Logga in

För ett par månader sen så bad jag läsarna av den här bloggen att komma in med förslag till hur ett eventuellt "klubbmärke" skulle kunna se ut för den här sidan. Eftersom jag redan har ett latinskt motto (Magis Offa Ex Loginquitas) så var nästa logiska steg att skaffa ett sådant.

Min kompis Packe råkar vara en hejare på sånt här med design, och han var en av dem som antog utmaningen - och efter mycket skissande och ett par småändringar så har han kommit fram till ett vinnande bidrag. Från och med nu ser They Think It's All Over - It Is Now's logga ut så här:


Nästa steg blir att skaffa ett hemmaställ respektive ett bortaställ. Jag sätter omedelbart igång och letar.

Dahlquisttabell 2009-10 (so far, so good)

Då var det dags igen! Nu har jag suttit och jämfört alla lags resultat den här säsongen med förra säsongens motsvarande möten, för att få fram det jag så narcissistiskt valt att kalla en "Dahlquisttabell". Det går helt enkelt ut på att se om lagen har förbättrat sig jämfört med förra säsongen.

Wigan vann t.ex mot West Ham med 1-0 den här säsongen. Förra säsongen var siffrorna de omvända. Bara på den matchen har Wigan alltså förbättrat sig med tre poäng och två mål gentemot förra säsongen, medan siffrorna för West Ham förstås blir de omvända.

Nykomlingarna ersätter de nedflyttade lagen och jämförs med deras resultat i de motsvarande matcherna. Wolverhampton var bästa nykomling som vinnare i The Championship och matchas därför mot det lag som var bäst av de nedflyttade 2008-09, alltså 18:eplacerade Newcastle. På samma sätt matchas Birmingham mot Middlesbrough från förra säsongen, och Burnley mot West Bromwich. Okej att det inte blir helt perfekt rättvist, men det är det närmaste jag kommer.

Så här ser Dahlquisttabellen ut nu när det har gått sju omgångar (och vissa bara har spelat sex matcher):

+6 poäng (+2 mål): Wolverhampton (jämfört med Newcastles resultat)
+6 poäng (+-0 mål): Burnley (jämfört med West Broms resultat)
+5 poäng (+7 mål): Aston Villa
+5 poäng (+4 mål): Manchester City
+5 poäng (+1 mål): Wigan
+4 poäng (+12 mål): Arsenal
+4 poäng (+7 mål): Sunderland
+3 poäng (+4 mål): Chelsea
+2 poäng (+4 mål): Birmingham (jämfört med M'boros resultat)
+1 poäng (+2 mål): Liverpool
+1 poäng (+1 mål): Manchester Utd
+1 poäng (+-0 mål): Stoke
-1 poäng (+4 mål): West Ham
-1 poäng (-7 mål): Everton
-2 poäng (-2 mål): Tottenham
-2 poäng (-5 mål): Blackburn
-3 poäng (-3 mål): Bolton
-3 poäng (-4 mål): Fulham
-4 poäng (-12 mål): Hull
-11 poäng (-13 mål): Portsmouth

Wolves är alltså etta! Därefter hittar vi en annan nykomling i Burnley. Båda lagen har börjat klart bättre än lagen de ersatte. Den tredje nykomlingen - Birmingham - har också gjort bättre ifrån sig än Middlesbrough, men inte lika tydligt.

Andra intressanta poänger:

* Man Citys vilda spenderande verkar ha burit frukt, de ligger fem pinnar över "budget".

* Både Manchester Utd och Liverpool är en poäng bättre än ifjol.

* Tottenham hade fler poäng i motsvarande matcher förra året än vad de har nu, så trots att de finns med fint, rent poängmässigt, hittills så har de tappat gentemot förra säsongen.

* Portsmouth ser ut att definitivt få lämna Premier League. De har tappat ELVA poäng jämfört med 2008-09. Då ska man veta att de bara tog 41 poäng på hela förra säsongen...

* Hull finns också nere i botten, och med tanke på att de klarade sig kvar med nöd och näppe till den här säsongen är det knappast ett gott tecken att de har tappat fyra poäng jämfört med då, och att de dessutom har tolv måls sämre målskillnad.

* Roberto Martinez har tydligen förbättrat Wigan en hel del. Han hade legat på plus även om det hade blivit förlust mot Chelsea i lördags.

* Arsenal må ha varit svajiga bakåt, men de är starkare än ifjol enligt det här sättet att räkna - inte minst målmässigt.

Gratis match på nätet

Nu till helgen gör Canal+ och Csports gemensam sak och erbjuder Premier League-matcher direkt på nätet. Det kommer att gå att ladda ner ett par olika matcher (streamade) från samtliga resterande omgångar av säsongen 2009-10. Till helgen finns det tre fighter att välja mellan, men det kommer att bli bättre utbud ju längre säsongen lider.

Eftersom jag känner mig generös och har fått tag på tio gratiskoder till de här matcherna så tänkte jag lotta ut dem här på bloggen. Allt ni behöver göra är att svara på en mycket enkel matematisk fråga.

Addera ihop följande svar och få en slutsumma:

* David Beckhams tröjnummer i Man Utd direkt innan han fick nummer 7: ????
* Antal ligatitlar (högstadivisionen) som Chelsea har vunnit: ????
* Så många år fyller Cesc Fabregas under den här säsongen: ????

Lägger ni ihop de där svaren ska ni alltså få en slutsumma, och det är bara att mejla in den till mig på jonas.dahlquist@canalplus.se - och ni döper mailet till "Summan". Annars får ni inte vara med. Glöm inte att skriva vad ni heter och helst vart ni kommer från.

Svaren ska vara inne innan kl. 23.59 på torsdag den 1:a oktober, vinnarna presenteras på fredag förmiddag den 2:a oktober, alltså).

