Åh, förresten...

...måste jag dela med mig av årets i särklass roligaste citat:

"Vad jag tror om våra chanser i Champions League? Jag har vunnit med Liverpool och nu ska jag vinna med Juventus."
(Momo Sissoko, som skrev på för Liverpool två månader EFTER det att de vann CL 2005, men han tycker uppenbarligen att han hade stor del i den segern ändå...)
Strax innan det här kortet är taget har Sissoko fått en rejäl jäkla smäll i huvudet. Han verkar inte ha hämtat sig än.

Gott nytt år

2008 var ett bra år, tycker jag. Under de här 365 dagarna hann jag med att:

* Bli pappa för första gången
* Besöka tre nya engelska arenor
* Vara i sex olika länder förutom Sverige (Kuba, Guatemala, Mexiko, Italien, England och Estland)
* Åka till Gotland för första gången i mitt liv. Jag har därmed numera varit i samtliga 25 svenska landskap.
* Klappa en haj

Jag hoppas att 2009 kommer att innehålla flera resor till roliga ställen och så vill jag nog beta av 4-5 arenor till i England. Elland Road vore skoj.

Nitisk domare

En mycket förvirrad Crystal Palace-supporter (som tyvärr råkar vara min chef) mailade en länk till ett videoklipp med en domare som... tjaaa... jag vet inte vad man ska säga att han är, men "nitisk" är ett ord som dyker upp. Kolla här bara.

"Helt sjuk i huvudet" är ett annat begrepp man kommer att tänka på.

Det jobbiga med att ha en Crystal Palace-chef är att det inte är ett dugg otroligt att Sheffield Utd och just Crystal Palace kommer att stöta på varandra i ett Premier League-playoff i slutet av maj. Snacka om frostig stämning på redaktionen när Blades vinner på straffar...

Jag har även en annan chef, som är chef över chefen, och han håller på Chelsea.

Fel låtval

Jaha, då fick man ytterligare en gång användning för uttrycket: "You can take the boy out of Huyton, but you can't take Huyton out of the boy". Även om Steven Gerrard inte är den mest skyldige så är det ändå klantigt att bli inblandad i ett fyllebråk med en DJ bara för att denne inte vill spela en särskild låt.

Frågorna hopar sig, men en fråga känns viktigare att besvara än de andra. Vad var det för låt Steven Gerrard ville höra?

Min gissning är att det var den här.

Engelska fotbollsskandaler är en jultradition lika säker som Kalle Anka klockan tre, pepparkaksbak och annandagsrean. Att det var Steven Gerrards tur känns lite överraskande, men det kanske är så enkelt att det var hans tur?
- Haha, nästa gång är det Gareth Barrys tur att göra något korkat! Det är väl bara han kvar?
- Jepp, sen börjar vi om med Rio Ferdinand och dopingkontrollerna igen.
- Ja! Den skandaltypen är riktigt skojig, tycker jag!

Snart kan faktiskt Fabio Capello ställa upp med en landslagselva där ALLA har lyckats med en sex- eller fylleskandal. Räkna efter själva: Rooney, Terry, Ashley Cole, Gerrard, Micah Richards, o.s.v... Det var i och för sig ännu värre innan Capello och McClaren, dock - då var ju förbundskapten själv en av de allra bästa skandalmakarna.

Vart tog egentligen "the Alan Shearers of the game" vägen?

Påminnelse

ÄNTLIGEN verkar jag ha krånglat till det för bloggens läsare. Många har svarat på frågan i tävlingen där man kan vinna Jesper Högströms bok om den svenska fotbollslandslaget (courtesy of our good friends at Offside), men nästan alla har svarat fel!!!

Kolla in frågan här, och tänk efter nu. Det är en riktig högoddsare.

Lite fuller i juletid...

...har säkert en och annan varit. Men det här var ju löjligt.

Ni har säkert redan hunnit se bilderna på Ricardo Fullers örfil på sin egen lagkapten(!) Andy Griffin efter att denne misslyckats med att rensa bort bollen innan West Hams kvitteringsmål. Det blev givetvis - helt korrekt - rött kort för Fuller, och till slut blev det även förlust för Stoke.

Detta var dock en liten fjärt i världsrymden eller piss i Atlanten jämfört med fighterna Le Saux vs Batty (har ej hittat någon länk) och Dyer vs Bowyer.

Till och med Ljungberg vs Mellberg framstår som en tungviktsmatch i Las Vegas framför Fuller vs Griffin. Ju oftare jag tittar på den beryktade fighten mellan de två forna svenska lagkaptenerna desto senare tycker jag att Mellberg kommer in i den tacklingen. De gubbarna gillar helt enkelt inte varandra.

John Hartson vs en liggande Eyal Berkovic var inte heller någon vacker fight, förresten.

