VM-länderna, del 9 av 32

Jag vet inte så jättemycket om Honduras, men det var nära att jag och familjen åkte dit när vi var i Guatemala för snart två år sen, vi åkte dock norrut till Mexiko istället. Här kommer en lista på vad jag vet om Honduras:

* Har en huvudstad som inte är helt lätt att stava till (Tegucigalpa).
* Det regnar fisk där varje år (på riktigt).
* Ön Roatan i norr har väldigt bra dykning.
* Tottenhams Wilson Palacios kommer därifrån.
* Började kriga med El Salvador efter en fotbollsmatch 1969.

Det ska nog kunna bli ganska så intressant, det här - trots att Honduras kanske inte känns som ett givet VM-lag. Let's go, eller som honduranerna själva skulle ha sagt: ¡VAMOS!

HONDURAS (Grupp H)

Honduranerna kallar inte sig själva för honduraner, de kallar sig själva för "Catrachos". Landslagets smeknamn är således "Los Catrachos". De säkrade givetvis VM-platsen genom att i sista kvalmatchen vinna borta mot El Salvador.

1. Matchtröjorna
Vissa av er som skriver i kommentatorsfältet här har anmärkt på att jag bara klagar på alla landslagströjor hela tiden, men hey - skjut inte brevbäraren här... Kolla bara in det här åbäket från Honduras. Är det något jag inte gillar så är det när färgerna tonar ut/in i varandra. Väldigt synd att de besudlar tröjorna med den effekten eftersom de ser bra ut i övrigt, och särskilt då den blåa varianten. Minns ni förresten Sergio Tacchini-tröjorna som alla tennisspelare hade sent 80-/tidigt 90-tal? Där var det jävlar i mig tonade ränder in absurdum. BETYG: 2,5 av 5
2. Förbundskapten
Colombian vid namn Reinaldo Rueda som utbildat sig i Europa för att sedan gå en ganska lång väg via diverse ungdomslandslag i Colombia innan han till slut hade hand om det colombianska A-landslaget i två år. Efter detta så ringde Honduras fotbollförbund och lockade till sig Rueda, och det är ju bara att konstatera att det har varit en succé. Dels talar VM-platsen för sig själv, och dels har Honduras uppnått detta genom att spela en attraktiv fotboll. BETYG: 3 av 5

3. Truppen
De har Wilson Palacios från Tottenham och de har David Suazo från Inter (utlånad till Genoa) plus Hendry Thomas, som gjorde en halvhyfsad säsong med Wigan. Men vad har de mer? Tja, dessa tre till exempel:
Georgie Welcome - egentligen vet jag ingenting om den här killen förutom att han kommer att ha nummer 21 på ryggen och att han är anfallare, men NAMNET! Oerhört tufft, förstås. Lite av samma stuk som den nigerianske presidenten Goodluck Jonathan.
Carlos Pavon - rutinerad anfallare som är Honduras bäste målskytt genom tiderna, och det var han som satte målet som skickade dem till VM. Väldigt populär i hemlandet, och han ska ha en eloge för att han under sin 18-åriga seniorkarriär har lyckats byta klubb 19 gånger. Vann CONCACAF-kvalets skytteliga på sju mål på tio matcher.
Amado Guevara - 133 landskamper är vasst, oavsett om det är för en lite "sämre" fotbollsnation eller inte. Det har lagkaptenen Guevara på sitt konto. Killen gjorde en hel del mål i amerikanska proffsligan MLS i mitten av 2000-talet, och tydligen ganska så många av dem på frispark. Återigen gillar jag namnet, men det får ändå stryk av Georgie Welcome.
BETYG: 2 av 5

4. VM-story
Eftersom Honduras alltså har gått i krig över en VM-kvalmatch så får de ett oerhört högt betyg, hur illa man än tycker om just krig. Omdömet kunde ha sänkts om det var så att Honduras var en riktig blåbärsnation, men de har faktiskt gjort ett VM förut, nämligen 1982.Då kryssade de mot värdlandet Spanien (1-1) och mot ett på dåtiden starkt Nordirland (1-1), innan det blev en onödig förlust mot ett redan utslaget Jugoslavien med 1-0. En inte helt kass insats. Honduras har definitivt sin plats i VM-historien! Betyg: 4,5 av 5

5. Framgång i årets turnering
Man kan se det på två sätt. Om ordet "framgång" innebär att man åtminstone ska ta sig till VM-kvartsfinal så kommer Honduras till 100% säkerhet inte att ha framgång 2010. Om man däremot ser det som en "framgång" att eventuellt kunna ta en poäng i en mycket klurig grupp med Spanien, Chile och Schweiz - ja, då kanske de kommer att ha det. Men de får det ruggigt tufft. Betyg 1 av 5

TOTALBETYG: 13 av 25

Trainingpain

T-R-E timmars träning på Man Utd:s träningsanläggning har jag nyss blivit utsatt för. Det var fystränare och det var tekniktränare och det var koordinationstränare och det var jobbigt.

En sån här genomkörning av min otränade kropp borde ses som ett mordförsök, men jag tror att jag klarade mig. Har dock mer ont i framsida höger lår än i övriga kroppen, och där har jag ändå hur ont som helst.

Nästa VM-genomgång dröjer en dag eller två, just nu har jag fullt upp med kombinationen skoskav/drink på Living Room på Deansgate. Det är ett tufft jobb, men nån... osv.

Precis som väntat

Egentligen var det bara en tidsfråga, men på fredag kliver jag in på Old Trafford och spelar match. På riktigt. Det är en sponsorgrej, och jag är glad att jag är en av de utvalda. Hade jag fått bestämma själv så hade det förstås varit Bramall Lane istället, men man kan ju inte få allt.

Sprillans nya fastdobb (räknar med torr plan) är förstås ett måste. Promenerar omkring här hemma och försöker få in "rätt" känsla.

Det kommer att handla om 2 x 30 minuter, jag spelar mittback för sponsorlaget, och vi möter Man Utd:s backroom staff, förstärkta med en eller två överraskningar, tydligen.

Ibland är det här jobbet och livet konstigare än vad jag hade kunnat tänka mig, fast åt det positiva hållet.

VM-länderna, del 8 av 32

Outbildade engelskspråkiga människor brukar förväxla Sverige och Schweiz, och vem kan klandra dem? Det finns ju en hel del likheter. Dels fick vi anordna varsitt världsmästerskap i fotboll på 1950-talet eftersom vi inte hade varit med i 2:a Världskriget, och dels åker vi gärna skidor. Same same, but different.

SCHWEIZ (Grupp H)

Ska man vara helt ärlig är det nog så att världssamfundet anser att det är intressantare med Schweiz än Sverige i VM den här gången. Det känns som att de är en fotbollsnation "på gång". Schweizarna vann faktiskt U17-VM förra året, och 2002 vann de U17-EM. Från det laget finns det ett gäng spelare som är dominanter i dagens A-landslag.

1. Matchtröjor
Det är verkligen en konst att få en tröja att se kladdig ut genom att bara använda en flagga, en förbundslogga och en Puma-puma samt de två fotbollströjebasfärgerna rött och vitt. Inte särskiltt snygga, inte särskilt innovativa, inte särskilt någonting, liksom. BETYG: 1,5 av 5

2. Förbundskapten
Förutom det uppenbara i att förnamnet "Ottmar" är benhårt så är Ottmar Hitzfeld en herre med hyfsade meriter. Bland annat är han en av bara tre managers som har vunnit Champions League/Europacupen med två olika lag. I hans fall var det med Borussia Dortmund 1997 och med Bayern München 2001, en prestation som man inte kan blunda för. De övriga två som klarat av detta är José Mourinho (med Porto 2004 och med Inter 2010) och Ernst Happel (med Feyenoord 1970 - när Ove Kindvall avgjorde finalen - och med Hamburg 1983). Dessutom har Ottmar Hitzfeld vunnit den tyska ligan hela sju gånger som tränare, och i Schweiz har han blivit mästare två gånger som spelare och två gånger som tränare. Den här killen vet vad han håller på med. BETYG: 4,5 av 5

