:

* I Göteborg finns det tydligen studentlägenheter på Motgången. Det är hysteriskt skojigt, naturligtvis. För de mer begåvade studenterna finns även Framgången, men det är inte alls lika kul.

* Ryckepungsvägen i Falun är en favorit hos många.

* Min gamla gymnasiekompis Fredrik mailade inget kul gatunamn, men väl ett bra företagsnamn: Schakta i backarna AB. Givetvis hemmahörande i Göteborg. Ska jag någon gång utföra någon form av grävjobb på västkusten kommer jag att kontakta dem.

* Tobbe Sunesson i Växjö hälsar: "Öronkliniken på Sahlgrenska i Göteborg består av två byggnader sammanbundna av en inglasad gångbro - Hörselgången". Minsann, 031-området igen...

* För de religiösa kan nämnas att det finns en liten väg i närheten av Burås Kyrka som heter Uppstigen... Om ni inte orkar klicka på länken kan jag meddela att Burås Kyrka ligger i Göteborg. Vad annars?

EuroTalk med Lagerbäck var trevligt, även om han inte helt höll med mig om att Fredrik Stoor var värdelös mot Swansea - han väljer sina ord mer försiktigt än så. Jag har en lite annorlunda bild av Lagerbäck än den som oftast kommer fram i TV och tidningar - när man sätter sig och pratar fotboll med honom finns det alltid en hel del underfundigheter och "Lagerbäcksk humor". Han pratar också väldigt öppenhjärtligt om sin relation till media och sina åsikter om hur det är och hur det borde vara. Han pratar också (ofta) varmt om hur Bob Houghton har påverkat honom och hans fotbollssyn, och det är klart - en man som har haft den här frisyren bör alla ha som någon sorts förebild:

Bättre timing

Av någon märklig anledning satt jag och funderade på vilken som var den senaste målvakten att få rött kort i Premier League. Det visade sig vara Scott Carson, som lyckades med det förra säsongen.

Då fick jag en känsla av att målisar inte blir utvisade så värst ofta längre, och statistikbiten som jag är så satte jag mig och räknade igenom alla röda kort i Premier League sen 2000-01 för att se om det var fler målvaktsutvisningar för några år sen. Känslan jag hade var rätt - så här ser statistiken ut:

2000-01: 3 (Mark Crossley, Chris Kirkland, Neil Sullivan)
2001-02: 4 (Jussi Jääskeläinen x 2, Mark Schwarzer, Matteo Sereni)
2002-03: 4 (Peter Enckelman, Russell Hoult, Dean Kiely, Maik Taylor)
2003-04: 2 (Paul Robinson, Ian Walker)
2004-05: 1 (Jussi Jääskeläinen)
2005-06: 3 (José Reina, Iain Turner, Nico Vaesen)
2006-07: ingen
2007-08: 1 (Scott Carson)
2008-09: ingen hittills

Det är möjligt att jag missade någon, men jag kollade igenom det hela två gånger - så det bör stämma.

Varför det är så här kan man ju spekulera i. Målvakterna kanske har varit tvungna att skaffa sig bättre timing, det kanske inte blir lika många frilägen, domarna kanske försöker undvika "dubbel bestraffning" (straff och utvisning) i större grad än tidigare, o.s.v. Jag ska höra efter med Fjellström om det är något vi ska ta upp i "Statistikbiten" i Premier League-lördag.

Bara ett enda litet rött kort för en målvakt på de tre senaste säsongerna är uppseendeväckande lite, tycker jag hur som helst.

Vansinnigt!

Jag har ju tidigare konstaterat att det är fantastiskt skojigt att det finns en gata som heter "Bättringsvägen" utanför sjukhuset i Vetlanda, men Magnus Arén mailar in med ett ÄNNU mer humoristiskt gatunamn:

Gatan som leder upp till den geriatriska kliniken på Universitetssjukhuset i Umeå heter nämligen "Ålderstigen"! För er som inte är bevandrade inom sjukvårdsteminologin kan jag meddela att geriatrik är sjukvård för äldre människor, typ.

Någon form av Nobelpris måste delas ut till människorna som kom på dessa gatunamn. Har ni fler? Maila mig på jonas.dahlquist@canalplus.se omedelbart.

Min typ av humor.

Cuphelg

Bara en enda ligamatch i helgen, men det hände ju grejer ändå. Typ det här:

* David James slog rekordet som jag skrev om i förra inlägget, och han gjorde det genom att hålla nollan mot ett hopplöst initiativfattigt Man City. Portsmouth behövde VERKLIGEN den där segern.

* Fyra av de sju FA-cupåttondelsfinaler som spelades i helgen slutade oavgjort, och därmed blir det omspel. Helt onödigt. Min gissning är att detta har med finanskrisen att göra, eftersom klubbarna delar på intäkterna från matcherna i FA-cupen - och för klubbkassörerna är två matcher bättre än en...