Fotboll förbrödrar, som vi alla vet.

Relativt jämnt

Många har sagt att titelracet i Premier League kommer att bli jämnare i år än på väldigt länge, och framför allt verkar det som att det är tre lag inblandade istället för bara två. Det är dock inte lika jämnt som i italienska Serie B, där topp sju ser ut så här efter 19 spelade omgångar:

1 Livorno 19 7-11-1 (26-14) 32
2 Sassuolo 19 9-5-5 (31-20) 32
-------------------------------
3 Parma 19 8-8-3 (23-15) 32
4 Empoli 19 9-5-5 (25-19) 32
5 Brescia 19 9-5-5 (21-19) 32
6 Bari 19 8-7-4 (20-17) 31
-------------------------------
7 Grosseto 19 8-5-6 (30-29) 29

Det där måste vara tidernas jämnaste tabelltopp, hoppas att det håller i sig. Jag hoppas också stenhårt att Sassuolo behåller sin uppflyttningsplats. Vad är det för ett lag? Låter lika bisarrt och litet som Albinoleffe, som höll på att gå upp till Serie A för ett par år sen.

Årets... del IV

Här kommer årets Youtubeklipp, dvs allt det jag glömt att ta med så här långt:

...referat: Niklas "Honken" Holmgren, Gallas kvittering mot Man United i slutskedet av matchen. Såhär låter extas förpackat i en 42-årig Järfällakropp.

...intervju: Jag är ledsen, Nora. Fast det är ju coolt att finnas med på Youtube...

...stänkare 1: Zlatan avlossar stora kanonen mot Chievo.

...stänkare 2: Zlatan avlossar stora kanonen mot Palermo.

...stänkare 3: Zlatan avlossar stora kanonen mot Palermo igen.

...överlägset mest oväntade: Suleyman Sleyman provar lyckan, och lyckas.

T-Ä-V-L-I-N-G

Igår kom jag över ett exemplar av (den utmärkte) Jesper Högströms bok "Blågult - fotbollslandslaget genom 100 år", och eftersom jag redan har den så tänkte jag att jag lika gärna kan lotta ut denna nya, fina, fräscha 230-sidiga historielektion här på bloggen.

Maila in svaret till jonas.dahlquist@canalplus.se innan år 2009 är ett faktum.

Frågan? Åh, den är ganska enkel: Johan Elmander gjorde två mål borta mot Sunderland tidigare den här säsongen, men vem var vår senaste tvåmålsskytt i en och samma Premier League-match innan det? Skriv spelarens namn, vilken match det var och vilket datum den spelades. Får ni inte med den informationen så vinner någon annan!

Återkomsten

Det gick väl hyfsat i kommentatorscomebacken igår, men eftersom jag har det otrevliga draget att jag gärna fokuserar på det som gick dåligt så har jag gått och grämt mig över att jag sa Ryan Shawcross när jag menade Richard Cresswell i början av matchen. Men, men... det är sånt som händer.

Matchen mellan Stoke och Man Utd var mycket konstig. Den var inte välspelad, det var inte många målchanser, men ändå var den synnerligen underhållande. Konstigt, sånt där. Rooneys rallarsvingar (kunde ha fått rött), Wilkinsons idioti (fick rött, helt korrekt), domare Foys ojämnhet, Ronaldos gnäll, Tevez offsideavvinkning som inte var offside, Vidic vs Cresswell och Fuller vs Evans... det hände grejer hela tiden och publiken på Britannia var i extas. Åtminstone fram till 0-1-målet.

Stoke har massor av hjärta, men spelmässigt har de inte mycket. De kommer givetvis att få kämpa för livet i april/maj. Man United vann rättvist eftersom de ändå var det laget som ville spela fotboll, men Stoke var ändå värda en poäng (eller kanske tre) för sin inställning och för att det alltid är kul när David fäller Goliat o.s.v.

Summering:
* Matchen var dålig, men underhållande.
* Båda lagen var värda att få med sig någonting
* Världens bäste spelare var helt usel

Jag brukar säga: "Ju mer jag lär mig om fotboll, desto mindre begriper jag", och den putslustigheten stämde väldigt bra in på Stoke-Man Utd.

Vacker död stad

Så hette en låt av Thåström som jag gillade en gång i tiden, och gillar lite fortfarande, och titeln stämde bra in på hur det såg ut från Västerbron mellan Södermalm och Kungsholmen klockan 07.15 imorse när jag tog mig till jobbet för att börja plugga på inför Stoke-Man Utd. Inte en människa ute, men vackert så det nästan kom en tår i ögat på en inbiten stockholmare som undertecknad.

