tisdag 29 december 2009

Årets... del II

Jahapp, då har det blivit dags att kolla upp det engelska fotbollsåret.

2009 års...

...bäste spelare:
1. Wayne Rooney, Man Utd
2. Didier Drogba, Chelsea
3. Francesc Fabregas, Arsenal

...manager:
Roy Hodgson. Sen Sir Alex. Sen Martin O'Neill.

...skräll:
Att Hull hängde kvar.

...fiasko:
Newcastle, naturligtvis.

...svensk:
Sebastian Larsson och Jonas Olsson. Övriga är LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGT därefter.

...resmål:
Cobham. Med John Terry som guide, förstås.

...mest positiva arenaupplevelse:
Blackpools mycket gemytliga Bloomfield Road.

...märkligaste:
Alltså, vad fan är det som händer i Notts County?

...lurigaste namn:
Fulhams sydafrikan Kagisho Dikgacoi. Förnamnet är inga problem, men det tog ett tag att klura ut efternamnet. Det ska uttalas "diggaschwoah", typ.

...redan mest bortglömde:
Federico Macheda. Avgjorde i princip guldstriden 2008-2009, nu har vi inte hört av honom på ett tag. Killen har dock tiden på sin sida eftersom han nyss fyllde 18.

...återvändare:
Samtliga Tottenhamforwards. Utom Pavlyuchenko, som nog dock snart återvänder "åt andra hållet", så att säga.

...mest underskattade:
1. Clint Dempsey, Fulham
2. Dirk Kuyt, Liverpool
3. Martin Petrov, Man City
4. Roger Johnson, Birmingham
5. Aaron Hughes, Fulham

...fulaste bortaställ:
Wigans fjolårsvariant samt Wigans nuvarande. Fy skäms.

...fulaste hemmaställ:
Den här säsongens Boltonhemmaställ är... vidrigt.

...gubbe:
Ryan Giggs.

lördag 26 december 2009

Årets... del I

Jag vet att jag skrev att jag skulle ha uppehåll här fram till efter nyår, men det är så jäkla roligt att skriva såna här listor att jag inte kunde låta bli. I denna första delen avhandlas svensk fotboll. Del två handlar om engelsk fotboll. Del tre om övrigt, och del fyra om övrigt övrigt.

2009 års...

...bäste spelare:

1. Tobias Hysén
2. Ivan Obolo
3. Rasmus Elm (så länge han var kvar)

...löfte:
Rasmus Jönsson, men det ska bli intressant om han kan vara lika bra utan Henrik Larsson bredvid sig. Jag sätter även en "bullit" bredvid Mikael Dyrestams, Daniel Larssons (även fastän han har varit med ett tag) och Philip Haglunds namn.

...arena:
Swedbank Stadion i Malmö. Helt överlägsen.

...drag:
Avgörande matchen på Nya/Gamla Ullevi mellan IFK Göteborg och AIK. Jag har varit på Stockholmsderbyn som avgjort toppstrider inför 34.000 åskådare, och Göteborgsderbyt mellan Blåvitt och ÖIS som drog 40.000, men de var inte ens N-Ä-R-A ljudkulissen och spänningen på läktaren i den här matchen. Magiskt.

...fiaskon: Djurgården och Hammarby. Motivering överflödig.

...tack för visat intresse: David Stenman, målvakt i Örgryte i den första omgången mot GAIS. Killen gjorde en karriärknäckande insats.

...mycket snack och (väldigt) lite verkstad: Jan Tauer. Roligare i tidningsartiklar än som vänsterback.

...ersättare: Thom Åhlund, som tog över efter Tony Gustavsson som Hammarbytränare genom att vara på semester i en vecka. Sen vann Hammarby bara en enda match till under hela säsongen (mot BP), och just då var Thom Åhlund hemma och var sjuk.

...svåraste att intervjua: Mikael Stahre, och han vet om det, fast på ett roligt sätt. Vi har pratat ut om det.

...domare: Jonas Eriksson är Allsvenskans bäste.

...mål: Ivan Obolos dunderskott mot Djurgården i maj, alternativt Tobias Hyséns petning och smekning mot Hamstad eller hans magiska lobb mot Kalmar. Kan inte bestämma mig. Emil Johanssons mål i första omgången mot Elfsborg är inte så dumt det heller.