* Fantastisk avslutning på matchen mellan Watford och Chelsea, och bildproducenterna hade hela tiden firma Hiddink/Abramovich i fokus. Det skojiga var att se Abramovich's inlevelse - när han köpte Chelsea såg det ibland ut som om han fan knappt fattade när det blev mål, men nu for han omkring rätt så rejält på läktaren.

* Proppen ur för Nicolas Anelka i den ovan nämnda matchen, nu är det väl dags för ett ligamål snart igen också. Hans senaste kom den 14:e december, sen dess har han spelat åtta raka Premier League-matcher utan att näta. Fast han leder skytteligan ändå.

* Fredrik Stoor fick chansen borta mot Swansea, och jag har gått och funderat hela säsongen vad Roy Hodgson kan tänkas ha emot stackars Stoor eftersom han aldrig får visa upp sig i Premier League. Fredrik Stoor svarade ganska bra på den frågan genom sin insats mot Swansea - han var nämligen fullständigt bedrövlig. Så borta har jag inte sett en högerback vara sen Alexander Östlund mötte Damien Duff under Irland-Sverige! Swansea lät allt spel gå på Stoors kant, och jag skulle väl gissa att de tog sig fram nio av tio gånger. Fulham ska vara sjukt nöjda med att få omspel, och Fredrik Stoor får se sig om efter en ny klubbadress till sommaren.

* Att Man Utd slog Derby med 4-1 är inget att förvånas över, men att Everton avfärdade Aston Villa med 3-1 på Goodison Park är imponerande! Villa har ju varit grymma på bortaplan den här säsongen, så det krävs en riktigt vass insats för att besegra dem. Everton är kanske (efter Man Utd, förstås) ligans hetaste lag just nu.

Nu ska jag snart iväg till SvenskaFans för ytterligare medverkan i EuroTalk. Jag, David Fjäll och Erik Niva får finfint sällskap av ingen mindre än Lasse Lagerbäck! Hinner jag så ska jag passa på att ställa några frågor till honom som publiceras på bloggen ikväll.

Rekordmannen

Om någon timme börjar Portsmouth-Manchester City, och med all sannolikhet kommer David James att stå i mål för Pompey. Då blir han den som gjort flest matcher i Premier Leagues historia! Just nu ser listan ut så här:

1. David James, 535
1. Gary Speed, 535
3. Ryan Giggs, 513
4. Sol Campbell, 471
5. Alan Shearer, 441
6. Emile Heskey, 427
7. Gareth Southgate, 426
8. Frank Lampard, 419
9. Teddy Sheringham, 418
10. Andy Cole, 414
11. Paul Scholes, 406
12. Nicky Butt, 399
13. Phil Neville, 393

Sex av de tretton spelar eller har spelat i Manchester United. För de som älskar ordet "kontinuitet" blir väl det ytterligare vatten på kvarnen, eller nåt sånt.

Solskjaer

Undertecknad får numera anses vara sport-TV-Sveriges motsvarighet till Ole Gunnar "Babyface" Solskjaer efter att idag fått visa legitimation på Systembolaget. Jag är 32 år gammal... Bedriften blir inte sämre av att jag har ganska mycket skägg för tillfället och att jag dessutom hade med mig en skrikande, obstinat ettåring i en barnvagn. Ändå tyckte kassörskan på Hornstulls bolag att jag var misstänkt lik en 19-åring. Givetvis tar jag det som en komplimang!

Den här bilden är från midsommar ifjol. Då borde jag - enligt systembolagskassörskan - bara ha varit 18 år gammal. De övriga tre på bilden har absolut ingenting med artikeln i övrigt att göra.

Lätt att vara nyhetsjägare

Sen i måndags har det inte spelats några ligamatcher, bara ett par betydelselösa träningslandskamper, och ÄNDÅ har det hänt sisådär en miljon grejer med de engelska klubbarna. Ut med Tony Adams och Luis Felipe Scolari, in med Guus Hiddink och så rykten om "Svennis" i Pompey. Marlon King säsongens 944:e PL-spelare att bli anmäld för våldtäkt/misshandel/rattfylla. Craig Bellamy började bråka med en egen supporter efter Wales landskamp. Joe Kinnear måste genomföra en bypass-operation (lätt att skämta om, men är manager för Newcastle verkligen ett jobb för hjärtsvaga?). Darren Bent börjar ställa ultimatum till Tottenham om speltid... ja, ni märker själva. Det händer grejer!

Nu till en gnutta statistik! Och vi kan väl hänga kvar vid Portsmouth - de har nämligen bytt permanent manager ÅTTA gånger sen millennieskiftet. Tony Pulis, Steve Claridge, Graham Rix, Harry Redknapp, Velimir Zajec, Alain Perrin, Redknapp igen och Tony Adams. Nu kommer snart en nionde, alltså.

