Fel som aldrig blir rättade

Jag förstår verkligen den irländska ilskan över att det är Frankrike som spelar VM 2010, och inte Irland. Målet är regelvidrigt, inget snack om det, och Martin Hanssons misstag är enormt. Men - och detta är ett stort men - att kalla det för en konspiration är alldeles för mycket, för Henrys tilltag har inget att göra med det faktum att Michel Platini är fransman. Det har dykt upp ett helt gäng frågeställningar efter matchen, och vi kan väl ta några av dem här:

* Irland kräver att matchen spelas om. Det vet jag inte ens om de själva tror på - i såna fall skulle det få spelas om en hel del matcher ute i fotbollsvärlden...

* Martin Hansson ska inte få döma VM. Det tycker inte jag heller, han är "märkt" av incidenten för all överskådlig framtid och skulle få oproportionerligt mycket uppmärksamhet för alla sina domslut. Hansson är rökt, helt enkelt.

* Thierry Henry ska stängas av i efterhand. Ja, varför inte? Han fuskar till sig ett mål, och det är naturligtvis inte OK. Men ska Henry stängas av så ska man stänga av alla spelare som fuskar till sig straffar och utvisningar för motståndarlaget på samma sätt. Man ska inte göra det "bara" på grund av att det var ett så avgörande mål.
Thierry som ung och oförstörd av fotbollsvärldens kalla cynism.

* FIFA och UEFA har "bestämt" att Frankrike skulle gå vidare. Både ja och nej - jag tror inte för mitt liv att Martin Hansson blivit tillsagd att vara lite vänlig mot fransmännen om det skulle dyka upp en handssituation, däremot så är det enormt klantigt att bestämma att kvallagen skulle seedas en gång till när det blev dags för Play Off-matcher. Man kan inte hitta på regler efter hand, särskilt när lagen blivit seedade en gång tidigare (i själva kvallottningen) och uppenbarligen tagit sig fram till andraplatsen i gruppen. En helt fri lottning hade varit det enda rätta. Nu blev de "stora" länderna gynnade, och här gav UEFA alla konspirationsteoretiker något att klamra sig fast vid.

Om jag - innan Play Off-matcherna - fått välja mellan Frankrike och Irland som VM-deltagare så hade jag valt Frankrike av kvalitetsmässiga skäl. De har ändå kapaciteten att vinna VM (till skillnad från Irland), och ju fler deltagarländer som faktiskt kan vinna turneringen, desto bättre. Som det har blivit efter Play Off-matcherna hade det känts bättre med Irland, för rätt ska vara rätt.

Irland hade kanske inte vunnit en eventuell straffläggning mot Frankrike, men de hade varit värda att få försöka. Nu fick de aldrig den chansen, och Frankrike kan börja förbereda sig för VM.

203 dagar kvar

Längre än så är det inte till dess att VM invigs. Nu är alla deltagarländer klara, och om man för en gångs skull tittar på FIFA's världsranking så ser den ut så här för lagen som kommer att vara med:

1. Brasilien
2. Spanien
3. Holland
4. Italien
5. Tyskland
6. Argentina
7. England
9. Frankrike
10. Portugal
11. USA
13. Schweiz
14. Kamerun
16. Grekland
17. Chile
18. Mexiko
19. Elfenbenskusten
20. Serbien
21. Paraguay
24. Australien
25. Uruguay
27. Danmark
29. Algeriet
32. Nigeria
33. Slovakien
35. Honduras
38. Ghana
40. Japan
48. Sydkorea
49. Slovenien
83. Nya Zeeland
85. Sydafrika
91. Nordkorea

Ett gäng slutsatser av detta:

* Värdnationen förväntas alltså vara turneringens näst sämsta lag. Ändå finns de med i första seedningsgruppen.
* Sverige (rankat 41:a) hade ansetts som ett av turneringens bottengäng.
* Det bäst rankade laget som inte är med är Kroatien (8:a).
* Övriga på topp-25 som inte är med är Ryssland (12:a), Tjeckien (15:e), Ukraina (22:a) och Bulgarien (23:e). De europeiska gamla öststatsländerna är alltså kraftigt överskattade på FIFA-rankingen.
* USA är det högst rankade laget som inte har en snöbolls chans i helvetet att vinna turneringen.
* Eventuell "dödens grupp": Argentina, Holland, Elfenbenskusten, Mexiko.
* Eventuell "skitgrupp": Sydafrika, Slovakien, Chile, Nordkorea.