...äntligen: Efter 833.719 Allsvenska matcher fick Daniel Tjernström vinna SM-guld. Självklart var det också han som definitivt avgjorde guldmatchen. Bra sagor skrivs så.

tisdag 22 december 2009

Lugn och ro

Nu pausar jag den här bloggen fram till strax efter nyår, jag laddar för fullt fram till dess för att komma tillbaka med full styrka.

God jul och gott nytt år, och tack för att ni följer bloggen!

måndag 21 december 2009

Tidig julklapp

Idag jublar både Boltons och Wigans fans! Inget av lagen kommer nämligen att förlora ikväll eftersom matchen mellan dem är inställd. Det snöar för mycket i nordvästra England, tydligen.

Jag skulle ha kommenterat matchen, och som tur är hade jag inte kommit så vansinnigt långt i förberedelserna. En timmes googlande på Maynor Figueroa, Gary Cahill, Charles N'Zogbia och Jlloyd Samuel bjuder jag på.

Inställda matcher är tråkigt, men på något sätt en Tipsextranostalgi, och ni som läser den här bloggen vet att jag inte kan få nog av just sånt.

En annan sak - Richard Henriksson menar att man, på Stryktipskupongen, sätter ett "X" i rutorna oavsett vilket tecken man än kryssar i. Själv hävdar jag att man skriver "1" för hemmaseger, "X" för oavgjort och "2" för bortaseger. Vem har rätt?

Terry Travels

Att News of the World gillar att lura fotbollstränare och/eller fotbollsspelare att göra dumma saker kan vara lite underhållande (typ: "Svennis" hos shejkerna), men nu har jag tröttnat på dem. Om någon kommer och erbjuder en massa konstiga saker kan i princip vem som helst, även en redan stenrik John Terry, bli girig och få för sig att smussla litegrann. En annan detalj är att träningsanläggningen Cobham inte är SÅ häftig att det är värt £10.000 att se den, inte ens om John Terry är guide.

Helgen var i många avseenden helt galen, men mycket underhållande. Fulhams 3-0-seger över Man Utd kan man förstås skylla på alla skador hod United, men ändå! Liverpools insats mot Portsmouth vete fan vad man ska skylla på, dålig inställning ligger närmast till hands. Chelsea fick fin hjälp av domare Mike Dean, som uppenbarligen älskar straffsparkar. Dels ville han ju se Frank Lampard försöka hela TRE gånger innan han tyckte att det räckte, och dels har han nu dömt 23 straffar i Premier League sen starten av förra säsongen - 10 mer än någon annan domare.

Att Man City sparkade Mark Hughes var väl bara en tidsfråga - fast år fel håll. Jag fattade aldrig varför han ens fick leda laget från säsongsstarten. Nu kändes det som att han fick visa upp sig för publiken några extra varv innan han till slut fördes mot sin avrättning, och det är dåligt skött av Cityledningen. Roberto Mancini är en jäkligt intressant ersättare, men han vet förstås att han inte får förlora mer än två matcher på de närmaste 17 i ligan, för då är han sämre än Hughes. Å andra sidan räcker det om han vinner fler än sju av 17, för då är han bättre än Hughes åt det hållet istället.

Tottenham och Aston Villa smyger på och blir lite bortglömda ibland, men båda lagen stod för starka arbetssegrar och får fira jul på femte respektive fjärde plats. Sehr gut, som tyskarna säger.

Nu ska jag iväg till Fan-TV för att vara med i EuroTalk, man måste ju bjuda tillbaka lite eftersom David Fjäll var med i Rule Britannia i fredags. Härlig inavel i sport-TV-Stockholm... Avsnitt tre av Rule Britannia dyker förresten upp på webben inom kort.

Om ni inte får nog av bilderna ni får till er i programmet finns det förresten en massa extramaterial, diskussionsforum och dylikt på Rule Britannias Facebooksida - väl skött av min kollega Johan Eslander.

fredag 18 december 2009

Tre av tre?

Chelsea-Inter
Milan-Man Utd
Porto-Arsenal

Där har ni de engelska lagens lottning i Champions Leagues åttondelsfinaler. Givetvis blir det grymt roligt att se Chelsea mot Mourinho, och lika kul att se David Beckham mot Manchester Utd. Arsenal bör spöa Porto, men de andra två matcherna ser riktigt tuffa ut. Som den anglofil man ändå är tror jag att alla de engelska lagen går vidare.