3. Truppen
Ja, då var det då det här med U17-EM:s vinnarlag från 2002. Från den truppen finns följande killar med här: Tranquillo Barnetta (B.Leverkusen), Philippe Senderos (Everton) och Reto Ziegler (Sampdoria). Jämför man med var svenska 25-åringar spelar så blir det uppenbart varför Schweiz är i VM och inte vi. Det intressanta är att de har ytterligare sju spelare som är under 25 i sin 23-mannatrupp, bland andra Valon Behrami (West Ham), Gökhan Inler (Udinese), Gelson Fernandes (St.Etienne) och Eren Derdiyok (B.Leverkusen). Jag tror ni förstår vad jag är ute efter. Schweiz ser bra ut!
Alexander Frei - mest känd för sin spottloska mot Steven Gerrard under EM 2004. Det hela slutade med att Frei blev avstängd, men att UEFA sen struntade i avstängningen eftersom Frei adopterade ett lamadjur på ett zoo. Lysande. Känslan är att Frei har varit med i landslaget i runt 25 år nu, och att han således bör vara runt 43 år gammal, men han är faktiskt bara 30. Schweiz bäste målskytt genom tiderna med enormt starka 40 mål på 73 landskamper.
Johnny Leoni - i bästa fall andremålis efter Diego Benaglio, men vafan... vilket oerhört häftigt maffianamn killen sitter inne med. Helt klart med i tävlingen "Hela VM:s coolaste namn 2010".
Philippe Senderos - jag kan inte låta bli att skriva en rad om Senderos, som jag fascineras av på samma sätt som när man bara måste titta när man kör förbi en trafikolycka. Egentligen har han alla bitar för att vara riktigt bra, men så händer det en massa konstiga saker och så blir det baklängesmål. När man har otur så pass ofta så är det nog inte otur, trots allt.
BETYG: 3 av 5

4. VM-story
Här faller Schweiz litegrann, eftersom de faktiskt inte har gjort något större väsen av sig i de åtta VM de har deltagit i. Som längst har det blivit kvartsfinal, men det var i turneringarna 1934, 1938 och 1954, så det var ett tag sen. BETYG: 1,5 av 5

5. Framgång i årets turnering
Ja, varför inte? Visserligen är det sjukt svårt att bortse från att Spanien är storfavoriter till att vinna gruppen, så då finns det logiskt sett bara en plats kvar att slåss om. Där ska Honduras förstås vara för svaga, så det står mellan Schweiz och Chile. Nu råkar jag tro en hel del på Chile också, så det är inte lätt att förutse hur det ska gå. Tvåan i Grupp H möter hur som helst ettan i Grupp G i åttondelsfinal, och det lär ju bli Brasilien... Svår lottning. BETYG: 2,5 av 5

TOTALBETYG: 13 av 25

VM-länderna, del 7 av 32

Är det något sydkoreaner kan så är det att skjuta, åtminstone om man ska fortsätta med de grova generaliseringar som har dominerat dessa VM-presentationer. Lite lustigt är det i och för sig att deras största landslagsstjärna, Manchester Uts:s Park Ji-Sung, inte alls provar avslut från längre än tre-fyra meter, men som jag minns dem från VM 1986 så sköt de förbannat bra, så det gäller fortfarande.

SYDKOREA (Grupp B)

Annars är det en annan sak som har etsat sig fast med detta landslag, och det är de konstanta skriken om "Daehan-minguk", alltså "Sydkorea" på koreanska, som publiken roade sig med under VM 2002. Jag kan ibland komma på mig själv med att gå och nynna "Daehan-minguk" när jag gör vardagsgrejer hemma eller på jobbet. En störning så god som någon.

1. Matchtröjor
Här har vi en design som går emot mycket av det jag står för vad gäller fotbollströjor. De där randiga/tigerklösmönstrade grejerna ska naturligtvis dömas ut helt, men märkligt nog tycker jag att de funkar! Det känns som att erkänna att man gillar en låt av Idol-Erik, eller nåt... I övrigt enkel och trevlig. Totalbetyget dras ändå ner av principen. BETYG: 2 av 5

2. Förbundskapten
Har man själv spelat fotbolls-VM och där gjort mål mot Italien hamnar man på en ganska hög coolhetsnivå omedelbart. Har man dessutom spelat i PSV Eindhoven ska man ha ytterligare lite cred, så ni märker redan att Huh Jung-Moo är inte är en kille man fikar med hur som helst. Lägger man till att han spelade i den sydkoreanska arméns lag i två år tycker jag att det blir ännu bättre. Slänger man, på detta, in det faktum att Huh Jung-Moo gjorde Diego Armando Maradona vansinnig under deras möte i VM 1986 genom att i princip sparka ner honom varje gång han fick bollen - och fick samme Maradona att senare säga att "Sydkorea spelade inte fotboll, de spelade Taekwondo" - ja, då är man förstås übercool. Herr Huh gör sin tredje sejour som förbundskapten för Sydkorea, och dessutom har han varit assisterande förbundskapten två gånger.
BETYG: 4,5 av 5

3. Truppen
Naturligtvis är Park Ji-Sung det stora affischnamnet i laget, men det finns ett par andra godbitar också.
Kim Dong-Jin - utan tvivel Zlatan Ibrahimovics favoritspelare i fotbolls-VM 2010 eftersom det är en vänsterback vid namn Kim.
Lee Chung-Yong - det här är näste store spelare från Sydkorea, antar jag. Han har redan gjort det väldigt bra i Bolton, och får han en säsong till där så är han redo för något bättre sen. Hans smeknamn ska tydligen vara "Blue Dragon", vilket som smeknamn förstås är ljusår bättre än t.ex "Lill-Tidan" eller "Ölme". Blue Dragon är för övrigt ett livsmedelsmärke jag använder mig av en hel del.
Ahn Jung-Hwan - killen som för alltid kommer att bli ihågkommen för sin insats i åttondelsfinalen mot Italien i VM 2002, där han avgjorde till sydkoreanernas fördel med en nick förbi Buffon i förlängningen, och eftersom man körde med Golden Goal då så var matchen över sen. Ahn spelade i italienska Perugia på den tiden, och fick omedelbart sparken av den bindgalne presidenten Luciano Gaucci eftersom denne minsann "inte tänkte betala lön till någon som förstör för italiensk fotboll".
BETYG: 2 av 5

4. VM-story
Årets turnering blir Sydkoreas åttonde, ett facit de är klart bäst i Asien med. Förutom VM 2002 har de dock bara vunnit EN enda match av de övriga 17 de har spelat i VM-sammanhang, och den segern kom mot Togo i VM i Tyskland 2006. Sydkorea var faktiskt med så tidigt som i VM 1954 i Schweiz, där de torskade mot Ungern med 9-0 och mot Turkiet med 7-0, men fasen vad häftigt det måste ha varit att ta sig från Sydkorea till Schweiz på 50-talet! En sak som inte har med VM att göra, men som kan nämnas ändå, är att den största förlust ett sydkoreanskt landslag råkat ut för kom på Selhurst Park i London i OS 1948 mot... Sverige! 12-0 blev det, och Gunnar Nordahl gjorde fyra mål.
BETYG: 2 av 5

5. Framgång i årets turnering
De kan förvisso ta en trepoängare mot Grekland, men jag är ganska så säker på att både Nigeria och, framför allt, Argentina är ett nummer för stora. Tar sig Sydkorea vidare från den här gruppen är det en jätteprestation, men det är som sagt inte särskilt troligt - även om de gått bra i de senaste landskamperna. BETYG: 2 av 5

TOTALBETYG: 12,5 av 25

VM-länderna, del 6 av 32

Då tar vi del två i den här Slovakien-eller-Slovenien-historien. Nu snackar vi om landet som satt ihop med Tjeckien förut, och lämpligt nog var det just Tjeckien som fick stryk hemma i Prag mot Slovakien med 2-1. En match som var en riktig "group decider", och som avgjordes av anfallaren Erik Jendrisek.

SLOVAKIEN (Grupp F)

1. Matchtröjor
Vädigt enkla och stilrena, precis på gränsen till tråkiga. Eller förresten, de är halvvägs över den gränsen. Det enda som gör deras matchställ bättre än Greklands är att slovakerna har ett snyggare nationsmärke. BETYG: 1,5 av 5

2. Förbundskapten
Här har vi en snubbe som har en oerhörd fantasi. Hans pappa heter nämligen Vladimir Weiss, och hans son heter Vladimir Weiss. Han själv heter givetvis också Vladimir Weiss. Hans pappa var landslagsman för Tjeckoslovakien, och hans son är landslagsman för Slovakien. Han själv var givetvis också landslagsman för Tjeckoslovakien. Nu kanske ni tycker att de har dålig fantasi i familjen Weiss, eftersom de gör och heter exakt likadant. Men va fan, hur många känner ni till som heter exakt samma sak och som spelat landslagsfotboll i tre generationer? Nej, jag tänkte väl det. Fantastiskt unikt och fantasifullt.BETYG: 3,5 av 5