Jag brukar dela upp "införarbetet" så här: Först skriver jag ner hemmalagets spelare och sju-åtta fakta om varje spelare, sen tar jag bortalaget. Det tar sisådär två timmar. Sen sätter jag mig och läser på om själva matchen, vilket innebär att jag kollar nyheter, statistik, tidigare möten, o.s.v. Det tar en timme eller möjligen 90 minuter. Sen googlar jag de spelare jag inte har 100%-ig koll på för att få se hur de ser ut, efter det är det dags att kolla lite allmäna fotbollsnyheter och annat smått och gott - och när det är 40 minuter kvar till matchstart så kommer laguppställningarna. Sen får man stryka alla de gubbar som inte kom med i truppen.

En sak som är lite frustrerande med kommentatorsjobbet är att typ 70% av det man har pluggat på aldrig används. Jag måste ju t.ex veta hur många straffar Stoke har fått den här säsongen och vem som har slagit dem och om de har resulterat i mål eller ej. Får Stoke ingen straff i matchen är det lite overkill att babbla om det bara för att jag har läst på om just detta... Det ligger alltid en massa fina fakta och väntar på papprena, men ibland vill matchen inte släppa fram dem, om man säger så.

Det är fyra månader sen jag kommenterade en match, och tre och en halv månad sen jag ens var inne och jobbade överhuvudtaget. Jag måste erkänna att jag känner mig en aning ringrostig och nästan lite... nervös! Hur som helst ska det bli kul som fasen.

I'm back!

Årets... del III

Nu kör vi årslistan för Premier League!

...tvekamp: Richard Dunne står på sex självmål i ligan. Jamie Carragher också. Den tredje som gör det är Chelseas gamla säkerhetsrisk Frank Sinclair, men han är borta ur leken. Spänningen är olidlig - vem blir ensam upp på sju självmål? Jag sätter mina pesos på Dunne.

...lag: Hull City, förstås. Ingen i hela världen tippade seriöst att de skulle ligga på övre halvan vid nyår.

...manager: Sir Alex har under året vunnit Premier League, Champions League och VM för klubblag. Det får anses vara godkänt.

...svensk: Johan Elmander. Mer beroende på bristande konkurrens än på lysande spel.

...uslaste: Läs lite om vad Derby County har uträttat under 2008 och förundras över att det kommer mer än 500 pers på hemmamatcherna.

...näst uslaste: Manchester City, av otroligt många anledningar.

...fulaste: Trenden med illgröna/neongula andratröjor. Chelsea, Wigan och Everton är några av syndarna.

...som vanligt: Tottenham.

...formkurva: Sen han brände straffen i Champions League-finalen har Nicolas Anelka blivit ganska vass.

Inbördes tabeller

1-1 i stormötet mellan Arsenal och Liverpool igår innebär att alla de "fyra stora" nu har mött varandra i ligan den här säsongen, och att det då går att göra en inbördes tabell dem emellan. Det gjorde bloggläsaren Magnus Hugemark, och jag tackar och publicerar. Han var mycket nöjd med tabellens utseende, eftersom han uppenbarligen är Arsenalsupporter:

1. Arsenal - 7p (5-3)
2. Liverpool - 7p (4-2)
3. Man Utd - 1p (3-5)
4. Chelsea - 1p (2-4)

Det mest uppseendeväckande är att Chelsea har spelat samtliga matcher mot de andra lagen hemma på Stamford Bridge, och ändå bara fått med sig en pinne. Man Utd har spelat samtliga sina tre matcher på bortaplan, så de är ursäktade (en aning).

Kul läsning för Arsenal där alltså, men om vi gör en annan inbördes tabell (med HELT slumpvis utvalda lag) så ser det dystrare ut:

1. Man City - 7p (8-2)
2. Hull - 5p (5-4)
3. Stoke - 4p (3-5)
4. Arsenal - 0p (2-7)

Som jag brukar säga - det går att bevisa precis vad som helst med statistik. Det är därför det är så roligt.

Helgens notiser

Otroligt ovant att sitta hemma när det var Premier League-lördag, det har jag inte gjort på sex-sju år tror jag. Tittade på Blackburn-Stoke tillsammans med farsan, ett par öl och en tipslapp. Nio rätt, precis som vanligt...

Följande kunde noteras från TV-soffan:

* Stoke är inte mycket till fotbollslag.

* Roy Hodgson har inte gjort Fulham spektakulära, men han har gjort dem bra.

* Aston Villa kan mycket väl ta fjärdeplatsen för Arsenal, men då måste de lägga om taktiken helt till nästa säsong. Martin O'Neill är ingen "tinkerman" direkt. Han använder samma startelva JÄMT!

* Mark Hughes kommer inte att vara tränare i Man City länge till.

* Robbie Keanes mål var otroligt snyggt, men Liverpools matchställ mot Arsenal var lika fult som Keanes mål var snyggt - om man kan säga så.

* Howard Webb (som dömde Arsenal-Liverpool) var ojämnare än en guatemalansk landsväg.

