fredag 20 februari 2009

Fartblindhet

Att Champions League är den största klubblagsturneringen råder det väl inga tvivel om, liksom att det är den inhemska ligasegern som är det största man kan vinna i respektive land. Det är ju trots allt ganska logiskt. Frågan är dock om det är det som är det mest intressanta?

Jag har börjat tycka att det är roligare att följa vilka som ska bli "Best of the rest" och vilka som undviker nedflyttning än vilka som vinner ligatiteln i England. Det är numera nästan skojigare med den oglamourösa ligacupen än den klassiska FA-cupen. Och Champions League i all ära, med sina makalösa matcher och mastodontklubbar - men det känns mer ovisst och fräscht med UEFA-cupen.

Visst är det helt ologiskt, men det kommer nog som en reaktion på att vissa saker har vuxit sig för stora.

Den här säsongens åttondelsfinaler i Champions League måste sakna motstycke i fotbollshistorien. De engelska klubbarna ställs mot Roma, Juventus, Inter och Real Madrid - och alla de fyra matcherna känns egentligen som potentiella finaler, eller åtminstone semifinaler. Det blir nästan för bra för att vara sant. Lägg till Lyon-Barcelona så blir det ännu fläskigare.

Det är som om det dyraste på menyn kommer med extra allt, i gigantiska portioner. Det är gåslever, oxfilé med tryffel, grillade havskräftor och champagnesorbet i en och samma maträtt.

Det blir för mycket.

Självklart kan inte Shaktar Donetsk-Tottenham eller FC Köpenhamn-Manchester City mäta sig med Liverpool-Real Madrid eller Manchester Utd-Inter, men någonstans måste fotbollen också handla om lagen som inte omsätter 643 miljarder pund i timmen, eller om spelarna som "bara" lyckats bli stjärnor i den femte största klubben i ligan. De är kanske inte lika fantastiska, men de är inte automatiskt mindre intressanta för det.

Från Michel Platinis håll handlar budskapet om att det måste införas begränsningar på allt möjligt - inte minst antalet utländska spelare och klubbarnas skulder. Jag hoppas att han lyckas driva igenom det, för att fotbollen ska återfå någon sorts balans igen. Visst har den ekonomiska och mediala utvecklingen varit brutalt lyckad sett över de senaste 20 åren, men alla som har körkort vet att fartblindhet är livsfarligt - och herrejävlar vad de stora aktörerna i fotbollseuropa är fartblinda just nu. Vägen är inte (och kommer aldrig att vara) spikrak, och har man för hög fart in i kurvan så kraschar man. Rejält.

Klockan 16.00 imorrn visar vi Stoke-Portsmouth på Canal+Sport2. Den ska jag sätta mig och njuta av. Mediokert? Javisst. Ointressant? Aldrig.

2 kommentarer:

Mange sa...

Väl talat! Håller med i varenda ord.

Unknown sa...

Själv gillar jag kontrasten mellan stormatcher och de mindre matcherna väldigt mycket, de är roliga på helt olika sätt och jag behöver båda!