Näst "värst" är Tottenham, som har sju permanenta managerbyten under samma period: George Graham, Glenn Hoddle, David Pleat, Jacques Santini, Martin Jol, Juande Ramos och Harry Redknapp. Märkligt att Harry Redknapps namn alltid dyker upp på så många ställen.

Är du Liverpoolsupporter och tycker att det har varit mycket otur inblandat i de matcher som inte gått som du har velat så har du... rätt! Liverpool är nämligen det lag som har träffat målvirket oftast av alla lag - 18 gånger. Näst värst är Pompey med 14 och sen kommer Arsenal och West Ham med 13 ramträffar vardera.

Imorgon är det Alla Hjärtans Dag, och då ska ni givetvis koncentrera er på annat än fotboll, men OM ni ändå inte vill göra det så erbjuder Canal+Sport1 en riktigt intressant fight i Portsmouth-Man City klockan 16.00. Om David James står i mål för Pompey tangerar han Gary Speeds rekord för flest antal matcher i Premier League. Skulle Man City vinna ser det, galet nog, inte helt omöjligt ut att de ska kunna knipa en Europaplats, vilket vore en bedrift med det försvaret.

Bättringsvägen

Jag har ju redan skrivit om Bättringsvägen i Vetlanda, nu verkar det som att jag är just på den vägen. Jag känner mig nämligen tillräckligt frisk för att ge er två Youtube-klipp.

På det här ser vi AC Milans president (som tydligen även är någon sorts politiker) skämta på grabbars vis.

Och på det här ser vi ett lite bortglömt mål från Premier League som kan konkurrera om titeln som "Snyggaste långskottet någonsin". Kommer ni ihåg Jon Harley? Man får säga att han lyckades rätt bra här...

Nära Döden-upplevelse

En timme efter att jag hade kommenterat klart West Ham-Man Utd i söndags slog den till - vinterkräksjukan. Nu kanske ni får en härlig inre bild av hur det sett ut hemma hos mig de senaste dagarna, men det bjuder jag på... Jag och den lille ettåringen har smittat varandra två gånger om, så jag är inne på min andra vända.

Därför kommer jag inte att uppdatera sidan mer idag eller imorrn, jag är helt grillad.

Hårda krav

Fem förluster. Bara FEM förluster på 36 matcher i liga och cup. Ändå fick Luis Felipe Scolari kicken igår. Det handlade nog mer om på vilket sätt laget har uppträtt sen december, men visst är det ganska hårt att få kicken sin första säsong?

Om vi tar alla de senaste fyra Chelseatränarnas poängsnitt i alla matcher (liga och cup) och jämför litegrann, så blir det inte särskilt överraskande så här:

Luis Felipe Scolari: 20 vinster, 11 oavgjorda, 5 förluster = 1,972 poäng per match
Avram Grant: 36 vinster, 12 oavgjorda, 6 förluster = 2,222 poäng per match
José Mourinho: 131 vinster, 36 oavgjorda, 18 förluster = 2,319 poäng per match
Claudio Ranieri: 107 vinster, 46 oavgjorda, 46 förluster = 1,844 poäng per match

"The chosen one" leder på poäng, om man säger så. Avram Grant hade väldigt bra poängsnitt han också, särskilt om man betänker att han bara var sedd som en interrimsregering under hela sin tid i klubben.

Att Tony Adams fick sparken var inte ett dugg konstigt, men lite lustigt att det blev två managerpositioner i Premier League lediga på samma dag! Det forsar väl in officiella och inofficiella ansökningar till både Chelsea och Portsmouth just nu om att få bli manager där. Graeme Souness brukar t.ex. alltid säga till media att han är redo så fort en managerpost blir ledig. Det är nog bara så att ingen klubb i hela världen är redo för Graeme Souness...

Yesterday

Jepp - lite rubriker igen:

* Emmanuel Eboué kan möjligen ha rätt i att hans mål inte borde ha blivit bortdömt, det såg ut att mest vara en rörig situation, och domaren tog det säkra före det osäkra. Däremot ska han hålla väldigt tyst om utvisningen. Eboué betedde sig som en idiot vid det första gula kortet, och sen var han lika fånig PLUS att han sparkade på Modric vid det andra gula kortet. Eboué spelar givetvis inte i Arsenal nästa säsong. Ska vi gissa på Newcastle...?

* Av Man Utd:s tio senaste matcher i Premier League har sju slutat med 1-0-seger. Nästa ligamatch de har är på Old Trafford onsdagen den 18:e februari, och då är det jag som sätter en tusenlapp på just 1-0.

* West Ham gjorde annars en bra match mot Man Utd, och de bör kunna bli väldigt intressanta till nästa säsong.