Nu fick ni allt något att bita i - ut och googla med er!

Den moderna pappan

Idag var min sons dagis stängt, och det blev helt enkelt så att jag fick ta med honom till jobbet. Nu råkar jag ju ha ett bra jobb för såna aktiviteter eftersom jobbet just idag innebar att jag skulle åka till Djurgårdens träningsanläggning vid Kaknäs för att intervjua André Jeglertz.

Vi hade bestämt klockan 12.00, och det passade mig perfekt eftersom den lille 19-månadersgalningen brukar sova middag då.

Idag ville han inte göra det, så när ni ser det lugna och finstämda intervjun med Jeglertz i sändningen från AIK-Djurgården ikväll finns det en möjlighet att ni plötsligt hör ett barn som skriker "BOLL!!!" eller "PAPPA!!" med jämna mellanrum. Han tog även ett par promenader in bakom ryggen på Jeglertz och drog honom i tröjan och tyckte att han minsann också kunde vara med och spela lite fotboll.

Blicken, kontrollen, speeden, skottet... killen har allt! Utom möjligen fysiken. Än så länge.

Jag kände mig inte jätteseriös under intervjun, direkt - men vad gör man inte för att vara en äkta 2000-talspappa?

Dags att höja sig

Niklas Holmgren må ha vandrat vidare i livet (till Viasat), men hans enorma visdomar om jobbet lever kvar här på Canal+. Åtminstone en av dem.

En kväll på krogen minns jag nämligen att han sa följande till mig:

"Stormatcher som Man Utd-Chelsea eller Arsenal-Liverpool kan vilken idiot som helst göra, det är bara att följa med i matchen så blir det bra. Det är när du gör Bolton-Wigan som du får visa hur bra du egentligen är. Det är då man måste jobba på riktigt!"

Även om jag tycker att dagens PL-lördagsmatcher Portsmouth-Everton och Stoke-Man Utd låter ganska så hyfsade, trots allt, så förstår jag just nu vad han menar. Vi har fått anstränga oss lite extra för att få den här sändningen lika bra som en där matcherna står för en större/viktigare del av innehållet än matcherna idag. Så är det bara.

Lustigt nog är det såna här lördagar som brukar bli roliga att jobba med. Man kanske har lite lägre förväntningar på matcherna, och då är det ju förstås lättare att bli positivt överraskad.

Stolpdebatt, en fortsättning

När jag stod där i spelartunneln på Behrn Arena under den första halvleken och kände till vad Kim Christensen hade gjort med målstolparna så dök det ju upp ett par dilemman i huvudet. Mina medarbetare i bussen såg ju när det hände, och sen var vi tvungna att vänta till ett spelavbrott för att rapportera om det. Det rådde det förstås aldrig några tvivel om, allt som inträffar på planen (eller på linjerna) ska vi rapportera om. Det är vårt uppdrag.

Sen stod jag mellan bänkarna, strax bakom fjärdedomaren, bra länge innan huvuddomare Johannesson sprang fram och flyttade tillbaka stolparna. Fjärdedomaren upptäckte aldrig att stolparna var flyttade, för jag tror att det var Sixten Boström som kallade Johannesson till sig och ville få målet kontrollerat. Det var en jäkla aktivitet på läktaren bakom ÖSK-bänken där ett tag, det sprang fram folk och ropade till Boström och de andra som stod där, och jag antar att det var ÖSK-supportrar som fått rapporter från kompisar som sett det hela på TV-sändningen.

Vissa kanske tycker att jag/vi skulle ha sagt till domarna och berättat om fusket, men det är inte vår roll på matchen. Det är precis som med t.ex straffsituationer eller offsidesituationer - jag tittar direkt på reprisen och ser om det är rätt eller fel, men jag kan ju inte säga något till domaren för det. Hade Christensen kommit undan hela den 1:a halvleken och sen smidigt flyttat tillbaka stolparna så vet jag faktiskt inte vad vi hade gjort i paus. Vi hade kanske inte kunnat fråga Sixten Boström vad han tyckte om det, för då hade det varit som att "skvallra". Samtidigt hade det varit märkligt att inte fråga honom om det som de facto hänt under den 1:a halvleken.

Vi brukar ju visa straffsituationer och dylikt, så att tränare/spelare får säga om de tyckte att det var rätt eller fel. Men där är det ju redan dömt och avklarat, och så kan man inte göra något mer åt det hur fel det än var. Här var problemet att situationen kunde ha pågått under hela 1:a halvlek, eller till och med hela matchen. Hade vi "avslöjat" det för en ÖSK:are så hade vi påverkat matchen, och det ska vi inte göra. Som tur var slapp vi ta det beslutet eftersom de löste det tidigare.

Nu talas det om avstängning i efterhand, och det tycker jag låter överdrivet. Visst gjorde Christensen fel, och visst var det medvetet - men vilken Allsvensk spelare kommer inte undan 5-6 gånger per match med att göra otillåtna saker på planen? Det är fasthållningar, tröjdragningar, små tricks vid fasta situationer och allt möjligt. Christensen tog en rövare och kom undan med det i, typ, en halvtimme.

Här blir Blåvitts mål lite smalare än 3,72, men å andra sidan så såg det faktiskt ut som att ribban blev lite högre i mitten.

Jag tycker att det var befriande ärligt att Christensen erkände vad han hade gjort och att han hade gjort det förut, och lika befriande att Tobias Hysén sa att det där var något som hela laget brukade tänka på, även i offensivt straffområde (fast då sparkar de förstås stolparna åt andra hållet). Att det de gör är fel är en sak, men de hymlade i alla fall inte med det.

