VM-länderna, del 16 av 32

Jag minns ett par saker från VM 1986 som jag förknippar med Danmark på ett posiivt sätt. Preben Elkjaer, "Vi är röde, vi är hvide", de gigantiska siffrorna på Hummeltröjorna, Jesper Olsens straffar, målskillnaden 10-6 på fyra matcher och att det var ett jäkla drag i Grönhöj Strand, strax söder om Lökken och Skagen, där vi semestrade med familjen.

DANMARK (Grupp E)

Om man måste välja sitt favoritgrannland så väljer jag Danmark åtta dagar i veckan. Det känns dessutom som att Danmark alltid har kunnat skicka en trupp bestående av 23 sköna karaktärer till ett mästerskap, men sanningen att säga så har väl det ändrats litegrann. Visst finns det en del sköna lirare även i år, men den danska truppen känns lite slätare och blekare ut än vad jag hade önskat.

1. Matchtröjor
Väldigt nära ett bra betyg, men det är de små detaljerna som fäller avgörandet. Både första- och andratröjan är enkla och stilrena, men precis i sista sekund - innan skräddaren har satt igång att sy - då har någon designer känt sig tvungen att kladda dit en extragrej. På den röda tröjan är det ett mönster som ser ut som en trasig DNA-stege, och på den vita tröjan är det två röda sömmar som helt omotiverat tittar fram. Hade de struntat i dem hade de som sagt fått ett bra betyg, nu blir det bara ett okej dito. BETYG: 2,5 av 5

2. Förbundskapten
Just på den här bilden är Morten Olsen väldigt lik Bobby Robson, men det brukar jag inte tycka att han är. I fjorton år ägnade sig Olsen åt att vara proffs i Belgien, vilket kanske inte låter som någon höjdare idag - men på 70- och 80-talet spelades det faktiskt väldigt bra fotboll där, och 1983 vann Olsen UEFA-cupen med Anderlecht. Spelade som libero i ett antal år, och det är det banne mig ingen som gör längre. Som tränare har han vunnit både den danska ligan (med Bröndby) och den holländska (med Ajax). Har varit förbundskapten för Danmark i tio år nu. BETYG 3 av 5

3. Truppen
Om ni har varit inne och läst vad jag skriver och tycker så vet ni att Nicklas Bendtner inte är en av mina favoriter, men jag måste erkänna att han var bättre under vårsäsongen än vad han någonsin har varit tidigare. Som jag ser det är han fortfarande för dålig (och framför allt för klantig) för att spela i Arsenal. Han har dock blivit som en bilkrasch för mig, jag kan inte låta bli att titta på hans matcher och följa honom ganska noggrant. Jag ska gå på både Danmark-Holland och Danmark-Kamerun när jag är här, så det är lika bra att plugga på det danska laget rejält.
Daniel Agger - det stora problemet med Daniel Agger är att han är skadad för mycket, så enkelt är det. På de tre senaste säsongerna har han bara spelat 46 ligamatcher av 114 möjliga för Liverpool, och det är ett problem. Om han ska bli sedd som en riktig storspelare måste han hålla i minst 30 ligamatcher per säsong de kommande åren. Annars har han alla ingredienser, stark man-mot-man, ganska snabb, bra skott och bra på skallen. En av de mest tatuerade spelarna i Premier League, och det säger en hel del eftersom det finns en del.
Dennis Rommedahl - en väldigt trevlig kille, kan jag säga efter att ha intervjuat honom ett par gånger under tiden han var i Charlton. Dock är han en del av Danmarks stora problem i VM, de har ett väldigt gammalt mittfält. Visst kan man välja att kalla det rutin, men när man ser åldern på de som ska "göra det" så blir man lite orolig. Christian Poulsen är 30, Daniel Jensen är 30, Jesper Grönkjaer är 32, Martin Jörgensen är 34 och Dennis Rommedahl är 31. Själv är jag förvisso 33 och inte för gammal för någonting, tycker jag (utom möjligen Hultsfred).
Jon Dahl Tomasson - må vara en turnering för gammal för att vara glödhet, men han har alltså gjort 51 mål på 110 landskamper, han har vunnit holländska ligan och italienska ligan, han har vunnit UEFA-cupen och Champions League. En av de spelare som spelat i Serie A (Milan), Premier League (Newcastle) och Primera Division (Villarreal) och dessutom gjort mål i alla ligorna. Lägg därtill spel i Holland och Tyskland så förstår ni att Jon Dahl Tomasson är värd all respekt.
BETYG: 3 av 5

4. VM-storyn
1986 var de, som jag tidigare skrev, fantastiskt härliga att se. Samma sak var det 1998, när de spöade Nigeria i åttondelsfinal med 4-1 och spelade helt briljant fotboll i den matchen. Då var dock gruppspelet ganska så knackigt från danskarna. Kvartsfinalen mot Brasilien var en av de bättre VM-matcherna i modern tid, och danskarna stretade emot riktigt bra. När Brian Laudrup gjorde 2-2 kändes det som att Danmark skulle kunna vinna matchen på allvar, men tio minuter senare gjorde Rivaldo 3-2 och därifrån hämtade de sig aldrig. Minuspoäng för Laudrups löjliga målgest efter målet mot Brasilien och att nummer 12, Sören Colding, väljer att härma Laudrup istället för att ge honom en uppsträckning. Detta är förresten Danmarks blott fjärde VM-turnering genom tiderna, vilket kan jämföras med att Sverige har varit med i elva VM. Danmark har å andra sidan aldrig blivit utslagna i gruppspelet, men å tredje sidan (heter det verkligen så?) har de aldrig gått längre än kvartsfinal.
BETYG: 3 av 5

5. Framgång i årets turnering
1986, 1998, 2010? Vart tolfte år kommer det danska laget till VM och spelar charmerande fotboll bara för att åka på däng när det börjar bli allvar. Ja, håller den trenden i sig så blir det trevligt för danskarna. Holland känns som klar gruppetta, sen håller jag Kamerun som snäppet vassare än Danmark och Japan som några snäpp sämre. Ett kryss mot antingen Kamerun eller Holland kan fixa åttondelsfinalplatsen, och därifrån är allt godkänt. BETYG: 2,5 av 5

TOTALBETYG: 14 av 25