* Att Tony Adams verkar få sparken kan inte komma som en överraskning för någon. Det verkar ju livsfarligt att vara en duktig gammal ligaspelare som har blivit manager. Paul Ince, Kevin Keegan, Roy Keane och Tony Adams får stå som exempel över 2008-09, säsongen då de misslyckade fotbollsspelartränarna tog över England.

Gårdagen

Som brukligt är samlar jag ihop rubrikerna från gårdagen i ett behändigt format.

* Rafa Benitez spelade ganska högt med att ha Torres, Kuyt och Alonso på bänken trots Gerrards frånvaro - men den här gången lyckades det. Liverpool verkar ha en hel del portioner tur denna säsongen.

* Men nu får väl Tony Adams lämna, va?

* Hull gjorde en bra match efter sina förutsättningar och Chelsea gjorde en dålig efter sina förutsättningar. Därför blev det 0-0 på Stamford Bridge. Ballack är proppmätt, John Terry oinspirerad och Quaresma kommer givetvis att bli en flopp. Nysatsning och storrensning i Chelsea till nästa säsong?

* Wigan fick TRE spelare skadade i första halvlek mot Fulham, men klarade ändå 0-0. Stoke lyckades också med bedriften att få tre skadade i första halvlek mot Sunderland, men där räckte det inte. Rob Styles missade en solklar straff för Sunderland, och frågan är om han inte är den sämste av alla domarna i Premier League?

* Afonso Alves verkar ha ett självförtroende som ligger i nivå med Marianergraven. Han kunde, och borde, ha gjort minst ett mål mot Man City - men Shay Givens hemmadebut var av absolut finaste märke.

* Jò blir ett finfint tillskott för Everton, det visade han i 3-0-segern över Bolton. Två egna mål och så fixade han dessutom straffen fram till Artetas 1-0-mål! Everton har inte haft en anfallare på hela säsongen på grund av skador, men nu när de ha det blir de nog ännu mer svårslagna.

* Newcastles trepoängare borta mot West Brom var blytung, men Newcastlesupportrarna ska inte andas ut än. Det ser fruktansvärt darrigt ut försvarsmässigt. West Brom känns allt mer som ett Championshiplag - ibland lönar det sig inte att försöka spela fin och trevlig fotboll.

* Okej att många trodde på Aston Villa inför säsongen, men att de skulle vara SÅ stabila tror jag inte att någon kunde gissa. Rätt kul att de kan ställa upp med fyra man i startelvan som mycket väl kan vara ordinarie i det engelska landslaget: Gareth Barry, Gabriel Agbonlahor, Ashley Young och Emile Heskey.

Nu laddar jag inför West Ham-Man Utd i eftermiddag - tänkte bli klar med förberedelserna innan Tottenham-Arsenal så jag hinner att kika på den med. En hyfsad fotbollssöndag, det här!

Tipstips

Jag har haft 13 rätt två gånger, båda gångerna på 96-raderssystem. Första gången var det en svensk cupomgång och alla matcher slutade med bortaseger utom en, där det blev kryss, och jag tror att utdelningen var 29 kronor på 13 rätt... den andra gången blev det nästan 10.000:- och det var för några år sen. De pengarna festade jag och Canal+ allsvenske redaktör Davvan upp.

Nåväl, om ni vill bli stormrika idag kanske ni ska känna till följande fakta om lagen innan ni sätter hushållskassan:

* Man City-M'boro - lagen har mötts nitton gånger i Premier League, och City har bara lyckats vinna tre av dessa. Klar "bogeyteam"-varning på M'boro för alla ljusblå supportrar. Å andra sidan har Gareth Southgates lag bara gjort ETT mål på de sju senaste ligamatcherna...

* Chelsea-Hull - här snackar vi om laget som har gjort flest mål i ligan mot det lag som har släppt in flest. Se upp när det blir hörna, Hull har gjort flest mål i ligan efter hörna(7) och även släppt in flest efter hörna(6).

* Blackburn-Aston Villa - på de nio senaste ligamötena mellan lagen har Blackburn bara vunnit en gång. Villa har bara släppt in två mål på de fem senaste matcherna.

* Everton-Bolton - i två av de tre senaste mötena har Everton lyckats avgöra i den 90:e minuten. Everton är för övrigt det lag som oftast gör mål på nick i Premier League(12) och Bolton har släppt in näst flest nickmål(11).

* Sunderland-Stoke - bortalaget gillar inte att resa, de har inte vunnit en enda bortamatch i ligan den här säsongen. Stoke är dessutom ligans fulaste lag, 49 gula och fyra röda.

* Portsmouth-Liverpool - med Steven Gerrard skadad ser det tungt ut för Liverpool, och på de 13 senaste ligamatcherna har de spelat oavgjort hela sju gånger. Å andra sidan har Pompey inte vunnit på de åtta senaste i ligan.