Nu lär vi hur som helst inte få se en målstolpe som står en millimeter fel under resten av säsongen.

En kväll i Örebro

Trots att matchen var så generalusel och publiksövande så var det en riktigt trevlig kväll på Behrn Arena igår. Detta beroende på ett par faktorer:

* Våra duktiga medarbetare i sändningsbussen som upptäckte Kim Christensens lilla tilltag med att sparka in stolparna precis innan matchstart. Han krympte målet vid dess bas med sisådär 15-20 cm genom detta. Domare Stefan Johannesson upptäckte inte detta förrän en bra bit in i den 1:a halvleken, och jag tror att han fick rapporter från folk på läktaren som i sin tur fick rapporter från folk som var hemma och såg på TV.

Extra kul att Christensen erkände att han har gjort det förut i Allsvenskan när jag intervjuade honom i paus, ännu roligare att Tobias Hysén (utmärkt gäst i studion) bekräftade att detta är något de sysslar med systematiskt, och minst lika skoj att se Stefan Rehns min när efter matchen frågade honom om Christensen gjort så på hans order. Rehns lögn om att han inte hade sett det hela eller visste någonting om det var den mest genomskinliga jag sett sen Bagdad-Bob hävdade att de irakiska trupperna hade kontrollen över Bagdad, samtidigt som man såg de amerikanska stridsvagnarna i bakgrunden.

Fusk - javisst, men inte så fruktansvärt hemskt och omoraliskt som vissa påstår. Det är att jämföra med en snyggt dold tröjdragning eller vad som helst, om ni frågar mig. Gult kort hade varit lämpligt för Christensen, men absolut inget mer.

* En annan rolig sak som inträffade var att vi hade lyckats tillskansa oss en fantastiskt snygg hyrbil. Jag hämtade upp Petter Johansson, Jens Fjellström och Arne Hegerfors och sen satte vi fart mot Örebro i en makalöst skön Mercedes GLK 280. Kanske den bästa bil jag har kört.

Den här bilen imponerade på en blåvit chef.

Väl framme vid Behrn Arena så parkerade vi lyxåket och den ende som fanns på parkeringen var Håkan Mild, som storögt hälsade och utbrast: "Men vilken jävla BIL du har!! Det går bra nu, förstår jag?". Först övervägde jag att spela med för att göra den gode Håkan lite avundsjuk, men sen sa jag bar rätt och slätt att det var en hyrbil. Märkligt nog trodde Håkan inte på mig. "Ja, ja - så säger du bara".

* Fem timmar i bil med Arne är alltid kul, jag unnar alla TV-sportintresserade att få göra en sådan resa någon gång. Man tror faktiskt inte sina öron. Om bara hälften är sant så är det sensationellt. En annan kul grej var att Fjellström, på vägen hem, berättade att det här med att flytta stolparna minsann var ett gammalt trick som han varit med om en massa gånger, och så kläckte han även ur sig att "...så gjorde Jonnie Fedel till och med på träning", vilket drog ner skrattsalvor i bilen.

Så kan det vara. En 0-0-match i Örebro som blir minnesvärd av flera olika anledningar. Utom just själva matchen.

Stopptid

Efter Michael Owens 4-3-mål mot Man City i söndags har det pratats mycket om det här med mål på tilläggstid. De senaste fem åren har följande lag gjort flest Premier League-mål från 90:00 och framåt:

1. Arsenal (32)
2. Manchester Utd (29)
3. Everton (24)
4. Liverpool (22)
5. Tottenham (20)
6. Chelsea och Fulham (17)

Målet är målet

Helgens resultat i Premier League innebär två saker - dels har det inte gjorts så här många mål i ligan sen Sundsvall brann, och dels är det vansinnigt få oavgjorda matcher.

Vi tar det där med målen först.

Hittills har det gjorts 159 mål i ligan 2009-10. Det innebär ett snitt på 2,84 mål per match, och skulle den siffran hålla i sig så blir detta den målrikaste säsongen någonsin i Premier League. Rekordet just nu kommer från 1999-2000 då snittet var 2,79 mål per match.

Förra säsongen var snittet 2,48 mål/match, den näst målsnålaste säsongen i Premier League efter säsongen 2006-07 då det bara blev 2,45 mål/match.

Och så det där med de oavgjorda matcherna, eller snarare sagt matcherna som inte slutar oavgjort.

Hittills har det spelats 56 ligamatcher den här säsongen, och bara fyra av dem har slutat oavgjort! Här har ni dem:

Birmingham-Stoke (0-0)
Blackburn-West Ham (0-0)
Wolverhampton-Hull (1-1)
Bolton-Stoke (1-1)

Detta innebär att inget av lagen på plats 1-9 i tabellen just nu har kryssat, och det måste vara någon sorts rekord. Stoke ligger tia och de har kryssat två gånger, vilket de är ensamma om.

Det är alltså bara 7% av matcherna som hittills slutat oavgjort, förra säsongen låg den siffran på 26% och tittar man tillbaka så har andelen oavgjorda matcher i Premier League aldrig legat under 20%. De högsta siffrorna hämtas från säsongerna 1993-94 och 1996-97, då hela 31% av matcherna slutade oavgjort.

Övriga notiser från min egen statistikdatabas idag är att varken Fulham eller Blackburn har gjort något nickmål än, det har alla andra lag gjort.

Arsenals 17 mål har snidats in av 11 olika målskyttar, en siffra de är klart bäst med.

Det har slagits 15 straffar så här långt, och 13 av dem har gått i mål. De enda som det inte har blivit mål på har slagits mot Burnleys målvakt Brian Jensen på Turf Moor.