* Om Tottenham har ambitioner att hamna på en tabellposition högre upp än mitten så ska de köpa en målvakt, två-tre backar, två mittfältare och en anfallare i januari. Det var inte BARA Ramos fel att det gick åt pipan i början av säsongen, spelartruppen är inte fulländad på något sätt.

* Hull har förlorat fyra hemmamatcher. Den mot Chelsea är inget att skämmas över, men de har även torskat på KC Stadium mot Bolton, Wigan och nu Sunderland. Matcher de, på pappret, borde ha kunnat vinna. Hade de gjort det så hade de haft 36 poäng och bara legat enstaka poäng bakom Chelsea och Liverpool...

Tre bra - tre dåliga

TRE BRA:

1. Sir Alex Ferguson - eftersom jag själv börjar komma upp i åren (32) och därmed alltmer antar formen av en grinig gammal gubbe så sympatiserar jag med män som Sir Alex, som kan kläcka ur sig bittra kommentarer som: "Jag skulle inte ens sälja ett virus till det där packet" om Real Madrids värvningsförsök av Cristiano Ronaldo. Mer sånt i svensk fotboll, tack!
Så här glad var han inte på presskonferensen igår.

2. Mick McCarthy - Roy Keanes gamla favoritförbundskapten har haft ett och annat misslyckande bakom sig, inte minst med Sunderland 2005-06. Nu leder han Wolverhampton i The Championship, och som han gör det! De är i klar ledning i ligan och snittar över två gjorda mål per match. Nästa säsong lär klassiska Wolves vara tillbaka i Premier League.

3. José Bosingwa - kanske inte den mest glamouröse spelaren i Premier League, men jag utnämner honom till säsongens bästa värvning. Chelseas frågetecken kring högerbacksplatsen har rätats ut till ett utropstecken.

TRE DÅLIGA:

1. Paul Robinson - det var i Blackburn han skulle få en nystart, en chans att bevisa att alla hans belackare (och de är många) har haft fel. Nu ligger Blackburn sist, och även om det inte bara är Robinsons fel så är det ändå ett faktum att han är målis i jumbolaget.
Tummen ska peka åt andra hållet, Paul.

2. Paul Jewell - Kommer ni ihåg hur usla Derby County var i Premier League förra säsongen? Det var verkligen det sämsta jag sett. Klubben skulle ta nya tag i The Championship och komma tillbaka under Paul Jewells ledning, var det tänkt. På de 47 matcher Jewell nu har lett laget så har de vunnit... sex.

3. Mats Sundin - Jag har alltid varit en "Sundin-kille" i diskussionen huruvida Sudden är större än Foppa eller tvärtom, men vad ska han i Vancouver och göra?

Engelska mål

Nu har jag hittat en intressant statistik igen! Den här gången handlar det om vilket lag vars mål görs av engelsmän i störst utsträckning. Att Arsenal inte skulle toppa statistiken var ganska självklart...

Procenttalet anger hur stor del av lagets gjorda mål som har gjorts av engelsmän, och tabellen ser ut så här:

1. Portsmouth, 89% (17 av 19)
2. Tottenham, 82% (14 av 17)
3. Aston Villa, 72% (21 av 29)
4. Fulham, 62% (8 av 13)
5. West Ham, 61% (11 av 18)
6. Newcastle, 59% (13 av 22)
7. Bolton, 55% (11 av 20)
8. Blackburn, 35% (6 av 17)
9. Wigan, 33% (7 av 21)
10. West Brom, 33% (4 av 12)
11. Hull, 31% (8 av 26)
12. Man United, 30% (8 av 27)
13. Sunderland, 29% (5 av 17)
14. Everton, 26% (6 av 23)
15. Liverpool, 23% (6 av 26)
16. Chelsea, 19% (7 av 36)
17. Middlesbrough, 18% (3 av 17)
18. Man City, 17% (5 av 30)
19. Stoke, 6% (1 av 17)
20. Arsenal, 3% (1 av 29)

Jag vet inte om det säger så mycket, förutom då att lagen som ligger etta och tvåa i tabellen har haft Harry Redknapp som manager under säsongen. Han gillar inte utländska anfallare, med andra ord (fast han verkar föredra Pavlyuchenko före Darren Bent).

Neverending story

En rolig sak med fotboll i allmänhet och Premier League i synnerhet är att det alltid händer saker. Det har kommit kommentarer och mail från er läsare med frågor om avhoppen i Arsenals styrelse samt huruvida giftermålet Allardyce-Blackburn kommer att hålla. Jag tror att Allardyce kan hålla Blackburn kvar, men han kommer aldrig att få lika lång tid på sig att bygga någonting som han fick i Bolton, så Blackburn får nog sikta in sig på ytterligare ett par oglamourösa år någonstans mellan platserna 8-17 i tabellen.

