Jag är så gammal att jag har slutat drömma om att bli fotbollsproffs, även om jag hade den drömmen innerst inne alldeles för länge för att det skulle finnas ens en promilles möjlighet att den blev sann.
Numera sitter jag mest och dagdrömmer om att:
1. Få vara med i På Spåret. Måste bara komma på ett sätt att bli känd på riktigt först.
2. Få göra ett "Sommar" i P1. Måste även här bara komma på ett sätt att bli känd på riktigt först.
"Sommar"-drömmen blir aktuell just under sommaren (surprise, surprise), och när jag idag körde mellan Halmstad och Karlskrona och lyssnade på Nour El-Refais program så satt jag och lade upp mitt eget manus. Jag bestämde även ett par låtar som jag ska spela. Den här kommer att vara först ut i programmet - en av mycket få riktigt bra fotbollslåtar genom tiderna.
2 kommentarer:
vem har varit den bästa sommarprataren hittills?
Ååh vilken nostalgi man får med den låten... Och sån sympati med det engelska fotbollslandslaget man får. Speciellt Gascoignes miss vid 1:33 kände jag så oerhört starkt för när det inträffade. Shit alltså, England har en helt fantastisk historia av misslyckanden när man tänker efter... Hoppas som fan på dem nästa sommar, och hoppas football's coming home 2018 också!
Skicka en kommentar