Det var dagens lilla statistikbit, nu ska jag gå ner i källaren och bära upp möbler som vi gömde under visningen av vår lägenhet i helgen. Är det någon som vill köpa en tvåa vid Bergsunds Strand på Söder för lite över 3.000.000, förresten?

I'm still alive

Jag ber om ursäkt för att jag inte har bloggat här sen i torsdags, men jag har haft fullt upp med annat. Maratonsändningen i lördags krävde en hel del, och igår var jag på Grimsta innan det var dags att bänka sig framför Chelsea-Tottenham.

Man Utd - Man City fick jag spela in och se på kvällen, men det gjorde inte så mycket. Jag visste hur matchen slutade innan jag började kolla, men jag visste inte när målen kom eller vilka som hade gjort dem. Jag kan säga att jag blev ganska förvånad när det stod 3-2 i 89:e och jag visste att det skulle bli två mål till...

Det var, givetvis, en av de grymmaste matcher jag sett på åratal. Lägger man ihop själva matchens kvalitet och dramatik med det faktum att det var ett derby och allt införsnack så blir totalsumman en av de fem bästa Premier League-matcher jag har sett. Undrar om jag inte ska försöka dra ihop en sån lista inom kort. Tottenham-Arsenal 4-5 från 2004 är nog med där också, liksom Tottenham-Man Utd(3-5) från 2001. Newcastle-Man Utd(4-3) från 2001 är ytterligare en kandidat, och det är nog Liverpool-Arsenal(4-4) från i våras också.

I övrigt imponerades jag av Liverpool, Chelsea och Arsenal i helgen. Känns som att man har skrivit det förr.

Från A till Ö: F

Jepp, då kör vi igen.

FFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFF

Fantasisummor - de som betalas för spelare som inte är värda det beloppet. Jag tillhör dem som tycker att 80 miljoner pund för Cristiano Ronaldo inte är en lika stor fantasisumma som t.ex. de fem miljoner pund den 26-årige mittbacken Roger Johnson kostade för Birmingham att köpa från Cardiff i somras. Allt har att göra med vad man får för pengarna. Att sen själva beloppet £80.000.000 är sjukt i sig är en annan sak, men å andra sidan finns det mer obegripliga saker som kostar ännu mera pengar. Typ krig och sånt.

Felpass - en av världens fem mest irriterande saker är när en professionell fotbollsspelare, helt omarkerad, ska passa bollen till en lika omarkerad lagkamrat och misslyckas. Detta händer alldeles för ofta, vilket i sin tur leder till att jag ofta är irriterad när jag ser på fotboll.

Fotboll - ska se ut så här. Punkt slut.

Fulham - det enda laget i det engelska ligasystemet (Premier League till League Two, alltså) som börjar med bokstaven "F". Mysig arena har de också.

Fördelsregeln - något som de engelska domarna blivit mycket, mycket bättre på. Minns bara Adebayors mål mot Arsenal i lördags (själva målet, alltså - inte firandet) där Shaun Wright-Phillips revs omkull och skulle ha haft frispark, men domaren Mark Clattenburg läste situationen och väntade med att blåsa eftersom Wright-Phillips studsade upp igen och så blev det inlägg och mål. Det är också en sorts spelförståelse, och jäkligt viktig för fotbollens utveckling.

Back in bloggbusiness

Efter långhelgen i England och gårdagens fotografering/hockeymöte på Canal+ kan jag äntligen sätta mig ner och blogga igen. Jag har svårt att bestämma mig för vad jag ska skriva om idag, för det finns en hel del att välja mellan - men som så ofta förut tror jag att det blir statistik.

Hade ni tänkt på följande saker, till exempel?

* Chelseas 2-1-seger borta mot Stoke i lördags innebär att de har fem raka vinster denna säsongen. Eftersom de avslutade 2008-09 med fem raka trepoängare så är de nu uppe i tio i rad! Det är tangerat PL-rekord för dem. Det totala rekordet har Arsenal från 2002, då de vann 14 raka.

* Tim Cahill gjorde mål på nick mot Fulham, hans 19:e nickmål i Everton och Premier League. Bara Peter Crouch har nickat in fler mål sen säsongsstarten 2004-05, då Cahill flyttade till Everton. Cahill har för övrigt gjort totalt 38 ligamål för The Toffees, rätt imponerande då att 50% av dem har kommit på nick med tanke på att han "bara" är 178 cm lång. Själv är jag 195 cm lång och har aldrig gjort mål på nick, vad jag minns.
Boxare är vana vid smällar mot huvudet.

* Jag var på St.Andrews i söndags och såg Gabriel Agbonlahor avgöra sent för Aston Villa mot Birmingham i en riktig skitmatch. Förra gången det var derby på St.Andrews avgjorde han i 87:e minuten, nu var det i den 85:e minuten. Han gjorde mål i förra derbyt på Villa Park också, då kom målet i den 78:e minuten. Agbonlahor har för övrigt gjort 34 mål i Premier League, 27 av dessa (eller 79,41%) har kommit i den 2:a halvleken.
Antingen kan man säga att han är uthållig eftersom han slår till i slutet av matcherna, eller så kan man säga att han är väldigt trögstartad. Eller så kan man säga både och.

* Darren Bent smällde in två mål mot Hull, vilket innebär att han har gjort 53 ligamål sen säsongsstarten 2005-06. Bara två spelare har gjort fler, nämligen Cristiano Ronaldo(75) och Wayne Rooney(59). Det kanske inte var så dyrt med £10.000.000 för Bent, trots allt.
Statistiken visar att Darren Bent är bra. Då är det så också.

