måndag 30 november 2009

Kyligt Goodison

Jag vet inte hur mycket det syntes under sändningen igår, men jag tror faktiskt att jag aldrig har frusit så mycket som jag gjorde under gårdagens Merseysidederby. Hade ingen känsel i benen från 70:e minuten och framåt, tror att jag tinade upp först när jag och foto-Jocke satt och käkade Yorkshirepudding på en pub framför en TV som visade Arsenal-Chelsea och Barca-Real.

Egentligen har jag ju en soft spot för gamla arenor som inte är så där "Emirates"-perfekta, men det gäller enbart när jag får gå på match utan att jobba. När man arbetar ska det fungera smärtfritt, och då är inte Goodison Park rätt ställe. Vi fick inte ens plats i mediarummet innan matchen, och jag och den norske Canal+kommentatorn Arve Fuglum fick sitta ute i en trång sändningsbuss och göra de sista förberedelserna. Man har det bättre på Grimsta IP, arbetsmässigt - men sen börjar ju matchen, och då är det en gudagåva att få vara på ett Merseysidederby.

Matchen? Tja, Everton borde ha vunnit, men Liverpool var starka och tog vara på sina chanser. Bilyaletdinov, Fellaini och Cahill är mittfältsnamn som kommer att innebära att Everton klättrar i tabellen snart - men inte förrän de mött Tottenham(h) och Chelsea(b) härnäst. Chelsea ser ju "ganska" så starka ut...

För övrigt:

* Bara två hemmasegrar på tio matcher i Premier League i helgen. West Ham och Wigan var två lag som verkligen behövde just det.

* Arsenal räcker helt enkelt till mot de andra tunga kanonerna i ligan, på sina 19 senaste ligamöten mot (de andra topplagen) Liverpool, Chelsea, Man Utd, Aston Villa, Man City och Spurs så har Gunners bara vunnit fyra.

* Jimmy Bullard är inte klok i huvudet, men en riktigt bra fotbollsspelare. Han är urtypen för en engelsk fotbollsspelare som går hem på läktarna; en gamäng som kan spela fotboll.

* Sju raka kryss för Man City var nog inte vad shejkerna la ut alla de där miljarderna för. Å andra sidan har City bara förlorat en enda match på hela säsongen.

* Portsmouth är årets West Bromwich - de försöker att spela fin fotboll men har inte materialet för att klara av det i Premier League.

* Jack Collison är nog en storstjärna inom ett par år.

Nu ska jag och foto-Jocke åka till Anfield och Old Trafford för att göra lite enkäter med supportrar, ni får se slutresultatet i "Rule Britannia" under hösten. Sen drar vi till Blackpool och gör ett inslag om fotboll och musik, sen ska vi på Bloomfield Road ikväll och se Blackpool-Preston. Slit och släp.

fredag 27 november 2009

En så kallad Supersöndag

Vi har ett ganska trevligt program på söndag, eller vad sägs om Everton-Liverpool följt av Arsenal-Chelsea...? För er som inte har fått nog efter det spelas det tydligen någon klassisk match i Spanien direkt efteråt också.

Givetvis vill ni ha några sköna fakta inför de matcherna, och här kommer det just precis sådana:

* Förbered er på minst en utvisning på Goodison Park, mötena mellan Liverpool och Everton är nämligen de som genererat flest röda kort sen Premier League startade. Så här ser topplistan ut:

Everton vs Liverpool, totalt 17 utvisningar
Liverpool vs Man Utd, 13 utvisningar
Aston Villa vs Newcastle, 12 utvisningar
Chelsea vs Everton, 11 utvisningar
Everton vs Newcastle, 11 utvisningar

* Liverpool har klar fördel om man tittar på resultaten de senaste åren. Everton har bara vunnit ett av de nio senaste ligaderbyna. Två har slutat oavgjort - och sex stycken trepoängare har gått till Liverpool.

* Everton må ha inlett svagt enligt de flesta, men de har faktiskt bara fyra poäng mindre just nu jämfört med förra säsongen efter samma antal matcher. Då slutade de femma.

* Liverpool ligger däremot långt "under budget" jämfört med förra säsongen. Efter 13 matcher 2008-09 hade de 32 poäng och +13 i målskillnad, nu har de 20 poäng och +9.