* West Bromwich-Newcastle - tur för Newcastle att det är Chris Foy som dömer, han har nämligen inte dömt en enda straff på hela säsongen. Newcastle har annars dragit på sig överlägset flest straffar(9) i ligan. West Bromwich har gjort hela 77% av sina ligamål i den andra halvleken, klart största andelen av alla lag.

* Wigan-Fulham - sätt inga pengar på att detta blir en målfest! På sju ligamöten mellan lagen har det totalt bara blivit nio mål... Wigan har bara gjort två mål på de fem senaste ligamatcherna, och båda de målen gjordes i den 83:e minuten. Spooky.

* Tottenham-Arsenal - måltorkan kommer att ta slut för Emmanuel Adebayor imorrn eftersom han alltid gör mål mot Spurs, på sina sju matcher mot Tottenham har han gjort åtta mål. Jermain Jenas trivs också i de här derbyna, på sina senaste fem matcher mot Arsenal har han satt fyra baljor.

* West Ham-Man Utd - tre av Man Utd:s fyra senaste bortaförluster har kommit i London, och samtliga har slutat 2-1 till hemmalaget. West Ham har faktiskt vunnit sina två senaste hemmamatcher i ligan mot Man Utd. Å andra sidan är det när matchen startar 1.122 minuter sen Edwin van der Sar släppte in ett mål.

Good luck, som det heter.

Dagens klubb

En gång i tiden kladdade en ryss som hette Tjajkovski ihop musiken till en balett som fick heta "Svansjön". Föga anade han att ett engelskt fotbollslag med snarlikt namn skulle nå vissa framgångar i FA-cupen 2008. Dagens klubb är, givetvis, Swansea City.

The Swans parkerar för tillfället på nionde plats i The Championship, där de är nykomlingar. Tränaren heter Roberto Martinez och är en spanjor som spelade i de lägre divisionerna i England innan han blev manager i Swansea 2007. Han har värvat en massa landsmän, så Swansea kan ställa upp med inte mindre än sex spanjorer i startelvan när det vill sig. De har bara förlorat fem ligamatcher på hela säsongen, vilket är minst av alla i The Championship, så det är inte omöjligt att de tar en Play Off-plats till våren. Här kommer lite andra fakta om Swansea City A.F.C:

Oftast gillar jag inte de nya, stiliserade, klubbmärkena - men Swanseas tycker jag är snyggt!

* Jag är inte helt säker, men Gunde Svan bör väl hålla på Swansea, va?
* Säsongen 1995-96 lånade West Ham ut en spoling vid namn Frank Lampard Jr till Swansea. Där gjorde han sitt första ligamål i England, mot Brighton & Hove Albion.
* Annars är John Charles klubbens störste genom tiderna. Han fick aldrig spela i A-laget för Swansea, men blev så småningom så pass bra att han hamnade i Juventus i slutet av 50-talet och början av 60-talet, och där gjorde han 93 mål på 150 matcher! Lite lustigt att en walesare var hela Serie A:s bäste spelare 1958, och ännu sjukare att han 1997 blev framröstad som Juventus bäste utlänning någonsin, före namn som Boniek och Zidane.
* Hemmaarenan heter Liberty Stadium och är ett sånt där nybygge utan charm som alla svenska klubbar längtar ihjäl sig efter och som de tror ska lösa samtliga deras ekonomiska problem o.s.v... Liberty Park tar hur som helst lite mer än 20.000 åskådare.
* Swansea är ett av tre walesiska lag som spelar i den engelska ligan - de andra två är Cardiff och Wrexham.
* Det sägs att Johan Cruyff och hans son Jordi håller på Swansea, men det vete fan om det stämmer.
* Det där språket de har i Wales som kan skapa ord som "Llaffwywdwyv" och så vidare heter kymriska. På kymriska heter Swansea City "Clwb Pêl-droed Dinas Abertawe".

Så här såg Frankie Boy ut när han var ung.

Ni som brukar leta efter Neville Southall-referenser i de här inläggen får nöja er med att konstatera att Southall är walesare, och därmed bör ha varit i Swansea.

Det gröna giftet

En gång frågade jag Marcus Birro om det inte var så att han började gilla engelsk fotboll allt mer, med tanke på att han sitter med på Supersöndag och får se en hel del. Han svarade på ett sånt där sätt som bara en Serie A-älskande poet kan göra, nämligen: "Det håller på att ta sig in i mig, som ett grönt gift". Själv har jag med glädje tagit det gröna giftet så länge jag kan minnas, och säkerligen överdoserat det något å det grövsta i och med mina otaliga resor till England, oftast med foto-Jocke i släptåg.