3. Truppen
Boltons Man City-lån Vladimir Weiss finns förstås med i truppen, något annat vore ju en skam för familjenamnet. Han är dock inte den ende intressante slovakiske ynglingen från en Premier League-klubb. De är två. Jag börjar med den andre.
Miroslav Stoch - ni kanske minns den lille Stoch från Chelseas matcher mot Arsenal och Liverpool förra säsongen, alltså 2008-09, då han kom in i slutet av matcherna när Chelsea låg under. Big Phil Scolari trodde uppenbarligen en hel del på Stoch, som är en kort, snabb och offensiv spelare. Den här säsongen har han varit utlånad till holländska Twente, där Steve McClaren guidade Stoch och kompani till ligaguld, och Stoch gjorde 10 mål på 32 matcher.
Martin Skrtel - visst är det något visst med människor som nästan bara har konsonanter i namnet. Min egen favorit är den tjeckoslovakiske hockeyspelaren Petr Vlk (sent 80-tal, typ), som alltså hankade sig fram i livet med EN enda futtig vokal i namnet. Skrtel har dessutom en massa tatueringar och ser allmänt elak ut, så budskapet är helt klart att man inte bråkar med honom.
Jan Mucha - målvakt som är klar för Everton från och med i höst. Gjorde succé i kvalet och ett par bra säsonger med Legia Warszawa gör att han blir nyckelspelare i laget. Å andra sidan så har han varit andremålvakt till Lukasz Fabianski (i Legia), och det man har sett av Fabianski har ju inte varit överdrivet imponerande. Vi, och Slovakien, får hoppas att Mucha har utvecklats sen dess.
BETYG: 2 av 5

4. VM-story
Jahapp, här kommer Slovakiens VM-historia:




BETYG: 1 av 5

5. Framgång i årets turnering
Jag räknar med att Slovakien slår Nya Zeeland (det tror jag att alla gör) och så förlorar de mot Italien (det tror jag att nästan alla gör), vilket i sin tur innebär att matchen mot Paraguay blir oerhört avgörande. Skulle Slovakien lyckas ta full pott där så har de gått till åttondelsfinal och gjort det fantastiskt bra, och det känns inte omöjligt. BETYG: 3 av 5

TOTALBETYG: 11 av 25

Överflödiga ord

Fy fan vad den här killen är bra. Och cool. Och kaxig.

Om man vinner Serie A, den italienska cupen samt Champions League, och i den sistnämnda turneringen tar sig fram till final efter att ha fått möta både Barcelona och Chelsea, då är man - utan diskussion - bäst. Man är kanske inte roligast, men man är bäst, och det är roligt nog att vara det, antar jag.

Att Mourinho nu tar över Real Madrid gör inte den spanska ligan mycket ointressantare till nästa säsong... bara att tacka och ta emot för undertecknad, eftersom det kommer att handla en hel del om Spanien här i höst och framåt.

The only way is up

Den 8:e augusti 2009 tippade jag sluttabellen i The Championship. I botten såg det ut så här:

20. Blackpool
21. Doncaster
---------------
22. Scunthorpe
23. Barnsley
24. Plymouth

Förutom det uppenbara, att jag hade jäkligt fel på Blackpool, så är jag halvnöjd.

Grejen är ändå att Blackpool tog sig upp till Premier League på ett bragdartat sätt. De har egentligen inte truppen för att klara av det, de har inte arenan för att ta emot Man Utd eller Liverpool (även om den är härlig och gemytlig) och de har egentligen inte förutsättningar för att ens nästan kunna hänga kvar i Premier League.

Så här firade jag avancemanget imorse. Om Cardiff hade gått upp hade det varit lugnt, jag har en kaffekopp med deras klubbmärke också.

Kommer Blackpool alltså att åka ur direkt? Ja, högst troligen.

Antingen får de satsa galna pengar på mängder av spelare och riskera klubbens överlevnad ifall det ändå blir nedflyttning, eller så blir det till att behålla de spelare som finns och överleva ekonomiskt, men samtidigt åka ur Derby County-style. De 0,5% som kan rädda Blackpool kvar, utan att satsa pengar, tycker jag vi döper till "Owen Coyle"-faktorn. En manager som gör laget flera gånger bättre än vad de egentligen är. Burnley hade hängt kvar om Coyle stannat hela den nyss gångna säsongen, och när han försvann och Brian Laws tog över så blev Burnley det Burnley de nog egentligen var.

Ian Holloway kan mycket väl vara en sån manager, det får vi se i höst - jag gillar hur som helst att det är en liten klubb som tagit sig upp igen. Det ger de andra lagen möjlighet att drömma. De senaste åren har det varit ett par såna här klubbar som har tagit sig upp två-tre divisioner på kort tid, för att komma hela vägen till Premier League. Wigan är ett exempel, Hull ett annat, Reading ett tredje, och så nu Blackpool. Eller "Seasiders", som de kallas.

Fast till 2011-12 vill jag ha upp Nottingham, Leeds och Cardiff. Size DOES matter. Trots allt.

VM-länderna, del 5 av 32

VM-historiens kanske vidrigaste match spelades i spanska Gijon på min farsas 40-årsdag, den 25:e juni 1982. Västtyskland och Österrike möttes, och eftersom Algeriet redan hade spelat sin sista gruppspelsmatch dagen innan (mot Chile) så var förutsättningarna som så att både Västtyskland och Österrike skulle gå vidare om det skulle bli 1-0 eller 2-0 till Västtyskland. Horst Hrubesch gjorde passande nog just 1-0 till Västtyskland i den 10:e minuten, resterande 80 minuter ägnade spelarna åt att gå omkring i mittcirkeln och fisa. Uppgjort på ett så bedrövligt uppenbart sätt att 2-2-matchen mellan Sverige och Danmark 2004 framstår som oerhört intrikat anordnad. Det blev faktiskt så att FIFA införde regeln om att de två matcherna i den sista gruppspelsomgången i respektive grupp alltid spelas med samma starttid efter detta. 1982 var det alltså synd om Algeriet (och den bländande Madjer på mittfältet). I år tycker jag att de ser ganska ointressanta ut.

ALGERIET (Grupp C)

Algeriets landslag kallas "ökenrävarna", och det är coolt. Alla de afrikanska lnderna har ju såna där balla namn, medan vi i Sverige nöjer oss med "Blågult", vilket känns extremt opåhittigt i sammanhanget. Å andra sidan bättre än de djur som skulle kunna tänkas bli aktuella för ett djursmeknamn. Varken "Bofinkarna", "Igelkottarna" eller "Älgarna" känns bra. Nåväl, Ökenrävarna gör sitt tredje VM-slutspel efter att ha varit med 1982 och 1986. De har aldrig tagit sig förbi gruppspelet.

När det afrikanska kvalspelet var färdigspelat stod Algeriet på 13 poäng och 9-4 i målskillnad på sina sex matcher efter att ha vunnit fyra, kryssat en och förlorat en match. Lusigt nog hade Egypten exakt samma facit, vilket innebar att det blev omspel på neutral plan (i Sudan) och där vann Algeriet med 1-0 i en av de mest spännande matcher jag har sett. Det var som en VM-final, plus politisk spänning och ohälsosamt stora mått av läktarnationalism. Så kul blir det knappast i VM.

1. Matchtröjor
Minsann, en ökenräv har placerats lite subtilt på ena axeln på den vita förstatröjan, det ser bra ut. Jag tycker att bortatröjan kunde ha blivit bra, men det här med att ha en söm ner från halsen som liksom "delar av" tröjan är inte en bra idé av Puma, alltså. Det ser felsytt ut. BETYG: 2 av 5

2. Förbundskapten
Rabah Saâdane har det här jobbet för, läs nu detta, F-E-M-T-E gången... Första gången han blev förbundskapten var 1984. Sedan dess har han alltså blivit det fyra gånger till. Otroligt lustigt. BETYG: 2,5 av 5

3. Truppen
Det finns helt klart ett par hyfsade spelare i den algeriska truppen, men inga riktiga storstjärnor. Ska man generalisera kring var en algerisk fotbollsspelare hamnar i sin proffskarriär kan man säga att de hamnar i antingen ett franskt eller tyskt bottenlag i högstaligan alternativt topplag i andraligan.
Nadir Belhadj - vänsterback eller vänstermittfältare som jag kan komma på mig själv se spela och tänka "fan, han har egentligen allting, den där Belhadj", för att i nästa match inse att han är bedrövlig. Hög högstanivå, låg lägstanivå. Märklig säsong med Portsmouth bakom sig.
Rafik Saifi - den store algeriske stjärnan som dock har kommit upp i åren nu. Saifi är 35, och det är nog lite väl hög ålder på en spelare som förväntas bära sitt landslag offensivt. Saifi spelar i franska Istres, som hängde kvar i Ligue 2 med en poängs marginal. Det känns sådär.
Antar Yahia - lagkamrat med Matias Concha och Andreas Johansson i Bochum och alltså killen som avgjorde det hysteriskt känsliga, och direkt avgörande, kvalomspelet mot Egypten med ett riktigt kanonmål.
BETYG: 1,5 av 5

4. VM-story
Egentlig högst tråkordinär, förutom då det här när de blev bortfuskade av Västtyskland och Österrike. Det höjer deras VM-status något enormt, eftersom VM ser ut som VM gör på grund av Algeriet (litegrann). Om ni inte har sett SVT:s fullständigt briljanta VM-krönika från 1982 så ska ni göra det, då kommer ni att få ytterligare sympati för det algeriska laget. BETYG: 3 av 5

5. Framgång i årets turnering
Det enda som talar för att Algeriet ska ta poäng i Grupp C är att Slovenien också är ett - i sammanhanget - lite halvknackigt landslag. USA ska vara bättre och England ska vara mycket, mycket bättre. Jag kan verkligen inte se hur Algeriet ska kunna ta sig vidare. BETYG: 1,5 av 5

TOTALBETYG: 10,5 av 25

Upp med båda!

