tisdag 30 mars 2010

Våra resor har spårat ur

Efter den makalösa tågfärden i Tyst Avdelning i söndags så sitter jag nu på Ängelholms Flygplats och väntar på planet hem. Tyckte att det var oproportionerligt många lågstadiebarn vid gaten, och förklaringen till detta kom nyss - även om det var en otippad förklaring. Plötsligt plockade en tant fram ett dragspel, och det var tydligen den givna signalen. Alla ungarna tog fram varsin lergök (den svenska motsvarigheten till säckpipa) och började spela "When the saints go marching in".

Det lät, förstås, ytterst tveksamt.

De ska enligt uppgift upp till Stockholm för att vara med i "Talang 2010", och mitt förhandstips är att lergöksbarnen från Ängelholm inte vinner den tävlingen.

Tyst Avdelning, kom tillbaka. Allt är förlåtet.

måndag 29 mars 2010

Hyfsat snitt

Måndag morgon i Göteborg och det regnar som fan. Oddset på att det skulle regna här i slutet av mars var väl 1,01 gånger pengarna, men ändå.

Gårdagens hockeysändning gick bra, men tyvärr infann sig aldrig den där mytomspunna stämningen i Scandinavium - förmodligen beroende på att Linköping satt i det berömda förarsätet hela matchen. Efter matchen blev det Torskbullar i Sandefjordsås på restaurang Smaka med två kompisar - en trevlig söndag, helt enkelt. Nu ska jag packa ihop mina prylar och åka till Skåne, ikväll är det ju en härlig match på klassiska Olympia mellan HIF och Blåvitt. Jag tror att IFK Göteborg vinner matchen med 2-1, och Pär Ericsson avgör för IFK.

Från gårdagens Premier League hämtar jag två saker:

1. Martin Olssons dykning är inte en av de "bästa" jag har sett, men eftersom det var den alltid like straffglade domaren Mike Dean som dömde så var det kanske inte så konstigt att det blev straff... Å andra sidan blev Olsson mycket tveksamt avvinkad för offside när han gjorde mål tidigare i matchen. Skönt att se att han tar för sig så pass mycket i alla fall.

2. Fernando Torres har startat 19 ligamatcher och hoppat in i två för Liverpool den här säsongen. Killen har gjort 18 mål på dessa (varav 1-0-målet mot Sunderland igår var extremt snyggt). Hans målsnitt är alltså 0,857 mål/ligamatch under 2009-10. Han har ändå inte högst målsnitt i Premier League. Wayne Rooney har nämligen gjort 26 mål på 29 matcher för Man Utd och har ett snitt på 0,896.

Lustigt nog är inte Wayne Rooney inte heller bäst. Didier Drogba har gjort 24 mål på 26 matcher, vilket ger honom snittet 0,923 mål/match.

Didier Drogba nåddes av beskedet att Sven-Göran Eriksson tar över det ivorianska landslaget över VM i helgen.

Vem som är bäst av de här tre är mest en fråga om tycke och smak. Jag nöjer mig med att säga att tre av världens fyra bästa anfallsspelare finns i Premier League och heter Torres, Rooney och Drogba. Den fjärde är förstås Lionel Messi. Hans målsnitt i den spanska ligan den här säsongen är förresten 0,962 mål/match.

söndag 28 mars 2010

You Tube-dags igen

Exakt så här brukar vi bete oss strax innan sändningarna. Eller inte.

X2000 - tyst vagn genom landet

Dagens resa med X2000 från Stockholm till Göteborg är fantastisk. Det är som en riktigt underhållande sketch, precis hela tiden. Tänk er följande ingredienser:

* Jag och redaktören Stoffe hamnar i "tyst vagn".
* Det första som händer - långt innan resan ens har startat - är att en kulturkvinna i 60-årsåldern, högst troligen vid namn Britt-Marie (eller möjligen Marie-Louise), mycket bestämt upplyser mig och Stoffe om att "här ska mobiltelefonerna minsann vara avstängda". Ingen av oss pratade i telefon eller hade ens en i handen, men tack för upplysningen. Britt-Marie ska ha lugn och ro på sin färd till Göteborg.
* Ytterligare ett tjugotal Maud Olofsson-kopior kommer in och fyller kupén, beväpnade med flera kilo clementiner och det senaste årets utgåvor av Amelia och Tara. Här ska det frossas i harmoni.

Men vad nu!!!? Dramatik!!! En av passagerarnas rullator får inte riktigt plats i bagageutrymmet, och den kan ju inte stå i gången! Högljudda diskussioner om rullatorplaceringen mellan ägaren och tågpersonalen, och det börjar att himlas med ögonen i den "tysta kupén". Gud så stökigt.

Då kommer bomben.

In i vagnen, bara sekunder innan avfärd, äntrar en kvinna med TVÅ SMÅ BARN... Bakom tantglasögonbågarna blir ögonen stora som tefat, och ansiktsuttrycken är obetalbara. Hur ska nu detta gå? Dagen, kanske till och med livet, är förstört.

Ungarna är, märkligt nog, inte alls på humör för en tre timmar lång tågresa klockan åtta på morgonen. Den ena skriker och är irriterad, den andra kräks innan vi har nått Södertälje. Sen skriker den också. Alla tanter (och en man, med en så perfekt avvägd frisyr att man kan ställa klockan efter den) runt omkring visar sitt missnöje genom att sucka och stöna onaturligt högt och skicka menande blickar bort emot mamman med barnen. Hon har dock fullt upp med att torka bort kräk och få tyst på barnen. Hon lyckas inte.

Tanterna och frisyrmannen blir nu så obekväma av närvaron av två barn att de börjar leta efter nya platser på tåget, men det är fullt. De menande blickarna mot mamman blir så tunga att man kan skära dem med en slö smörkniv, men tåget är som sagt fullsatt.

Jag och Stoffe sitter och skrattar åt spektaklet, och det blir bara roligare för varje minut. Nu kräktes ungen igen. Britt-Marie/Marie-Louise, som ju tidigt varnade oss för att ens prata med varandra, är på bristningsgränsen. Hela hennes Tara/Amelia-kropp krampar, och hon ser surare ut än Avram Grant efter en 5-0-förlust.

Kalla min humor för konstig, men jag har hur kul som helst.

Handelsresande i pausintervjuer

Fredag kväll spenderade jag med Roger Johansson i Målextra-studion. Grymt roligt program att jobba med.

Lördag eftermiddag och kväll ägnades åt Premier League-sändningen och ett par fantastiska styrkebesked av Chelsea och Man Utd, samt en vackert målad tavla av Manuel Almunia, som mycket väl kan kosta Arsenal titeln.

Just nu, denna sommartidsmorgon präglad av grått snöslask, sitter jag på Centralstationen i Stockholm och väntar på tåget till Göteborg där det är match sex i kvartsfinalserien mellan Frölunda och Linköping. Även om jag föredrar fotboll framför hockey sisådär 36 gånger i veckan så ska det bli jäkligt kul, stämningen lär bli elektrisk i Scandinavium och av någon anledning händer det alltid en massa konstiga saker i matcherna när jag jobbar som hockeyreporter.

Imorgon måndag bär det sedan vidare till Olympia i Helsingborg för Allsvensk sändning och Helsingborg-IFK Göteborg. Även den jobbkvällen har alla förutsättningar att bli trevlig.

Socialt är jag dock en katastrof i februari, mars och halva april. Vi jobbar som fan, kvällar och helger och Timrå och Malmö och så ett sändningsmöte på kontoret på det. Ibland vet jag varken var jag är eller vilken dag det är.

Det är - som jag citerat Simon Bank här många gånger förr - ett helvete att vara sportjournalist, men det är iallafall bättre än att jobba. Trots allt.

fredag 26 mars 2010

Samma mamma och Europaplatser

Målvaktsproblemen i Blackburn har gjort mig, och en del andra, uppmärksammade på följande:

En fråga som har dykt upp lite här och var är också huruvida femman i Premier League får en Champions League-plats om Manchester Utd eller Arsenal vinner. Svaret är nej. Vinnaren av Champions League får en friplats till nästa säsong, även om de skulle missa Champions League-platsen i sin inhemska tabell, om man säger så.

Vinner Man Utd eller Arsenal Champions League samtidigt som de kommer 1:a-4:a i Premier League så blir det inte någon extraplats.