Nu har jag inte varit i England sen i slutet av augusti, och eftersom jag fortfarande är pappaledig (men bloggar samt jobbar i studion på helger som ni eventuellt har märkt) så ska jag inte dit förrän i april heller. Från början innehöll den här bloggen en hel del nedtecknade reseupplevelser, men numera blir det mest statistikgrejer (som jag förvisso älskar) och annat smått och gott.

Ska jag vara helt ärlig måste jag säga att jag har... abstinens! Det gröna giftet är ett gott gift, trots att det finns mycket med det att klaga på.

Slösarligan

Nu är det fördömda transferfönstret lika stängt som Systembolaget på en söndag, så därför går det att få en överblick över hur mycket stålar Premier League-klubbarna spenderade i januari (och någon dag in på februari). Så här ser listan ut.

1. Tottenham - 48 miljoner pund
2. Man City - 47 miljoner pund
3. Man Utd - 17,3 miljoner pund
4. Wigan - 12,5 miljoner pund
5. Arsenal - 12 miljoner pund
6. Hull - 8 miljoner pund
7. Portsmouth - 7,6 miljoner pund
8. Stoke - 6,5 miljoner pund
9. West Ham - 5,5 miljoner pund
10. Newcastle - 5,5 miljoner pund
11. Aston Villa - 3,65 miljoner pund
12. Blackburn - 2,5 miljoner pund
13. Bolton - 1,5 miljoner pund
14. Chelsea - 0,5 miljoner pund
15. Liverpool - inget
16. Everton - inget
17. Fulham - inget
18. Sunderland - inget
19. Middlesbrough - inget
20. West Brom - inget

Något intressant att jumbon och nästjumbon (M'boro och West Brom) INTE panikhandlade. Man Citys siffror är löjligt höga, och Tottenhams är helt bisarra med tanke på att tre av spelarna de köpte är sådana som de sålde under 2008.

Vi visar för övrigt Man City-M'boro (klockren 1:a på tipset, även fast den inte är med där) i Premier League-lördag som "tidig" match, två lag i varsin del av ovanstående tabell. Dessutom är det Chelsea-Hull klockan 16.00, och där är det ju en ännu säkrare etta på tipskupongen.

The same mother

Den här har jag lånat av football365.com, men det gör inget. Det är ju bara Internet.

Van the Man!

Att Edwin van der Sar slagit nytt ligarekord i att hålla nollan har knappast undgått någon. På söndag möter de West Ham, så Carlton Cole och kompani har helt klart något att bita i.
Ibland räddar karln till och med bollarna med näsan.

Tolv raka matcher utan insläppt mål är naturligtvis helt fantastiskt, men hur många mål har de andra lagen släppt in under samma period? Den statistiken hittade jag och delar med mig av den här:

Man Utd - 0
Liverpool - 7
Everton - 8
Aston Villa - 8
Wigan - 8
West Ham - 9
Fulham - 10
Chelsea - 11
Man City - 11
Sunderland - 11
Arsenal - 12
Tottenham - 13
Blackburn - 18
Middlesbrough - 18
Stoke City - 19
Portsmouth - 21
Newcastle - 20
Bolton - 21
West Brom - 23
Hull City - 27

Ingen rolig läsning för Phil Browns mannar, alltså. Att snitta över två insläppta mål per match under de tolv senaste matcherna är inte bra, särskilt när ens nästa match är på Stamford Bridge mot Chelsea... helt klart bättre att - som Man Utd - snitta exakt noll insläppta mål per match under samma period.

Bra spelare = bra manager?

Nej, knappast. Det är snarare tvärtom! Väldigt sällan blir de största fotbollsstjärnorna även bra managers, även om hela den tesen kan spricka om Argentina vinner VM nästa år med Maradona som förbundskapten. Gamle Liverpoolmanagern Gerard Houllier fick en gång frågan om hans mycket blygsamma karriär som spelare hade betydelse för hur bra manager han var, och då svarade Houllier: "Man behöver inte ha varit häst för att bli en bra kusk", vilket ju är ett av de bästa citaten någonsin. Här rankar jag Premier League-tränarna efter deras spelarkarriärer:

