The only way is up

Den 8:e augusti 2009 tippade jag sluttabellen i The Championship. I botten såg det ut så här:

20. Blackpool
21. Doncaster
---------------
22. Scunthorpe
23. Barnsley
24. Plymouth

Förutom det uppenbara, att jag hade jäkligt fel på Blackpool, så är jag halvnöjd.

Grejen är ändå att Blackpool tog sig upp till Premier League på ett bragdartat sätt. De har egentligen inte truppen för att klara av det, de har inte arenan för att ta emot Man Utd eller Liverpool (även om den är härlig och gemytlig) och de har egentligen inte förutsättningar för att ens nästan kunna hänga kvar i Premier League.

Så här firade jag avancemanget imorse. Om Cardiff hade gått upp hade det varit lugnt, jag har en kaffekopp med deras klubbmärke också.

Kommer Blackpool alltså att åka ur direkt? Ja, högst troligen.

Antingen får de satsa galna pengar på mängder av spelare och riskera klubbens överlevnad ifall det ändå blir nedflyttning, eller så blir det till att behålla de spelare som finns och överleva ekonomiskt, men samtidigt åka ur Derby County-style. De 0,5% som kan rädda Blackpool kvar, utan att satsa pengar, tycker jag vi döper till "Owen Coyle"-faktorn. En manager som gör laget flera gånger bättre än vad de egentligen är. Burnley hade hängt kvar om Coyle stannat hela den nyss gångna säsongen, och när han försvann och Brian Laws tog över så blev Burnley det Burnley de nog egentligen var.

Ian Holloway kan mycket väl vara en sån manager, det får vi se i höst - jag gillar hur som helst att det är en liten klubb som tagit sig upp igen. Det ger de andra lagen möjlighet att drömma. De senaste åren har det varit ett par såna här klubbar som har tagit sig upp två-tre divisioner på kort tid, för att komma hela vägen till Premier League. Wigan är ett exempel, Hull ett annat, Reading ett tredje, och så nu Blackpool. Eller "Seasiders", som de kallas.

Fast till 2011-12 vill jag ha upp Nottingham, Leeds och Cardiff. Size DOES matter. Trots allt.