Vad gäller Arsenal vet jag inte riktigt vad det är som händer. Det snackas om att Alisher Usmanov vill köpa en större del av klubben än vad han redan har, och här kan man ju diskutera i evigheter vad som vore "bäst".

Å ena sidan skulle Arsenal kanske må bra av ha pengar till att köpa fyra-fem etablerade namn. Dels för att bredda truppen, dels för att kunna bli jämnare - både från match till match, men även i matcherna. Gunners pendlar ju något vansinnigt i prestationerna och kommer inte att vinna någon titel i år heller, om ni frågar mig.

Å andra sidan så gör de tvärtemot de andra, och det ska alltid uppmuntras. Chelsea, Liverpool och Man United har fått nya (och sjukligt rika) ägare de senaste åren. Arsenal har inte fått det. Arsenal har även hårdnackat försvarat Arsene Wengers värvningspolicy, som ju skiljer sig från de flesta andra klubbar.

Om "alla andra" gör en sak, som till exempel att skaffa sig en trijardär till ägare, ska man då göra likadant, eller ska man fortsätta gå sin egen väg? Risken är förstås att Arsenal blir avhängda, men det kan också bli så att deras modell är den som visar sig vara den bästa om några år.

Spekulationerna lär fortsätta tills något händer, sen blir det väl spekulationer om något annat.

Jag tror att det var självaste Einstein som sa: "Jag funderar inte särskilt mycket på framtiden, den kommer väl tids nog", och det är ju sant som det var sagt.

Årets... del III

Den tredje delen av 2008 års bokslut avhandlar det smalt avgränsade området "Blandat".

...kinamat: Mrs. Ho's vid Hornstull. De har oxfilé i någon sorts svart bönsås som är bland det godaste jag har ätit.

...stölder: Mina. Av Martin Tylers kolumn på Skysports.com. Många av statistikgrejerna på den här bloggen hittar jag där. Den är lysande nördig!

...turistland: Guatemala tar lite otippat hem den titeln. Var där i fem veckor och hade det strålande bra.

...tredje gången gillt: Jag har inte snusat på tre månader nu... den här gången kanske jag lyckas sluta på riktigt.

...bar: Det ligger en jäkligt bra på samma gata som tågstationen i Newcastle som jag och foto-Jocke har häckat på ett par gånger under 2008, men jag glömmer alltid bort vad den heter. När det är Happy Hour avgör en slumpgenerator vid kassan om man får betala hela beloppet, halva beloppet eller om man får det man har beställt helt gratis! Jocke får av någon anledning alltid "gratis" när det är hans runda, jag får alltid betala fullt pris. Livet är orättvist.

...nöje: Det finns inget roligare än somrar med stora mästerskap. Så är det bara. EM 2008 var, precis som väntat, jäkligt skoj att följa! Trist att det är ett ojämnt år nästa år.

The Governor

Jahapp, där rök Paul Ince - som säkert många trodde också. Jag själv har ju förespått att han får sällskap av Tony Mowbray och Mark Hughes innan 2009 är här. Vi får väl se.

Då ändrar vi omröstningen en smula!

Följa John

"De fyra stora" (vad trött jag börjar bli på det begreppet) verkar följas åt rejält den här säsongen. Nu i helgen spelade samtliga oavgjort, och det är därmed Status Quo i toppen. För ett par veckor sen lyckades ju Chelsea, Arsenal, Man Utd och Liverpool dessutom misslyckas med att göra mål i samma omgång, något som inte hade hänt sen 1917, om jag minns rätt.

Efter West Hams poäng borta mot Chelsea och Hulls dito på Anfield började jag fundera lite på vilka lag utanför "de fyra stora" som har vunnit borta på någon av "de fyra storas" hemmaarenor de senaste åren. Så här ser den statistiken ut (OBS! Gäller bara Premier League-matcher):

CHELSEAS HEMMAFÖRLUSTER MOT LAG UTANFÖR "THE BIG FOUR":
08-09 ingen
07-08 ingen
06-07 ingen
05-06 ingen
04-05 ingen

LIVERPOOLS HEMMAFÖRLUSTER MOT LAG UTANFÖR "THE BIG FOUR":
08-09 ingen
07-08 ingen
06-07 ingen
05-06 ingen
04-05 Birmingham (0-1)

MAN UTD:S HEMMAFÖRLUSTER MOT LAG UTANFÖR "THE BIG FOUR":
08-09 ingen
07-08 Man City (1-2)
06-07 West Ham (0-1)
05-06 Blackburn (1-2)
04-05 ingen

ARSENALS HEMMAFÖRLUSTER MOT LAG UTANFÖR "THE BIG FOUR":
08-09 Hull (1-2), A.Villa (0-2)
07-08 ingen
06-07 West Ham (0-1)
05-06 West Ham (2-3)
04-05 ingen

Det har alltså bara hänt åtta gånger på de senaste fyra och ett halvt åren... Notera gärna att West Ham är kraftigt överrepresenterade med TRE vinster på svåra bortaresor.