Julfest dagen före sändning...

...ja, hur tänkte de egentligen uppe på Canal+ när de planerade in en gigantisk julbaluns 24 timmar före dagens Rule Britannia? Idag är jag lite lätt sliten och har en oförklarlig smärta strax under hårbotten. Det blev dock inte SÅ farligt, men man är ju inte 25 längre, o.s.v.

Så här såg det ut på Ulriksdals Värdshus igår kväll:

Ankan, Boorken, PR-Ulrika och Fjellström.

Åt det här hållet var det suddigare, men jag tror mig kunna urskilja Nora, Richard H, Blohm, Oldéen och Fredriksson.

Richard Henriksson var skötsam och gick hem tidigt, vilket är mycket bra eftersom han ska vara med i Rule Britannia idag. David Fjäll gör oss sällskap, och vi ska snacka om Wolverhamptons laguttagning, Aston Villas Champions League-chanser, Birminghams hysteriska form samt lite om Gianfranco Zola. Om ni har någon fråga till någon av oss i studion får ni snabba er på att mejla mig nu, så kanske vi tar upp den. jonas.dahlquist@canalplus.se är adressen, men det visste ni redan.

onsdag 16 december 2009

Birminghamflyt och flytt

Så här har mitt liv sett ut de senaste tre-fyra dagarna:


Förutom obligatoriskt ryggont och en oförklarligt svullen högerfot har flytten gått bra, och numera är jag alltså förortsbo. Ain't no love in the heart of the city, som vi säger här ute.

Lite statistiska poänger från gårdagens PL-matcher ska vi väl hinna med, tycker jag:

* Aston Villa har nu bortabesegrat Liverpool, Man Utd och Sunderland. De har dessutom spöat Chelsea hemma på Villa Park, och plötsligt ser de ut som en allvarlig utmanare till topplagen. Hur de kunnat förlora mot Wigan, West Ham och Blackburn känns konstigt.

* Att Emile Heskey gjorde mål mot Sunderland kan inte ha kommit som en skräll. Aston Villa är nämligen den femte(!) klubben han har gjort mål för mot Sunderland.

* Birmingham är Premier Leagues bästa lag sett till de åtta senaste matcherna! Det är inget annat än en skräll. Sex segrar och två oavgjorda är deras facit sen mitten av oktober. Den här säsongen har de hållit nollan i sju matcher - bara Chelsea är värre med nio.

* Sämsta laget de senaste åtta omgångarna är förresten Sunderland.

* Boltons Ivan Klasnic har nu gjort fyra mål på sina fyra senaste ligamatcher. Johan Elmander har gjort fyra mål på sina senaste 28 ligamatcher. Man kan inte säga att Gary Megson gör fel som petar Elmander, även om det känns trist.

* Mick McCarthy mönstrade b-laget mot Man Utd eftersom han ändå utgick från att hans Wolves skulle förlora matchen. Tråkigt? Ja. Cynisk? Ja. Fegt? Ja. Smart? Förmodligen.

Till sist en rolig länk från en helt annan liga, nämligen tyska Bundesliga, där Hannover verkligen gjorde allt för att förstöra sin egen dag. Tre självmål i en 5-3-förlust, och samtliga självmålen kommer från utanför straffområdet! Borussia Mönchengladbach tackade och tog emot.

Samma mamma

måndag 14 december 2009

Försvunna dagar

Idag ska jag påbörja en flytt från vår gamla lägenhet till den nya. Den fortsätter imorgon, så det blir inga inlägg (förutom detta) förrän på onsdag.

Fredagssändningen av Rule Britannia gick bra, och slipar vi bara ytterligare lite på några detaljer är vi snart där vi vill vara. Steve Galloway är en fantastiskt härlig snubbe, och Alexander Axen likaså! Just Axen känns som en blandning av en fotbollstränare, en tvättäkta supporter, en anglofil och en TV-expert. Som klippt och skuren för Rule Britannia, alltså. Hans kära Southampton vann förresten mot Tranmere i lördags (3-0) och ser ut att gå mot en kvalplats upp till The Championship, trots att de startade med en massa minuspoäng.

Lördagssändningen var skitkul, med stor dramatik mellan Stoke och Wigan, samma sak i mötet Chelsea-Everton och Bolton-Man City. Att sedan Aston Villa spöade Man Utd borta gjorde inte omgången mindre iögonfallande, direkt...