* Vad gäller Londonderbyt ska ni hålla ögonen på Didier Drogba om han spelar - han har nämligen gjort åtta mål på sina åtta senaste matcher mot Arsenal.

* Senaste bortalaget som vann på The Emirates i ligan var för övrigt just Chelsea. Å andra sidan var det senaste laget som vann mot Chelsea på Stamford Bridge i ligan just Arsenal...

Erkänn att ni blev ännu mer laddade nu!

onsdag 25 november 2009

Målet är målet, del II

Tidigare den här säsongen uppmärksammade jag två saker, dels att det har gjorts väldigt mycket mål i ligan, och dels att det var väldigt få matcher som slutade oavgjort. Håller detta i sig, undrar ni nu förstås? Här kommer svaren på den retoriska frågan:

När det hade spelats 56 matcher så hade det gjorts 159 mål(2,84 mål per match i snitt) och bara fyra matcher hade slutat oavgjort(7%).

Nu har det spelats 127 matcher, och det har totalt tillverkats 389 mål. Det ger ett snitt på väldigt höga 3,063 mål per match, och håller det i sig så är det nytt Premier League-rekord! 1999-2000 var snittet 2,79 mål/match, men hittills spöar den här säsongen den siffran med marginal.

De oavgjorda matcherna har ökat rejält i antal jämfört med den senaste kollen i slutet av september. Nu är vi uppe i 25 matcher som slutat med kryss av de 127 matcherna hittills, vilket betyder 19,69%. Det är fortfarande något lågt eftersom det aldrig har varit under 20% oavgjorda matcher på en säsong i Premier League, men det närmar sig en "normalnotering" rejält.

Just nu...

...på Tegeluddsvägen 3 på Gärdet i Stockholm - förberedelserna inför Hull-Everton. Jag går alltid igenom "match previews" från BBC och SkySports, plus givetvis den sjuka lunta med matchfakta som Premier Leagues produktionsbolag skickar inför varje match. Just idag har de skrapat ihop 25 hela A4 med en massa statistik och fakta om spelare, tränare, tidigare möten, trender hit och dit, o.s.v. Man kan nästan inte misslyckas med sitt kommenterande om man läser igenom den!

En timme om hemmaspelarna, en timme om bortaspelarna, och sen två-tre timmar om själva matchen är vad som behövs för att jag ska känna mig redo för att göra en hyfsad kommentering. Ska bli riktigt roligt, trots att det kanske inte är den mest dundersexiga matchen på förhand.

The first casualty

Föga förvånande blev det igår Paul Hart som blev den förste managern att få sparken från en Premier League-klubb den här säsongen. Resultaten talar för sig själv, och jag måste säga att Hart verkade vara en synnerligen färglös härförare... Visst hade han kunnat haft bättre förutsättningar än de han hade, med spelarflykt och nya ägare som inte har pengar o.s.v, men det var till slut ändå för dåliga resultat som fällde Hart.

Engelsk media rapporterar att det är tre-fyra namn som cirkulerar mer än andra, och jag hoppas verkligen att de har löst frågan till på lördag, då de möter Man Utd hemma på Fratton Park i en match vi sänder i Premier League-lördag. De fyra namnen är:

Avram Grant - "fotbollsdirektör" i klubben just nu, men det känns inte otroligt att han kan ta över managersysslan också. Grant gjorde det oväntat bra med Chelsea, och jag tror att han kan rädda dem kvar i Premier League.

Alan Curbishley - en gång frälsare i Charlton, sedan dess har det väl gått... sådär (läs: dåligt). Jag trodde faktiskt att Curbishley inte längre var med på klubbarnas önskelistor, men där hade jag tydligen fel. Inte en manager som jag tror på allt för mycket.

Darren Ferguson - arvtagaren till Sir Alex, rent köttsligt. Eftersom det är just Pompey - Man Utd i nästa omgång vore detta nästan för bra för att vara sant. Fergie Jr har gjort det riktigt, riktigt bra med Peterborough fram till hösten - och det skulle vara väldigt intressant att se vad han skulle kunna göra här.

