måndag 2 mars 2009

Dagens klubb

Tidigare idag var jag och lunchade med min kollega David. Det är han som sköter Fjellströms ritapparat samt redigerar ihop höjdpunkter och grejar på helgerna - en hjälte i det tysta, helt enkelt. Vi bor nära varandra på Södermalm i Stockholm, och tänkte att vi skulle gå och testa ett nytt libanesiskt hak på Högalidsgatan. Jag kom dit först, och möttes av en bloggläsare/Canal+tittare som glatt började prata om att jag förlorade i Premier League-utmaningen... nu blir jag trakasserad på stan också! Hur som helst uppmuntrade han mig och bad om mer läsning om Watford, och eftersom han verkade trevlig så kommer här lite fakta om Watford FC, just nu på en hysteriskt oglamourös 17:e plats i tabellen i The Championship.

* Säg "Watford" och de flesta kommer att tänka på Elton John. Det beror på att han blev ordförande i klubben inför säsongen 1976-77, och var med där ett bra tag. Sen var det ett uppehåll, men 1997 blev han involverad igen, och till slut blev Elton John (eller Reginald Dwight som han egentligen heter) hederspresident i klubben på livstid. Han sade dock upp sig från den "posten" i november 2008 eftersom han bl.a. inte gillade att managern Aidy Boothroyd fick sparken.
* Den andre store mannen i Watfords historia är Graham Taylor. Han blev manager som 32-åring precis när Elton John tagit kontroll över klubben, och tog dem från fjärdedivisionen ända upp till högstaligan. Premiärsäsongen bland de stora gick lysande, och Watford kom tvåa bakom Liverpool (1982-83).
* En av mina favoritspelare genom tiderna är John Barnes, och han inledde sin karriär i Watford. John Barnes gillade inte att värma upp inför matcherna eftersom han tyckte att han blev trött, och att han borde spara sig till de 90 minuternas spelande. Därför värmde han ofta upp genom att lägga sig och ta ett varmt bad. Jag vet inte hur sant det är, men jag hoppas att det är det. John Barnes var inte särskilt smal och vältränad, men han hade en osannolik teknik, fantasi och blick för spelet.
* Watfords träningsanläggning ligger typ 100 meter från Arsenals dito. Arsenals är finare.
* Vicarage Road är en rätt så sunkig arena utan tapasbarer, företagsboxar och busslaster med turister - det är med andra ord riktigt roligt att vara där. Jag kommenterade Watford-Man Utd en gång i tiden, och då fick jag stå på en vanlig läktare där klubben smällt upp ett litet träbord med lite telefonsladdar och grejer på. Deras pressläktare var nämligen ockuperad av Sky Sports. Publiken runt omkring mig var trevlig, fast de tyckte inte om att jag kommenterade ett Ryan Giggs-mål ganska så högljutt...

Elton John till höger i bild. Graham Taylor till vänster. Bara lite skillnad i klädstil dem två emellan.

8 kommentarer:

Smygen sa...

Att du inte skrev något om Watfords förunderliga klubbmärke. Var det en tävling i småskolan som fick bestämma utformningen?

Jonas Dahlquist sa...

Det var lite för öppet mål. Som att skjuta sittande änder, eller ta godis från en småunge, eller... ja, ni hajar.

De kallas för The Hornets (typ bålgetingarna) men har en röd älg i klubbmärket. Det är ju fantastiskt förvirrat. Bara Newcastle är konstigare eftersom de har ett pyttelitet lejon högst upp i klubbloggan, sen två sjöhästar på sidorna om skölden, och så kallas de för The Magpies (skatorna).

gooner sa...

"Skatorna" har de ju fått av sina färger.

Tobias sa...

Det är symbolen för Hertfordshire, en kronhjort.

Martin Karlsson sa...

Har alltid tyckt att deras klubbmärke är lite skönt fulsnyggt, det fullkomligt fantasilösa (och dåligt satta) typsnittet, gul-svart platta med röd ram och en hjort på stesolid.

Om jag inte visste att det var en fotbollsklubb skulle jag gissa att det var en refuserad vägskylt.

Smygen sa...

På tal om kuriosa klubbmärken. Nån som vet vilken klubb som har en fyllecell på sin? Klubben ligger i PL.

Martin Karlsson sa...

Fyllecell?

Gissar på Everton.

Smygen sa...

Helt rätt Martin!
http://en.wikipedia.org/wiki/Prince_Rupert's_Tower