Ville bara säga att det har gått 13 minuter av kvalfinalen i The Championship mellan Cardiff och Blackpool, och jag har bestämt mig för att jag vill ha upp båda lagen till Premier League.

Sjukt bra drag på Wembley också, låter det som.

VM-länderna, del 4 av 32

Foto-Jocke får vara med om mycket konstigt. En gång var han i Rom och filmade och lyckades fixa in sig som "expertkommentator" till Petter Johansson under Roma-Lazio, så där satt han med hörlurar på och fick höra Petter, i sändning, förklara att han tyckte att Philippe Mexes var riktigt snygg. Petter brukar säga att det är det konstigaste han har vräkt ur sig i sändning, men jag tycker nog att hans: "...och in med argentinaren Andres d'Alessandro istället, en kille som brukar bli fruktansvärt bra i Championship Manager!" också är där uppe och nosar. Nåväl, om jag skulle tvingas säga en riktigt snygg fotbollsspelare (cirka hundra gånger snyggare än Mexes) så skulle jag välja Roque Santa Cruz.

PARAGUAY (Grupp F)

1. Matchtröjorna
Här blir jag rådvill som en fjärt i en korgmöbel, som det brukar heta. Jag vet varken ut eller in. Jag tycker att "hemmatröjan" är riktigt snygg, och vetskapen om att det är blå brallor till (a la Atletico Madrid) gör deras förstaställ till ett av VM:s absolut snyggaste, men så kommer Greklandskopian till bortaställ och drar ner betyget å det grövsta. Slarvigt. BETYG: 2,5 av 5

2. Förbundskaptenen
Det här är "Tata", eller Gerardo Martino som han egentligen heter. Han är argentinare, men har varit tränare i flera paraguayanska klubbar tidigare, och sedan 2007 är han alltså förbundskapten. Från VM-kvalet kan man hämta det faktum att Paraguay slog Argentina hemma, och kryssade mot dem borta. Det säger en del om potentialen. Å andra sidan torskade de med 4-2 borta mot Bolivia (förvisso på den berömda höga höjden, men ändå). BETYG: 2 av 5

3. Truppen
En hel del intressanta namn i 30-mannatruppen, och dessutom ett par riktigt coola namn. Reservkeepern Aldo Bobadilla vinner förmodligen tävlingen "Hela VM:s coolaste namn 2010". Mer om den senare. Förutom den uppenbare Roque Santa Cruz, som jag tror att alla som läser detta redan känner till, så tycker jag att man kan hålla ögonen på de här tre herrarna:
Denis Caniza - jag har alltid gillat korta mittbackar, som Fabio Cannavaro, eftersom de måste vara lite smartare, lite fulare och helt enkelt lite bättre fotbollsspelare än tvåmetersmonster på samma position (läs: Zat Knight) för att klara sig. Denis Caniza är 1.75 lång, och har gjort 96 landskamper... Ibland hamnar han som ytterback, men jag hoppas att han är mittback.
Oscar Cardozo - om man gör 26 mål på 28 ligamatcher så är man rätt bra, även om det är i den ojämna portugisiska ligan. Hade någon haft det målsnittet i Allsvenskan hade vi unisont gjort vågen innan vi, automatiskt, skickat ner spelaren i fråga med en enkelbiljett till en holländsk småstad. Nåväl, från succé i Benfica står det inte "Holland" på biljetten, det står "Spanien", Italien" eller "England". Oscar Cardozo spelar alltså högst troligen i en bättre liga från hösten 2010 och framåt. (ni behöver förresten inte kommentera att Elfsborgs Denni Avdic har typ det målsnittet i Allsvenskan just nu, jag vet att han har det)
Cristian Riveros - mittfältare som från och med i höst kommer att spela i Sunderland. Jag har alltid undrat hur man - som människa - reagerar när man kommer från ett avlägset land (t.ex Paraguay) och hamnar i en nordengelsk mellanstor stad (t.ex Sunderland). Det måste vara en av jordklotets grövre kulturkrockar. Jag önskar Cristian Riveros lycka till.
BETYG: 2,5 av 5

4. VM-storyn
Det har spelats 18 VM-turneringar. Paraguay har varit med i sju av dem, bland annat den allra första, och på dessa sju turneringar har de tagit sig vidare från gruppspelet vi tre tillfällen, men aldrig längre än så. Ett högst mediokert facit, med andra ord. Betyget blir därför lågt, men det kunde förstås ha varit högre ifall legendariske målvaktsgalningen José Luis Chilavert hade gjort mål på sin frispark mot Spanien 2002 (Casillas räddade). BETYG: 1,5 av 5

5. Framgång i årets turnering
Grupp F består - förutom av Paraguay - av Italien, Slovakien och Nya Zeeland. Två ascoola lag och två inte-så-ascoola. Paraguay har hyfsade chanser att gå vidare som grupptvåa, men gör de det så får de möta vinnaren i Grupp E, och det är högst troligen Holland, så då blir det goodbye hur som helst. Paraguay kommer alltså att prestera precis som vanligt. BETYG: 2 av 5

TOTALBETYG: 10,5 av 25

Samma mamma, igen

När man gör research till, exempelvis VM-deltagarpresentationer, så kan man snubbla över saker som får in en på stickspår. Här har ni ett exempel på ett sånt. Sen får ni gissa vilket land som blir nummer fyra av de 32...

VM-länderna, del 3 av 32

Av alla märkliga fotoböcker jag har sett så tror jag att den jag och foto-Jockes stand-in foto-Linda såg på Urban Outfitters i Manchester slår allt. Den innehöll ungefär 700 bilder på japanska ungdomar och deras kläder. Det var oerhört underhållande att försöka förstå varför man vill se ut som antingen a) en Hello Kitty-figur, b) ett Lordi-monster, c) en renässansmålare, eller d) a+b+c samtidigt. Det är helt enkelt något fascinerande med den uppgående solens land, som dessutom gett oss boken Shogun, bilen Honda Fitta (den hette det!) och maträtten Misosoppa. Ändå hamnar landslaget inte bland VM:s mest intressanta.

JAPAN (Grupp E)

1. Matchtröjorna
Den japanska flaggan är snygg. Det japanska fotbollförbundets logga är snygg. De använder enkla färger och ganska så clean design på matchtröjorna. Ändå lyckas de inte fullt ut. Jag vet inte vad det beror på, men jag känner mig inte särskilt övertygad om att det japanska landslaget är särskilt bra när jag ser deras tröjor.
BETYG: 3 av 5

2. Förbundskaptenen
Takeshi Okada gör sin andra sejour som japansk förbundskapten. Han hade jobbet 1997-98 också, då Japan bland annat gjorde VM-debut (i Frankrike 1998). Där tog de exakt noll poäng. Okadas misslyckade följdes av att Japan helt satsade på utländska förbundskaptener - först brasselegenden Zico, sen fransmannen och vagaborden Philippe "Omar" Troussier, och sedan bosniern Ivica Osim, som blev oerhört populär innan han 2007 drabbades av en stroke och tvingades sluta. Sedan dess är Okada förbundskapten igen. BETYG: 1 av 5.

3. Truppen
Japanerna har fått fram ett par hyfsade fotbollsspelare under 2000-talet, ni vet de här som kom i vågen efter det att Hidetoshi Nakata gjorde succé i Parma. Jag har en skön historia om just Nakata, förresten. Han var grymt intresserad av att se de olika Europeiska storstäderna när han ändå bodde här i världsdelen, så han reste runt en hel del - och en sommardag fick han för sig att åka till Stockholm. Vem ringde han då? Jo, en av de få svenskar han hade träffat - nämligen Jesper Hussfelt. Jeppe (hyfsat förvånad över det telefonsamtalet) fick guida runt Nakata på stan, och på kvällen blev det bl.a. Café Opera, där den helt vitklädde Nakata stod och glassade när - läs och häpna - en ung Zlatan Ibrahimovic kom fram och blev imponerad av att Nakata var i Sverige. "Det är ju han, ju!", utbrast Zlatan enligt Jeppe. Fantastiskt. Nåväl, här har ni tre profiler i årets upplaga:
Keisuke Honda - riktigt bra frisparksskytt kan man konstatera efter att ha letat runt på Youtube och andra obskyra länkar. Stor succé i holländska VVV Venlo (Venlose Voetbal Vereniging Venlo) de senaste säsongerna vilket gett honom kontrakt med CSKA Moskva fr.o.m hösten.
Marcus Tulio Tanaka - jag gillar inte fotbollsspelare som "byter nation" i vuxen ålder, typ Deco, men São Paulo-födde Tulio är inte en av dem - även om man fördomsfullt utgår från det. Han är faktiskt kvarts-japan och flyttade till Tokyo som 15-åring för att plugga, sen gick fotbollen så bra att han blev kvar. Mittback som gjorde tre av Japans mål i kvalspelet, vilket innebar att han delade segern i den interna skytteligan i kvalet.
Shunsuke Nakamura - om Keisuke Honda är bra på frisparkar så är Nakamura ännu bättre, han har ett fantastiskt tillslag på bollen. Man kan alltså konstatera att det inte är någon bra idé att dra på sig frisparkar nära straffområdet mot Japan. Han gjorde fem säsonger i Celtic och det gjorde han bra. Viktig på mittfältet.
BETYG: 2 av 5