Inatt flyger jag hem från Mexiko, återkommer med ytterligare livsnödvändig information i form av ett blogginlägg på onsdag eller så.

Mexikanska kommentatorer

Här i Mexiko har de rätt lustiga saker för sig när de kommenterar, inte bara det obligatoriska primalskriket GOOOOOOOOL! när det blir mål (Holmgren har en hel del att lära). Jag ger er ytterligare två exempel:

1. De nämner bara förnamnet på de flesta spelarna. Tom Huddlestone heter bara "Tom", o.s.v. När det är spelare från ett syd- eller centralamerikanskt land så säger de (varenda gång de rör bollen) dock förnamn, andranamn, efternamn, skostorlek och eventuella husdjur.
Tom.

2. Varje gång huvudkommentatorn lämnar över till experten så presenterar han honom. Eftersom detta sker ungefär hundra gånger per match så blir det ganska tjatigt. Just nu sitter jag och tittar på Spurs-Man United och orden "Juan Carlos Gabriel" kommer sisådär vart femtionde sekund från huvudkommentatorn, som när Juan Carlos Gabriel är klar med sin analys dessutom tackar så hemskt mycket för analysen. Även detta V-A-R-J-E gång.

Jäviga kommentatorer

Jag vet inte om ni har sett detta eller om varenda blogg i hela Sverige redan har länkat hit, men om ni minns derbyt mellan Arsenal och Tottenham i höstas (4-4) så var det ju en helt galen match. Så här såg det ut när Fanzones två MYCKET jäviga kommentatorer tittade på matchen...

Fem grejer...

...ni eventuellt inte hade en aning om inför helgens matcher (kan ju vara bra att veta om ni ska tippa eller nåt):

* Chelsea har bara tagit hälften så många poäng hemma (12) jämfört med borta (24) av sina totalt 36 pinnar. Det är lite skumt.

* Everton har en liknande statistik, de är sjukt mycket bättre hemma än borta. De har t.ex. bara vunnit en enda hemmamatch av de åtta de har spelat.

* West Ham har släppt in matchens första mål vid sju tillfällen under säsongen, och på dessa sju matcherna har de inte lyckats ta en enda poäng. Inget starkt comebackgäng a la Liverpool, med andra ord.

* Gabriel Agbonlahor gör mål på 37% av de skott han avlossar mot mål, en riktigt bra siffra!

* Fulham har bara gjort två mål på bortaplan (på sju försök). Det är sämst av alla.

Årets... del II

Jepp, jag fortsätter med listandet och avhandlar nu jobb och media och sånt.

...bästa TV-program: På Spåret. ALLTID På Spåret!

...nästan: Jag blev sexa bland de nominerade till Guldskölden för bästa fotbollsblogg på svenskafans.com. Vad pysslar den här bloggens läsare med!? In med er och rösta ordentligt nästa år.

...fotograf: Jepp, foto-Jocke får utmärkelsen för sjätte året i rad. Grattis, Jocke. Du får en T-shirt med posten.

...bästa läsning: Det som Erik Niva skriver. Kommer ni ihåg hur Erik slog igenom i media-Sverige, förresten? Om inte - läs här.

...mest förekommande idrottsperson i media: Zlatan? Mats Sundin? Foppa? Ljungberg? Nej då, givetvis Henrik Rydström. Sveriges bästa PR-maskin.

...skummaste reportage: När jag och Jocke spenderade en regnig torsdagkväll i en församlingslokal utanför Nottingham för att besöka Subbuteoklubben Yorkshire Phoenix. Ordet "nörd" fick en helt ny innebörd, men det var kul!

...mest upprörda: Lasse Granqvist efter vår sändning från Idrottsparken i Norrköping, där Peking förlorade mot Djurgården i den Allsvenska premiäromgången. Den klassiska klubben valde nämligen att som pausunderhållning intervjua sin nya maskot, en tygbäver. Lasse skrek som under det berömda Vitrysslanddebaclet, om man bara byter ut orden "Tommy Salo tappar pucken!" till "De intervjuade en tygbäver!". Mycket underhållande bilresa hem från den matchen.