Gårdagens stormatch på Anfield var ganska så välspelad, och jag måste säga att jag inte trodde att Arsenal skulle kunna vinna. Jag hade tydligeen glömt bort att Arshavin "alltid" gör mål på Anfield.

Webversionen av Rule Britannia dyker upp på Canal+ hemsida senare idag, bara att förkovra sig! Nu sätter jag igång med kartongbärandet.

fredag 11 december 2009

Uppoffringar man får göra

Snacka om att jag känner mig som en usel pappa idag. Samtliga föräldrar till ungarna på dagis kommer att samlas vid 14.30-tiden och titta på ett väl inövat luciatåg, men själv måste jag sitta i en källare och jobba. Förvisso är det ingen dålig ursäkt eftersom det är mitt eget fotbollsprogram det handlar om, och gästerna Alexander Axén och Steve Galloway ser jag mycket fram emot att prata fotboll med! 19.00 ska ni ha kastat After Work-ölen ifrån er och hunnit sätta er i TV-soffan, Rule Britannia är verkligen den optimala uppladdningen för På Spåret. Idol? Knappast, va.

Att det är värt att göra sociala uppoffringar som missade bröllop, begravningar och dagisluciatåg fick jag bevis på i måndags kväll, förresten. Efter matchen mellan Timrå och Södertälje gick jag, Ankan Parmström, Anders Fredriksson, Björn Oldéen, Arto Blomsten och redaktör Johan Norsebäck och tog oss en matbit och en öl på den lokala puben. En herre kom fram till vårt bord och ville ha en bild på sig själv och Ankan, och det gick givetvis bra. Sen såg han att jag och Anders Fredriksson satt mittemot och utbrast: "Vafan, kungen av Premier League - jag måste ha en bild på oss också!". Det lustiga var att det var mig han menade, och S-A-T-A-N vad sur Fredriksson blev! Han har ju varit Premier League-kommentator sen 1990, så det tog nog hårt i det Fredrikssonska hjärtat, det där. Ödmjuk som jag är så har jag inte påpekat det roliga i det inträffade i mer än ca: 7-8 olika SMS till Fredriksson hittills...

torsdag 10 december 2009

I know nothing

Nyss hemkommen från en jullunch med några Canal+kollegor och lite andra människor från övriga Stockholmsmedia. Gott och trevligt som sig bör, Ulla Winbladh är en Stockholmsklassiker!

Många verkar ha frågor om Premier League-rättigheterna, och ni är ett par stycken som har mailat mig eller undrat i kommentatorsfältet. Jag kan ärligt säga att jag inte har en aning om vad som händer, det där sker så långt ovanför mitt huvud att jag känner mig som Aaron Lennon i en nickduell. Bara att avvakta och se vad som händer, helt enkelt.

I det förra inlägget länkade jag till det första Rule Britannia-avsnittet, men sen ändrade någon spjuver adressen till Rule Britannia-sidan. Därför fungerade länken inte under gårdagskvällen. Nu fungerar den igen.

onsdag 9 december 2009

I Nobeltider...

...passar uttrycket "Äntligen!" ganska så bra, även om det den här gången inte alls handlar om Gert Fylkings reaktion på litteraturpristagaren. Nu handlar det istället om att Rule Britannia finns på nätet. Ni hittar det här.

tisdag 8 december 2009

TV på nätet (och caférecension)

Det har smattrat på ganska så bra i min Inbox och i kommentatorsfälten här på bloggen den senaste veckan, och väldigt många av er vill veta om/när Rule Britannia kommer på nätet. Svaret på den frågan kommer här:

Ja, det ska dyka upp nu under veckan - mest tack vare det (vad det verkar) relativt stora intresset. Det finns bara ett krux, eftersom vi har bilder på Premier League-matcher som "inserts" så måste vi förvränga dem i internetversionen på grund av rättighetsskäl. Det kommer alltså även fortsättningsvis vara överlägset mycket trevligare och bättre att se programmet klockan 19.00 på fredagkvällen, men nu finns snart detta som ett kompletterande alternativ.

På fredag så är Steve Galloway och Alexander Axén gäster i programmet, och vi kommer mestadels att prata om fotboll, tror jag.