Vinner Man Utd eller Arsenal Champions League samtidigt som de, mot all förmodan, kommer 5:a eller sämre i Premier League får de en kvalplats till Champions League ändå. Eftersom inget land får ha fler än fyra lag med i Champions League hade detta inneburit att det fjärdeplacerade laget i Premier League inte hade fått kvala till Champions League.

Ni minns förstås Liverpools märkliga säsong 2004-05 där de vann Champions League samtidigt som de bara kom femma i ligan, och till slut fick en kvalplats till nästa års turnering samtidigt som lag 1-4 i Premier League (bland annat Everton) också fick Champions League-platser. Det har alltså ändrats nu.

Dessutom:

Om laget som vinner Ligacupen (Man Utd) hamnar på plats 1-5 så går den Europa League-platsen till det lag som slutar sexa i Premier League. Ytterst troligt att detta inträffar, med andra ord.

Om laget som vinner FA-cupen redan är kvalificerade för Europaspel på något sätt så går laget som förlorar FA-cupfinalen till Europa League. Om även det förlorande finallaget redan är kvalificerade för Europaspel på något sätt så går Europa League-platsen till laget som kommer sjua i Premier League. Eftersom Aston Villa, Tottenham och Chelsea är kvar i FA-cupen (tillsammans med Portsmouth) är det relativt troligt att detta också inträffar.

Klart som korvspad.

torsdag 25 mars 2010

Redan fel i tipset

Gårdagens matcher spräckte min chans till att ha 100% rätt på sluttabellen jag presenterade i det förra inlägget. Så var det nog för exakt 100% av er andra också. Det är ju trots allt bara ett tips, inte ett facit. Kul att så många velat vara med, hur som helst - jag drar slutsatsen att Manchester Utd är guldfavoriter, samt att Hull och Burnley gör Pompey sällskap ner till The Championship.

Tre saker kan noteras från gårdagen:

* Chelsea hade tur som klarade sig utan ett enda rött kort i matchen mot Portsmouth. Malouda var brysk mot Rocha och Sturridges armbågsrörelse var rätt så "onaturlig" när han prickade Tommy Smiths näsa (även om Sturridge springer på ett rätt onaturligt sätt hela tiden, fasen vad han flaxar med armarna). De hade nog vunnit ändå.

* Blackburn är inte alls dumma på hemmaplan. Tänk att Sam Allardyce kan få ihop såna svårspelade tråkgäng hela tiden. Bra jobbat!

* Man City svinbra hemma, Everton halvknackiga borta. Självklart vann Everton då mötet på City of Manchester Stadium med 2-0. Mikel Arteta är en fruktansvärt bra spelare, och Carlos Tevez verkar vara en skugga av den man han var för ett par månader sen.

Mark Hughes hade 29 poäng efter 17 omgångar innan han fick sparken, ett poängsnitt på 1,71/match.

Roberto Mancini har tagit 24 poäng på 13 omgångar, ett snitt på 1,85. Det är aningen bättre, och bevisar en gång för alla att det är bättre att vinna och förlora varannan match än att bara kryssa hela tiden. Men det var väl ganska matematiskt självklart, å andra sidan.

Mancini har förlorat tre av de 13 ligamatcher han har haft hand om laget, att jämföra med Hughes två förluster på 17 ligamatcher. Hughes kryssade dock hela åtta gånger, medan Mancini bara kryssat tre. Vinster? Hughes sju, Mancini sju.

Kontentan är att inget av poängsnitten räcker för att vinna ligan.

onsdag 24 mars 2010

The sluttabell

Flitige bloggläsaren och mailaren Tomas H från Göteborg skickade in en påminnelse om att man på BBC kan göra sin egen "Table predictor", vilket man gör genom att fylla i alla resultat man tror på i samtliga kvarvarande omgångar i Premier League. Det kan ni själva göra på den här länken.

Jag brukar roa mig med att göra de här tipsen när det är sju-åtta omgångar kvar - och det är just där vi är nu, faktiskt. Min sluttabell för Premier League 2009-10 ser ut så här:

Inte exakt som jag förutspådde i Rule Britannia i fredags, men bra jäkla nära. Nu föreslår jag att alla ni som gör det här testet kör en copy+paste på tabellen och lägger in den i kommentatorsfältet, så får vi se vem som var närmast sanningen sen.

tisdag 23 mars 2010

Terry vs Bridge, uppföljaren

Vanligtvis brukar uppföljaren aldrig vara lika bra som originalet, särskilt om man byter ut huvudrollsinnehavarna, men jag tror fanimej att Newcastles U21-landslagsman och anfallsstjärna Andy Carroll tillsammans med stabile backen och före detta engelske U21-landslagskaptenen Steven Taylor har lyckats. I korta drag har det gått till så här:

* Andy Carroll och flickvän gör slut
* Steven Taylor och Andy Carrolls före detta börjar "umgås"
* Andy Carroll klipper till Steven Taylor på träning
* Steven Taylor bryter käken av smällen
* Andy Carroll bryter handen av smällen

Lite mer rakt på sak än i fallet med Terry och Bridge. Inga flyttar till andra klubbar, inga utspel i media, inga landslagsbojkotter, bara en fet smäll på en träning. Uppföljaren har alltså mer action, men mindre drama, än ettan.

Alla såna här fotbollshistorier bekräftar egentligen bara myten om att engelska tjejer - grovt generaliserat - har lite otur med sina utseenden. Det finns helt enkelt så få snygga att det blir slagsmål om dem...

Tågtid att fylla

Jag älskar att åka tåg numera, åtminstone när de avgår i tid. Man har en skön stol, gott om tid och Internet. En perfekt kombination för en fotbollsbloggare.

Helgens alla diskussioner om PL-rättigheterna tog en hel del på krafterna, det måste jag medge (fixar ni den ordvitsen så är ni väldigt pålästa om förhandlingarna) - men nu när jag sitter här i en vagn på ett räls i en skog mitt i landet så kan jag ju lika gärna summera helgen som gick. Det kunde jag inte igår på grund av, i tur och ordning, besök hos frisören (blev som vanligt), deltagande i EuroTalk hos Fan-TV (trevligt, som vanligt) samt att min sons dagis stängde tidigare (mutade honom lugn genom att gå till leksaksaffären och köpa LEGO, som vanligt).

Så här såg det ut i helgen:

* Iain Dowie var på väg mot en grym start på nya jobbet, men Hull slarvade bort det i slutet och torskade med 3-2. Richard Garcias slarv innan Kanu's 3-2-mål kan visa sig dyrbart den 9:e maj.

* Hugo Rodallega avgjorde på stopptid för Wigan mot Burnley, och de tre poängen satt nog skönt för Roberto Martinez och hans svänggäng. Man vet verkligen aldrig vad man får av dem. Burnley och Brian Laws vet man numera definitivt vad man får av - inte ett skit.

* Man Utd - Liverpool hade en fantastisk inledning och en härlig Ji Sung Park, men förutom det så var matchen lite av en besvikelse, kanske för att det aldrig kändes som att Liverpool hade chansen att kvittera under de sista 20 minuterna, typ. Liverpool har nu förlorat T-I-O av sina 31 ligamatcher den här säsongen. Lika många som Stoke.

* Apropå Stoke så börjar jag svänga angående dem. De är så tråkiga och cyniska att det har blivit en grej av det, och jag kan inte hjälpa att jag plötsligt tycker att den totala bristen på underhållning är underhållande. Nu räckte det inte hela vägen mot Spurs, som fortsätter att överraska på mig.

* Arsenal överraskar också, jag hade dem ju utanför Champions League-platserna i mitt tips inför säsongen, och det var ruggigt fel. De är fortfarande med i titelracet trots att Robin van Persie varit borta i princip hela säsongen, och trots att Cesc Fabregas varit borta till och från. Det är inget annat än sensationellt bra gjort. Utvisningen på Vermaelen mot West Ham var lite väl tuff, men Almunias straffräddning räddade dagen för Gunners.

* Förresten, Mike Dean dömde straffen som Stoke fick i matchen mot Tottenham. Hans 15:e straff i PL den här säsongen. Nästan dubbelt så många som "näst meste" straffdomare.

* Chelsea såg ut att repa sig snabbt efter Champions League-debaclet förra veckan, men Didier Drogbas snabba ledningsmål kvitterades av El Hadji Diouf. Chelsea har nu bara vunnit två av sina åtta senaste bortamatcher i ligan.

