Bra spelare = bra manager?

Nej, knappast. Det är snarare tvärtom! Väldigt sällan blir de största fotbollsstjärnorna även bra managers, även om hela den tesen kan spricka om Argentina vinner VM nästa år med Maradona som förbundskapten. Gamle Liverpoolmanagern Gerard Houllier fick en gång frågan om hans mycket blygsamma karriär som spelare hade betydelse för hur bra manager han var, och då svarade Houllier: "Man behöver inte ha varit häst för att bli en bra kusk", vilket ju är ett av de bästa citaten någonsin. Här rankar jag Premier League-tränarna efter deras spelarkarriärer:

Gianfranco Zola - en fullständigt briljant liten tekniker från Sardinien som lirade i Chelsea under sju säsonger. Innan det stor succé i Parma, några år i Napoli och sen var han förstås även i sin hemmaklubb Cagliari både i slutet av sin karriär. Tio mål på 35 landskamper för Italien, vann Serie A med Napoli 1989-90 (med Maradona som "mentor"), dessutom två FA-cupsegrar och två Cupvinnarcuptitlar på meritlistan. En spelare som jag tror att alla fotbollsälskare har ett gott öga till.
Tony Adams - legendarisk mittback och lagkapten i Arsenal, 66 landskamper för England och hela 504 framträdanden för Arsenal. Att han var så bra hela tiden får betecknas som sensationellt med tanke på att han i flera år av sin spelarkarriär var alkoholiserad. Fyra ligatitlar, tre FA-cuptitlar, två ligacuptitlar och en Cupvinnarcuptitel.
Mark Hughes - 16 mål på 72 landskamper för Wales, mest känd för sin tid i Man Utd där han gjorde 119 mål på 345 matcher. Hann även med att spela för Chelsea, Barcelona och Bayern München innan han sakta varvade ner i Southampton, Everton och Blackburn. En mästare på volleyskott! Två ligatitlar och fyra FA-cuptitlar, cupvinnarcupvinnare med både Man Utd och Chelsea.
Martin O'Neill - mittfältare med finfina meriter: Europacupvinnare med Nottingham Forest två gånger (78-79 mot Malmö FF, 79-80 mot Hamburg), lagkapten för det nordirländska landslaget som skrällde mot Spanien i VM 1982, totalt 8 mål på 62 landskamper, vann engelska ligan med Forest 1977-78.
Steve Bruce - mittback och lagkapten för Manchester Utd under många år. 36 mål på 309 matcher för klubben mellan 1987 och 1996. Den förste att lyfta Premier League-bucklan (tillsammans med Bryan Robson) 1992-93. Totalt tre ligatitlar, men inte en enda landskamp för England. Förmodligen är han den bäste engelska försvarsspelaren någonsin som inte fått göra en landskamp.
Gareth Southgate - hans mamma har sagt att när hon såg att det var hennes lille Gareth som skulle ta den avgörande straffen i semifinalen mot Tyskland i EM 1996 så visste hon att han skulle missa. Skönt att ha det stödet hemifrån. Mittback som gjorde 57 landskamper. Spelade i Crystal Palace, Aston Villa och Middlesbrough, och vann ligacupen med både Villa och Boro.
Joe Kinnear - FA-cupvinnare med Tottenham 1967 och även UEFA-cupvinnare med samma klubb 1972. Dessutom två ligacuptitlar. Försvarsspelare med en spelstil som han fortfarande förordar - tackla hårt, kämpa, och skjut bort bollen så långt du bara kan.
Harry Redknapp - började som yttermittfältare men flyttades ner som ytterback i West Ham på 60-talet. Lirade med legenderna Bobby Moore, Martin Peters och Geoff Hurst (trion som vann VM-guld åt England 1966). Gick sen till Bournemouth och var även en sejour i den amerikanska ligan i Seattle Sounders.
Sir Alex Ferguson - anfallare som faktiskt vann skytteligan i Skottland 1965-66 med Dunfermline, och gick till Glasgow Rangers efter det. Där blev det dock aldrig någon succé, och han fick massor av kritik eftersom hans fru är katolik. Föredrog att bli manager i Skottland framför en flytt som spelare till England. Något bättre som manager än som spelare...
Gary Megson - defensiv mittfältare som gjorde det bra i Sheffield Wednesday på det tidiga 1980-talet, men han hade misslyckade sejourer i Everton och Nottingham. Efter det gick det bättre i Manchester City och Norwich, men han var aldrig i närheten av en landskamp.
Tony Mowbray - mittback i Middlesbrough, Celtic och Ipswich 1982-2000. Ses allmänt som en av Middlesbroughs bästa försvarsspelare (och lagkaptener) någonsin.
Arsene Wenger - spelade två ligamatcher för Strasbourg när de vann den franska ligan 1978-79, men ändå en klart begränsad spelarkarriär. Från början var han back, men användes sen mer som mittfältare.
David Moyes - kom fram i Celtic tidigt på 80-talet, men gjorde aldrig något större avtryck där. Sen harvade han runt i en massa olika klubbar innan han lyckades rätt bra i Preston North End som mittback.
Sam Allardyce - gjorde 184 matcher för Bolton som spelare, men då höll de mest till i de lägre divisionerna. Spelade även i Sunderland, Huddersfield, Coventry, Millwall och Preston NE. Ingen glänsande ytterback, precis.
Luis Felipe Scolari - försvarsspelare i lite småklubbar i Brasilien. Lagkapten i flera av sina gamla klubbar, men ingen stor fotbollsspelare för det.
Tony Pulis - försvarsspelare i Briston Rovers och Bournemouth utan några enorma framgångar. Blev licensierad FA-tränare som 19-åring och UEFA-licensierad som 21-åring.
Ricky Sbragia - spenderade den största delen av sin spelarkarriär i York City, men var även bl.a. i Walsall. Försvarsspelare som har som största merit att ha gjort mål i FA-cupen mot Liverpool 1985 när han lirade i York, vilket ledde till omspel på Anfield.
Phil Brown - Hartlepool och Halifax... inga storklubbar direkt. Där spelade Brown innan han gick till Bolton 1988, men då var Bolton inget höjdarlag. Avslutade karriären i Blackpool. Ytterback.
Rafa Benitez - mittfältare som spelade i Real Madrids ungdomslag, men som aldrig lyckades ta sig upp i A-laget. Höll till i de lägre divisionerna innan han skadade sig som 26-åring och blev manager istället.
Roy Hodgson - lirade i Crystal Palace som ung, men kom aldrig in i A-laget, sen blev det bara spel i de engelska amatörligorna.

Rätt intressant att 12 av 20 var försvarsspelare, och lägger man till de defensivt inriktade mittfältarna O'Neill och Megson till listan över försvarande spelare så blir det 14 av 20. Sen vet jag inte vad Roy Hodgson var för spelare, men skulle han visa sig ha spelat som back eller mittfältare så blir listan ännu längre.