Äntligen fredag!

Sista dagen i England på ett tag. Det ska bli förbannat skönt att åka hem. Arbetsvillkoren här över blir bara värre och värre för varje säsong. En massa PR-människor och "mediachefer" från klubbarna lägger sig i, dikterar villkor, bestämmer frågor och svar och gud vet vad. Träffade Aftonbladets Peter Wennman på Boltons pressträff igår, och det var från början knappt att vi ens fick ställa frågor till Johan Elmander på presskonferensen, enligt mediadamen där. Efter mycket tjat och förhandlingar fick jag och foto-Jocke filma honom "one-to-one" som det heter. Elmander själv är ju hur trevlig som helst, och vi satt och pratade i sisådär tio minuter innan intervjun om fotboll, Erik Edmans besatthet av att grilla samt blöjbyten. Mediadamen blev otroligt stressad av den avslappnade situationen och visste knappt vart hon skulle ta vägen.

Wennmans "London Calling"-sida är för övrigt bra, tycker jag. Den har jag saknat under sommaren.

För 5-6 år sen, när jag var nybörjare på de här reportageresorna, så fick vi ofta namn som Steven Gerrard, Eidur Gudjohnsen, Thierry Henry, John Terry, Dennis Bergkamp, Edwin van der Sar... ja, listan kan bli rätt lång. Numera är det lättare att få audiens hos påven än vad det är att få prata med Fabio Aurelio i Liverpool i tio minuter.

Det märkliga är att engelsk media gärna finner sig i detta. De bugar som små tjänare inför klubbarnas mediadamer (alltid 35-45-åriga damer i dräkt, de ser exakt likadana ut i alla klubbar), och det är inte konstigt att spelarna, främst de engelska, tror att de kan bete sig hur som helst när alla svassar omkring för dem på det sättet.

Till slut kommer allt bara handla om att det blir helt stängt hos klubbarna. All information som lämnar träningsanläggningen kommer ut via klubbens egen TV-kanal, kontrollerad av en PR-chef med självbekräftelsebehov in absurdum. Alla intervjuer kommer att utföras av klubben själv och enbart handla om hur bra allting är.

De som klagar på arbetsförhållandena för sportjournalister i Sverige är välkomna hit.