Det gick väl hyfsat i kommentatorscomebacken igår, men eftersom jag har det otrevliga draget att jag gärna fokuserar på det som gick dåligt så har jag gått och grämt mig över att jag sa Ryan Shawcross när jag menade Richard Cresswell i början av matchen. Men, men... det är sånt som händer.
Matchen mellan Stoke och Man Utd var mycket konstig. Den var inte välspelad, det var inte många målchanser, men ändå var den synnerligen underhållande. Konstigt, sånt där. Rooneys rallarsvingar (kunde ha fått rött), Wilkinsons idioti (fick rött, helt korrekt), domare Foys ojämnhet, Ronaldos gnäll, Tevez offsideavvinkning som inte var offside, Vidic vs Cresswell och Fuller vs Evans... det hände grejer hela tiden och publiken på Britannia var i extas. Åtminstone fram till 0-1-målet.
Stoke har massor av hjärta, men spelmässigt har de inte mycket. De kommer givetvis att få kämpa för livet i april/maj. Man United vann rättvist eftersom de ändå var det laget som ville spela fotboll, men Stoke var ändå värda en poäng (eller kanske tre) för sin inställning och för att det alltid är kul när David fäller Goliat o.s.v.
Summering:
* Matchen var dålig, men underhållande.
* Båda lagen var värda att få med sig någonting
* Världens bäste spelare var helt usel
Jag brukar säga: "Ju mer jag lär mig om fotboll, desto mindre begriper jag", och den putslustigheten stämde väldigt bra in på Stoke-Man Utd.
3 kommentarer:
En klubb som har ett lag som har fans som ger en spelare som sparkat en motståndare sönder och samman stående ovationer när han vandrar av planen utvisad är inte värda någon poäng.
Tänkte på en sak när jag såg matchen igår. Ricardo Fuller är kusligt lik Martin Dahlin. Kanske något för samma mamma.
Sparka en spelare sönder och samman... I så fall var väl Ronaldos eftersläng ett mordförsök.
Roy keane har väl också fått stående ovationer ett par gånger, men ja just det - Man scum är ju inte heller värda några poäng.
Skicka en kommentar