Graeme Souness - nej, jag skämtade bara.

tisdag 24 november 2009

Nedräkningen har börjat

Bara tio dagar kvar nu...

Rekordmagasinet

Visserligen börjar nyheten svalna rejält nu, men jag tycker ändå att Tottenhams 9-1 mot Wigan kräver en liten genomgång. Följande Premier League-rekord sattes:

* Åtta gjorda mål av ett lag i en halvlek.

* Fem mål av en spelare (Defoe) i en halvlek.

* Näst största segern i Premier Leagues historia (Man Utd-Ipswich, 9-0, från 1995 kvar som etta).

* Fem mål av en spelare i en match (delas av Defoe med Alan Shearer och Andy Cole).

Så här ser listan ut över de största segrarna i Premier Leagues historia, förresten:

Man Utd - Ipswich 9-0, mars 1995 (fem mål av Andy Cole)
Tottenham - Wigan 9-1, november 2009 (fem mål av Jermain Defoe)
Newcastle - Sheff Wed 8-0, september 1999 (fem mål av Alan Shearer)
Nottingham - Man Utd 1-8, februari 1999 (fyra mål av O G Solskjaer som inhoppare!)
M'boro - Man City 8-1, maj 2008 ("Svennis" avslutade med en storförlust)
Arsenal - Everton 7-0, maj 2005 (till och med Edu fick göra mål...)
Blackburn - Nottingham 7-0, november 1995 (hat trick av Alan Shearer)
Man Utd - Barnsley 7-0, oktober 1997 (hat trick av Andy Cole)
Arsenal - M'boro 7-0, januari 2006 (till och med Senderos fick göra mål...)

En - för Wigan - mycket oroväckande detalj är att alla lag som åkt på en förlust med sju mål eller mer (utom Everton och Man City) några säsonger senare har återfunnits i en lägre division. Ipswich, Sheffield Wed, Nottingham, Barnsley och Middlesbrough harvar numera i The Championship.

måndag 23 november 2009

Tifolänk

Igår skrev jag att Alexander Axén hyllade ett tifo mellan Aris och Boca Juniors. En helt vanlig träningsmatch, skulle man kunna tro - men grekerna hade tydligen gett sig fan på att visa hur ett tifo ska se ut. Kolla här bara.

Undrar hur många miljarder disciplinnämnden hade utdömt i böter här hemma...?

Rule Britannia

Den 4:e december är det dags för vinterns överlägset största TV-premiär, jag talar naturligtvis om mitt favoritprogram "På Spåret", som sänder sitt första avsnitt för säsongen klockan 20.00 då. Lite i skymundan (bara lite) kommer det att ske en annan premiär i TV-världen samma kväll. Klockan 19.00-19.45 samma kväll uppmanar jag nämligen er alla att ladda upp inför "På Spåret" med att knappa in Canal+ Sport 1 på era satellitmottagare och digitalboxar - för då gör undertecknad premiär med talkshowen "Rule Britannia"!

Tio fredagar kommer jag, tillsammans med två väl utvalda gäster, att prata om engelsk fotboll i allmänhet och Premier League i synnerhet. I premiärprogrammet får jag besök av duon Erik Niva/Kenny Pavey, bästa tänkbara start om ni frågar mig.


En av tankarna med programmet är att ta en det av bloggklimatet här på TTIAO - IIN in i TV-världen, kryddat med nyheter och incidenter från den senaste tiden i Premier League. Dessutom ska gästerna få glänsa maximalt, det finns bisarrt mycket fotbollskunskap bland de jag bjuder in till programmet - och det ska märkas. Det ska, naturligtvis, bli skitkul!

söndag 22 november 2009

Elmander måste bort

Efter att ha kommenterat Bolton-Blackburn kan jag inte annat än tycka synd om Johan Elmander som måste spela i Bolton. Jag vet att han har bra betalt för besväret, men som Gary Megson leder laget så innebär det inget annat än att han förstör de bästa åren i Elmanders karriär.

Boltons insats mot Blackburn var genomgående usel. Jlloyd Samuel såg ut som en div 5-spelare och kreativiteten lyste med sin frånvaro konstant. Naturligtvis kröntes det hela med ett spektakulärt självmål signerat Sam Ricketts, med god hjälp av en felplacerad (och tyst) Jussi Jääskeläinen. Bolton ser ut och agerar som ett Championship-lag.