* Sebastian Larsson var bänkad från start för fjärde matchen i rad, och han fick se sina lagkamrater vara grymt yrvakna. De lät Darren Bent göra två mål innan det ens gått elva minuter. Bent har faktiskt gjort hela åtta av sina 20 ligamål den här säsongen under matchernas 15 första minuter.

* Vet ni förresten vem som har gjort säsongens snabbaste mål i Premier League? Svaret får ni här nedanför. Ni kan få två ledtrådar: Han behövde bara 41 sekunder på sig, och han har tröjnummer nio...

* Aston Villa - Wolverhampton var en match med konstiga mål. Ett mycket misstänkt offsidemål av John Carew, följt av en hysterisk felträffsfrispelning av Ronald Zubar till Jody Craddock, följt av ett självmål av James Milner, och så avslutades det hela med en hockeystyrning av Carew igen. 2-2 en liten missräkning för Villa, men väldigt viktigt för Wolves i bottenstriden.

* Svaret är Sunderlands Frazier Campbell, som satte 1-0 mot Bolton efter just 41 sekunder den 10:e mars i år.

As good as it gets

Just nu sitter jag på X2000 på väg ner till Malmö. Det är MFF-ÖSK som står på programmet, och jag är riktigt laddad, faktiskt. Dels är det förstås roligt med ÖSK som spelar fin fotboll och som lånat in Paulinho (även om han inte blir spelklar till ikväll), och dels är MFF på något sätt alltid intressanta och som lite extra krydda har hemmasupportrarna utlovat det största tifot i svensk historia.

Dessutom spelas matchen på Swedbank Stadion, och trots att jag i grunden föredrar gamla, slitna arenor med inbyggd "charm" så kan jag inte värja mig mot den här arenan. Den är den bästa i Sverige. Så här ser min topp sex ut:

1. Swedbank Stadion - snygg, dyr, bra platser var man än sitter, bra akustik, genomtänkt... det närmaste en bra Premier League-arena man kan komma i Sverige år 2010.

2. Stockholms Stadion - snygg, gammal, osar historia... då kan man förlåta löparbanorna och bristen på "moderna" faciliteter som t.ex. vettiga toaletter.

3. Gamla Ullevi - när den är fullsatt är den lika bra som Malmös arena, men när den inte är det så sjunker den djupare (när GAIS och ÖIS spelar, alltså...). Den är genomgående bra, men samtidigt har jag alltid känslan att de kunde ha gjort mer.

4. Råsunda - size matters. Nu är det tyvärr rätt länge sen som Stockholmsderbyna lockade 35.000 åskådare, och på landskamperna så känns den mest som en gigantisk karaokebar på en Finlandsfärja. Rent allmänt är den ganska ful, halvrisig, men med en makalöst hög högstanivå, om man säger så...

5. Olympia - en personlig favorit eftersom min pappa är född i Helsingborg och min farfar var HIF-supporter. En riktig fotbollsarena som är otroligt härlig att vistas på en varm sommardag. Den behöver dock en stormatch för att leverera, lite som Ji Sung Park.

6. Örjans Vall - undrar ni varför Canal+ aldrig har Halmstadsmatcher under mars, april, september, oktober och november - men relativt ofta i maj, juni, juli och augusti? Sommaren är bäst i Halmstad, och promenaden från stan ut till arenan en varm sommardag är svensk fotbollskvalitet. Resten av året är den bedrövlig.

Här har ni en anledning till att åka till Malmö. Annars såg jag en undersökning där man frågade Malmöborna vad som var bäst med deras stad. Det vinnande alternativet blev "Att det är nära till Köpenhamn"... Det tycker jag är kul.

En sorts skilsmässa

När jag började på Journalisthögskolan i augusti 2000 så var mitt enda mål att få börja på Canal+, eftersom det var där Premier League fanns. Jag fick praktikplats där (efter att ha tvingats tjata på folket på Journalisthögskolan och övertyga dem om att sportjournalistik visst var en form av journalistik) och med lite tur och timing så blev det min arbetsplats redan 2002. Sen dess har jag jobbat med engelsk fotboll mer eller mindre varje dag, så visst känns det konstigt att PL-rättigheterna, från och med nästa säsong, inte finns kvar.

Jag vill passa på att tacka alla som har kommenterat här på bloggen och alla som har skickat mail, det beröm vi har fått där värmer mycket.

Man ska dock inte gå och gräma sig över saker som man själv inte kan påverka, så det är bara att konstatera att Viasat bjöd mer pengar - och fotboll på TV är business. Canal+ har redan gjort klart med rättigheterna för spanska Primera División från och med i höst, och vissa TV4Sport-tittare blir säkert upprörda över det eftersom de har kunnat se det "gratis" tidigare. Som ni känner till så ägs Canal+ av TV4, och det är förstås helt logiskt att flytta över den spanska ligan till betalkanalen. Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen - såna där saker sker en bra bit ovanför mitt huvud.

Vad följderna av allt det här blir vet jag inte än. Det här är ju som en rejäl jordbävning i branschen - och det kommer nog att ta ett tag att lära sig hur den nya terrängen ser ut och hur de nya kartorna ska ritas.

Vi håller dock humöret uppe. Foto-Jocke har redan börjat planera reportageresor till Barcelona hösten 2010, Demonbildproducenten David W skämtade via SMS igår om att "Rule Britannia" får döpas om till "Viva España" och att inslaget 'Hatten' får bli 'Sombreron'. O.s.v. Hur vi gör, vad vi sänder och med vilka är ännu ett frågetecken inför nästa säsong. Vi ska sätta oss ner och börja planera det snart. Vad som händer med bloggen vet jag inte heller. Enligt Googles översättningsverktyg kanske den får byta namn till "Creen que es todo, ahora es".

Nåväl - när jag hade brutit fotleden en gång så hade jag ett ganska stort sår där som inte ville läka. Sjuksköterskan som tittade till det sa: "Äh, inget varar för evigt". Så sant, så sant...

lördag 20 mars 2010

I read the news today

Jag kan väl bara kort kommentera det som står i tidningarna idag. Som ni säkert vet jobbar jag inte med rättigheterna i sig, det finns det andra människor som gör. Det är de som vet vad som finns i plånboken och vad saker och ting kostar. Min uppgift är bara att göra det bästa möjliga av det som ska visas i de sändningar jag jobbar med.

Allt det här pågår alltså långt ovanför nivån jag jobbar på.

Eftersom jag inte vet vad som är 100% säkert och inte så kan jag inte kommentera det mer än så just nu. Sorry.

fredag 19 mars 2010

Nu lämnar Torres och Gerrard...

...för vem vill spela i de här dräkterna efter att ha haft en av de snyggaste reklamloggorna i fotbollsvärlden? Titta och gråt:





Som sagt - det ser inte ut som ett topplags matchställ, det här. Den sammanlagda poängen för de här tre tröjorna blir EN målgivande passning av fem möjliga, och det var menat som ett skott.

Ännu en tävling!!

I kvällens Rule Britannia avslöjas vem som vann den röda bollen från Nike som de spelade med i Premier League förra helgen. Det som är roligt är att någon illvillig typ har gått in och ändrat på Wikipedia och skrivit en helt annan match och resultat som Nils-Eric Johanssons första i Premier League - så 90% av era svar har varit denna felaktiga information. Av detta lär man sig två saker:

1. Dubbelkolla alltid Wikipediafakta
2. Trippelkolla alltid Wikipediafakta

Nu är det som så att vi har ytterligare en sak att lotta ut, nämligen den T-shirt som alla gäster har signerat i slutet av varje RB-program. Känner ni er sugna på den så ska ni maila till praktikant-Micke på michael.thunander@otw.se och svara på den här frågan:

* Hur många gäster har funnits med i Rule Britannia-studion under de tolv avsnitten? Vi räknar inte hunden från förra avsnittet, och givetvis inte heller de som varit med via telefon. Några gubbar har varit med mer än en gång, och det är det som gör frågan lurig. Räkna inte heller in mig.

Döp mailet till "Vad fin du blev i håret" (han klippte sig i veckan) och glöm inte att skriva er adress. Tävlingen pågår till på onsdag den 24:e mars klockan 12.00.

Kvällens gäster heter förresten David Fjäll (SVT/Fan-TV) och Johan Orrenius (Expressen). Det blir nog en bra avslutning på programserien, hoppas jag.

För mycket på en gång

Ibland är det lite jobbigt att det kan hända så mycket på en gång i den engelska fotbollen. Här kommer ett axplock av vad som dykt upp de senaste timmarna.