The cheater and the cheated

Frankrike är VM-klara trots att de har Raymond Domenech som förbundskapten och trots att de egentligen borde ha fått sitt mål mot Irland bortdömt igår. Det är meningslöst att än en gång tjata om TV-kameror som hjälp för domarna (fjärdedomaren MÅSTE ju kunna göra mer än att hålla upp skylten med tilläggstiden och se till att managern står innanför det tekniska området!), men visst hade Martin Hansson haft hjälp av en sån sak igår.

Om Martin Hansson hade sett vad Thierry Henry gjorde så hade han givetvis blåst för hands och sen varnat Henry, men nu såg varken han eller hans assisterande vad som inträffade. Det kan man kanske lasta Hansson för, eftersom en riktigt bra domare alltid står rätt, men det är mycket mer Thierry Henrys fel än vad det är Hanssons.

Martin Hansson är en trevlig kille och en bra domare, men han lär inte få åka till Sydafrika och döma efter det här. Tråkigt, eftersom han har varit Allsvenskans näst bäste domare den här säsongen - bäst var Jonas Eriksson.

Nu ska jag snart sätta mig och börja fundera över VM-grupper - och även om det återstår lite mer än ett halvår så börjar jag bli otroligt laddad för det här världsmästerskapet. Alla de bästa länderna är med, de enda jag kan sakna är Ryssland, Kroatien och Tjeckien. Sverige? Visst hade det varit roligt för oss här hemma, men jag tror inte att resten av fotbollsvärlden sörjer det nämnvärt mycket.

TTIAO - IIN (fantasyuppdatering)

Fantasyligan på Premierleague.com är lika spännande som alltid, och jag noterar förtjust att jag (Dahlquist Utd) ligger på en 189:e plats just nu. 612 poäng har jag lyckats samla ihop, men jag står också inför problem till helgen då mina tre anfallare heter Robin van Persie, Kenwyne Jones och Fernando Torres. Jag tror att jag får ersätta dem med Anelka, Rooney och Keane.

Killen som leder heter heter Samuel Sollerman (Ejrasundsbro SK), och han har tagit lite mer än 100 poäng mer än vad jag har gjort - just nu står han på 723 pinnar, men dramatiken är ofantlig eftersom han bara ligger en poäng före André Koski (Whitewater Rovers). Fjolårssegraren Henrik Aronsson (FC Owl Farm) ligger på en femteplats, och det är förstås fruktansvärt starkt att ligga på en topplacering även denna säsongen av den gode Henrik, som var och hälsade på nere i studion på en lördagssändning för ett par veckor sen.

Jag är mycket stolt över alla som deltar i ligan eftersom det finns hela 185.647 stycken registrerade ligor i spelet, och TTIAO - IIN rankas som den 292:a bästa just nu! Tack samtliga 867 deltagare!!

Liverpool vs Man Utd

Att de två största engelska fotbollsklubbarna - Liverpool och Manchester Utd - just nu står på 18 inkasserade ligatitlar vardera vet de flesta fotbollsanglofiler, men det finns en detalj kring i vilken ordning de respektive lagens titlar har kommit som jag inte vet om ni har koll på, så här kommer den.

Liverpool tog sitt första ligatecken 1900-01, det följdes upp av ligaseger 1905-06.
2-0 till Liverpool.

Man Utd tog sedan sitt första ligaguld 1907-08 och sedan sitt andra 1910-11.
Kvitterat till 2-2.

Sedan kom det första världskriget, och strax efter att ligaspelet återupptagits vann Liverpool både 1921-22 och 1922-23. Sen vann inget av lagen fler ligatitlar under mellankrigsåren, men direkt efter det andra världskriget så ryckte Liverpool ifrån ytterligare genom att ta hem guldet 1946-47.
5-2 till Liverpool.

Dags för en ny Man Utd-replik? Jepp - 1951-52, 1955-56 och 1956-57 vann Man Utd ligan under den legendariske Sir Matt Busbys ledning.
Kvitterat till 5-5.

I mitten av 1960-talet blev det sen rejäl kapplöpning mellan de två storklubbarna. 1963-64 var Liverpool bäst och tog sitt sjätte ligaguld.
6-5 till Liverpool.