Bolton kommer aldrig att få igen de 11 miljoner pund de betalade för Elmander, så de vill kanske inte sälja honom - men om jag vore Johan Elmander skulle jag försöka ta mig bort från klubben medan tid fortfarande finnes. Alternativet är att stanna kvar och hoppas att Gary Megson får sparken så snabbt som möjligt, för någonting måste hända.

Annars var det kul att jobba idag eftersom GAIS-tränaren Alexander Axén var gäst i Supersöndag. Vi satt och snackade i minst en timme om allt mellan Wandersons bilkörning, tifot i mötet mellan Aris och Boca Juniors till QPR:s bortaläktare och Arsenals träningsanläggning. Axén är den mest fotbollsintresserade tränare jag har stött på, och då talar jag inte om spelsystem och löpvägar, utan om allt det andra som är fotboll. Att han sen håller på Southampton blir bara en liten plump i protokollet.

Det blir mer Axén i Canal+ i vinter, i vilket program avslöjar jag imorrn.

fredag 20 november 2009

Fel som aldrig blir rättade

Jag förstår verkligen den irländska ilskan över att det är Frankrike som spelar VM 2010, och inte Irland. Målet är regelvidrigt, inget snack om det, och Martin Hanssons misstag är enormt. Men - och detta är ett stort men - att kalla det för en konspiration är alldeles för mycket, för Henrys tilltag har inget att göra med det faktum att Michel Platini är fransman. Det har dykt upp ett helt gäng frågeställningar efter matchen, och vi kan väl ta några av dem här:

* Irland kräver att matchen spelas om. Det vet jag inte ens om de själva tror på - i såna fall skulle det få spelas om en hel del matcher ute i fotbollsvärlden...

* Martin Hansson ska inte få döma VM. Det tycker inte jag heller, han är "märkt" av incidenten för all överskådlig framtid och skulle få oproportionerligt mycket uppmärksamhet för alla sina domslut. Hansson är rökt, helt enkelt.

* Thierry Henry ska stängas av i efterhand. Ja, varför inte? Han fuskar till sig ett mål, och det är naturligtvis inte OK. Men ska Henry stängas av så ska man stänga av alla spelare som fuskar till sig straffar och utvisningar för motståndarlaget på samma sätt. Man ska inte göra det "bara" på grund av att det var ett så avgörande mål.
Thierry som ung och oförstörd av fotbollsvärldens kalla cynism.

* FIFA och UEFA har "bestämt" att Frankrike skulle gå vidare. Både ja och nej - jag tror inte för mitt liv att Martin Hansson blivit tillsagd att vara lite vänlig mot fransmännen om det skulle dyka upp en handssituation, däremot så är det enormt klantigt att bestämma att kvallagen skulle seedas en gång till när det blev dags för Play Off-matcher. Man kan inte hitta på regler efter hand, särskilt när lagen blivit seedade en gång tidigare (i själva kvallottningen) och uppenbarligen tagit sig fram till andraplatsen i gruppen. En helt fri lottning hade varit det enda rätta. Nu blev de "stora" länderna gynnade, och här gav UEFA alla konspirationsteoretiker något att klamra sig fast vid.

Om jag - innan Play Off-matcherna - fått välja mellan Frankrike och Irland som VM-deltagare så hade jag valt Frankrike av kvalitetsmässiga skäl. De har ändå kapaciteten att vinna VM (till skillnad från Irland), och ju fler deltagarländer som faktiskt kan vinna turneringen, desto bättre. Som det har blivit efter Play Off-matcherna hade det känts bättre med Irland, för rätt ska vara rätt.