* Sir Alex är vansinnig på FA för att Steven Gerrard inte blev avstängd för sitt slag på Pompeys Michael Brown i måndags. Själv tycker jag att det är rött kort direkt och en matchs avstängning.

* Avram Grant går ut i media och hävdar att han funderar på att ställa upp med ett B-lag resten av säsongen eftersom den engelska fotbollförbundet straffar Portsmouth med ett poängavdrag. Han menar att ligan avgörs i ett styrelserum snarare än på planen.

* Fulham slog Juventus, alltså JUVENTUS, med 4-1 på Craven Cottage och är nu i kvartsfinal i Europa League. För prick 13 år sen spelade Fulham i League Two mot lag som Barnet, Scarborough, Lincoln och Mansfield.

* Puff Daddy, a.k.a P Diddy, a.k.a Sean Combs vill köpa Crystal Palace för att han gillar namnet...

* Nu kom Champions League-lottningen också.

Lyon - Bordeaux (fransk tete-a-tete)
B.München - Man Utd (herrejävlar vilken match!)
Arsenal - Barcelona (HERREJÄÄÄÄÄVLAR VILKEN MATCH!!!)
Inter - CSKA Moskva (grattis Mourinho)

Ni ser - det är så mycket att jag inte vet var jag ska börja. Så jag slutar nu.

torsdag 18 mars 2010

Bredd på toppen

Åtta lag ska spela Champions League-kvartsfinal om ett par veckor. Dessa åtta lag kommer från totalt sex länder - och för första gången på riktigt länge kan man tala om att det faktiskt finns en viss bredd bland de som ska vara Europas bästa lag.

Det här gillar nog Platini.

Hur länge sen är det då som så många länder var representerade så här långt fram i turneringen? Jag satte praktikant-Jocke på att undersöka saken, för att sedan presentera svaret själv här på bloggen och ta åt mig all ära. Så här har det sett ut.

2010: Sex länder (Frankrike x 2, England x 2, Italien, Ryssland, Spanien, Tyskland)
2009: Fyra länder (England x 4, Spanien x 2, Portugal, Tyskland)
2008: Fem länder (England x 4, Italien, Spanien, Tyskland, Turkiet)
2007: Fem länder (England x 3, Italien x 2, Spanien, Holland, Tyskland)
2006: Fem länder (Italien x 3, Spanien x 2, England, Portugal, Frankrike)
2005: Fem länder (Italien x 3, England x 2, Frankrike, Tyskland, Holland)
2004: Fem länder (Spanien x 2, England x 2, Frankrike x 2, Portugal, Italien)
2003: Fyra länder (Italien x 3, Spanien x 3, England, Holland)
2002: Fyra länder (Spanien x 3, Tyskland x 2, England x 2, Grekland)
2001: Fyra länder (England x 3, Spanien x 3, Tyskland, Turkiet)
2000: Fem länder (Spanien x 3, England x 2, Italien, Portugal, Tyskland)
1999: Sex länder (Italien x 2, Tyskland x 2, England, Spanien, Ukraina, Grekland)

Det är alltså första gången på elva år som så här många nationer är representerade i CL-kvartarna. I min bok är det bara roligt eftersom intresset blir större runtom i Europa då.

Slår man ihop antalet kvartsfinalplatser sen just säsongen 1998-99 fram till nu så ser förresten topplistan ut så här:

England - 27
Spanien - 22
Italien - 17
Tyskland - 11
Frankrike - 6
Portugal - 4
Holland - 3
Turkiet - 2
Grekland - 2
Ukraina - 1
Ryssland - 1

Konstigt jobb

Ni som tror att jag har ett ovanligt jobb ska även skicka en tanke till foto-Jocke, som ju har varit med på 99% av alla reportage som jag har gjort, plus att han kuskat landet runt med Arne Hegerfors för "Arnes resa" i hockeysändningarna, stått på isen och filmat svenskar direkt efter ett knippe Stanley Cup-finaler, med mera, med mera.

Någon gång ska jag be honom att ranka sina tio konstigaste uppdrag, det kan nog bli en rolig läsning. Heldag hemma hos Börje Salming kan nog komma med.

Ännu en dag på jobbet.

Fotograferna är förresten de osjungna hjältarna i TV-branschen - tänk bara på dokumentärer om t.ex bergsklättring, där man ska fascineras över hur avancerat det är. Killen som filmar gör ju exakt samma sak som klättrarna, fast med en 15-kilos kamera på axeln. Ännu värre är det med den nu avlidne krokodiljägaren Steve Irwins filmer. Okej för att han gick fram till de livsfarliga djuren och drog och slet i dem, men hur jävla kul kan det ha varit att stå en meter bredvid och försöka koncentrera sig på skärpa och fokus?

onsdag 17 mars 2010

Skräll i startelvan

Många förvånas kanske över att Zlatan var bänkad för Barcelona, men det är ingenting jämfört med det faktum att Matt Derbyshire - mestadels inhoppare med Blackburn för ett par säsonger sen - tar en plats från start i en Champions League-åttondelsfinal med Olympiakos. Det hade jag inte kunnat gissa för tre år sen. Ingen annan heller. Inte ens Matt Derbyshire själv.

Ännu en märklig dag...

...i en sportjournalists liv pågår. Det började med ett evenemang på Café Opera här i Stockholm, där VM-bucklan visades upp av Svenska Fotbollförbundet och Coca Cola. Eventuellt kan det ha varit det sämst arrangerade "event" jag någonsin har varit på. De plockade upp kvintetten Kennet Andersson, Björn Nordqvist, Niclas Alexandersson, Kurre Hamrin och Ralf Edström på scenen, men konferenciern hade inga frågor till dem - de fick bara stå där under en enormt pinsam tystnad, och när killen med mikrofonen upptäckte den pinsamma tystnaden hasplade han ur sig: "Ni kanske kan säga vilka ni är?", och skickade runt mikrofonen. De fem sa vad de hette och sen kom den pinsamma tystnaden igen... Jag och foto-Jocke stod längst bak och skrattade rätt gott.

Nåväl, coolt att se VM-bucklan på nära håll och kul att träffa min gamle kompis Kennet igen. Han var med på två Italienresor med mig och foto-Jocke för 4-5 år sen. Vi försökte göra Kennet till reporter, men jag har aldrig sett någon ta om så många "ståuppor" och "gåor" som Kennet. I Bologna stod vi på ett torg i tre timmar och filmade hans försök. När han till slut satte sin "gåa" så firade vi rejält.

Kul också att träffa Alexandersson, som berättade att han var på Wayne Rooneys 18-årsfest. Någon skvallerblaska hade "köpt" festen, så alla - inklusive spelarna - fick lämna in sina mobiltelefoner/kameror innan de gick in. Det blev rätt stökigt mot slutet av festen, tydligen - och när jag frågade "Alex" om han syftade på några spelare så svarade han "Nej, Rooneys släkt"...

Nu ska jag iväg och spela media-SM i tennis. Motståndarna heter bl.a Tom Alandh, Ernst Billgren, Bingo Rimér, Fredrik Wikingsson, Rikard Sjöberg och Anders Timell... Med tanke på att jag har spelat tennis hela fyra gånger sen jag var 15 räknar jag mig själv som favorit.

tisdag 16 mars 2010

Mauro Zarate

Lazios lille argentinske anfallare Mauro Zarate, med 18 matcher för Birmingham 2008, var avstängd inför matchen mot Bari i helgen - och av oklar anledning så tackade han ja till en inbjudan från Lazios ultras och ställde han sig i Olympiastadions Curva Nord under matchen. När Zarate väl stod där tyckte han att det var på sin plats att följa med strömmen litegrann.

Det hade varit intressant att se hur den där fascisthälsningen hade blivit emottagen i Birminghams klack...

Mauro Zarate får härmed epitetet "Veckans pucko" på den här bloggen.

Högre publiksnitt nästa säsong

Här under har ni publiksnittet för de 20 PL-lagen hittills den här säsongen. Ganska så intressant att tre av de fem lagen i botten av denna tabell just nu ligger på nedflyttningsplats i den "riktiga" tabellen.

1. Man Utd - 75.207
2. Arsenal - 60.103
3. Man City - 47.348
4. Sunderland - 47.327
5. Liverpool - 43.126
6. Aston Villa - 42.788
7. Chelsea - 41.836
8. Everton - 39.652
9. Tottenham - 36.031
10. West Ham - 34.980
11. Blackburn - 29.660
12. Wolverhampton - 29.023
13. Birmingham - 28.958
14. Stoke - 27.598
15. Fulham - 25.700
16. Hull - 25.023
17. Bolton - 23.986
18. Burnley - 21.761
19. Portsmouth - 20.821
20. Wigan - 20.447

Matcherna på DW Stadium är det inte så jättesvårt att få biljett till.

