När man såg att Jensen blivit skadad i själva snubbelmomentet så väcktes det en hel del tankar i huvudet, och givetvis dök Paolo di Canios agerande i ligamatchen mot Everton i december år 2000.
Di Canio hade mer tid på sig att uppfatta skadan än vad Rodallega hade igår, men det hade varit intressant att se vad Rodallega hade gjort om han hade haft längre tid på sig att uppfatta vad som hänt.
Bloggläsaren Anders Gärdin mailade in med ett tips på den raka motsatsen till di Canios sportsmanship, nämligen Wolverhamptons anfallare Michael Branch's tilltag mot Nottingham Forest 1999-2000, där Nottinghams målvakt Dave Beasant upptäcker att det ligger en Wolverhamptonspelare skadad och försöker spela ut bollen över sidlinjen. Michael Branch tar dock bollen innan den går ut över sidlinjen och placerar den elegant i mål. Det målet finns ungefär 4:00 min in i klippet.
Ett par andra saker som man reflekterar över kring Brian Jensens skada:
1. Är det för att han är så pass korpulent som foten viker sig i vändningen?
2. Har det funnits en mulligare målvakt i Premier League sen Neville Southalls dagar, eller var Paddy Kenny tjockare?
3 kommentarer:
Michael Branch klippet var ju guld. har länge, alltför länge, försökt ta reda på vilken match det var som jag egentligen tyckte var så underhållande för 10-12 år sedan, och här fick jag äntligen svaret, tack vare akinbiyes skalle. Den mest minnesvärda match jag sett, och då inte för skönspelet :) Tack som fan!
Det här slår väl också rekord i fair play. :) http://www.youtube.com/watch?v=BfwktuMXK0I&NR=1
Blev ju lite hallaballo efter det här målet i Norge också. Han hade mer tid att upfatta det, men sket fullständigt i det. Inte så värst mycket fair play.
Skicka en kommentar