Kom hem från Sundsvall för ett par timmar sen, och jag måste säga att jag rankar Hotell Knaust som det bästa jag har bott på under mina jobbresor i Sverige, i skarp konkurrens med Savoy i Malmö (förbaskat trevlig och proffsig personal), Gothia Towers i Göteborg (räkmackan uppe på Heaven 23 är obligatorisk) samt Gessles Tylösandshotell, vad det nu heter. Där står kocken och gör omelett till en på frukosten, och det tycker jag är trevligt.

Här kommer en annan topplista som inte har med fotboll att göra, nämligen Södermalms tre bästa fik:

1. Kaffebar - låg förut ute på Hornsgatan, men har nu ny adress på St.Paulsgatan 17 (hörnan Kvarngatan). Världens godaste kantarelltoast, suveränt kaffe och alltid kul att snacka fotboll med en av ägarna, Johan, som håller på IFK Norrköping.

2. Sam's espressobar - beläget 40 meter från min sons dagis, och ett dagligt stopp för mig. Hur litet som helst, i princip befriat från sittplatser, klart begränsad smörgåsmeny, och ett helt otroligt bra kaffe. Inga långsittningar här inte! Snabbt och trevligt, lite häng vid bardisken, alla pratar med alla och är man där i 5-6 minuter så hinner halva Hornstulls befolkning komma förbi. Ägaren Sam är för jäkla skojig också, ibland kommer han på att han måste göra ett ärende. Då går han bara och säger "Kollar ni till baren i några minuter?", sen får man se när han kommer tillbaka. Hornsgatan 142.

3. Caféet i T-banan Hornstull - jag vet inte vad det heter, men om man går ner i Hornstulls tunnelbanenedgång från hörnan Långholmsgatan/Bergsunds Strand så kommer man rätt. Litet och oansenligt, bryggkaffe och ostfralla, med ett jäkla tempo eftersom det passeras av stressade stockholmare på väg till jobbet. Mycket goda bullar, som jag ibland köper med mig till FanTV-gänget när jag är där och spelar in "EuroTalk". Stockholm är en stad med enormt New York-komplex, och alla verkar tro att det mest New York-iga som finns är en clean hotellbar, men det är det inte. Ett stressat, stökigt och helt omodernt fik i tunnelbanan - det är New York, det!

måndag 7 december 2009

En sorts Björn Hellberg

Foto-Jocke brukar ofta skaka på huvudet när vi är ute och reser tillsammans - han upphör nämligen aldrig att förvånas över hur förvirrad jag kan bli när det handlar om resor. Skulle man lägga ihop det totala värdet av saker jag har glömt kvar på hotellrum, flygplan, restauranger och annat under de senaste sju åren tror jag nog att det är närmare ett sexsiffrigt belopp.

Just nu är jag i Sundsvall eftersom jag ska vara hockeyreporter på Timrå-Södertälje ikväll. Reste upp tillsammans med resten av studiogänget med X2000 och checkade in på anrika, härliga Knaust i Sundsvall. När jag kom in i mitt rum på den fjärde våningen blev jag förvånad. De hade uppenbarligen råkat ge mig nyckeln till ett s.k. "dagrum", eftersom det inte fanns någon säng där. Jag letade och letade och började slita i soffan för att se om det kanske var en bäddsoffa, men det var det inte.

Jag gick ner till receptionen och förklarade mitt problem för den vänliga receptionisten, när hon undrade om jag kanske inte sett trappan. "Trappa?", svarade jag - och hon skrattade lite lätt. När jag kom upp till rummet igen såg jag, till min förvåning, att jag har ett rum med två våningar - och hur jag kunde ha missat trappan upp till sovdelen är nu en gåta i sig.

Trappan till vänster i bild - i princip osynlig som ni kanske kan se.

Som min flickvän brukar säga: "Konstigt att du kan hålla ordning på varenda spelare i Premier League samtidigt som du inte vet om du har lagt fjärrkontrollen till TV:n i kylskåpet eller i soporna".

Engelsmännen värmer upp inför VM...

...genom att missa straffar. Frank Lampard och Jermain Defoe brände sina mot Man City respektive Everton - men de var inte ensamma. Här följer ett sammandrag av de straffar som slogs i den här Premier League-omgången:

Portsmouth - Burnley: Pompeys Aruna Dindane slår straffen trots att Kevin-Prince Boateng satte sin straff mot Man Utd förra helgen. Märkligt att de bytte straffskytt! Brian Jensen går åt rätt håll och straffen är direkt uselt slagen. Jensens andra straffräddning den här säsongen (Everton missade också en mot Burnley, men Saha sköt utanför).