Irland hade kanske inte vunnit en eventuell straffläggning mot Frankrike, men de hade varit värda att få försöka. Nu fick de aldrig den chansen, och Frankrike kan börja förbereda sig för VM.

torsdag 19 november 2009

203 dagar kvar

Längre än så är det inte till dess att VM invigs. Nu är alla deltagarländer klara, och om man för en gångs skull tittar på FIFA's världsranking så ser den ut så här för lagen som kommer att vara med:

1. Brasilien
2. Spanien
3. Holland
4. Italien
5. Tyskland
6. Argentina
7. England
9. Frankrike
10. Portugal
11. USA
13. Schweiz
14. Kamerun
16. Grekland
17. Chile
18. Mexiko
19. Elfenbenskusten
20. Serbien
21. Paraguay
24. Australien
25. Uruguay
27. Danmark
29. Algeriet
32. Nigeria
33. Slovakien
35. Honduras
38. Ghana
40. Japan
48. Sydkorea
49. Slovenien
83. Nya Zeeland
85. Sydafrika
91. Nordkorea

Ett gäng slutsatser av detta:

* Värdnationen förväntas alltså vara turneringens näst sämsta lag. Ändå finns de med i första seedningsgruppen.
* Sverige (rankat 41:a) hade ansetts som ett av turneringens bottengäng.
* Det bäst rankade laget som inte är med är Kroatien (8:a).
* Övriga på topp-25 som inte är med är Ryssland (12:a), Tjeckien (15:e), Ukraina (22:a) och Bulgarien (23:e). De europeiska gamla öststatsländerna är alltså kraftigt överskattade på FIFA-rankingen.
* USA är det högst rankade laget som inte har en snöbolls chans i helvetet att vinna turneringen.
* Eventuell "dödens grupp": Argentina, Holland, Elfenbenskusten, Mexiko.
* Eventuell "skitgrupp": Sydafrika, Slovakien, Chile, Nordkorea.

The cheater and the cheated

Frankrike är VM-klara trots att de har Raymond Domenech som förbundskapten och trots att de egentligen borde ha fått sitt mål mot Irland bortdömt igår. Det är meningslöst att än en gång tjata om TV-kameror som hjälp för domarna (fjärdedomaren MÅSTE ju kunna göra mer än att hålla upp skylten med tilläggstiden och se till att managern står innanför det tekniska området!), men visst hade Martin Hansson haft hjälp av en sån sak igår.

Om Martin Hansson hade sett vad Thierry Henry gjorde så hade han givetvis blåst för hands och sen varnat Henry, men nu såg varken han eller hans assisterande vad som inträffade. Det kan man kanske lasta Hansson för, eftersom en riktigt bra domare alltid står rätt, men det är mycket mer Thierry Henrys fel än vad det är Hanssons.

Martin Hansson är en trevlig kille och en bra domare, men han lär inte få åka till Sydafrika och döma efter det här. Tråkigt, eftersom han har varit Allsvenskans näst bäste domare den här säsongen - bäst var Jonas Eriksson.

Nu ska jag snart sätta mig och börja fundera över VM-grupper - och även om det återstår lite mer än ett halvår så börjar jag bli otroligt laddad för det här världsmästerskapet. Alla de bästa länderna är med, de enda jag kan sakna är Ryssland, Kroatien och Tjeckien. Sverige? Visst hade det varit roligt för oss här hemma, men jag tror inte att resten av fotbollsvärlden sörjer det nämnvärt mycket.

onsdag 18 november 2009

TTIAO - IIN (fantasyuppdatering)

Fantasyligan på Premierleague.com är lika spännande som alltid, och jag noterar förtjust att jag (Dahlquist Utd) ligger på en 189:e plats just nu. 612 poäng har jag lyckats samla ihop, men jag står också inför problem till helgen då mina tre anfallare heter Robin van Persie, Kenwyne Jones och Fernando Torres. Jag tror att jag får ersätta dem med Anelka, Rooney och Keane.

Killen som leder heter heter Samuel Sollerman (Ejrasundsbro SK), och han har tagit lite mer än 100 poäng mer än vad jag har gjort - just nu står han på 723 pinnar, men dramatiken är ofantlig eftersom han bara ligger en poäng före André Koski (Whitewater Rovers). Fjolårssegraren Henrik Aronsson (FC Owl Farm) ligger på en femteplats, och det är förstås fruktansvärt starkt att ligga på en topplacering även denna säsongen av den gode Henrik, som var och hälsade på nere i studion på en lördagssändning för ett par veckor sen.