Räknar vi ihop Burnleys, Hulls och Portsmouths publiksnitt så attraherar de totalt 67.231 personer per hemmamatch.

Jämför man detta med lagen som är på väg upp från The Championship (jag valde topp tio) så ser deras publiksiffror ut som så här:

TABELLTOPPEN THE CHAMPIONSHIP JUST NU
1. Newcastle - 42.509
2. West Brom - 21.996
---------------------------
3. Nottingham - 24.182
4. Swansea - 15.227
5. Leicester - 23.912
6. Cardiff - 20.443
---------------------------
7. Blackpool - 8.114
8. Coventry - 17.307
9. Sheffield Utd - 25.435
10. Middlesbrough - 19.926

Jag utgår från att Newcastle klarar av att ta direktplatsen upp till Premier League, så det blir de andra lagens variationer jag tar med här.

Best case scenario - publikmässigt - är att Newcastle, Nottingham och Sheffield Utd går upp. Deras sammanlagda publiksnitt är 92.136 pers per hemmamatcher. Nästan 25.000 bättre än Hull, Burnley och Pompey per match.

Worst case scenario - fortfarande publikmässigt - är att Newcastle, Swansea och Blackpool går upp. Deras sammanlagda snitt blir 65.580 åskådare per match. Lite sämre än Hull, Burnley och Pompey - men å andra sidan får man väl räkna med att en Premier League-plats innebär lite mer publik för de uppflyttade lagen - så det skulle förmodligen bli en liten höjning ändå.

Ännu en anledning att hoppas på Sheffield Utd, alltså.

Statistikfrossa

Nu var det ett tag sen jag serverade er ett gäng helt osammanhängande statistiska poänger, men här får ni den hungern stillad med råge:

* På sina sex senaste Champions League-matcher på Stamford Bridge har Didier Drogba gjort sex mål.

* Wayne Rooney har nickat in fem ligamål, det är han i delad "nickmålsskytteligaledning" med. Den andre som nickat in fem baljor i Premier League den här säsongen är Sunderlands Kenwyne Jones. Flest nickmål under en säsong under 2000-talet är Roque Santa Cruz åtta från 2007-08.

* Apropå Wayne Rooney så har samtliga hans 25 ligamål den här säsongen kommit från avslut innanför straffområdet.

* Apropå Rooney igen så är han den förste engelsman att nå 25 ligamål sen Kevin Phillips klarade av det för tio säsonger sen.

* Vilken målvakt har hållit flest nollor i Premier League den här säsongen? Van Der Sar? Cech? Nope - svaret är Brad Friedel i Aston Villa. Han har hållit tätt i tolv ligamatcher.

Sen hittade jag en intressant statistik på Martin Tylers sida på Skysports.com, som gäller antalet varningar och frisparkar som lagen har fått "med" sig under säsongen. Så här ser fördelningen ut just nu:

ANTAL VARNINGAR FÖR MOTSTÅNDARNA TILL...
1. Man City (64)
2. Arsenal (60)
3. Tottenham och Wigan (57)
5. West Ham (56)
6. Liverpool (55)
7. Man Utd och Hull (53)
9. Sunderland (50)
10. Everton (46)
11. Blackburn (45)
12. Birmingham (44)
13. Stoke (43)
14. Burnley (41)
15. Chelsea (39)
16. Aston Villa (38)
17. Portsmouth och Bolton (36)
19. Fulham (35)
20. Wolverhampton (33)

Manchester City och Arsenal är alltså de två lag som de andra lagen spelar fulast mot. Wolverhampton och Fulham behöver man uppenbarligen inte ta i med hårdhandskarna emot på samma sätt.

Något förvånande är att Wigan ligger så högt och att Aston Villa ligger så lågt.

måndag 15 mars 2010

This is the best trip I've ever been on

Han kom som ett yrväder med handsfree under matcherna och en märkligt stark bortaform som gjorde hans synnerligen oglamourösa bonnagäng till poängknyckare på arenor som White Hart Lane och Emirates Stadium, men det var för över ett år sen - och nu har Hull City tröttnat på Phil Brown. Han fick kicken idag.

Å ena sidan gillade jag Brown för att han var en färgklick, någon som fick Hull att stå ut från mängden. Å andra sidan skrev han ut en hel del checkar som han inte hade täckning för, om man säger så.

Phil Brown har sjungit på den sista versen väldigt länge.

Andretränaren Brian Horton tar över laget så länge, men det sägs att Steve Coppell ligger bra till för att ta över dem på permanent basis. Coppell är en klar favorit här på bloggen, och känns som en antites till Phil Brown. Jag tror dock inte att det finns tillräckligt med tid för att rädda kvar Hull.

De som just nu befinner sig på nedflyttningsplatserna är också de som kommer att åka ur. Alla från plats 14 och uppåt är för långt före redan, och de tre W-lagen (Wigan, West Ham och Wolves) känns snäppet stabilare och verkar ha högre "toppar" än Burnley, Hull och Portsmouth.

Intervjuteknik, del 1

Ska man få ut något vettigt från dagens mediatränade idrottsstjärnor så gäller det att överraska dem lite. Här har ni en av mina förebilder på det området.

Från A till Ö: I

Trodde ni att jag glömt bort den här bloggföljetongen så trodde ni helt rätt, men den är förstås inte död på något sätt - bara i dvala. Tills nu, vill säga. Här kommer nästa bokstav.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Idiottacklingar - Wayne Rooney har bjudit på ett grymt antal idiottacklingar i sitt liv, men han står för "positiva idiottacklingar". Det är när en spelare blir så sjukt förbannad över att tappa bollen att han rusar 40-50 meter för att ta tillbaka den, samtidigt som han plockar med sig benen på stackaren som har bollen. Det ska bli gult kort, men är samtidigt underhållande. "Negativa idiottacklingar" är såna som Martin Taylor gjorde på Eduardo, och som Joey Barton gör på de flesta. De ska bara bort från fotbollen. Rött kort och 15 matchers avstängning blir bra.

Indien - enormt land med hysteriskt många människor, ändå verkar Premier League bara satsa på att nå ut och växa i Kina, Thailand och Indonesien. Det fattar inte jag. Hade jag varit någon form av marknadssnubbe hos Premier League så hade jag satt in resurserna på Indien. Bob Houghton är förbundskapten. Bara en sån sak.

Inkast - här tänker jag förstås direkt på Rory Delap, och visst är det imponerande att han kan slänga bollen så förbannat långt och hårt, men det jag stör mig på är hur lång tid man får på sig att kasta ett inkast. Det ska torkas på bollen och det ska tas en enorm ansats och allt möjligt. Ibland tar det 40 sekunder att kasta iväg bolljäveln! Löjligt. Gör som med målvakterna - de har sex sekunder på sig att släppa bollen när de har fått kontroll över den. Så borde det vara med inkast också. Typ.

Inspark - precis som vid inkast så kan det inte bli offside på inspark. Ville bara säga det.

Intelligens - en underskattad egenskap hos fotbollsspelare. Ju smartare man är, desto fler lösningar kan man hitta när det blir lite kluriga situationer. Man kanske inte tror att redan nämnde Wayne Rooney är så intelligent, men det är exakt vad jag tror att han är. Han har bara inte utvecklat sin intelligens i skolan, utan på fotbollsplaner i Croxteth. Andra smarta fotbollspelare, i mina ögon, har ni här: Cesc Fabregas, Michael Essien, Frank Lampard, Ole Gunnar Solskjaer och Kenny Dalglish.

Ipswich - foto-Jockes favoritlag och en Tipsextraklassiker. Jag gillar klubbar som Ipswich för att de är "lagom" stora, har en historia, arenorna är befriade från turistklungor och så vidare. Att de har en häst i klubbloggan känns också roligt. Min morsa tippar alltid kryss på Ipswich, oavsett vilka de möter. Hon har gjort det sen jag var liten. Vet inte varför.

Island - jag kan inte begripa att det finns fler islänningar i Premier League och The Championship än vad det finns svenskar, men så är det.

Capellos glada mardröm

När David Beckham igår slet av hälsenan så gav det Fabio Capello ett bekymmer mindre. Jag tror nämligen aldrig att han har velat ha med David Beckham i sin landslagstrupp "på allvar", om man säger så.