Gianfranco Zola - en fullständigt briljant liten tekniker från Sardinien som lirade i Chelsea under sju säsonger. Innan det stor succé i Parma, några år i Napoli och sen var han förstås även i sin hemmaklubb Cagliari både i slutet av sin karriär. Tio mål på 35 landskamper för Italien, vann Serie A med Napoli 1989-90 (med Maradona som "mentor"), dessutom två FA-cupsegrar och två Cupvinnarcuptitlar på meritlistan. En spelare som jag tror att alla fotbollsälskare har ett gott öga till.
Tony Adams - legendarisk mittback och lagkapten i Arsenal, 66 landskamper för England och hela 504 framträdanden för Arsenal. Att han var så bra hela tiden får betecknas som sensationellt med tanke på att han i flera år av sin spelarkarriär var alkoholiserad. Fyra ligatitlar, tre FA-cuptitlar, två ligacuptitlar och en Cupvinnarcuptitel.
Mark Hughes - 16 mål på 72 landskamper för Wales, mest känd för sin tid i Man Utd där han gjorde 119 mål på 345 matcher. Hann även med att spela för Chelsea, Barcelona och Bayern München innan han sakta varvade ner i Southampton, Everton och Blackburn. En mästare på volleyskott! Två ligatitlar och fyra FA-cuptitlar, cupvinnarcupvinnare med både Man Utd och Chelsea.
Martin O'Neill - mittfältare med finfina meriter: Europacupvinnare med Nottingham Forest två gånger (78-79 mot Malmö FF, 79-80 mot Hamburg), lagkapten för det nordirländska landslaget som skrällde mot Spanien i VM 1982, totalt 8 mål på 62 landskamper, vann engelska ligan med Forest 1977-78.
Steve Bruce - mittback och lagkapten för Manchester Utd under många år. 36 mål på 309 matcher för klubben mellan 1987 och 1996. Den förste att lyfta Premier League-bucklan (tillsammans med Bryan Robson) 1992-93. Totalt tre ligatitlar, men inte en enda landskamp för England. Förmodligen är han den bäste engelska försvarsspelaren någonsin som inte fått göra en landskamp.
Gareth Southgate - hans mamma har sagt att när hon såg att det var hennes lille Gareth som skulle ta den avgörande straffen i semifinalen mot Tyskland i EM 1996 så visste hon att han skulle missa. Skönt att ha det stödet hemifrån. Mittback som gjorde 57 landskamper. Spelade i Crystal Palace, Aston Villa och Middlesbrough, och vann ligacupen med både Villa och Boro.
Joe Kinnear - FA-cupvinnare med Tottenham 1967 och även UEFA-cupvinnare med samma klubb 1972. Dessutom två ligacuptitlar. Försvarsspelare med en spelstil som han fortfarande förordar - tackla hårt, kämpa, och skjut bort bollen så långt du bara kan.
Harry Redknapp - började som yttermittfältare men flyttades ner som ytterback i West Ham på 60-talet. Lirade med legenderna Bobby Moore, Martin Peters och Geoff Hurst (trion som vann VM-guld åt England 1966). Gick sen till Bournemouth och var även en sejour i den amerikanska ligan i Seattle Sounders.
Sir Alex Ferguson - anfallare som faktiskt vann skytteligan i Skottland 1965-66 med Dunfermline, och gick till Glasgow Rangers efter det. Där blev det dock aldrig någon succé, och han fick massor av kritik eftersom hans fru är katolik. Föredrog att bli manager i Skottland framför en flytt som spelare till England. Något bättre som manager än som spelare...
Gary Megson - defensiv mittfältare som gjorde det bra i Sheffield Wednesday på det tidiga 1980-talet, men han hade misslyckade sejourer i Everton och Nottingham. Efter det gick det bättre i Manchester City och Norwich, men han var aldrig i närheten av en landskamp.
Tony Mowbray - mittback i Middlesbrough, Celtic och Ipswich 1982-2000. Ses allmänt som en av Middlesbroughs bästa försvarsspelare (och lagkaptener) någonsin.
Arsene Wenger - spelade två ligamatcher för Strasbourg när de vann den franska ligan 1978-79, men ändå en klart begränsad spelarkarriär. Från början var han back, men användes sen mer som mittfältare.
David Moyes - kom fram i Celtic tidigt på 80-talet, men gjorde aldrig något större avtryck där. Sen harvade han runt i en massa olika klubbar innan han lyckades rätt bra i Preston North End som mittback.
Sam Allardyce - gjorde 184 matcher för Bolton som spelare, men då höll de mest till i de lägre divisionerna. Spelade även i Sunderland, Huddersfield, Coventry, Millwall och Preston NE. Ingen glänsande ytterback, precis.
Luis Felipe Scolari - försvarsspelare i lite småklubbar i Brasilien. Lagkapten i flera av sina gamla klubbar, men ingen stor fotbollsspelare för det.
Tony Pulis - försvarsspelare i Briston Rovers och Bournemouth utan några enorma framgångar. Blev licensierad FA-tränare som 19-åring och UEFA-licensierad som 21-åring.
Ricky Sbragia - spenderade den största delen av sin spelarkarriär i York City, men var även bl.a. i Walsall. Försvarsspelare som har som största merit att ha gjort mål i FA-cupen mot Liverpool 1985 när han lirade i York, vilket ledde till omspel på Anfield.
Phil Brown - Hartlepool och Halifax... inga storklubbar direkt. Där spelade Brown innan han gick till Bolton 1988, men då var Bolton inget höjdarlag. Avslutade karriären i Blackpool. Ytterback.
Rafa Benitez - mittfältare som spelade i Real Madrids ungdomslag, men som aldrig lyckades ta sig upp i A-laget. Höll till i de lägre divisionerna innan han skadade sig som 26-åring och blev manager istället.
Roy Hodgson - lirade i Crystal Palace som ung, men kom aldrig in i A-laget, sen blev det bara spel i de engelska amatörligorna.