* Tottenhams fina start fick ett abrupt slut hemma mot Manchester Utd, och nu är det dags för dem att möta Chelsea på Stamford Bridge på söndag. Förutom att Spurs är usla i månaden september, vilket jag redan har redogjort för, så har de lite problem när de möter storlagen på bortaplan. Eller lite och lite, förresten. Senaste gången Spurs vann borta mot antingen Man Utd, Liverpool, Arsenal eller Chelsea var... 1993! Då vann de med 2-1 på Anfield efter två mål av Teddy Sheringham. Sedan dess har de spelat 63 bortamatcher i ligan mot lagen i "The Big Four" utan att vinna.

Då lärde vi oss alla lite mer om Premier League i och med detta inlägget, hoppas jag.

En doft av tiden innan Premier League

Igår var jag och mina kompisar Peter, Patrik och Robban på St.Andrews i Birmingham. Det var roligt, men matchen var direkt bedrövlig. Stämningen på arenan var däremot fantastiskt bra, och folk stod upp i bänkraderna hela matchen - även på långsidan där vi hade platser. St.Andrews är annars inte en av Premier Leagues 15 finaste arenor, om man säger så. Den är gammal, skitig, ful och därmed också ganska så charmig.

Med allt detta sammantaget var upplevelsen det närmaste en ligamatch från 1985 man kan komma. Tjongfotboll, bra drag på läktarna och en dålig arena. Kontrasten mot 4-2-matchen mellan Manchester City och Arsenal som vi var på i förrgår är total - där var det nytt, fräscht, fint och bra fotboll med stora stjärnor.

Rätt kul att uppleva de två ytterligheterna efter varandra, och båda har verkligen sin charm.

Manchester vs nordöstra London 2-0

Det var en riktig höjdarmatch igår på City of Manchester Stadium, och den andra halvleken var mer eller mindre briljant rent underhållningsmässigt. City kan kanske vara bättre än vad många (inklusive undertecknad) har trott redan nu. Man kan givetvis hävda att Arshavin saknades, men det gjorde å andra sidan Tevez, Robinho och Santa Cruz också.

Den stora snackisen efteråt var givetvis Emmanuel Adebayors beteende. Löpningen han tog ner mot Arsenalsupportrarna för att fira målet var i princip att beteckna som uppvigling, och han blev helt korrekt varnad för den rushen. Märkligt att man, som spelare, kan lägga så mycket energi på att håna motståndarna istället för att tacka medspelarna för en fin passning eller så.

Däremot måste man säga att Adebayors målfirande var väldigt underhållande. För hur korkat det än är så blir det en extra krydda till fotbollen när spelarna gör märkliga saker. Jag säger inte att det är rätt, jag säger bara att det är kul. Ta slagsmålet mellan Kieron Dyer och Lee Bowyer som exempel, det är ju helt förkastligt och urbota dumt, men icke desto mindre underhållande. Framför allt ger det folk något att prata om.

Att han sen satte dobbarna i Robin van Persies kind är oförlåtligt, för det var definitivt meningen. van Persies tackling var förvisso också ful och kunde ha gett honom minst ett gult, men man sparkar inte folk i ansiktet för det. Adebayor kan nog bli avstängd för det, och nästa helg är det derby...

Övrigt från gårdagen:

* Liverpool behövde den där segern för självförtroendet, och Yossi Benayoun spelade sig förmodligen närmare en "säker" plats i startelvan med de där målen.

* Spurs-Man Utd var en grymt trevlig match, där åldermännen i United satte sin prägel på matchen genom både mål (Giggs) och utvisning (Scholes). Trots det röda kortet kontrollerade United matchen och vann rättvist. Lustigt att Manchesterklubbarna spöade "Norra London"-lagen direkt efter varandra.

* Wolverhampton har redan fått erfara att Premier League är lite svårare än The Championship. Jag vidhåller att de kommer att åka ur.

* Vilket Hull också kommer att göra, 4-1-förlust borta mot Sunderland är inte bra på någon nivå. Men Darren Bent är en bra Sunderlandvärvning.

* Ligans sämsta lag just nu är Portsmouth, som torskade igen. 2-3 hemma mot Bolton är givetvis inte ett kanonresultat, och detta trots att halva laget bestod av spelare som anslutit till klubben precis innan transferfönstret stängde. Johan Elmander spelade inte p.g.a skada, och då vann plötsligt Bolton och gjorde tre mål...

* Avslutningsvis kan man bara konstatera att Carlo Ancelotti har matjord i fickorna. En 2-1-seger borta mot Stoke är riktigt bra, och om man avgör i den 94:e minuten så börjar spelarna nog att tro att den nye managern för tur med sig. Chelsea ser brutalt starka ut!

Turist i England

För ovanlighetens skull befinner jag mig i England utan att jobba. Jag är just nu i Liverpool, men senare idag bär det av mot Manchester för att se City vs Arsenal.

Gårdagen ägnades åt hederlig turism, då jag och mina tre kompisar stod och fotade Beatlesklubben The Cavern och sånt där. Vi har grymt roligt, hur som helst - och idag är det tonvikt på fotboll eftersom vi ska gå på någon pub direkt efter besöket på The Eastlands för att se Spurs-Man Utd. En helt perfekt semester, om ni frågar mig.

Vi får se om det dyker upp någon matchrapport eller dylikt här, men om det inte gör det så vet ni vad ni ska skylla på. De här förbannade pubarna som ligger överallt och är så trevliga och inbjudande...