Vissa spelare passar nämligen inte för att sitta på bänken. Antingen ska de vara med i startelvan, eller så kan man helt strunta i att ha med dem. David Beckham är en sådan.

Hur Capello än formerar sin startelva i den engelska VM-premiären mot USA den 12:e juni klockan 20.30 så hade ämnet "David Beckham" varit en stor del av diskussionen i England. Ska han spela från start? Ska han hoppa in? Ska han bli kvar på bänken? Som det blev nu, med skadan, så slipper Capello den diskussionen.

David Beckhams stjärna lyser fortfarande starkt, även om han inte är lika framträdande på planen längre. Hade han varit med i en VM-trupp hade han fortfarande fått oproportionerligt mycket uppmärksamhet utifrån. Beckham själv verkar vara rätt så lugn med att sitta på bänken, och föra en mer tillbakadragen tillvaro i landslaget numera - men han är, och förblir, en snackis.

Jag hade unnat David Beckham spel i VM 2010. Jag tror att han hade gjort det efter absolut bästa förmåga, och han hade säkerligen gjort lite nytta för laget när/om han hade fått spela. Ändå så var det ett problem som försvann för Capello igår.

Fullsmäckad helg

Inte ett blogginlägg här på ett par dagar beroende på fläskigt arbetsschema, men nu är jag tillbaka framför datorn. Vi tar väl de senaste dagarna i tur och ordning:

FREDAG
Rule Britannia med AIK:s Nils-Eric Johansson och Expressens Kalle Karlsson var synnerligen trevligt att spela in - jag försökte ju pumpa Nisse på ett par skandalhistorier från Blackburntiden i programmet, men de släppte han inte ur sig. Inte förrän efter inspelningen, i alla fall. Sen kom det ett knippe storys som var riktigt roliga, och jag fick en hel del bra tips på ställen i Liverpool/Manchester att gå till på söndagar - det var nämligen då som Blackburnspelarna var lediga för lite restaurangaktiviteter. Nisse berättade också att han faktiskt är en av de spelare som lyckats bli fotograferad under en julfest, iklädd en mindre tjusig kreation. Han hamnade utanför baren eftersom han, citat "behövde lite luft", och då var paparazzifotograferna framme och förevigade den svenske backen iförd 100% hallickutstyrsel, inklusive guldkedjor, kråsskjorta och högklackade stövlar (med guldfiskar i själva klacken). Det känns som att jag skulle kunna tänka mig att betala ett par hundringar för negativet till det där fotot...

Förutom detta satte jag igång en liten tävling där man kan vinna den röda Nike-boll som användes i Premier League i helgen. Lite av en raritet, faktiskt. Det enda ni behöver göra för att vara med i utlottningen är att svara på hur det gick i Nisse Johanssons första Premier League-match. Maila rätt svar och er adress till praktikant-Jocke på joakim.aspelin@otw.se så är ni med där.

LÖRDAG
En rolig arbetsdag med klockren vinst i Premier League-utmaningen (9-3 till mig) och ganska så många mål att rapportera om. En sak blev dock lite kajko, som vi sa när jag växte upp, och det var att fel chans från Stoke-Aston Villa kom ut i höjdpunktspaketet i paus på 16.00-matcherna. Sånt händer ibland, och för det mesta brukar man kunna ta sig ur de situationerna rätt bra. Nu lyckades jag bygga upp det som att det bara hade hänt en enda sak av intresse, och det var DET HÄR... och så kommer det bara ett helt misslyckat inlägg i bild. Lasse och Jens tyckte att det var kul, i alla fall. De fick fler tillfällen att skratta åt mig på söndagen.

SÖNDAG
Här var det nämligen dags för nästa miss. Efter AIK-Mjällby intervjuade jag Mikael Stahre, och precis i slutet av intervjun fick jag en märklig rundgång i mina lurar, vilket gjorde det omöjligt att prata - så jag sa något i stil med "Tack, Mikael. Det här.. Alltså... Äh, vi får bryta här. Klipp där". Intervjun spelades nämligen in för att sändas ut bara halvminuten senare. Ibland fuskar man så. Detta var dock inte sändningsbussen med på, så de lät min förvirrade avslutning gå ut i sändning, återigen till stor muntration för Lasse och Jens, som så ofta gaddar ihop sig mot mig...

Förutom det så var det en rolig arbetsdag igen, bortsett från de köldskador jag ådrog mig. Någon gång ska jag lära mig att ha på mig handskar, tjock jacka och långkalsonger när det är minusgrader.

Bojan Djordjic drygade sig lite i min intervju med honom och sa att "experter har ofta fel, och vem som helst kan kalla sig expert - eller hur Jonas...", och det kommer han att få sota för i höst när vi summerar Allsvenskan 2010. Om AIK spelar som igår kommer de att bli ett mittenlag som bäst, nämligen. Mjällby var dock en trevlig bekantskap, och håller de den här nivån så kommer de att klara sig kvar med marginal.

torsdag 11 mars 2010

Samma mamma, Arshavinfågel igen

Redaktionens stjärnskott praktikant-Jocke hävdar att Skrikugglan har mer gemensamt med Andrei Arshavin än Fjellströms Nyzeeländska Tofspingvin. Döm själva.

Just nu känns det som att det kommer att komma fler förslag...

Mysteriet löst

Fjellström kom på det själv.

"NU VET JAG!! Det är en sån där tofspingvin!! Men fotot måste vara framifrån."

Klockrent.

Samma mamma, Fjellströmspecial

Nu blir det en form av efterlysning här, för alldeles nyss promenerade Jens Fjellström in på redaktionen och frågade om någon av oss var intresserade av ornitologi. Resultatet blev att vi såg ut som ett gäng fågelholkar, men det var ändå inte det han var ute efter.

"Jag kan nämligen inte komma på vilken fågel det är som Arshavin är så lik! Jag tror att det är en and, eller möjligen en mes."

Så kom igen nu - vad är det för fågel som Fjellström är ute efter?

Det är inte den här. Den är mer lik Kevin Phillips.

tisdag 9 mars 2010

New balls, please

Eftersom planeten Mars kallas "den röda planeten" är det synnerligen passande att Nike presenterat den nya Premier League-bollen nu i månaden mars. Bollen är nämligen röd.

Jag har inte bestämt mig för vad jag tycker än. Å ena sidan är den ganska så snygg, å andra sidan så SKA en boll vara vit och svart enligt min nästan oomkullrunkeliga fotbollskonservatism.

Here you go:

Långa dagar

Igår lyckades jag med konststycket att inleda min arbetsdag 06.00 och avsluta den 23.00, men förutom (det uppenbara) att det var en jäkligt lång dag så var det också en mycket märklig dag. Hur många kan pricka av följande lista när de summerar sin arbetsdag?

* Stå på en scen och driva med Johan Mjällby.
* Få lunchunderhållning av Peter Flack, a.k.a "Hjalmar från Viby by".
* Prata med alla Allsvenska fotbollstränare inom två timmar.
* Bli offentligt utskälld av domarbasen Bosse Karlsson (mest på skoj, tror jag)...
* Kommentera Liverpools nionde ligaförlust för säsongen.

Jag var alltså konferencier för den Allsvenska upptaktsträffen "Avspark" i Örebro under dagen, och när den var slut körde jag till Canal+ lokaler i Stockholm och kommenterade Wigan-Liverpool.

Vad gäller det senare uppdraget så var Liverpools insats oroande för klubbens alla supportrar, inte så mycket för förlusten - ibland går man på pumpen - men inställningen, attityden och humöret som Liverpoolspelarna hade var direkt bedrövlig. Mer speltekniskt så kan man väl anmärka på Liverpools passningsspel, eller snarare bristen på passningsspel. Jag tror aldrig att jag har sett så många felpassningar från ett väntat topplag. I någon liga. Någonsin.

fredag 5 mars 2010

Allsvenskan 2010

Det känns lite skumt att tänka på Allsvensk fotboll när ens balkong är täckt av en meter snö, men snart börjar den ju. Jag tänker mig att tabellen ser ut så här när vi summerar år 2010.