Rätt intressant att 12 av 20 var försvarsspelare, och lägger man till de defensivt inriktade mittfältarna O'Neill och Megson till listan över försvarande spelare så blir det 14 av 20. Sen vet jag inte vad Roy Hodgson var för spelare, men skulle han visa sig ha spelat som back eller mittfältare så blir listan ännu längre.

Samma mamma, en klassiker

Den här har jag pratat om i TV någon gång, men tydligen aldrig lagt upp på bloggen. Det trodde jag. Här kommer den, hur som helst:

Det coola med Del Piero är ju att han vinklar polisongerna åt "fel" håll. Sen är han ju en hyfsad fotbollsspelare också.

Tilläggstid

Precis som i en fotbollsmatch verkar transferfönstret begagna sig av lite stopptid/tilläggstid (kalla det vad fan ni vill), och Chelsea hann med att få låna Ricardo Quaresma av Inter. Quaresma är en av fotbollsvärldens mest överskattade fotbollsspelare enligt mig, så det ska till en jäkla känsla från Scolari för att få fart på honom.

Sen tror jag att Arshavin blir klar för Arsenal trots allt. Storlagen får alltid lite extra stopptid, så det blir nog en definitiv deal imorgon.

Glömde ju även att skriva att Shay Given numera har skrivit på kontraktet med Man City. The Citizens köpte alltså en målvakt, en vänsterback, en mittfältare och en anfallare nu under januari - totalkostnad runt 45 miljoner pund. För det fick de en stundande målvaktstvist mellan två hyfsat jämbördiga keepers (Given vs Joe Hart), en kille som inte platsade i Chelsea (Wayne Bridge), en medelgod defensiv mittfältare (Nigel de Jong) och en dåre (Craig Bellamy). Knappast prisvärt, om ni frågar mig.

Return to sender

Robbie Keane, Pascal Chimbonda och Jermain Defoe hade tydligen köpt tur- och returbiljetter när de lämnade Tottenham under 2008. Harry Redknapp har ingen vidare fantasi, precis... Snart tar de väl tillbaka Paul Robinson också. Eller inte.

Övriga "stora" transfers så här den sista öppna dagen av det stupida fönstret var att Jò lånas ut från Man City till Everton, Henri Camara lånas ut av Wigan till Stoke, Olivier Dacourt kommer på lån från Inter till Fulham, och så har Ryan Taylor och Charles N'Zogbia bytt klubbar med varandra.

Övriga rubriker från helgen:

* Nej, det var inte utvisning - det var möjligen frispark. För Chelsea. Frank Lampards röda kort kommer att överklagas, och jag har svårt att se hur de inte ska bli ändrat i efterhand. Mike Riley gjorde även för övrigt en usel insats.

* Njae, det borde kanske inte ha blivit straff för Newcastle när Taylor slängde in benet framför Malbranque och föll ihop. Det var annars ett av få tveksamma domslut från Howard Webb, som gjorde en mycket bra match.

* Apropå Newcastle-Sunderland var jag tvungen att sänka arenaljudet i hörlurarna rätt så mycket jämfört med en vanlig match. Det var ett J-Ä-V-L-A oväsen på läktarna, och matchen var mycket underhållande att jobba med (och förhoppningsvis att se).

* Tottenham fortsätter att vara Tottenham.

* Rory Delaps röda kort är det inget snack om, men kanske borde det ha blivit minst ett gult på Shaun Wright-Phillips också. Nu vann ju Stoke matchen, så det spelar inte så jättestor roll. Stoke fortsätter att vara bra hemma, och City fortsätter att vara dåliga borta. Jobbigt med avstängningen på Delap för Stoke, dock.

* 1-0 till Man Utd!? Jag är chockad!

* Nu när Arsenal plötsligt har ett spelalternativ till sitt smånätta puttenuttande med kombinationen Bendtner-Adebayor på topp så har de blivit sämre. Fotbollsmatematik är inte alltid logisk.

* Jag tänker sticka ut hakan och säga att jag tror att West Ham tar MINST en poäng mot Man Utd på söndag. Jag kommenterar det hela också.

* Tony Adams trevliga, kvasiintellektuella framtoning verkar ha köpt honom en hel del tid, för egentligen borde nog vilken annan manager som helst ha fått kicken med en resultatrad liknandes Portsmouths.