4. VM-story
Det här är Japans fjärde raka VM sen debuten 1998, och i två av de tre tidigare mästerskapen har det blivit respass direkt, utan att de ens har varit nära att gå vidare. 2002 var det hemma-VM för japanerna, men även om de tog sig vidare från gruppspelet vill jag inte påstå att de gjorde någon stor succé då, trots den store Hidetoshi Nakatas närvaro. Dels var deras grupp en av de svagaste VM-grupperna i modern tid, och dels bleknade deras insats i jämförelse med medarrangörerna Sydkoreas hysteriska framfart. Nej, Japan ger mig inte någon större VM-vibb. BETYG: 1 av 5

5. Framgång i årets turnering
Med tanke på att gruppen ser rätt lurig ut så utgår jag från att Japan kammar noll. Holland är flera klasser bättre, Kamerun och Danmark bör vara en klass bättre. Tar de en poäng har de gjort det hyfsat bra, tar de mer än så är det en skräll. Rent generellt har de problem med målskyttet, framför allt från anfallsspelarna. Man kan inte bara förlita sig på frisparksskytte. BETYG: 1 av 5

TOTALBETYG: 8 av 25

VM-länderna, del 2 av 32

En av de vanligaste frågorna kring VM 2010 som har hörts under våren är: "Vilka är det nu som är med i VM - Slovenien eller Slovakien?". Svaret är: Båda.

Här presenteras därför den ena av de två Slov-länderna.

SLOVENIEN (Grupp C)

För att förvirra det ytterligare så spelade Slovakien och Slovenien i samma kvalgrupp, där de kom före t.ex Tjeckien och Polen. Slovakien vann gruppen före Slovenien, och så fick Slovenien spela Play Off mot Ryssland, som ju bara skulle köra över slovenerna. Så blev det inte.

1. Matchtröjorna
30.000:- i kontanter, en bättre middag bestående av plankstek med hemmagjord bearnaisesås och ett åkband till Gröna Lund. Där är det som skulle krävas för att jag skulle ta på mig Sloveniens grön-gula (grön-beige?) andratröja. Hemmatröjan säger mig ingenting. Det där hjärtrytmstrecket som finns i både tröjan och i märket i flaggan symboliserar förresten landets högsta berg, som heter Triglav, och det betyder faktiskt "trehövdad" ska ni veta. Tack, snälla Wikipedia. BETYG: 1 av 5

2. Förbundskaptenen
Jag vet egentligen ingenting om Matjaz Kek, och det vet förmodligen inte ni heller, men man kan ju säga så här - en kille som, med lilla Slovenien, lyckas besegra gigantiska Ryssland under Guus Hiddink tack vare regeln om bortamål är nog en a) makalös inspiratör, eller b) bisarrt duktig taktiker. Ett mycket oskrivet kort för mig. BETYG: 3 av 5

3. Truppen
Här är det rätt naturligt att fastna på att vi, i 30-mannatruppen, har med en Allsvensk spelare och en före detta Allsvensk spelare. För övrigt känns det som att man mest sitter och letar efter Zlatko Zahovic's namn, men det finns ju förstås inte där längre.
Miran Burgic - jättebra ibland, usel ibland, så har hans tid i AIK sett ut, tycker jag. Han kommer förresten inte tillbaka till AIK efter VM-uppehållet, det hade de kommit överens om sedan tidigare. Knappast startspelare i anfallet, eventuellt inte ens med i den slutgiltiga 23-mannatruppen.
Andrej Komac - också en gammal bekanting i stockholmsfotbollen, han spelade ju på Djurgårdens mittfält i ett par år. Nu spelar han i Maccabi Tel Aviv. Faktiskt den som har tredje flest landskamper (40) av alla i den preliminära truppen.
Robert Koren - den här ettrige mittfältaren häckade i Lilleström i Norge i ett par år innan han gick till West Bromwich, där det blev spel i både Premier League och The Championship. Är free agent till sommaren och jag sätter en hundring på att han hamnar i någon annan Championship-klubb. Typ Sheffield Utd.
BETYG: 1 av 5

4. VM-story
Var med i VM i Japan/Sydkorea 2002, men gjorde inte mycket väsen av sig där. Precis som grekerna har de bara spelat tre VM-matcher, och torskat alla tre, men slovenerna har lite bättre målskillnad (2-7). Då hade de iallafall den redan nämnde, och briljante, Zlatko Zahovic, plus praktikant-Jockes favoritspelare Milenko Acimovic. Rent allmänt känns inte Slovenien som ett VM-land, tycker jag. BETYG: 1 av 5

5. Framgång i årets turnering
Allt är ju relativt, men jag antar att Slovenien kan ta en poäng i sin grupp. Eventuellt kan de till och med vinna mot Algeriet. De två övriga motståndarna, England och USA, är nog för bra. Alldeles för bra... Tar de en poäng är det godkänt, och det är där någonstans jag tror att de landar. BETYG: 2 av 5

TOTALBETYG: 8 av 25

VM-länderna, del 1 av 32

Till slut bestämde jag mig för att presentera deltagarländerna efter hur intressanta jag tycker att de är i årets VM-turnering. Jag tänker börja med de minst intressanta, för att avsluta med det deltagarland som jag tycker ser absolut coolast ut.

Egentligen är det fel i grunden att göra så här eftersom alla VM-länder är grymt intressanta, men precis som det finns grader i helvetet så finns det också grader i himlen. Även om man kommer bland bottengängen här så betyder det inte att man har ett ointressant landslag, det betyder bara att jag tycker att det finns ett antal länder som är ännu mer intressanta.

Jag tar hänsyn till fem olika kriterier och redovisar dem i var och en av presentationerna. Busenkelt. Notera att detta är subjektiva tankar, och inte ett facit (även om det förstås kan misstas för det).

Då sätter vi igång, och vi gör det med...

GREKLAND (Grupp B)

Europamästare för bara sex år sedan och så tog de sig till VM tack vare en dramatisk Play Off-match mot Ukraina. Det borde egentligen innebära att Grekland skulle hamna bland de mer intressanta lagen, men så är det inte. Hysteriskt osexig fotboll varvat med kombinationen "inga stjärnspelare/fula tröjor" har aldrig funkat.

1. Matchtröjorna
Det här är nästan provocerande. Blått och vitt må vara i enklaste laget, men grekerna har ju gett upp på förhand. De kunde ju ha försökt, åtminstone! Tröjorna är fullständigt befriade från känsla - mycket tråkigt att se. BETYG: 1 av 5

2. Förbundskaptenen
Fatta att Otto Rehhagel blev "Årets grek" 2004. Det är imponerande av två anledningar: Dets för att han - de facto - är tysk, och dels för att han egentligen lever för att vara destruktiv. Han var tydligen en benhård och spelförstörande försvarsspelare när han själv var aktiv, och som tränare är han uppenbarligen exakt likadam. 2004 års EM-titel var möjligen en gigantisk seger för Grekland, men också en stor förlust för den offensiva fotbollen. Killen har utstrålning som en betongvägg, men dock positivt att Rehhagel visade att det går att vinna en stor titel med ett halvdant landslag. BETYG: 3 av 5

3. Truppen
Om man kommer på sig själv med att säga "...jag saknar någon som Stelios Giannakopolous..." så vet man att en VM-trupp är profillös. 21 av 30 spelare i den preliminära truppen spelar i den inhemska ligan, och det säger mer om den grekiska truppens styrka än om den grekiska ligans. Ska man ändå nämna tre man blir det Δημήτρης Σαλπιγγίδης, Σωτήρης Κυργιάκος och Θεοφάνης Γκέκας (alltså: Dmitri Salpigidis, Sotiris Kyrgiakos och Theofanis Gekas - vad knasigt de skriver, de gamla grekerna!).
Dmitri Salpigidis - avgjorde mot Ukraina i den där Play Off-matchen, yttermittfältare eller anfallare, snabb och lite kul att se. Till vardags i Panathinaikos.
Sotiris Kyrgiakos - min grekiske granne och kompis Vlasios brukar säga: "Jag är grek och håller på Liverpool, men inte ens jag gillar Kyrgiakos". Det är rätt roligt sagt, och lite överdrivet. Kyrgiakos är en tuffing som kan vara omöjlig att besegra när han tillåts leka Braveheart.
Theofanis Gekas - om man på de fyra senaste åren har lyckats ha fem olika klubbadresser, varav tre är lån, då är man högst troligen en stökig typ. Gekas gör dock hela tiden mål, vilket inte är en dum egenskap. Liten och aggressiv forward som kanske gör något VM-mål.
BETYG: 2 av 5

