Från A till Ö: A

Dags då för mig att sammanfatta min fotbollsvärld. Vissa bokstäver är enklare än andra och kommer därför att innehålla flera punkter. Bokstaven "X" kan möjligtvis få handla uteslutande om Abel Xavier, men det dyker säkert upp fler förslag (och kom inte dragandes med Xisco i Newcastle...).

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

Andranamn - fatta att Emile Heskey heter "Ivanhoe" i andranamn. Det spöar mitt eget "Peter" med hästlängder, till exempel. Jag gillar också spelare som byter namn, för att de ska bli mer klatschiga - men det hamnar under artistnamn (och här snackar vi inte om de brasilianska).

Anfallsfotboll - det som alla lag säger sig vara ute efter att spela, men som endast ett fåtal faktiskt klarar av. Märkligt att lag som Bolton kör vidare med sin "lycka till"-fotboll där de smäller upp bollen mot motståndarnas straffområde allt vad de har och sen hoppas på att någon ska mörsa in bollen på ett eller annat vis. Det kan inte vara kul att spela i ett sånt lag, och tänk då på Kevin Davies - som har lirat i Bolton i sex och ett halvt år nu. Han måste ha blivit så cynisk och bitter att det är galet.

Arsenal - man ska komma ihåg att Arsene Wenger är en av världens bästa på att värva spelare, men att han ändå under sin tid i Arsenal har köpt Gilles Grimandi, Igor Stepanovs och Francis Jeffers. Sensmoralen? Ingen är perfekt.

Artistnamn - Mitt eget favoritartistnamn genom tiderna är Gary Sundgren. Han heter egentligen Kari Sundgren, men tänkte att "Gary" skulle vara ballare... Tänk att kunna välja vilket artistnamn som helst och ändå köra på "Gary". Riktigt kul. Det finns även spelare man är tacksamma för att de har bytt namn. Jerrel Floyd Hasselbaink låter inte lika coolt som Jimmy Floyd Hasselbaink, Rutgerus Johannes Martinus van Nistelrooy gjorde helt rätt i att förkorta sitt mastodontförnamn till "Ruud", och Sulzeer Campbell är krångligare än Sol Campbell. Ett annat artistnamn är Stefan Selakovic, han heter egentligen Stevan i förnamn.

Assisterande manager - får för lite uppmärksamhet, om ni frågar mig. I England är det oftast de som är med laget på varje träning, medan managern sitter och försöker skriva kontrakt med spelare eller pysslar med upplägget för ungdomsakademin. Så ser i alla fall den klassiska managerrollen ut i England. Andretränaren har ofta mer koll på vilka som är heta i laget än vad managern har. Det är alltså inte alltid storchefen som vet mest eller bäst, men det är storchefen som bestämmer.

Avdankade spelare - kör ett par år i Abu Dhabi eller Sydney fastän de egentligen borde ha lagt av för länge sen. Robbie Fowler är ett fint exempel på detta. Visst kan det vara kul att se ett nytt land, men om man har spelat proffsfotboll i femton år kan man väl åka dit på semester istället för att jobba.

Avdankade managers - ofta duktiga spelare som sedan visar sig vara bedrövliga managers, och som sen uttalar sig positivt om valfri klubb i alla tidningar och TV-program så fort en manager fått sparken för att liksom "komma med i diskussionen" och på det sättet hoppas få ett samtal från ordföranden. Graeme Souness och Bryan Robson är jätteduktiga på detta.