273 dagar kvar

Längre än så är det inte till dess att VM inleds, och redan nu är ett helt knippe länder klara, här har ni dem:

AFRIKA (CAF)
Sydafrika
Ghana
Elfenbenskusten (kan förvisso åka på däng med 8-0 i sina två kvarvarande matcher och tappa platsen till Burkina Faso, men det händer förstås inte)
Ytterligare tre platser kvar att slåss om

ASIEN (AFC)
Australien
Japan
Nordkorea
Sydkorea
Kan även få med Bahrain ifall de spöar Oceaniens representant Nya Zeeland i den direkt avgörande matchen dem två emellan

EUROPA (UEFA)
Holland
Spanien
England
Tio platser kvar att slåss om här

NORD- OCH CENTRALAMERIKA PLUS KARIBIEN (CONCACAF)
Inget lag klart än, men USA ligger bäst till, följda av Mexiko och Honduras. Har tre platser plus en kvalplats mot de som kommer femma i det Sydamerikanska kvalet.

SYDAMERIKA (CONMEBOL)
Brasilien
Paraguay
Två direktplatser kvar, plus en kvalplats mot fyran i -gruppen

Tolv lag klara, tjugo till ska med innan turneringen kan starta.

Rätt bisarrt att Bahrain, Nordkorea och Honduras kan få spela VM medan Argentina missar det hela, men så går det förstås när man anställer Maradona som tränare.

Från A till Ö: E

Jäklar vad många bokstäver jag har kvar. Den här följetongen kommer ju att fortsätta till 2010. Nu är det dags för E, som knarkarna säger:

EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE

Elfenbenskusten - om man kommer därifrån så är man ivorian, och den lilla språkmässiga abrovinken kände jag till innan jag började på Canal+, men jag har fått lära mig en massa nationalitetsbeteckningar som t.ex. "kamerunier", "burkinier", "azer" och "tobagier" genom mitt jobb. Internationaliseringen av fotbollen gör alltså att en svensk sportreporter berikar sin språkflora. I like it. Beaucoup!

Elm - brödratrio som borde ha valt Reading eftersom deras gamla arena hette Elm Park. "Terror på Elm Street" kan man givetvis också referera till (undrar om deras grannar skämtade om det när det var livat?) och förstås blev John F Kennedy skjuten när han satt i sin öppna limousin just på Elm Street i Dallas. Frågan man dock ställer sig är: Vad är en "Elm"? Jo, det är det engelska ordet för trädet "alm".

EM-slutspel - ges numera till det europeiska land som är i störst behov av att fräscha upp sina arenor i synnerhet och sin fotboll i allmänhet. 1992 gick det till Sverige, 1996 till England (det var efter det som det "vände"), 2000 till Belgien/Holland, 2004 till Portugal och 2008 till Schweiz/Österrike. 2012 kommer det att spelas i Polen/Ukraina och följdaktligen bör 2016 års mästerskap hamna i Italien.

Evertons klubbmärke - föreställer ett torn. Det tornet heter Prince Rupert's Tower och ligger i Liverpool, och det har använts som fyllecell. Samtidigt så finns det latinska citatet "Nil Satis - Nisi Optimum" skrivet under tornet (fyllecellen), och det betyder ju "Endast det bästa är gott nog". Jag vet inte om det är menat som humor, men det är jäkligt kul!

Straff som straff

Det pratas ofta om hur otroligt få straffar Manchester Utd får emot sig på Old Trafford, och jag tänkte att det var dags för en ny omgång av "Mythbusters" här på bloggen - återigen är jag hjälpt av Sky Sports Martin Tyler i ämnet.

Tittar man på de fem senaste säsongerna har antalet straffar som lagen dragit på sig fördelat sig så här bland de klubbar som har varit med samtliga de fem säsongerna:

1. Chelsea - (3 hemma, 7 borta) 10 totalt
2. Liverpool - (3 hemma, 8 borta) 11 totalt
3. Man Utd - (5 hemma, 6 borta) 11 totalt
4. Arsenal - (4 hemma, 10 borta) 14 totalt
5. Man City - (5 hemma, 9 borta) 14 totalt
6. Tottenham - (4 hemma, 11 borta) 15 totalt
7. Everton - (7 hemma, 8 borta) 15 totalt
8. Fulham - (9 hemma, 9 borta) 18 totalt
9. Aston Villa - (8 hemma, 14 borta) 22 totalt
10. Blackburn - (12 hemma, 12 borta) 24 totalt
11. Bolton - (8 hemma, 17 borta) 25 totalt
12. Portsmouth - (9 hemma, 18 borta) 27 totalt

Man kan med dessa siffror framför ögonen konstatera följande:

* Arsenal, Tottenham, Chelsea och Liverpool får straff emot sig på hemmaplan mer sällan än Man Utd.
* Man Utd är däremot det lag som dragit på sig minst antal straffar på bortaplan!
* Vill man se en straff ska man titta på Bolton-Portsmouth, enligt statistiken. Men av de 26 mål som lagen har gjort på varandra i Premier League är bara två straffmål.

Myth busted, med andra ord!

Storleken har betydelse

Följande topplista är kanske inte hundraprocentigt relevand, men på Martin Tylers utmärkta statistiksida på SkySports.com så har de räknat ut alla Premier League-truppernas snittlängd, och jag tycker ändå att det fanns ett par intressanta poänger här:

1. Stoke - 185,68cm
2. Bolton - 184,19cm
3. Fulham - 183,80cm
4. Wolverhampton - 183,68cm
5. West Ham - 183,53cm
6. Chelsea - 183,18cm
7. Portsmouth - 183,16cm
8. Everton - 182,84cm
9. Liverpool - 182,75cm
10. Burnley - 182,52cm
11. Hull - 182,06cm
12. Aston Villa - 181,94cm
13. Tottenham - 181,79cm
14. Arsenal - 181,49cm
15. Blackburn - 181,49cm
16. Birmingham - 181,26cm
17. Wigan - 181,09cm
18. Manchester City - 180,97cm
19. Sunderland - 180,91cm
20. Manchester Utd - 180,74cm

Manchester verkar helt klart vara staden för korta spelare, medan det givetvis var föga förvånande att tjonggängen Stoke och Bolton hamnade i topp. Jag är lite mer förvånad över att Fulham hamnade trea på listan, men det är nog mest Brede Hangelands fel.