4. VM-story
Gör sitt blott andra VM genom tiderna, och senast de var med (1994) så förlorade de alla sina tre gruppspelsmatcher och åkte hem med målskillnaden 0-10. Det blev 0-4-förluster mot både Argentina och Bulgarien, plus en 0-2-torsk mot Nigeria. Det enda coola med det var att de släppte in mål av Maradona, Stoichkov och gamle Finidi George inom loppet av nio dagar. Det bör de vara ensamma om. BETYG: 1 av 5

5. Framgång i årets turnering
Nej, det kommer de inte att få någon. När man - om typ 15 år - pratar om VM 2010 så tror jag att de allra flesta kommer att ha glömt att Grekland ens var med. De ryker redan i gruppspelet. BETYG: 1 av 5

TOTALBETYG: 8 av 25

Samma mamma - publikens val

Som vanligt utlöste mitt "Samma mamma"-inlägg ett gäng förslag från bloggläsarna. Jag tackar er alla för de bidrag ni skickat in. Jag tog ett par av dem hit. Bara att rösta på den ni tyckte var bäst i kommentatorsfältet här nedan.

Samma mamma

Det sista innan VM

Man kan väl säga att VM-uppladdningen har börjat på allvar i och med att FA-cupfinalen är spelad. Visst finns det fortfarande tre saker som ska klaras av innan det är VM "på riktigt", men det är nära nu. De tre grejerna är för övrigt följande:

Football League Championship Play Off Final
Den 22:a maj klockan 16.00 sätter ni er och tittar på vilka som blir den 44:e klubben i Premier League sedan bildandet 1992-93. Cardiff gäller som favoriter, men Blackpool har "skrällt" hela säsongen och har ett par riktiga matchvinnare i gamle Birminghamspelaren DJ Campbell och den i största allmänhet gamle Brett Ormerod. Främste spelaren heter dock Charlie Adam och är mittfältare, han lånades in från skotska St.Mirren under de sista månaderna av den förra säsongen och köptes loss för budgetsumman £500.000 i somras. Sedan dess har han startat 43 av 48 matcher i liga och Play Off, och gjort 16 mål. Säsongens bästa värvning i The Championship utan större diskussion. Hos Cardiff är det före detta Aston Villa-löftet Pete Whittingham som gäller framåt. Michael Chopra och Jay Bothroyd de två övriga. Dessutom finns Steven Gerrards namne och kusin Anthony i laget, plus Stephen McPhail - som en del minns från den tiden då Leeds var ett Premier League-lag att räkna med. Det kan bli en helt fantastisk match.

Champions League-finalen
22:a maj klockan 20.45. Antingen så tar Bayern München under Louis van Gaal en trippel eller så tar Inter under José Mourinho en trippel. Det är bra jobbat av båda, men tänk att förlorarens bestående minne av säsongen kommer att bli att de "bara" tog en dubbel. Från allra första början har jag tänkt att Samuel Eto'o avgör till Inters fördel, och att José Mourinhos självförtroende efter matchen når såna höjder att John Guidetti bara är världstvåa igen.

Malmö FF - Brommapojkarna
Den 24:e maj klockan 19.40 sätter min sista sändning för denna våren igång. Det är enbart av det skälet som jag uppmärksammar den här matchen. Jag ska vara reporter nere på Swedbank Stadion, och efter det är det full fokus på VM. Jag tänkte faktiskt redan nu börja presentera VM-lagen, ett efter ett. Frågan är bara vilka man ska börja med? Bokstavsordning? Världsranking? Gruppvis? Vilket dilemma!

Mr. Jones

Eftersom jag presenterade det ena Premier League Play Off-finallagets tränare (Blackpools Ian Holloway) så är det väl inte mer än rätt att jag presenterar det andra lagets dito också. Det är inte så svårt att skriva någonting om Cardiffs Dave Jones, men det behöver inte nödvändigtvis vara enkelt heller.

Dave Jones blev nämligen 1999 anklagad, och senare åtalad, för sexuellt utnyttjande av barn. I slutet av 1980-talet jobbade han med barn och ungdomar som hade inlärningssvårigheter, och det var där övergreppen skulle ha skett. Dave Jones hävdade hela tiden sin oskuld. När det blev dags för rättegång drog ett par av huvudvittnena tillbaka sina historier, någon dök inte ens upp, och till slut friade domaren Dave Jones på alla punkter, och lade till att fallet aldrig ens borde ha gått så långt som till rättegång.

Det var dock för sent. Dels hade han blivit dömd på förhand av i princip hela "fotbollsfamiljen", dels hade rättegången inneburit att han fick lämna sitt jobb som manager för Southampton. Värst av allt var dock att hans pappa blev väldigt sjuk i samband med att anklagelserna blev offentliga i engelsk media, och att han dog innan sonen blev friad. Dave Jones pappa fick alltså aldrig höra domaren säga det där om att sonen blev friad på alla punkter och att fallet aldrig borde ha gått till rättegång.

För lite mer än ett år sen erkände ett av huvudvittnena i fallet att han bara hade hittat på allting, eftersom han trodde att han kunde få ekonomisk kompensation.

Tre år senare var Dave Jones manager för det Wolverhampton som tog sig upp till Premier League genom att slå Sheffield Utd i Play Off-finalen i Cardiff (3-0 blev det). Wolves gjorde ingen större succé i Premier League 2004-04 - de blev nämligen sist - men hann med att slå Manchester Utd på hemmaplan med 1-0, en match som för övrigt jag kommenterade.

2005 tog han över Cardiff City, och sedan dess har han lyckats med kombinationen att gå till FA-cupfinal (förlust mot Portsmouth med 1-0 i maj 2008), ta dem till deras högsta tabellposition på 39 år samt kunna ha anfallsparet Robbie Fowler/Jimmy Floyd Hasselbaink på planen. Det har hänt grejer i klubben sen Dave Jones tog över, alltså.


Om Ian Holloway tar upp Blackpool till Premier League kommer det att kännas roligt eftersom det blir lite skojigare i största allmänhet då, men om Dave Jones tar upp Cardiff till Premier League kommer det att kännas rättvist.

Dahlquist Awards

Vi skulle egentligen ha presenterat min "Premier League-startelva 2009-10" i det sista programmet (i söndags), men på grund av tidsbrist så ströks det ett par dagar innan. Jag tycker dock att det är på sin plats att jag presenterar elvan här, istället för att skrota den helt.

Tanken var att jag inte skulle ta de mest uppenbara namnen, som Didier Drogba och Wayne Rooney (överlägsna, båda två) utan hitta såna spelare som tagit stora kliv framåt från skuggtillvaron till rampljuset, typ. Jag skulle fortfarande välja Patrice Evra före Gareth Bale, tror jag - men 2009-10 gjorde Bale större succé än Evra och kommer därför med i laget.

Här är den, the not so obvious Premier League starting eleven 2009-10 (4-4-2 diamant):

MÅLVAKT: Heurelho Gomes - Tottenham Hotspur
Höga toppar och djupa dalar har länge varit Spursbrassens signum (plus sin "extremt låga smärttröskel", som Erik Niva sa om hans skada i 93:e minuten mot Bolton när vi sågs på Råsunda för någon vecka sen). Nu är det dock så att de djupa dalarna blir allt färre och de höga topparna allt fler. En riktig matchvinnarmålvakt.

HÖGERBACK: Branislav Ivanovic - Chelsea
Han är egentligen inte lämpad som högerback, sa de. Sen springer han ut och förvandlar sig själv till någonting som är urtypen för en perfekt högerback. Maicon? Dani Alves? Branislav Ivanovic!

MITTBACK: Michael Dawson - Tottenham Hotspur
Jag har haft mina tvivel. Jag har till och med tyckt att han var kass. 2009-10 gjorde Michael Dawson knappt ett fel, och var en av de absolut största anledningarna till Champions League-kvalplatsen. Värd en plats i Englands startelva i VM.

MITTBACK: Thomas Vermaelen - Arsenal
Man ska inte glömma bort höstsäsongen när man summerar sånt här på våren. Belgaren var bloody brilliant under säsongens första halva, och bidrog ju framåt på ett sätt som var nästan omöjligt. Lovar mycket mer inför nästa säsong.

