Tre-fyra matcher bör Mattias Bjärsmyr få sitta på läktaren framöver, efter sin korkade och fula armbågseftersläng på Agon Mehmeti.
Samma straff bör Jonas Sandqvist få för sin spark mot Robin Söder. Sandqvist var utan minsta tvivel ute efter att skada, och det ska givetvis inte spela någon roll att domaren Martin Hansson missade situationen eller att sparken inte tog så illa. Det finns säkert en och annan som undrar om jag har ett horn i sidan till Sandqvist eftersom jag tidigare benämnt honom som "Sveriges Paul Robinson" här på bloggen, men det har jag inte. En gång i tiden trodde jag att han skulle bli landslagsmålis. Vill han slippa negativa skriverier så får han sluta sparka på motståndaranfallare och, framför allt, sluta släppa in skitmål. Robin Söders 1-0-mål var dock inte ett sådant.
För någon som är född i mitten av 1970-talet (typ: jag) så är IFK Göteborg mot Malmö FF verkligen den stora klassikermatchen i Sverige. För de som är födda femton år senare är det kanske inte lika stort, men jag fick faktiskt vibbarna av att det var en stormatch trots att själva spelet lämnade en hel del att önska. Konstigt att jag skulle bli fotbollsnostalgiker redan vid 31 års ålder...
3 kommentarer:
Tre-fyra matcher!? Gå o lägg dej Mr. "Fotbollsvetare" =)
Jodå, armbågar mot ansiktet och att medvetet sparka på en motspelare (och dessutom försöka göra det i smyg) är värre än det som Rajalakso fick samma straff för.
Med tanke på ditt favoritlag i England är du nostalgiker sedan länge. Själv så såg jag (passande nog...) bara första halvlek och såg Sandqvists fula spark mot Söder. Satt i bilen och hörde Per Kahl berätta om Bjärsas utvisning. Så vitt han och senare även via kompisars sms var det en korrekt utvisning.
Men det jag helst tar med mig från matchen var Sellas inlägg till 1-0. Gillar att just den mannen levererar.
/Studiomannen
Skicka en kommentar