1. Malmö FF
2. IFK Göteborg
3. IF Elfsborg
4. AIK
5. Kalmar FF
6. Örebro SK
7. BK Häcken
8. Helsingborgs IF
9. Trelleborgs FF
10. Djurgårdens IF
11. Gefle IF
12. Halmstad BK
13. Mjällby AIF
-------------------------------
14. GAIS
-------------------------------
15. Brommapojkarna
16. Åtvidabergs FF

Anledningen till att jag har Malmö FF som svenska mästare är att jag egentligen inte tror på dem, men att det aldrig blir som jag tippar. Egentligen tror jag på en guldstrid mellan Blåvitt och Elfsborg.

Bilbonanza, feat. Djibril Cissé

Det här med fotbollsspelares bilar är ganska kul, och jag tycker att jag har hittat bra bevis för att Djibril Cissé är den som har den mest extravaganta smaken när det gäller de här sakerna (även om El Hadji Diouf finns med i toppen och fightas). Kolla på de här Cissébilarna, bara:



Stopptid

Från början var det tänkt att vi skulle göra tio avsnitt av Rule Britannia, men igår - när jag satt med sambo och barn på restaurang och drack vin några bord ifrån Ola Wenström med sällskap - så SMS:ade min chef på Canal+ och meddelade att Rule Britannia-projektet utökats med två program. Ni kan alltså njuta av 45 minuters yrande om engelsk fotboll även nästa och nästnästa fredag (den 12:e mars och 19:e mars, alltså).

För er som inte redan är med kan jag för övrigt också rekommendera Facebookgruppen "Rule Britannia", som på ett fullständigt utmärkt sätt administreras av praktikant-Jocke. Den har nästan 1000 medlemmar, och det vore kul om vi kunde komma upp i fyrsiffrigt nu när vi fått förlängt förtroende och allt.

Undrar ni vilka som gästar kvällens program? Det blir ett blytungt journalisttema med en comeback för Henrik Ystén samt ett efterlängtat framträdande av Simon Bank, som hittat hem från sin franska exil.

Dags att trycka upp lite tröjor och mössor med den här loggan, kanske?

torsdag 4 mars 2010

Pengar som går till något vettigt

Ni kanske minns bilden på hur Stephen Ireland kör ut från Man Citys träningsanläggning sittandes i en svart Range Rover med ROSA fälgar och diverse ROSA detaljer. Det såg fan inte klokt ut. Nåväl, det finns en ny etta på listan över fotbollsspelare som har så mycket pengar att de inte vet vad de ska göra av dem och därmed slösar bort dem på fullständigt meningslösa saker till sina bilar, och den ettan heter El Hadji Diouf.

Den sympatiske senegalesen bjuder nämligen på följande TVÅ schabrak från sitt garage:

En Cadillac Escalade i blänkande guld. Bilarnas motsvarighet till Saddam Husseins palatsinredring.

Här har vi dessutom El Hadjis Mercedes i glänsande krom, parkerad framför nattklubben Living Room (på Deansgate i Manchester), som jag och foto-Jocke har varit på ett par gånger. Eller möjligen lite mer än ett par gånger.

Bloggen ger härmed El Hadji Diouf en stående ovation för hans smak och designkänsla.

Mars är en mörk månad

Åtminstone om man heter Martin O'Neill. Jag vet att jag skrev om det här fenomenet förra året, men eftersom det höll i sig över 2009 så kör vi exakt samma vinkel även detta nådens år, 2010 (och tack till Sky Sports' Martin Tyler för att du påminde mig). Här har ni Martin O'Neills marsfacit sen han tog över Aston Villa:

Mars 2007
Fulham - Aston Villa 1-1
Aston Villa - Arsenal 0-1
Aston Villa - Liverpool 0-0

Mars 2008
Arsenal - Aston Villa 1-1
Aston Villa - Middlesbrough 1-1
Portsmouth - Aston Villa 2-0
Aston Villa - Sunderland 0-1
Man Utd - Aston Villa 4-0

Mars 2009
Aston Villa - Stoke 2-2
Man City - Aston Villa 2-0
Aston Villa - Tottenham 1-2
Liverpool - Aston Villa 5-0

Totalt tolv matcher, med noll vinster, fem kryss och sju förluster. Målskillnaden 6-22 imponerar inte heller...

Så här ser Aston Villas spelschema ut i mars 2010, där de vänligt nog har fått hela SEX matcher på sig att vinna:

6 mars: Reading (b), FA-cupkvartsfinal
13 mars: Stoke (b), Premier League
16 mars: Wigan (b), Premier League
20 mars: Wolverhampton (h), Premier League
24 mars: Sunderland (h), Premier League
27 mars: Chelsea (b), Premier League

I vanliga fall borde Villa knipa tre, fyra eller till och med fem segrar här. Men jinxen kanske är starkare än så.

Precis som för ett år sen tycker jag att det är kul att konstatera att Martin O'Neill dessutom är född i mars...

Stora silvret

Omröstningen om vilken klubb som är "näst populärast" i Premier League är avgjord - det är Everton som ligger närmast till hands att vara ert favoritlag efter ert riktiga favoritlag, så att säga. När jag - i våras - hade en omröstning om vilket lag som har flest fans i Sverige vann Liverpool knappt, före Manchester Utd. Staden Liverpool verkar helt enkelt populär, vilket är lite underligt för oss som har varit där...

Så här såg topp sex ut över vilket "nästfavoritlag" ni har i Premier League:

1. Everton, 165 röster (16,57%)
2. Fulham, 112 röster (11,24%)
3. West Ham, 102 röster (10,24%)
4. Tottenham, 88 röster (8,84%)
5. Aston Villa, 68 röster (6,83%)
6. Arsenal, 65 röster (6,53%)

Fyra av sex klubbar kommer från London, vilket jag gissar beror på att många har varit i London och tittat på fotboll under en långhelg där, och därför även börjat följa laget de såg då. Jag själv hävdar ju att jag har Port Vale som andralag, men eftersom West Ham var det första lag jag såg på plats (hemma mot Derby County, den 11:e april 1998, 0-0 blev det och både Stefano Eranio och John Hartson blev utvisade) så tycker jag att de är lite roliga också. Min andra match på plats i England var för övrigt även den på Upton Park, West Ham-Coventry 5-0 och Paolo di Canio gjorde två mål och tre målpass. Magnus Hedman stod i mål för Coventry och på West Hams centrala mittfält spelade två spolingar som hette Frank Lampard och Michael Carrick. Men det där är en helt annan historia.

onsdag 3 mars 2010

Botten har svårt borta mot storlagen

Rubriken på det här inlägget kan tyckas självklar, men jag och praktikanten praktikant-Jocke har nu tagit reda på exakt HUR svårt klubbarna på den nedre halvan av tabellen har det när de åker till Old Trafford, Stamford Bridge, The Emirates och Anfield.

Så här har lagen på plats 11-20 lyckats borta mot Man Utd, Chelsea, Arsenal och Liverpool under den här säsongen:

MAN UTD HEMMA MOT LAG 11-20
11. Stoke: ej spelad än
12. Blackburn: 2-0
13. West Ham: 3-0
14. Sunderland: 2-2
15. Bolton: 2-1
16. Wigan: 5-0
17. Wolves: 3-0
18. Hull: 4-0
19. Burnley: 3-0
20. Pompey: 5-0

Nio matcher, åtta segrar, en oavgjord, målskillnad 29-3

CHELSEA HEMMA MOT LAG 11-20

11. Stoke: ej spelad än
12. Blackburn: 5-0
13. West Ham: ej spelad än
14. Sunderland: 7-2
15. Bolton: ej spelad än
16. Wigan: ej spelad än
17. Wolves: 4-0
18. Hull: 2-1
19. Burnley: 3-0
20. Pompey: 2-1

Sex matcher, sex segrar, målskillnad 23-4

ARSENAL HEMMA MOT LAG 11-20
11. Stoke: 2-0
12. Blackburn: 6-2
13. West Ham: ej spelad än
14. Sunderland: 2-0
15. Bolton: 4-2
16. Wigan: 4-0
17. Wolves: ej spelad än
18. Hull: 3-0
19. Burnley: ej spelad än
20. Pompey: 4-1

Sju matcher, sju segrar, målskillnad 25-5

LIVERPOOL HEMMA MOT LAG 11-20
11. Stoke: 4-0
12. Blackburn: 2-1
13. West Ham: ej spelad än
14. Sunderland: ej spelad än
15. Bolton: 2-0
16. Wigan: 2-1
17. Wolves: 2-0
18. Hull: 6-1
19. Burnley: 4-0
20. Pompey: ej spelad än

Sju matcher, sju segrar, målskillnad 22-3

Totalt har de tio bottenlagen åkt på bortaresa till lagen i "The big four" 29 gånger hittills under säsongen. 28 av matcherna har slutat med hemmaseger, och bara en oavgjord (när Man Utd kvitterade sent hemma mot ett adrenalinstinnt Sunderland). Den totala målskillnaden är 99-15 i storlagens favör.