Arsenal - Stoke: Minsann! Arsenal fick sin första straff i ligan den här säsongen, och Cesc Fabregas fick förtroendet. Med tanke på hur överlägsna Arsenal var i matchinledningen borde ett mål ha varit helt logiskt, men Thomas Sörensen hade inlett fint och Arsenalspelarna verkade smått förnärmade över att deras passningsspel inte resulterat i minst en 5-0-ledning. Fabregas straff var inte dålig, men Sörensen gick tidigt och kraftfullt och räddade snyggt.

Everton - Tottenham: Everton har en miserabel säsong där precis allt verkar gå emot dem, och så får de straff emot sig på övertid hemma mot Spurs efter att ha hämtat upp ett 2-0-underläge - och så är det glödhete Jermain Defoe som ska slå den. Det kan väl bara sluta på ett sätt? Nej, Defoe slår en skitstraff och Howard behåller fötterna i backen och räddar!

Manchester City - Chelsea: City i ledning med bara ett par minuter kvar när vanligtvis bombsäkre Frank Lampard får chansen från elva meter. Ska det bli den åttonde raka oavgjorda ligamatchen för miljardbygget i ljusblått? Nej då - Shay Given går åt rätt håll och Lampard bränner en straff för första gången den här säsongen.

Aston Villa - Hull: Hör och häpna - John Carew satte sin straff.

Fyra av fem straffar räddades alltså av målvakterna i den här omgången. Utan att vara helt säker vågar jag lova att det aldrig har hänt förut att straffräddningsprocenten varit så hög under en helg.

A game of emotions

Gårdagens match mellan Everton och Tottenham var en sorts komprimerad förklaring av vad det innebär, rent känslomässigt, att hålla på ett lag. Jag är inte alls Tottenham- eller Evertonsupporter, men jag tror att alla som håller på något av lagen hade en lite hoppande puls och en slutkörd hjärna efter de 95 minuterna på Goodison Park. Så här upplevde jag matchen:

I första halvlek: Ett Everton i stort poängbehov mot ett Spurs som siktar mot topp fyra. Ännu flera skador för Everton, tufft och bråkigt på planen, ett rött kort hängandes i luften.

I andra halvlek: Tottenham tar kommandot, ska 2009-10 bli deras säsong? Hur bra är egentligen Defoe just nu? Komfortabel 2-0-ledning och en Tim Cahill som - till synes helt medvetet - tar ett gult kort för att bli avstängd mot Chelsea eftersom Everton ändå inte har någon chans på Stamford Bridge på lördag. Uppgivet hos The Toffees. Ska David Moyes få kicken? Hur många skador kan ett lag få, egentligen? Vad nu? Plötslig nervositet bland Tottenhamspelarna. Saha in, varför startar han inte!? Oj, den reduceringen kom oväntat! Nu blir Tottenhamspelarna ännu mer nervösa - är det här vändningen för Everton!!? Herrejävlar!!!! Kvitterat genom Cahill, på nick förstås!!! Vilken upphämtning!! Men JÖSSES!!! STRAFF!!! Defoe mot Howard... 95:e minuten!! Vad är detta för en match!!!!? HAN R-Ä-D-D-A-R!!!!! Domaren blåser av.

Som sagt - tur att jag inte håller på något av lagen, för då hade jag antingen legat på ett obduktionsbord eller i bästa fall på hjärtintensiven. Man hann verkligen gå igenom hela känsloregistret under matchen, och alla frågor och eventuella trender som dök upp i ens huvud skulle kunna fylla en bok. Eller åtminstone ett blogginlägg.

Jag vet att det har spelats större matcher den här säsongen, men i min bok så är nog Everton-Tottenham en av de bästa - om inte den allra bästa - hittills.

lördag 5 december 2009

Dödens grupp

Av någon anledning måste tydligen minst en VM-grupp etiketteras på det sättet. Igår blev det gruppen med Brasilien, Portugal och Elfenbenskusten som skulle få det epitetet. Nordkorea var visst med där också.

Själv tycker jag att det inte fanns en enda grupp som var värd att kallas "Dödens grupp". I min bok måste alla fyra lagen vara så pass bra att de kan tänkas gå till åttondelsfinal för att gruppen ska kunna benämnas som det. Överlag kände jag att grupperna bestod av två bra lag, en potentiell utmanare samt ett strykgäng.