Jag är mycket stolt över alla som deltar i ligan eftersom det finns hela 185.647 stycken registrerade ligor i spelet, och TTIAO - IIN rankas som den 292:a bästa just nu! Tack samtliga 867 deltagare!!

tisdag 17 november 2009

Liverpool vs Man Utd

Att de två största engelska fotbollsklubbarna - Liverpool och Manchester Utd - just nu står på 18 inkasserade ligatitlar vardera vet de flesta fotbollsanglofiler, men det finns en detalj kring i vilken ordning de respektive lagens titlar har kommit som jag inte vet om ni har koll på, så här kommer den.

Liverpool tog sitt första ligatecken 1900-01, det följdes upp av ligaseger 1905-06.
2-0 till Liverpool.

Man Utd tog sedan sitt första ligaguld 1907-08 och sedan sitt andra 1910-11.
Kvitterat till 2-2.

Sedan kom det första världskriget, och strax efter att ligaspelet återupptagits vann Liverpool både 1921-22 och 1922-23. Sen vann inget av lagen fler ligatitlar under mellankrigsåren, men direkt efter det andra världskriget så ryckte Liverpool ifrån ytterligare genom att ta hem guldet 1946-47.
5-2 till Liverpool.

Dags för en ny Man Utd-replik? Jepp - 1951-52, 1955-56 och 1956-57 vann Man Utd ligan under den legendariske Sir Matt Busbys ledning.
Kvitterat till 5-5.

I mitten av 1960-talet blev det sen rejäl kapplöpning mellan de två storklubbarna. 1963-64 var Liverpool bäst och tog sitt sjätte ligaguld.
6-5 till Liverpool.

Man Utd väntade inte med sitt svar utan tog hem ligan säsongen därpå (1964-65)
Kvitterat till 6-6.

Liverpool svarade på detta omedelbart genom att vinna ligan 1965-66.
7-6 till Liverpool.

Vad tror ni hände säsongen efter det? Alldeles riktigt - Man Utd vann 1966-67.
Kvitterat till 7-7.

Sen började det hända grejer! Liverpool gjorde ett ryck utan dess like, och tog hem ligan ELVA gånger mellan 1973 och 1990. Man Utd var minst ett par steg efter.
18-7 till Liverpool.

Sen bestämde sig Liverpool för att 1991 anställa Graeme Souness, och då gick allt åt helvete för dem. Vid den tidpunkten hade Sir Alex Ferguson fått några år på sig att bygga upp ett sagolikt Utd-lag, och som han har lyckats surfa vidare på den framgångsvågen! Mellan 1993 och 2009 har Man Utd vunnit ligan elva gånger, och därmed...
Kvitterat till 18-18.

Så där står vi nu med vetskapen om att Manchester Utd inte kan vinna ligan igen förrän Liverpool har gjort det, och eftersom det knappast blir den här säsongen (ett s.k "understatement") så kan vi redan nu alltså gratulera Chelsea till titeln 2009-10.

Lite lustigt är det ändå att Manchester Utd alltid har tagit ikapp det titelmässiga försprång som Liverpool byggt upp, oavsett hur stort eller litet försprånget har varit. Liverpool har alltid haft minst lika många ligatitlar som Man Utd, men de har också tappat försprånget hela fem gånger.

One hit wonders - sammanträffanden

Björn Runström och Bojan Djordjic är två spelare som har provat lyckan i den engelska högstaligan utan att riktigt lyckas, de delar bedriften att ha gjort ett enda litet inhopp i Premier League. Djordjic fick hoppa in i den 77:e minuten istället för Dennis Irwin i maj 2001, och Runström fick sina minuter när han ersatte Collins John i den 82:a minuten i september 2006. Lustigt nog så skedde båda dessa framträdandena borta mot Tottenham!

Har vi någon mer svensk som bara har gjort ett enda framträdande i Premier League? Kommer ni på någon? Jag har svaret här: Marino Rahmberg gjorde åtta minuter plus stopptid för Derby borta mot Leicester när de förlorade där med 4-2 i februari 1997. Han ersatte Christian Dailly. Den andre är Janne Eriksson, som lyckades med konststycket att spela hela matchen för Sunderland borta mot Aston Villa (förlust 1-0) samma månad och samma år som Rahmbergs framträdande. Eriksson blev dessutom varnad. Sen blev det inget mer för honom i den klubben.