Man Utd väntade inte med sitt svar utan tog hem ligan säsongen därpå (1964-65)
Kvitterat till 6-6.

Liverpool svarade på detta omedelbart genom att vinna ligan 1965-66.
7-6 till Liverpool.

Vad tror ni hände säsongen efter det? Alldeles riktigt - Man Utd vann 1966-67.
Kvitterat till 7-7.

Sen började det hända grejer! Liverpool gjorde ett ryck utan dess like, och tog hem ligan ELVA gånger mellan 1973 och 1990. Man Utd var minst ett par steg efter.
18-7 till Liverpool.

Sen bestämde sig Liverpool för att 1991 anställa Graeme Souness, och då gick allt åt helvete för dem. Vid den tidpunkten hade Sir Alex Ferguson fått några år på sig att bygga upp ett sagolikt Utd-lag, och som han har lyckats surfa vidare på den framgångsvågen! Mellan 1993 och 2009 har Man Utd vunnit ligan elva gånger, och därmed...
Kvitterat till 18-18.

Så där står vi nu med vetskapen om att Manchester Utd inte kan vinna ligan igen förrän Liverpool har gjort det, och eftersom det knappast blir den här säsongen (ett s.k "understatement") så kan vi redan nu alltså gratulera Chelsea till titeln 2009-10.

Lite lustigt är det ändå att Manchester Utd alltid har tagit ikapp det titelmässiga försprång som Liverpool byggt upp, oavsett hur stort eller litet försprånget har varit. Liverpool har alltid haft minst lika många ligatitlar som Man Utd, men de har också tappat försprånget hela fem gånger.

One hit wonders - sammanträffanden

Björn Runström och Bojan Djordjic är två spelare som har provat lyckan i den engelska högstaligan utan att riktigt lyckas, de delar bedriften att ha gjort ett enda litet inhopp i Premier League. Djordjic fick hoppa in i den 77:e minuten istället för Dennis Irwin i maj 2001, och Runström fick sina minuter när han ersatte Collins John i den 82:a minuten i september 2006. Lustigt nog så skedde båda dessa framträdandena borta mot Tottenham!

Har vi någon mer svensk som bara har gjort ett enda framträdande i Premier League? Kommer ni på någon? Jag har svaret här: Marino Rahmberg gjorde åtta minuter plus stopptid för Derby borta mot Leicester när de förlorade där med 4-2 i februari 1997. Han ersatte Christian Dailly. Den andre är Janne Eriksson, som lyckades med konststycket att spela hela matchen för Sunderland borta mot Aston Villa (förlust 1-0) samma månad och samma år som Rahmbergs framträdande. Eriksson blev dessutom varnad. Sen blev det inget mer för honom i den klubben.

En annan sak som dessa herrar har gemensamt är att alla har representerat en stockholmsklubb.

Semesterbild

Ao Nang var en riktig turisthåla i Thailand som jag inte rekommenderar någon att besöka annat än som eventuell hållplats för vidare färd ut mot - förslagsvis - Phi Phi-öarna, men EN rolig sak hittade jag där. Det låg nämligen ett galleri på den stökiga huvudgatan som hade följande två oljemålningar närmast skyltfönstret (ursäkta bildkvaliteten):


Jag vet inte vilken av dem som vore skummast att ha hemma i lägenheten - Einstein i grön cardigan eller Rivaldo i Milantröja? Fantastiskt kul att föreställa sig hur en, uppenbart begåvad, thailändsk konstnär suttit i timmar, kanske dagar, och skapat en oljemålning på duk av Rivaldo Vítor Borba Ferreira. Okej för att många spelare har blivit fotograferade och hamnat på posters på pojkrumsväggar runtom i världen, men här snackar vi om en helt annan liga!

Ett tag funderade jag på att gå in och köpa den bara för sakens skull, men något sa mig att den förhandlingen med flickvännen skulle bli svår att fixa. Man måste välja sina krig.

Fjortondagarssummering

Sex timmar efter slutsignalen mellan IFK Göteborg och AIK satt jag och min kollega David med respektive familjer på ett plan till Thailand, och sen dess har jag inte lyckats blogga så mycket som ni kanske har märkt. Nu får det bli ändring på det!

Ska man summera vad som har hänt sen söndagen den 1:a november får det väl bli något sånt här:

* Chelseas mål mot Man Utd skulle ha dömts bort.

