Prestationsångest

Han har varit grym i Serie A och EM, bra i VM - men i Champions League vill det sig inte för Zlatan Ibrahimovic. Nu har det varit jobbigt för honom i CL så länge att det måste ha blivit till en grej i skallen på honom också. Kalla det prestationsångest eller vad som helst, men någonting är det.

Jag tror att Zlatan vill lyckas i Champions League mer än någonting annat. Han vet att han aldrig kommer att vinna varken EM eller VM, han har vunnit Serie A varje säsong han spelat i Italien (även om de två Juvetitlarna försvann pga Calciopoli) - och då återstår bara Champions League. Inter kan vinna om Zlatan är grym, Inter kommer inte att vinna om Zlatan är ordinär. Så är läget. Jag gissar att Zlatan tänker mycket på detta, och det vet väl alla att fotbollsspelare i allmänhet och anfallsspelare i synnerhet inte ska tänka så särskilt mycket när de spelar fotboll.

Igår var han inte ens ordinär, förresten. Som svensk letar man förstås efter ljusglimtar i det han gjorde, men hade det varit Julio Cruz som gjort exakt samma match som Zlatan så hade vi sagt att Julio Cruz var kass.

Okej för att Inter mötte vad som kanske är världens bästa lag defensivt, men de såg fantastiskt uddlösa ut. United sprudlade visserligen inte heller, men hade tillräckligt med chanser för att göra både två och tre mål, om det inte hade varit för den utmärkte Julio César i Intermålet.

0-0 är det bästa oavgjorda resultatet för ett hemmalag, för nu går Inter vidare på 1-1, 2-2 o.s.v. på Old Trafford. Jag tror inte att de klarar av det.

When the going gets tough, the tough gets going.

I övrigt gjorde Juninho ett av säsongens snyggaste frisparksmål, Thierry Henry nickade(!) in ett livsviktigt mål för Barca, Mexes var lika klumpig som vanligt och orsakade straffen som van Persie säkert dundrade in, och Porto fixade 2-2 borta mot Atletico Madrid och får nu gälla som stora favoriter att gå till kvarten. Tre av fyra matcher slutade oavgjort - kan det bli något liknande ikväll, månne?

En helt annan sak: Igår fick min ettårige son ett litet fint piano av sin farmor och farfar. Det låter förjävligt, men han älskar det. Jag ger det max två veckor innan jag får ett nervsammanbrott...