En annan sak som dessa herrar har gemensamt är att alla har representerat en stockholmsklubb.

Semesterbild

Ao Nang var en riktig turisthåla i Thailand som jag inte rekommenderar någon att besöka annat än som eventuell hållplats för vidare färd ut mot - förslagsvis - Phi Phi-öarna, men EN rolig sak hittade jag där. Det låg nämligen ett galleri på den stökiga huvudgatan som hade följande två oljemålningar närmast skyltfönstret (ursäkta bildkvaliteten):


Jag vet inte vilken av dem som vore skummast att ha hemma i lägenheten - Einstein i grön cardigan eller Rivaldo i Milantröja? Fantastiskt kul att föreställa sig hur en, uppenbart begåvad, thailändsk konstnär suttit i timmar, kanske dagar, och skapat en oljemålning på duk av Rivaldo Vítor Borba Ferreira. Okej för att många spelare har blivit fotograferade och hamnat på posters på pojkrumsväggar runtom i världen, men här snackar vi om en helt annan liga!

Ett tag funderade jag på att gå in och köpa den bara för sakens skull, men något sa mig att den förhandlingen med flickvännen skulle bli svår att fixa. Man måste välja sina krig.

Fjortondagarssummering

Sex timmar efter slutsignalen mellan IFK Göteborg och AIK satt jag och min kollega David med respektive familjer på ett plan till Thailand, och sen dess har jag inte lyckats blogga så mycket som ni kanske har märkt. Nu får det bli ändring på det!

Ska man summera vad som har hänt sen söndagen den 1:a november får det väl bli något sånt här:

* Chelseas mål mot Man Utd skulle ha dömts bort.

* Oerhört tragiskt med Robert Enkes självmord. Gripande på alla sätt, och en viktig debatt som har kommit igång.

* Erik Hamréns presskonferenser verkar bli livligare än Lagerbäcks.

* Zlatan kan gott få vila fram tills det blir EM-kval, tycker jag.

* Rafa Benitez har nog aldrig suttit mer löst på sin managerpost i Liverpool än vad han gör just nu.

* Robin van Persies skada är oerhört allvarlig för Arsenal, sex veckor utan honom är ICKE vad som håller dem kvar i toppstriden på allvar.

* Jag är fruktansvärt glad att Johan Elmander äntligen gjorde mål i Premier League igen. Dels för hans skull, men också för egen skull - nu slipper jag stå och tjata om att han inte gjort mål sen den 13:e december 2008 i Premier League-studion. Känns som att jag knappt gjort något annat de senaste elva månaderna...

* Get well Carlo Cudicini!

* Att Carlos Tevez talade ärligt om att han hade bristande motivation för tillfället tyckte jag var oerhört befriande. Han verkar ha gått vilse i sin karriär. Att han själv känner av det och berättar om det är ett friskhetstecken mer än något annat.

* Märkligt att jag, som gammal Djurgårdssupporter, skulle ha kymiga känslor efter 3-0-segern mot Assyriska i det Allsvenska kvalet. Vad är det för idioter som går in på planen och muckar gräl med det förlorande lagets spelare när allt bara ska handla om glädje?

Ja, det var väl det. Eller var det det? Har jag missat något nu?

I'm back

Inatt landade jag efter en välbehövlig och avslappnande tvåveckorsresa till Thailand. Har det hänt nåt medan jag var borta...?

Jag återkommer om ett par timmar med ett riktigt inlägg, jag ska bara få ordning på den 21 månader gamle sonens jetlag innan jag dumpar honom på dagis. Han tror att det är dag när det är natt och tvärtom, nämligen.

fredag 6 november 2009

Att kalla saker vad man vill

Nar man kommenterar en match fran Premier League sa ar man faktiskt tvingad att saga "Barclays Premier League" ett par ganger i sitt referat, det har Barclays namligen betalat for. Detta ar valdigt latt att glomma bort, sa att saga, men om ni lyssnar pa de engelska kommentatorerna nagon gang sa kommer ni att hora att de sager det med robotliknande precision.