* Oerhört tragiskt med Robert Enkes självmord. Gripande på alla sätt, och en viktig debatt som har kommit igång.

* Erik Hamréns presskonferenser verkar bli livligare än Lagerbäcks.

* Zlatan kan gott få vila fram tills det blir EM-kval, tycker jag.

* Rafa Benitez har nog aldrig suttit mer löst på sin managerpost i Liverpool än vad han gör just nu.

* Robin van Persies skada är oerhört allvarlig för Arsenal, sex veckor utan honom är ICKE vad som håller dem kvar i toppstriden på allvar.

* Jag är fruktansvärt glad att Johan Elmander äntligen gjorde mål i Premier League igen. Dels för hans skull, men också för egen skull - nu slipper jag stå och tjata om att han inte gjort mål sen den 13:e december 2008 i Premier League-studion. Känns som att jag knappt gjort något annat de senaste elva månaderna...

* Get well Carlo Cudicini!

* Att Carlos Tevez talade ärligt om att han hade bristande motivation för tillfället tyckte jag var oerhört befriande. Han verkar ha gått vilse i sin karriär. Att han själv känner av det och berättar om det är ett friskhetstecken mer än något annat.

* Märkligt att jag, som gammal Djurgårdssupporter, skulle ha kymiga känslor efter 3-0-segern mot Assyriska i det Allsvenska kvalet. Vad är det för idioter som går in på planen och muckar gräl med det förlorande lagets spelare när allt bara ska handla om glädje?

Ja, det var väl det. Eller var det det? Har jag missat något nu?

I'm back

Inatt landade jag efter en välbehövlig och avslappnande tvåveckorsresa till Thailand. Har det hänt nåt medan jag var borta...?

Jag återkommer om ett par timmar med ett riktigt inlägg, jag ska bara få ordning på den 21 månader gamle sonens jetlag innan jag dumpar honom på dagis. Han tror att det är dag när det är natt och tvärtom, nämligen.

Att kalla saker vad man vill

Nar man kommenterar en match fran Premier League sa ar man faktiskt tvingad att saga "Barclays Premier League" ett par ganger i sitt referat, det har Barclays namligen betalat for. Detta ar valdigt latt att glomma bort, sa att saga, men om ni lyssnar pa de engelska kommentatorerna nagon gang sa kommer ni att hora att de sager det med robotliknande precision.

Det ar givetvis urbota tramsigt det har med att salja ut namnet pa ligor och arenor och sen tro att folk faktiskt ska kalla dem for det "nya" namnet.

Globen heter Globen, oavsett vad eventuella sponsorer tycker.

St. James' Park kommer alltid att heta St.James' Park, hur mycket sportsdirect.com misstycker (alltsa, sportsdirect.com@St.James' Park ar givetvis det fanigaste arenanamnet nagonsin, det gar inte att komma ifran).

Chelsea har nu gatt ut och sagt att orden "Stamford Bridge" alltid kommer att inga i arenanamnet pa Chelseas hemmaarena. Det forhindrar ju inte en "Newcastlevariant" dar det nya namnet blir Samsung Stamford Bridge eller nagot sant dar. Det spelar ingen roll. Alla kommer alltid bara att saga "Stamford Bridge" anda.

Nagonstans kommer rim och reson in i bilden, eller kalla det sunt fornuft. Man kan inte kalla vissa saker for precis vad som helst. Sa kommer det alltid att vara.

A andra sidan sa skulle jag latt dopa om den har bloggen till "Mamma Scans Premier League-blogg" eller "Kia C'eed bloggar om den engelska ligan" for en miljon kronor om aret. Inga problem!

En gnutta ledigt

Jag hann till mitt flyg i sondags, sa fran och med igar ar jag pa semester i Thailand. Ni far ha overseende med avsaknaden av aa, ae och oe har i detta inlagget.

Sondagen blev lika rolig och haftig som jag hoppades. Innan matchen kande jag att det inte spelade mig nagon roll vilka som vann, for bada lagen var lika mycket varda guldet, men nar nu AIK vande och vann pa bortaplan sa ar det bara att konstatera att de var Sveriges basta lag 2009, och att de darfor vann rattvist.