Arsenal, som så ofta betecknas som små och kvicka, har exakt samma snittlängd som Blackburn.

En annan kul grej är att Steve Bruces tre senaste klubbar ligger på 16:e, 17:e och 19:e plats i den här tabellen. Han själv är för övrigt 1,83 lång.

Rooney bättre och bättre

På onsdag kan England bli klart för VM 2010 i Sydafrika, de möter nämligen Kroatien hemma på Wembley då. Om de tar minst en poäng så kan kroaterna inte komma ikapp, hittills har ju England full pott i kvalet.

En av Fabio Capellos nyckelspelare är - givetvis - Wayne Rooney, och han har förbättrat sin landslagsstatistik avsevärt under Capello jämfört med tiden med både McClaren och "Svennis". Kolla här bara:

Fabio Capello/Steve McClaren/Sven-Göran Eriksson
Antal matcher: 13/7/33
Totalt antal minuter: 1.009/587/2.239
Antal mål: 10/3/11
Minuter per mål: 101/196/204
Målgivande passningar: 4/1/4
Minuter per passning: 2,28/2,99/2,63
Passningar till rätt adress: 77%/70%/72%
Minuter per frispark emot: 67/39/48
Gula kort: 1/3/4
Röda kort: 0/0/1

En kort sammanfattning lyder så här: Rooney var bra under "Svennis", han var inte alls lika bra under McClaren (men vem var det, å andra sidan...?) och han är lysande under Capello.

Han drar på sig färre frisparkar och kort än tidigare, han slår fler passningar till rätt adress, han har bollen oftare, han gör fler mål och han står för fler målgivande passningar.

Precis så här vill man ju att en 23-årig världsstjärna i fotboll ska se ut på sin semester.

Statistik säger inte alltid sanningen om hur det ser ut på planen, men här är det klockrent och svart på vitt. Wayne Rooney trivs under Capello!

Köpstopp

Gaël Kakuta är inte bara en lovande 18-årig fransman i Chelseas trupp, utan även killen som gör att det kommer att vara lätt att lära sig att känna igen spelarna i Chelseas trupp framöver. De får nämligen inte värva en enda ny spelare förrän 1:a januari 2011, har FIFA bestämt.

Får större chans att slå sig in i A-laget, paradoxalt nog...

Hur kan detta vara Gaël Kakutas fel? Jo, han bröt sitt kontrakt med Lens 2007 för att skriva på för Chelsea - och så får man inte göra (men det är givetvis Chelsea som har bett honom att göra det). Kakuta själv blir avstängd i fyra månader och får kraftiga böter, och förutom köpstoppet fick Chelsea faktiskt också böta lite kaffepengar (typ 1,5 miljoner kronor).

Först stänger UEFA av Eduardo två matcher för en filmning (herre JÄVLAR vad de kommer få stänga av folk resten av säsongen) och så får nu alltså Chelsea köpstopp av FIFA. Har de stora fotbollsorganisationerna tröttnat på England i allmänhet och London i synnerhet...?

Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om straffet, men det känns lite som "stå över en omgång" kombinerat med "gå i fängelse utan att passera 'gå'" från sällskapsspelens värld. Undrar framför allt vad Roman Abramovich tycker?

Jag tror nog att Chelsea löser det här ändå eftersom begränsningar föder kreativitet. Det blir väl en herrans massa utlåningar till Chelsea det närmaste året istället för regelrätta transfers.

Ett litet lands BNP - Mythbusters

The Sun är alltid värda att citera när det gäller undersökande journalistik, och nu har de sammanställt en lista över vad alla värvningar till Premier League-klubbarna innan transferfönstret stängde kostade totalt. Summan blev ganska så exakt 5,6 miljarder svenska kronor.

Man ska dock komma ihåg att 22 av spelarna som hittat ny klubbadress i Premier League har gått för en s.k. "Undisclosed fee" - och för att det ska bli någon sorts rättvisa gör jag slag i saken och sätter snittpriset £1.500.000 per spelare på dem. Jag kollade vilka det var och kom fram till att det var lämpligt. Man vill ju inte överdriva heller...

Då innebär det hur som helst att ytterligare 400 miljoner ska inkluderas i det hela, och då får man en perfekt slutsumma på sex miljarder kronor.

Nåväl - man brukar ju skämta om att saker och ting kostar mer än ett litet lands BNP, och nu tänkte jag ta reda på om detta är sant. Om Premier League var ett land under transferfönstret, har de då omsatt mer än något "riktigt" land?

6 miljarder kronor är ungefär 833 miljoner dollar. Här följer de länder som hade mindre än detta i BNP under 2006 (den senaste lista jag kunde hitta):

163. Burundi 807 miljoner dollar
164. Djibouti 757
165. Seychellerna 750
166. Liberia 631
167. Grenada 519
168. Gambia 511
169. Saint Christopher och Nevis 487
170. Saint Vincent och Grenadinerna 466
171. Samoa 422
172. Komorerna 403
173. Vanuatu 388
174. Östtimor 356
175. Salomonöarna 335
176. Guinea-Bissau 304
177. Dominica 300
178. Mikronesiens federerade stater 245
179. Tonga 223
180. Palau 157
181. Marshallöarna 155
182. São Tomé och Príncipe 123
183. Kiribati 71

Det finns alltså 21 länder som har mindre BNP än vad det köptes fotbollsspelare för till Premier League under sommaren 2009.