VÄNSTERBACK: Gareth Bale - Tottenham Hotspur
Här hände det definitivt något. Walesaren gick från att vara en svajig bänkspelare (om än ett stort löfte) till att vara en av världens bästa ytterbackar. För mig som minns när Ryan Giggs slog igenom kan jag säga att det var ungefär så här.

DEF.MITTFÄLTARE: Stiliyan Petrov - Aston Villa
Kompromisslös som en enveckascharter till Sunny Beach, men samtidigt smart och lugn dess antites. Stiliyan Petrov handplockades av Martin O'Neill från Celtic för ett par år sen, och nu betalade han tillbaka för förtroendet genom att vara suveränt bra för Villa.

HÖGERMITTFÄLTARE: Charles N'Zogbia - Wigan Athletic
Egentligen ska det vara omöjligt för en av de kreativa spelarna i ett gäng som kommer på 16:e plats i tabellen att komma med här, men N'Zogbia är så jäkla bra när det klaffar att han gör det ändå. Karln är fortfarande valpig, men jag tror vi får se mer av Charles N'Zogbia redan nästa säsong. Mycket mer.

VÄNSTERMITTFÄLTARE: Florent Malouda - Chelsea
Vad nu då? Inga uppenbara namn, sa jag ju! Jo, men Malouda har inte alls levt upp till de höga förväntningarna som tyngde ner hans axlar från £13.500.000-flytten från Lyon 2007 fram till dess att Ancelotti tog över sommaren 2009. Han har sedan dess varit underbar att skåda för det allra mesta. Han tog inte bara ett steg fram den här säsongen, han rusade fram ett par steg på en gång.

OFF.MITTFÄLTARE: Tim Cahill - Everton
Detta är en av mina favoritspelare, och när han får uppgiften att vara bollvinnare, snedstreck in-i-boxen-löpande-mittfältare, snedstreck allmänt närvarande där bollen är, så är han skitbra. Knappt en tvärhand hög men grym på skallen, som alla vet. Dessutom är det så att jag är allergisk mot målgester, men tål hans flaggboxning utan problem. Det säger mycket.

ANFALLARE: Steven Fletcher - Burnley
En av mina nya favvos, och jag är helt övertygad om att han spelar kvar i Premier League nästa säsong. Annars är det något fel. Stark, lönnsnabb, teknisk och rätt så smart i största allmänhet. Hade han spelat i en riktigt bra klubb, som typ "tredjeanfallare/inhoppare" så hade han legat på 15 mål per säsong, tror jag.

ANFALLARE: Darren Bent - Sunderland
Egentligen ingen överraskning eftersom han alltid har producerat massor av mål, men att göra 24 stycken i ett Sunderland som var ganska så begränsade är ändå en bedrift. Darren Bent är lite konstig som anfallsspelare, tycker jag. Han är egentligen inte superbra på någonting, förutom att göra mål. Men det duger ju, å andra sidan.

MANAGER: Roy Hodgson - Fulham
Kommentar överflödig efter alla hyllningar han fått här och på samtliga andra ställen på jordklotet det senaste året. Believe the hype.

PÅ BÄNKEN:
Joe Hart - Birmingham City
Leighton Baines - Everton
Richard Dunne - Aston Villa
Antonio Valencia - Manchester United
Matthew Etherington - Stoke City
Clint Dempsey - Fulham
Kevin Doyle - Wolverhampton Wanderers

Samma mamma

Detta slog mig i samband med "inför-matchen-intervjun" med ÖSK:s brasse innan matchen mot Djurgården i söndags.

I'm Hollow(ay)

Blackpool FC kommer att spela Play Off-final på Wembley den 22:a maj mot antingen Cardiff eller Leicester. Det är en stor bedrift av en klubb som har en liten arena, lite pengar och få spelare som andra Championshipklubbar skulle vilja ha.

Det var nog ganska få som ville ha managern Ian Holloway dessutom, han har gjort halvhyfsade resultat ibland, lite sämre ibland (Leicester), men hans namn är för alltid förknippat med "post match interviews" som den här med QPR, presskonferenser som den här när han var på besök i Cardiff, eller den här när han var manager för Plymouth Argyle.

Så här brukar inte moderna fotbollsmanagers posera...

När han var arbetslös mellan maj 2008 och maj 2009 så byggde han bland annat hönsburar, vilket han berättade om på sitt säregna sätt på Soccer AM. Bara en sån sak gör ju att man måste gilla honom.

...och de brukar inte göra entré på presskonferenserna så här heller.

Ian Holloway är en grabbarnas grabb på ett grabbigt sätt, men med fantastiskt stora portioner humor. Bara möjligheten att få se honom och hans presskonferenser i Premier League gör att man måste hålla en liten tumme för honom nästa lördag.

The Play Offs

Idag sätter semifinalerna i The Championships Play Off upp till Premier League igång med mötet Blackpool-Nottingham Forest. Imorrn är det Leicesters och Cardiffs tur.

Här tror jag på Nottingham, men unnar Ian Holloway en seger.
Detta bör Cardiff fixa till slut.

Ett av lagen ska alltså gå upp till Premier League, och här har ni lite historik/statistik kring de fyra - för att vi på ett vettigt sätt ska kunna få fram vilket som är det "bästa" laget att få upp. Vi kör fyra olika kategorier:

ARENASTORLEK
1. LEICESTER (Walkers Stadium, 32.500 pers) - 4 poäng
2. NOTTINGHAM (City Ground, 30.576 pers) - 3 poäng
3. CARDIFF (Cardiff City Stadium, 26.828 pers) - 2 poäng
4. BLACKPOOL (Bloomfield Road, ca: 16.000 pers) - 1 poäng

ANTAL SÄSONGER I HÖGSTALIGAN
1. NOTTINGHAM (56 stycken) - 4 poäng
2. LEICESTER (47 stycken) - 3 poäng
3. BLACKPOOL (27 stycken) - 2 poäng
4. CARDIFF (15 stycken) - 1 poäng

MANAGER
1. BLACKPOOL (Ian Holloway, helt galen) - 4 poäng
2. CARDIFF (Dave Jones, intressant historia) - 3 poäng
3. LEICESTER (Nigel Pearson, spelade i Sheff Wed) - 2 poäng
4. NOTTINGHAM (Billy Davies, Derby Co 2006-07!) - 1 poäng

COOLHETSFAKTOR
1. CARDIFF (walesiskt lag i PL = übercoolt) - 4 poäng
2. BLACKPOOL (för liten håla för PL = coolt) - 3 poäng
3. NOTTINGHAM (superklassiskt lag och stor stad) - 2 poäng
4. LEICESTER (säger mig egentligen ingenting) - 1 poäng

Totalt ser tabellen då ut så här:

1. CARDIFF - 10 poäng
2. NOTTINGHAM - 10 poäng
3. BLACKPOOL - 10 poäng
4. LEICESTER - 10 poäng

Helt jämnt, som ni ser, men jag har satt dem i den ordning jag hoppas att de går upp. Det kommer att bli ruggigt roliga matcher, hur som helst!

Pro et con

Vad talar för att Chelsea blir mästare på söndag, undrar ni?

I princip allt, säger jag.

Här kommer alla de statistiska poänger ni behöver ha för att bilda er en uppfattning om utgången av säsongen 2009-10:

DETTA TALAR FÖR CHELSEA
* Chelsea ligger 47 pinnar före Wigan i tabellen. Det innebär att för varje inspelad poäng Wigan har så har Chelsea skaffat sig 2,306 poäng.
* Chelsea har gjort överlägset flest mål på hemmaplan av alla lag i Premier League, 60 baljor på 18 hemmamatcher (hysteriska 3,333 mål per match!).
* Wigan har släppt in näst flest mål på bortaplan av alla lag i Premier League, 47 stycken på 18 matcher (svaga 2,611 mål per match).
* Wigan har inte vunnit på sina 17 senaste bortaresor till London.
* Chelsea har vunnit alla sina ligamatcher på Stamford Bridge utom två den här säsongen. Förlust mot Man City och oavgjort mot Everton.
* Ingen av spelarna i Wigan skulle ta en plats i Chelsea. Möjligen på bänken, men inte i startelvan.

DETTA TALAR MOT CHELSEA
* Förlorade mot Wigan på DW Stadium senast lagen möttes (3-1).
* Tittar man på den sista matchen för säsongen från de fem senaste åren så finner man att Chelsea spelat 1-1 i tre av dessa. En vunnen och en förlorad dessutom. Det var oväntat svagt.
* Hugo Rodallega är trots allt hyfsad.

Som jag bedömer det, och ni vet hur grym jag är på att förutse såna här saker, så är det 98,6% chans att Chelsea lyfter bucklan på söndag. Det är således 1,3% chans att Man Utd lyckas med det omöjliga (0,1% försvann tack vare avrundningar).

En helt annan statistik:

Det har gjorts 1.021 mål i Premier League den här säsongen. Rekordet för en säsong med 38 matcher per lag är 1.060 (från 1999-2000). Kan vi få 39 mål på söndag för en tangering? Knappast, va...