Premiären av "Rule Britannia" klarades av igår, och jag är väl halvnöjd med programmet. Kenny Pavey och Erik Niva var utmärkta, men jag själv hade problem med att kapa snacket i rätt tid samt att komma med följdfrågor på rätt ställen. Det finns en hel del småfix att förbättra, dessutom - men ge det två program till så ska allting sitta! Ni som kommenterat och tyckt att det var för kort kan ha en poäng, vi stod kvar i över en timme efter programmet och drog storys för varandra. Kenny hade en hel del på lager, om man säger så.

Nu är det dags för Premier League-lördag. Slit och släp...

fredag 4 december 2009

De sista förberedelserna

Nu börjar allt att bli klart för premiärsändningen av "Rule Britannia" klockan 19.00 på Canal+ ikväll. Jag känner mig faktiskt rätt så nervös eftersom jag har haft en hel del att stå i med reportageresa till England (kom hem 02.00 inatt) och de vanliga förberedelserna inför Premier League-lördag. När jag blir stressad så blir jag lätt förvirrad, något foto-Jocke kan vittna om. Den här veckan har jag gjort följande:

* Glömt min systemkamera i hyrbilen i England. Utredning pågår.

* Tappat bort ett band med ståuppor vi gjorde för ett reportage. Antingen ligger bandet på en vägkrog strax söder om Leeds, på en pub i Blackpool eller möjligen på något hotellrum. Utredning pågår.

* Köpt en kaffemugg med Blackpools logga på och glömt den på hotellrummet i just Blackpool. Fallet avslutat (jag lär inte få tillbaka den).

* Köpt en flaska whiskey i julklapp till min pappa och glömt den i antingen taxin från Arlanda eller möjligen på planet. Fallet avslutat (den är uppdrucken av någon annan)

* Satt mig på 1:ans buss på väg till jobbet och upptäckt att den körde åt fel håll. Problemet löst.

Annars är allting helt under kontroll.

torsdag 3 december 2009

The juggler

Som ni eventuellt noterade om ni tittade på mina bollkonster i promon för "Rule Britannia" så är jag inte riktigt fullärd. Därför ska jag och foto-Jocke ta oss till södra London idag för att träffa Billy Wingrove, en av världens främsta Freestyle Footballers. Karln kan göra precis vad som helst med en boll, vi får väl se om han är så bra att han kan lära mig några trick också...

Annars har det varit en bra resa hit till England. Vi har hunnit med allt vi skulle göra och lite till, framför allt var det kul att spela in en massa promos till mitt program. Vi står inte bara framför Elland Road och jonglerar, jag gjorde även en fantastisk insats när jag stod och vrålade "Rule Britannia"-sången i en telefonkiosk. Folk skakade på huvudet rätt rejält när de gick förbi, kan jag säga.

Hemfärd sent ikväll, sen ska jag lämna sonen på dagis imorrn bitti innan jag måste hämta en hatt (ni kommer att förstå varför när ni tittar på Canal+ klockan 19.00 imorrn kväll) och efter det är det full koncentration på förberedelserna inför premiärprogrammet.

onsdag 2 december 2009

Promoinspelning

här går det till när man gör en så kallad "promo" till ett fotbollsprogram.

Önskelista

På tre dagar har jag och foto-Jocke hunnit med matcher på tre arenor, varav två var helt nya för mig - nämligen Bloomfield Road i Blackpool i måndags och så The New Den här i London igår. Millwall vann med 3-2 mot MK Dons, och det var inte alls så mycket folk på matchen som jag hade hoppats på. Det som var lustigt att notera, med tanke på alla myter som finns om Millwall, är att myterna stämmer:

* Det såg ut att vara väldigt mycket "hårda grabbar" både utanför och inne på arenan. Jag tror att vi räknade upp till 100 Stone Island-jackor. Sen slutade vi att räkna.

* När toalettdörrarna öppnades i paus så vällde det ut en tjock, sött luktande, dimmig rök därifrån. Jag förstod inte alls vad det var, men foto-Jocke berättade världsvant att det nog var lukten av marijuana. Det var verkligen helt bisarrt hur rökigt det var!

* När det blev mål för hemmalaget lät de 7.900 på läktarna som runt 15.000.