Passningsspel

Med statistik kan man bevisa i princip vad fan som helst, och om man vet hur många korrekta passningar varje lag hittills har slagit under PL-säsongen så borde det gå att lista ut vilka som spelar den bästa passningsfotbollen. Så här ser listan ut, och siffran till höger anger alltså antal passningar som har slagits till rätt adress:

1. Chelsea – 7521
2. Arsenal – 6838
3. Liverpool – 6474
4. Man Utd – 6301
5. Tottenham – 5321
6. Man City – 5198
7. West Ham – 5111
8. West Brom – 4988
9. Portsmouth – 4639
10. Sunderland – 4578
11. Fulham – 4563
12. Newcastle – 4491
13. Blackburn – 4369
14. Everton – 4338
15. Middlesbrough – 3930
16. Wigan – 3857
17. Hull – 3613
18. Aston Villa – 3459
19. Bolton – 2885
20. Stoke – 2692

De stora överraskningarna är väl att Tottenham ligger så högt upp och att Aston Villa ligger så långt ner. Å andra sidan vill jag minnas att jag och Fjellström satt och filosoferade över en liknande statistik vid samma tidpunkt förra säsongen, och då var Tottenham också femma efter The Big Four.

De misslyckade apostlarna, del II

Som ett brev på posten snubblade jag över följande statistik när jag nyss levererat mitt inlägg om hur misslyckade tränare alla som har jobbat med Sir Alex blir. Så här ser deras Premier League-siffror som managers ut:

Så här såg Mark Hughes ut när han hade Sir Alex som chef.

MARK HUGHES: 63 vunna, 42 oavgjorda och 58 förluster. Totalt 221 poäng på 163 matcher = 1,36 poäng per match.

STEVE BRUCE: 60 vunna, 59 oavgjorda och 86 förluster. Totalt 239 poäng på 205 matcher = 1,17 poäng per match.

BRYAN ROBSON: 61 vunna, 71 oavgjorda och 99 förluster. Totalt 254 poäng på 231 matcher = 1,10 poäng per match.

ROY KEANE: 15 vunna, 9 oavgjorda och 29 förluster. Totalt 54 poäng på 53 matcher = 1,02 poäng per match.

PAUL INCE: 3 vunna, 4 oavgjorda och 9 förluster. Totalt 13 poäng på 16 matcher = 0,81 poäng per match.

Mannen som vill bli kallad "The guvernor" har alltså en hel del att bevisa. He needs to put his money where his mouth is, som det kan heta i England. Jag tror att han får kicken innan nyår.

Så här såg Paul Ince ut när han hade Sir Alex som chef.

Förutom Paul Ince kan vi nog vänta oss att ytterligare någon tränare får se sig om efter nytt jobb innan 2009 är ett faktum. Jag gissar att Mark Hughes inte anses vara ett tillräckligt bra/starkt namn för att ha hand om alla dyrgripar som hamnar i Man City, och sen måste väl West Bromwich agera förr eller senare, och då kickar de tyvärr Tony Mowbray. Mowbray står för en positiv fotboll och har sagt att de ska fortsätta försöka att idka ett fint passningsspel med rörlighet, men tyvärr funkar inte alltid sånt när kvaliteten på de som ska utföra det hela inte räcker till.

Ska en klubb tvunget sparka en manager så ska man göra det nu, så att han hinner bekanta sig med laget i ett par matcher innan han kan agera på spelarmarknaden.

Ointressant

Ikväll spelas de åtta sista matcherna i Champions Leagues gruppspel, och de är mer eller mindre ointressanta allihopa eftersom det redan är klart vilka som går vidare till åttondelsfinal. Visst, det spelar lite roll om man blir etta eller tvåa i gruppen - och det kan vara fin tröst att bli trea i gruppen och få spela i UEFA-cupen, men jag tycker att man måste öka på betydelsen av poäng och bra målskillnad i gruppspelet.

Hur gör man då det? Mitt förslag är att de som har tagit flest poäng och har bäst målskillnad av gruppettorna helt sonika får välja mellan grupptvåorna! Det skulle bli jäkligt kul och skapa lite extra intriger, och så slipper vi se klubbarnas b-lag jogga sig igenom den sista omgången.

Årets... del I

Det gäller att vara tidigt ute med såna här listor, så att man kan säga att alla andra bara härmas. Jag kör 5-6 olika listor, som avhandlar de mest angelägna ämnena.

Vi börjar med Allsvenskan:

...namn: Elm, förstås. Visste ni förresten att John F Kennedy blev skjuten just på Elm Street och att Readings gamla hemmaarena hette Elm Park?

...spelare: Patrik Ingelsten var inte bara vass målskytt utan bra i spelet också, men där var en period i våras när Anders Svensson spelade på en annan nivå än övriga. Han vinner. Henke Larsson var förstås en av de bästa också, men gillar man innebandy så får man minuspoäng i min bok. Det är inte en sport - det är en dagisaktivitet, precis som spökboll och kuddkrig.

...jobbigaste: Att sitta på semestern i Guatemala tvingas skicka ett SMS till Henrik Rydström för att gratulera till guldet. Han svarade givetvis något syrligt och kaxigt.

...tradition: Att för sjuttioelfte gången få vara med om att ett stockholmsderby blir avbrutet av idioter.