Det ar givetvis urbota tramsigt det har med att salja ut namnet pa ligor och arenor och sen tro att folk faktiskt ska kalla dem for det "nya" namnet.

Globen heter Globen, oavsett vad eventuella sponsorer tycker.

St. James' Park kommer alltid att heta St.James' Park, hur mycket sportsdirect.com misstycker (alltsa, sportsdirect.com@St.James' Park ar givetvis det fanigaste arenanamnet nagonsin, det gar inte att komma ifran).

Chelsea har nu gatt ut och sagt att orden "Stamford Bridge" alltid kommer att inga i arenanamnet pa Chelseas hemmaarena. Det forhindrar ju inte en "Newcastlevariant" dar det nya namnet blir Samsung Stamford Bridge eller nagot sant dar. Det spelar ingen roll. Alla kommer alltid bara att saga "Stamford Bridge" anda.

Nagonstans kommer rim och reson in i bilden, eller kalla det sunt fornuft. Man kan inte kalla vissa saker for precis vad som helst. Sa kommer det alltid att vara.

A andra sidan sa skulle jag latt dopa om den har bloggen till "Mamma Scans Premier League-blogg" eller "Kia C'eed bloggar om den engelska ligan" for en miljon kronor om aret. Inga problem!

tisdag 3 november 2009

En gnutta ledigt

Jag hann till mitt flyg i sondags, sa fran och med igar ar jag pa semester i Thailand. Ni far ha overseende med avsaknaden av aa, ae och oe har i detta inlagget.

Sondagen blev lika rolig och haftig som jag hoppades. Innan matchen kande jag att det inte spelade mig nagon roll vilka som vann, for bada lagen var lika mycket varda guldet, men nar nu AIK vande och vann pa bortaplan sa ar det bara att konstatera att de var Sveriges basta lag 2009, och att de darfor vann rattvist.

Alltid roligt att intervjua segerrusiga manniskor i omkladningsrummet efter slutsignal, men det blev en ganska marklig intervju med Bojan Djordjic. Han inledde med att gasta "Hur kanns det att Sveriges mest overskattade spelare har vunnit guld!!!?", som om jag hade kallat honom det (vlket jag inte har). Jag tror att han blev framrostad till just det i nagon enkat gjord med de ovriga Allsvenska spelarna, och det kanske inte var sa roligt for Bojan - men att inte kunna slappa det utan istallet ga omkring och ha det som absolut forsta tanke nar man har varit med och vunnit SM-guld tycker jag ar konstigt.

Jag brukar ju forsvara spelare som Bojan Djordjic och Henrik Rydstrom just for att de agerar fanbarare och galjonsfigurer for sina lag. Sen ar varken Rydstrom eller Djordjic nagon av de tio basta spelarna i Allsvenskan, men de ar bra i sin roll och som personr for klubben - och det ar minst lika viktigt. Att de andra lagens supportrar stor sig pa dem ingar i rollen.

Nu laddar jag for att hitta ett stalle som visar alla PL-matcherna pa lordag och sondag. De har inte Canal+ har, namligen. Stackars manniskor.

söndag 1 november 2009

Hyfsad arbetsplats

Efter gårdagens sändning av Premier League-lördag så åkte jag och Lasse Granqvist i expressfart till Jönköping, där vi övernattade på ett motorvägshotell i väntan på dagens match. Tommy Åström anslöt sent inatt, och alldeles strax sätter vi oss och kör till Gamla Ullevi i Göteborg.

Matchen mellan IFK Göteborg och AIK behöver inte skrivas upp mer än vad som redan har gjorts. Alla förstår hur viktig den är, hur otroligt slumpartat det är att allt avgörs i den sista omgången och att det utan tvivel är de två bästa lagen som möts. Gamla Ullevi är, i eftermiddag, den bästa arbetsplats man kan tänka sig.

Vilka som vinner? Ingen aning. Båda lagen är värda att vinna guldet den här säsongen, men bara ett lag kommer att göra det.

Livet som fotbollsreporter på Canal+ är nästan alltid roligt, men idag är det något alldeles speciellt. Idag spelas den största matchen i Allsvenskans historia. Idag är jag grymt glad och tacksam över att jag har det jobb jag har.