Hur som helst innebar besöket på The New Den att jag nu är uppe i 27 besökta arenor i England. Kravet är att det ska ha varit tävlingsmatch när jag varit där, annars räknas det inte. Om jag fick göra en önskelista över arenorna jag ännu inte varit på match på så skulle den se ut så här:

1. Villa Park - helt otroligt att jag inte lyckats gå på match där än! Jag har varit på både The Hawthorns och St.Andrews, men Birminghams största klubb har jag missat.

2. Stadium of Light - allra helst när det är derby, givetvis, men då får man ju minst vänta till nästa säsong. Ryktet säger att det är sanslöst bra drag här när det är mycket folk.

3. Ewood Park - kanske inte den glammigaste arenan, men eftersom Blackburn trots allt har vunnit Premier League en gång så känns detta som ett måste. Jag är ju dessutom svag för deras hemmatröjor också.

4. Elland Road - när jag började åka till England på jobbresor så sjönk Leeds som en sten i ligasystemet. Därför har det knappt blivit ett enda besök till staden, som faktiskt tillhör de största i England. Allra helst skulle jag vilja se dem i Premier League, men The Championship får funka det med. Nästa säsong, alltså.

5. Bramall Lane - egentligen utom tävlan eftersom Sheffield Utd är mitt lag, men nu har jag byggt upp såna förväntningar på mitt kommande besök där att bara en viss typ av match duger. Ett "Steel City Derby" skulle vara godkänt, liksom en match mot Leeds. Annars vore det mest passande förstås att jag fick kommentera dem mot något storlag i Premier League, men då får jag nog vänta ett bra tag...

Bubblare: Loftus Road, Molineux Ground, Britannia Stadium, Hillsborough.

Bloomfield Road-beviset...

...och The New Den-beviset.

tisdag 1 december 2009

Bye, bye Bolton

Omröstningen här på bloggen om vilket lag ni helst blir av med i Premier League är nu avslutad, och något överraskande ville 25% av er bli av med Bolton Wanderers - ett lag som varit med under nästan hela 2000-talet, som var med och grundade ligan 1888, och som har en svensk i laget. Det måste helt enkelt vara deras spelstil som gjort att de blivit så impopulära. Hull hamnade också på 25% av rösterna, men de fick fem röster färre till antalet, så de blev bara tvåa. Så här slutade det:

25% Bolton
25% Hull
14% Burnley
11% Portsmouth
10% Wigan
8% Wolverhampton
2% Birmingham
1% West Ham

Jag får förvisso detta bara till att 96% av alla klick har registrerats, men det är väl någon inställning som gör att decimalerna inte kommer med.

Själv röstade jag på Wigan eftersom det inte är en fotbollsstad och att det verkligen känns som att man skulle överleva utan dem i Premier League.

Korta Englandsnotiser

Just nu sitter jag och foto-Jocke i vår hyrbil på motorvägen M1 på väg från Leeds till London. Det är ganska lurigt att blogga från min mobiltelefon, och i väntan på att jag får min sprillans nya iPhone på fredag får ni nöja er med korta notiser:

* Blackpool-Preston NE var en otroligt underhållande tillställning som slutade 1-1. En gammal profil som Jason Euell fick hoppa in för hemmalaget, och det var riktigt bra drag på Bloomfield Road. Ikväll hoppas vi hinna gå på Millwall-MK Dons!

* Ni får gärna göra mig en tjänst och gå in på den här sidan - och när ni väl är där kan ni ju skriva att jag bör nomineras, åtminstone. Själv tycker jag att Bank&Niva-bloggen är klart bäst, och sen ska Lasse Granqvist vinna både bästa programledare och kommentator.

* 33 lag i VM ska alltså diskuteras eftersom Blatter tycker att Irland blev rånade på "sin" plats... det är väl ändå att ta i. Felaktiga domslut har ju inträffat förr, liksom. Så länge trögskallarna som bestämmer låter bli att låta domarna ta hjälp av TV-bilder så får vi alla leva med att det händer såna här saker.

* Glöm inte att boka in 45 minuters TV-tittande på fredag klockan 19.00 och framåt. "Rule Britannia" gör premiär i etern då.Utsikten över Bloomfield Road från min och foto-Jockes position igår. Grymt kul match och härlig arena! Blackpool hade - med all säkerhet - varit ett topplag i Allsvenskan, förmodligen Preston också.