...tränare: Nanne Bergstrand. Det går inte att välja någon annan.

...mest patetiska: IFK Norrköping, på alla nivåer. De kunde inte spela fotboll, de bytte tränare (och tog tillbaka samma tränare) oftare än Palermo och de kunde inte arrangera sina hemmamatcher på ett godkänt sätt. Det räcker inte att bara ha ett klassiskt klubbmärke på bröstet för att berättigas en plats i Allsvenskan. Välkomna tillbaka när ni har lärt er av läxorna.

...fiasko: Djurgården, utan konkurrens. Det känns som att det var hundra år sen de ledde med 2-0 borta mot Juventus i Champions League-kvalet, men det är faktiskt bara fyra år sen. Siggi Jonsson och Paul Lindholm kan inte ha blivit ett dugg förvånade över att de fick sparken eftersom de värvade dyrt, spelade uselt och så slutade de 12:a.

...smygare: Utan att någon märkte det så gjorde Sixten Boströms ÖSK en riktigt fin höstsäsong.

...genombrott: Robin Söder känns given.

Dagens klubb

Eftersom jag är lite ringrostig vad gäller fotbollsbloggandet så var jag tvungen att kolla igenom vilka kategorier jag brukar publicera inläggen under, och jag hade nästan glömt bort att jag brukar slänga ur mig en "Dagens klubb" lite då och då. Den första klubben jag kom att tänka på var Carlisle United. Frågor på det...?

Carlisle ligger för tillfället på 17:e plats i League One, farligt nära nedflyttningsplatserna. Förra säsongen var de nära att gå upp i The Championship, men de föll i Play Off mot Leeds (på målskillnad).


* Staden Carlisle ligger norr om Liverpool och Manchester, nästan på gränsen till Skottland, i grevskapet Cumbria. Därav klubbens smeknamn, "The Cumbrians". Ibland kallas de "Blues" också, men det är inget märkvärdigt eftersom det finns mängder av engelska klubbar (och en hel musikgenre) som också kallas det.
* Hemmaarenan heter Brunton Park och är inte mycket att skriva om. Alltså gör jag inte det.
* Självaste Peter Beardsley slog igenom som 18-19-åring i Carlisle på det tidiga 1980-talet, och hans fina spel gjorde att han kunde skriva ett lukrativt kontrakt med... Vancouver Whitecaps! Hur knasigt är inte det? Så småningom hittade han hem till England igen och blev en legend. Beardsley har för övrigt spelat i båda Liverpoolklubbarna OCH i båda Manchesterklubbarna.
* Carlisle har varit uppe i den högsta divisionen en enda gång, det var 1974-75. De kom sist.
* USA:s 28:e president hette Woodrow Wilson (hade ämbetet 1913-1921), och hans mamma Janet var från Carlisle! Det är inte klokt vad man kan hitta på Wikipedia.
* Carlisle har jättefula tröjor. De är blå, vita och röda och ser ut så här:
Nej, detta är inte OK.

Bild från pappaledigheten

Detta kortet är taget på en sportbar klockan 08.20 en lördagsmorgon i en guatemalansk bergsby, när jag och anledningen till pappaledigheten tittade på den direktsända PL-matchen West Bromwich-Hull. Det var för övrigt bara vi och bartendern närvarande, alltså finns det alla möjligheter för Premier League att expandera i Centralamerika. Om Premier Leagues VD Richard Scudamore får veta detta lägger han nästa säsongs möte mellan Middlesbrough och Wigan i Panama City.

De misslyckade apostlarna

De som en gång har jobbat under Sir Alex Ferguson har det inte så lätt i sina tränarkarriärer just nu. Roy Keane körde fast med Sunderland och avgick, Paul Ince håller på att köra Blackburn i botten, Mark Hughes gör väl godkänt ifrån sig med Man City (men inte mer), Bryan Robson lär inte få ett nytt jobb inom fotbollen på ett bra tag, Steve Bruce harvar med klubbar som Birmingham och Wigan och Jesper Blomqvist är tydligen med i något som heter Stjärnor På Is.

Lägg därtill att Steve McLaren är lika välkommen hos de engelska klubbarna som ett ebolavirus och att Carlos Queiroz har lyckats få Portugals landslag att spela 0-0 hemma mot Albanien i VM-kvalet.

Ole Gunnar Solskjaer håller på att utbilda sig till elittränare - men frågan är om det ens är någon mening med tanke på hur det har gått för de andra?

För dålig för Spurs - perfekt för Real Madrid

Undrar om Juande Ramos gör som många tränare brukar göra när de byter klubb, nämligen att de tar med sig ett par spelare.

Benoit Assou-Ekotto och Jamie O'Hara i Real Madrid!

Eller inte...

Och, ja - bloggen är tillbaka.