Svarta september

Lugn, alla Tottenhamsupportrar! Ni kommer snart att känna igen er i tabellen igen. September är nämligen en notoriskt usel månad för Spurs del... kolla här bara:

Septembertabell sedan 2003

1. Arsenal - 20 matcher, 13v 5o 2f (40-14) 2.20 poäng/match
2. Chelsea - 20 matcher, 12v 6o 2f (29-11) 2.10 poäng/match
3. Man Utd - 19 matcher, 10v 6o 3f (24-12) 1.89 poäng/match
4. Liverpool - 21 matcher, 10v 6o 5f (32-16) 1.71 poäng/match
5. Blackburn - 19 matcher, 9v 3o 7f (17-23) 1.58 poäng/match
6. Aston Villa - 19 matcher, 7v 7o 5f (20-20) 1.47 poäng/match
7. Everton - 20 matcher, 8v 5o 7f (25-21) 1.45 poäng/match
8. Portsmouth - 19 matcher, 8v 3o 8f (22-25) 1.42 poäng/match
9. Bolton - 20 matcher, 6v 9o 5f (19-18) 1.35 poäng/match
10. Man City - 20 matcher, 6v 5o 9f (29-25) 1.15 poäng/match
11. Fulham - 19 matcher, 4v 9o 6f (22-26) 1.11 poäng/match
12. Tottenham - 18 matcher, 1v 9o 8f (11-24) 0.67 poäng/match

EN ENDA seger i månaden september under de fem senaste åren är givetvis ett fullkomligen uselt resultat. De tolv lagen som är med i tabellen är de som har varit med samtliga säsonger sen 2003, och Tottenham är alltså sämst av dem.

Den där enda septembersegern kom förresten mot Fulham 2005, 1-0 hemma på White Hart Lane. Jermaine Defoe målskytt.

Så här ser Tottenhams septemberschema ut denna säsongen:

12 sep: Manchester Utd (h)
20 sep: Chelsea (b)
26 sep: Burnley (h)

Ömsom vin, ömsom vatten

Att vara flygande reporter på Canal+ kan vara ömsom vin, ömsom vatten.

Ibland kan man t.ex. vara i England och få ett telefonsamtal med beskedet att man omedelbart ska bege sig till en träningsplan på universitetet i Nottingham för att träffa "Svennis", för där står han och väntar på mig och foto-Jocke...

Vin.

...och ibland kan man vara tvungen att köra bil från Newcastle till London sent på kvällen, leta efter hotellet tills man blir galen, sedan leta efter en parkeringsplats tills man blir ännu galnare, och när man vaknar morgonen efter och ska åka till Arsenals träningsanläggning för att träffa Kolo Touré (för två år sen) så upptäcker man att det tydligen var parkeringsförbud och att hyrbilen har blivit "klampad". Då blir det svårt att köra till någon träningsanläggning och lika svårt att sedan köra till flygplatsen för att åka hem.

Vatten.

Från A till Ö: D

Det här var en lätt bokstav att hitta grejer till.

DDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDD

Damfotboll - fortfarande en het potatis bland många av någon anledning. Själv är jag ganska så ointresserad av damfotboll, men det betyder inte att jag därmed ogillar damfotboll, för det gör jag inte. Jag har helt enkelt inte tid att ta in mer fotboll i skallen, och Premier League, La Liga, Allsvenskan och Serie A går liksom före i mitt huvud. Vad det gäller diskussionen om huruvida damfotboll får tillräckligt med/för mycket uppmärksamhet så tycker jag att de får ungefär den uppmärksamhet de förtjänar, både medialt och publikt. Nu under EM har det varit kul att följa landslaget, till exempel. Då kollar jag. Man kan hur som helst säga att det är en bra tumregel vad gäller idrott - man får den uppmärksamhet man förtjänar. Om man inte spelar i Newcastle, förstås. Då får man för mycket.

Darlington - en liten håla i norra England med ett fotbollslag som ligger sist i League Two för tillfället, och som har ett publiksnitt på runt 3.000 personer per match. Hur ser deras arena ut? Åh, inte värre än så här:
Jodå - en nybyggd, skitfin, arena för 25000 personer. Helt bisarrt, egentligen.

Djurgården - mitt favoritlag sedan jag var fem-sex år gammal. På ett sätt är det helt naturligt eftersom jag växte upp fyra kvarter från Stockholms Stadion, men på ett annat sätt är det ruggigt konstigt eftersom den första matchen jag såg var DIF-Ope (0-0) i gamla Division 1 norra. Enligt farsan somnade jag en bit in i andra halvlek, och matchen var tydligen katastrofalt dålig.

Dravel - i takt med att, framför allt, de engelska klubbarna mediatränar sina spelare så kommer det absolut ingenting av värde ur spelarnas respektive mun längre. Som när Emmanuel Adebayor sa följande om sin flytt till Man City: "I'm excited to be here, it is a dream move for me. I'm looking forward to bringing titles to this club, for the manager and especially for the fans". Kan alla som tror att detta var Adebayors riktiga känsla inför sin nya klubb räcka upp en hand!? Han bryr sig knappast om fansens önskemål, han valde knappast klubb för att få spela under Mark Hughes, han gick knappast omkring på gatorna i Togos huvudstad Lomé som tioåring och drömde om att få spela i Manchester City. Dravel, är vad det är. Men det är så klubbarna vill ha det.

Dumheter - det som gör fotbollen till världens bästa diskussionsämne. Exempel på dumheter inom fotbollen:
* Handsregeln.
* Tröjdragningar.
* Filmningar.
* Övergångssummorna.
* Klubbarnas korta tålamod med tränare när de egentligen borde sparka folk högre upp i hierarkin.
* Svenska Cupen.
* Transferfönstret.
* Att t.ex Andorra, Malta och San Marino är med i VM-kvalet.
* A till Ö-listor