Alltså - jag vet inte, jag...

Nu när det är valår och allt tycker jag att något parti ska snappa upp det här med kvaliteten på undervisningen i våra skolor.

Detta exemplet kommer från Malmö Aviations egen publikation "Grip", som förresten inte har ett dugg att göra med dragspelsvirtuosen Tord Grip, vilket jag både trodde och hoppades.

Hade de råkat få det till att Tel Aviv och Israel låg i Europa så hade jag förstått det bättre, eftersom de trots allt deltar i VM-kval från de europeiska grupperna, att de är med i EM-kvalet, plus att de dessutom ställer upp i Eurovisionsschlagerfestivalen.

Men Afrika!?

VM:s två iskallaste matcher

Om man tittar på FIFA:s hemsida, avdelningen VM-biljetter, så finner man att de flesta matcherna i gruppspelet är mer eller mindre slutsålda. Biljetterna delas upp i fyra kategorier, lämpligt döpta till kategori 1-4, där kategori 1 är hysteriskt jävla svindyrt och kategori 4 lite mindre svindyrt.

Det finns bara biljetter i kategori 4 till två gruppspelsmatcher kvar, och då drar jag slutsatsen att det är de två, på förhand, sämsta matcherna i VM.

Onsdag 16 juni
Honduras - Chile
Mbombela Stadium, Nelspruit
Matchstart kl. 13.30

Torsdag 24 juni
Paraguay - Nya Zeeland
Peter Mokaba Stadium, Polokwane
Matchstart kl. 16.00

Nu tycker jag att vi gemensamt lovar varandra att följa de här två matcherna lite extra. Det är ju direkt synd om de här landslagen, som tydligen är så ointressanta att de inte ens är värda att titta på i ett VM-slutspel.

Själv tror jag på en 3-1-seger för Chile och en 2-0 seger för Paraguay.

När det regnar i AIK...

...så spöregnar det. Orden var Björn Wesströms när jag intervjuade honom igår efter den direkt förnedrande 4-0-förlusten för AIK mot IFK Göteborg.

Wesström är väldigt bra att ha att göra med. Han svarar i telefon om man ringer, han ställer upp för intervjuer vad det än har blivit i matchen, han svarar på frågorna man ställer oavsett om de är tuffa eller ej. All cred till honom för det. Frågan är bara om spelarna lyssnar på vad han säger i omklädningsrummet och ute på träningsanläggningen Karlberg? Jag vete fasen om jag tror det.

Själv har jag hela tiden utgått från att Wesström är en ytterst tillfällig lösning som tränare för AIK. Det kanske några av AIK-spelarna också tror. Redan där kan det bli problem eftersom det ställer kravet på spelarna att ta tag i en väldigt stor del själva. Något de, bevisligen, inte klarar av. Tyvärr går det inte att gå och vänta på den "riktige" tränaren länge till. Säsongen håller på att glida dem ur händerna.

Att det "bara" har gått elva omgångar är ingen särskilt förmildrande omständighet. AIK har tagit sex poäng av 33 möjliga i de elva senaste matcherna. Det är bedrövligt när det än är på säsongen. Dessutom är elva av trettio omgångar ganska mycket. 36,67% av säsongen, för att vara ganska så exakt. Det är samma sak som att ligga under med typ 2-0 efter 33 minuter och sju sekunder (räknade jag ut) av en match och ändå stå och hävda att det finns mycket tid kvar att göra mål på. Visst är det så, det är bara det att de flesta lag som ligger under med 2-0 efter 33 minuter och sju sekunder faktiskt förlorar matchen till slut.

En sak som är oroande för AIK är att Wesström har börjat kasta runt i laget för att hitta den magiska formeln till framgång. Igår så var det nya namn på sju av tio positioner jämfört med matchen mot Djurgården. De hade ett lite annorlunda spelsätt. De hade inte heller en aning om vad de skulle göra.

Den alltid lika omdebatterade Bojan Djordjic får godkänt, han försökte åtminstone, övriga i AIK får underkänt. Hur Dulee Johnson kan kritisera någon annan för att han är dålig på fotboll är obegripligt när han själv presterar som han gör. Det vore som om Alexander Rybak kritiserade någon för att vara töntig.

Förr eller senare kommer AIK att få ordning på sakerna och börja plocka poäng här och där, men knappast särskilt många innan sommaruppehållet. Det kan faktiskt dröja så länge att det är för sent för att rädda dem. Jag kan inte säga något annat än att jag är chockad över deras säsongsinledning.

AIK-Hammarby i kvalet i höst, någon?

The flow

Inte nog med att de nyss har snott åt sig (minst) en kvalplats till Champions League, de har dessutom ett knippe intressanta VM-spelare och ett typiskt "flow" runt klubben just nu i Tottenham. För att riktigt accentuera detta ytterligare kommer här en riktig paparazzibild från Spurs fotografering av hemmatröjorna till nästa säsong. Det ser bra ut. Mycket bra.

Det ser ut som fem målgivande passningar av fem möjliga på den här smygtagna bilden, återkommer med definitivt betyg.

Tänker dock vänta med alla nya matchtröjor i ligorna till dess att jag hunnit presentera alla VM-trupper (och tröjor). Det här var bara en försmak av vad Spurs har på sig när de förlorar i Champions League-kvalet mot Lyon.

VM-final ikväll (och om typ två månader)

Ja, den riktiga finalen spelas förstås söndagen den 11:e juli på Soccer City Stadium i Johannesburg, men vi får en liten försmak av hur stämningen kommer att vara då redan ikväll, när Man City och Tottenham möts ute i The Eastlands.

Naturligtvis är det en aningens överdrivet att jämföra Man City-Spurs med en VM-final, men jag rankar den ändå som en av de absolut viktigaste matcherna som har spelats i Premier Leagues historia.

Jag har gjort upp en lysande Charles-Ingvar Jönsson-plan för hur jag ska kunna se hela matchen. Jag står ju och intervjuar folk på innerplan på Borås Arena (Elfsborg-Malmö) till cirka kl.20.57 ikväll, och sen sätter City-Spurs igång 21.00. Jag har med mig en laptop med mobilt bredband och ett konto på Csports, och så fort jag är klar med mina egna arbetsuppgifter så klämmer jag igång matchen.

Sen gäller det att ta sig ut till min hyrbil, som någon annan får köra till Göteborg. Jag ska ju sitta där bak och njuta av 1:a halvlek. Parkering av hyrbil, incheckning och letande efter hotellrum sker i halvtidsvilan, sen avnjuter jag 2:a halvlek på mitt hotellrum. Ni ser, det finns i princip inget som kan gå snett!

När vi ändå är inne och berör ämnet VM kan jag dela med mig av nyheten att jag kommer att befinna mig på plats i Sydafrika under hela gruppspelet. Räkna alltså med en hel del bloggande därifrån. Jag kan riktigt känna hur glada ni är för min skull... Har biljetter till Danmarks matcher mot både Holland och Kamerun samt kulturkrocksmötet nummer ett mellan Brasilien och Nordkorea. Håller på att fixa plåtar till Sydafrika-Uruguay också, och tänker nog försöka att även hinna med Spanien-Honduras. En trevlig treveckorsperiod, tycker jag.

Storhetsvansinne

Okej för att det är en väldigt välskött klubb med - vad det verkar - ordning på finanserna, och visst har de ett helt knippe lovande spelare som kommer att ge dem framtida intäkter, och det är klart att de har inlett den Allsvenska fotbollssäsongen 2010 på ett oväntat fint sätt - men nu har väl ändå klubbdirektören Ola Danhard tagit sig vatten över huvudet?

Hederlig gammal "förväxling" mellan oljebolaget och fotbollsklubben. Det är humor, det är humor, det är humor...

Gå när festen är som roligast

Anders Fredriksson är en hjälte och favorit på den här bloggen, och det var han i min bok redan innan jag ens hade kommit in på journalisthögskolan 2000. Snacka om att man är van vid hans kommenterande och att man känner sig trygg i TV-soffan när Fredriksson har hand om den match man ska titta på.

Anders har jobbat med engelska ligan i nitton år. NITTON! Idag gör han sin sista PL-match, och det blev (trumvirvel)... Wigan-Hull, 14.30 på en måndag (Bank Holiday i England) och helt betydelselös för tabellen.

Well, if you're gonna go - you're gonna go in style, som man säger.

En av alla dessa klart överrepresenterade Tottenhamsupportrar i mediasfären.

Värre och värre...

Det är bara en liten detalj, men AIK-mittfältaren Dulee Johnsons uttalande om Tomi Maanojas målvaktsspel verkar tolkas lite annorlunda av rubriksättare och redigerare på Aftonbladet och Expressen:

Division 3-förolämpning i Aftonbladet.

Ungdomsfotboll- samt division 4-förolämpning i Expressen.