Man kan också notera att Man Utd redan har mött alla lag utom elfteplacerade Stoke bland de som ligger mellan plats 11-20 hemma på Old Trafford, medan Chelsea har fyra matcher kvar mot de lagen. Plötsligt fick Chelsea en liten, liten fördel till.

Och hörni, jag vet att både Man City och Tottenham ligger före Liverpool i tabellen, men när vi kollade deras hemmafacit mot lag 11-20 så var de inte lika övertygande, så vi "valde" mot "Big four" istället. Allt beror på hur man vinklar det, som ni vet.

På lördag visar vi förresten Arsenal-Burnley i Premier League-lördag. Med tanke på statistiken ovan kan det bara sluta på ett sätt.

måndag 1 mars 2010

På Spåret

Jag lämnar timrad ö, för att hamna i timrat vattendrag...

Jodå, jag åker från Stockholm till Timrå med X2000 just nu (timrad ö = stock, holme) och här händer det grejer ska ni veta. Tågets Internet är ur funktion och Petter Johansson har glömt sin kavaj hemma. Virrighet verkar vara ett krav för att få jobb i den här branschen.

Rätt så kul att jobba som reporter med en hockeymatch efter att ha klämt Rule Britannia i fredags, PL-lördag i förrgår och kommentering av Spurs-Everton igår. Hoppas att spelarna i Timrå och Modo satt och tittade på OS-finalen igår kväll och blev inspirerade, för det var nog den bästa hockeymatch jag sett.

I veckan ska jag sen ägna mig åt att förbereda det här hedersuppdraget som jag hintade om för någon vecka sen. Tillsammans med Johan Mjällby ska jag nämligen vara konferencier på den Allsvenska upptaktsträffen på måndag. Det ska bli skoj, men jäkligt stressigt eftersom jag måste hem och kommentera Wigan-Liverpool på kvällen... Jag var inte SvFF:s förstaval, det vet jag, men får man chansen som reserv så ska man ta den.

Med tanke på att jag inte gillar att prata inför folk så är det märkligt att jag har det jobb jag har, men det är mycket lugnare i en TV-studio med 3-4 kameramän och en studioman i närheten. Nu kommer det att vara jag och Mjällby på en scen inför ett par hundra andra fotbollsjournalister... Nervöst, men det är bara att ta tjuren vid hornen o.s.v.

Nu står tåget helt stilla ute i en skog. SJ vet verkligen vad de sysslar med.

Jonas VM-mode

När det spelas träningslandskamper på onsdag så är det prick 100 dagar kvar till VM börjar, och många av deltagarländerna har presenterat den klädsel vi kommer att få se dem i under turneringen. Framför allt andraställen är skojiga att kolla in, eftersom förstaställen är som de är, mer eller mindre. Här har ni ett gäng, med ett kort (mycket kort) omdöme från undertecknad:








Det här med att designa fotbollströjor är verkligen ett intressant ämne. Att det kan vara så lätt. Att det kan vara så svårt.

Härskandet snart över

På fredag har det "rulats" klart på obestämd tid, då sänds nämligen det tionde och sista Rule Britannia. Vi får se om det dyker upp fler program längre fram, jag vet att det förs förhandlingar om det.

I fredags var Daniel Kristiansson från TV4 och landslagsmedarbetaren Marcus Allbäck på plats i studion, och de trodde båda två att Aston Villa skulle kunna vinna Ligacupfinalen. Jag sa emot dem, och fick givetvis rätt... Numera måste man ju räkna med att Wayne Rooney gör minst ett nickmål per match.

På de nio senaste matcherna i liga och cup har Rooney gjort åtta nickmål! Att killen sen dessutom har gjort fyra mål med fötterna under samma period gör inte saken sämre, direkt. På Wayne Rooneys 342 tidigare A-lagsframträdanden med Everton och Man Utd så hade han bara lyckats sätta fyra nickmål. Märkligt, det där.

Det var en händelserik Premier League-helg, kryddat då med Ligacupfinal och det faktum att Lasse Lagerbäck och Roland Andersson tar över Nigerias landslag. Här kommer Premier League-bitarna från lördagen och söndagen i komprimerad form:

* Aaron Ramsey kommer inte att kunna gå på ett tag och inte spela fotboll på ett år. Jag har själv brutit benet (två gånger), så jag vet hur det känns (det gör ont). Tacklingen från Ryan Shawcross var ful, men inte lika ful och vårdslös som den Martin Taylor delade ut mot Eduardo för två säsonger sen. Rött kort, givetvis. Avstängning, givetvis. Paradoxalt nog fick Shawcross ett par timmar senare veta att han är uttagen i Capellos landslag som ska möta Egypten på onsdag. Fotbollsvärlden är bra konstig ibland.

* Arsenal fick förresten sin blott tredje straff i ligaspelet den här säsongen i matchen mot Stoke, och en av de två tidigare fick de just mot Stoke - och då vann Sörensen den kampen mot Fabregas. Det var grymt nära att det blev en repris på det, men bollen slank precis förbi dansken. Riktigt starkt av Arsenal att vinna med 3-1, och lite lustigt att de är med i titelstriden igen.

* Chelsea - Man City var en helt fantastisk anrättning, med utebliven handskakning mellan Bridge och Terry och en bitsk Craig Bellamy efter matchen som fina kryddor. Dessutom två straffar, två utvisningar, ett oerhört oväntat resultat och ett jäkla liv på läktarna. Stor underhållning!

* Tottenham - Everton var nästan lika bra den också. Jag fick nöjet att kommentera en match med två ansikten, den första halvleken var Tottenhams och den andra var Evertons, och Landon Donovan sov knappast gott efter hans monstermiss vid ställningen 2-1. När man - som niondeplacerade Everton - kan ha en bänk med Bilyaletdinov, Donovan, Gosling, Yobo, Jagielka och Vaughan och dessutom helt sakna Louis Saha, Tim Cahill och Marouane Fellaini, då vet man att Premier League är en liga med hyfsad kvalitet.

* Fernando Torres tillbaka från start, och givetvis gjorde både han och Gerrard mål då. 2-1 mot Blackburn och en liten tillrättavisning från bloggen i Martin Olssons riktning. Han har hyllats mycket här, men på 2-1-målet agerade han snurrigt. Nåväl, det är lättare att göra en offensiv ytterback duktig i defensiven än tvärtom, så Olsson har framtiden för sig.

* Sunderland och Fulham spelade 0-0, David Elm hoppade in, och sen fanns det inte mycket mer att skriva om den matchen.

* Birmingham vann hemma mot Wigan, mål på straff av James McFadden, och Birmingham kommer att hamna i mitten av tabellen när vi summerar 2009-10. Det är riktigt bra gjort. Wigan är däremot ett sjunkande skepp, där Roberto Martinez löften om kreativt och vägvinnande passningsspel inte riktigt infrias, om man säger så.

* Burnley förlorade hemma mot Portsmouth efter det att Clarke Carlisle dragit på sig TVÅ straffar, och Portsmouth drog nytta av en av dem. Bedrövligt av Brian Laws mannar, eftersom de här tre poängen mycket väl kan vara sådana som de hade behövt när säsongen är över.

* Johan Elmander mållös igen, trots att han hade chanser mot Wolverhampton. Nu tror jag tyvärr att han inte får starta igen på ett tag. Det kommer burop från läktarna när han misslyckas med passningar, och sanningen att säga så ger Ivan Klasnic Bolton dem det de behöver i större utsträckning än vad Elmander gör, nämligen mål. Elmander är rätt spelare i fel klubb, och det kommer nog aldrig att funka för honom på Reebok. Tråkigt, eftersom jag verkligen gillar Elmander, men levererar man inte så levererar man inte.

Förutom detta vann jag i Premier League-utmaningen med 4-2, och frågorna var extremt mycket svårare än förra veckan. Synd om den tävlande Eric Nyborg eftersom han inte kunde komma upp i samma siffror som tidigare tävlande. Jag skällde rejält på de ansvariga efteråt, vi får se vad det får för effekt till nästa vecka... förmodligen får väl jag skitsvåra frågor och min mottävlare jättelätta.