Alltid roligt att intervjua segerrusiga manniskor i omkladningsrummet efter slutsignal, men det blev en ganska marklig intervju med Bojan Djordjic. Han inledde med att gasta "Hur kanns det att Sveriges mest overskattade spelare har vunnit guld!!!?", som om jag hade kallat honom det (vlket jag inte har). Jag tror att han blev framrostad till just det i nagon enkat gjord med de ovriga Allsvenska spelarna, och det kanske inte var sa roligt for Bojan - men att inte kunna slappa det utan istallet ga omkring och ha det som absolut forsta tanke nar man har varit med och vunnit SM-guld tycker jag ar konstigt.

Jag brukar ju forsvara spelare som Bojan Djordjic och Henrik Rydstrom just for att de agerar fanbarare och galjonsfigurer for sina lag. Sen ar varken Rydstrom eller Djordjic nagon av de tio basta spelarna i Allsvenskan, men de ar bra i sin roll och som personr for klubben - och det ar minst lika viktigt. Att de andra lagens supportrar stor sig pa dem ingar i rollen.

Nu laddar jag for att hitta ett stalle som visar alla PL-matcherna pa lordag och sondag. De har inte Canal+ har, namligen. Stackars manniskor.

Hyfsad arbetsplats

Efter gårdagens sändning av Premier League-lördag så åkte jag och Lasse Granqvist i expressfart till Jönköping, där vi övernattade på ett motorvägshotell i väntan på dagens match. Tommy Åström anslöt sent inatt, och alldeles strax sätter vi oss och kör till Gamla Ullevi i Göteborg.

Matchen mellan IFK Göteborg och AIK behöver inte skrivas upp mer än vad som redan har gjorts. Alla förstår hur viktig den är, hur otroligt slumpartat det är att allt avgörs i den sista omgången och att det utan tvivel är de två bästa lagen som möts. Gamla Ullevi är, i eftermiddag, den bästa arbetsplats man kan tänka sig.

Vilka som vinner? Ingen aning. Båda lagen är värda att vinna guldet den här säsongen, men bara ett lag kommer att göra det.

Livet som fotbollsreporter på Canal+ är nästan alltid roligt, men idag är det något alldeles speciellt. Idag spelas den största matchen i Allsvenskans historia. Idag är jag grymt glad och tacksam över att jag har det jobb jag har.

Reklam vs reklam

Det här inlägget ska inte ses som att jag rackar ner på Anders Svensson, för det gör jag inte. Anders är en av de bästa mittfältarna i Sverige under 2000-talet och har fått oförtjänt mycket skit - inte minst under VM 2006. En sak man dock kan konstatera är att hans medverkan i en reklamkampanj inte riktigt höll samma mått som - till exempel - de engelska storstjärnornas diton.

Så här ska det se ut. Wayne Rooney gör reklam för Nike.

Så här ska det inte se ut. Anders Svensson gör reklam för en tacopizza.

The rulers of North London

Tottenhamfans som Erik Niva och Simon Bank kan tycka att följande inlägg är stötande (om de nu läser det), men faktum är att Arsenal är bisarrt mycket bättre än Spurs sen Premier League startade. Kolla här bara.

Premier League-matcher på Emirates/Highbury:
9 Arsenalsegrar, 7 oavgjorda, 1 Tottenhamseger (1992-93)

Premier League-matcher på White Hart Lane:
4 Arsenalsegrar, 9 oavgjorda, 4 Tottenhamsegrar

Senaste vinsten för Tottenham mot Arsenal i ligan kom för så länge sen som den 7:e november 1999, då det blev 2-1 till Spurs efter mål av Steffen Iversen och Tim Sherwood. Patrick Vieira reducerade, men Arsenal kom aldrig ikapp och fick två man utvisade. Den ene var Martin Keown, och den andre var... Fredrik Ljungberg. Den gode Fredrik reagerade på det röda kortet genom att göra lite gester mot Tottenhamsupportrarna, och när jag pratade med några Arsenalsupportrar för något år sen så tyckte de att det var just i det ögonblicket som han blev en riktig publikfavorit. För Arsenal, alltså.

En måg med klass

Min flickvän har två lillasystrar. Den ena lyckades jag para ihop med min kompis Steve, så han är nu också min måg, som det heter.

Igår fick jag ett födelsedagspaket med posten från honom (bara en och en halv månad för sent), och kan ni gissa vad det innehöll? Jo, följande uppenbarelse:

Sheffield Utd-ölunderlägg. Hur har jag kunnat leva utan sådana tidigare?

Det är det jag kallar en bra släkting!