En dag i fotbollsstaden

Nu må jag låta som en gnällspik, men Holland-Danmark var inte en sån där magisk VM-upplevelse som man vill att den ska vara.

Den är mäktig och ska likna en kalebass, och det gör den också.

Vädret var förvisso utmärkt, man fick se två konstiga mål (Dirk Kuyt först på en retur - åh, så oväntat...) och vi hade kanonplatser. Det fanns dock ett gäng grejer som störde.

* Man kommer inte ifrån att vuvuzelorna är vidriga. Jag fattar inte hur man kan köpa en dyr flygresa till Sydafrika, köpa en lika dyr biljett till världens kanske häftigaste evenemang, för att sen köpa en plasttuta för 20 spänn och sitta och konstant blåsa i den under evenemanget. Matchen? Den verkar de inte bry sig om. Jag har kommit fram till att alla människor som tar med sig en vuvuzela in på en fotbollsmatch bör omyndigförklaras. Ingen rösträtt, inga huslån, inget pass - No Nothing!!!

* En arena för 94.000 personer kan, märkligt nog, kännas lite tam när det "bara" är 84.000 där. Förmodligen beroende på att det nog var 74.000 där, men FIFA skarvade upp publiksiffran lite. När Holland gjorde 1-0 så blev det inte något riktigt jubel, utan mer en förhöjd susning. Det är tyvärr nog bättre drag på QPR-Watford i The Championship i april än vad det är på Holland-Danmark i VM i juni.

* FIFA:s elefantiasishybris börjar bli för svulstigt äcklig, alltså. Inne på arenan kan du bara köpa viss sponsormat, drick en viss sponsoröl, och betala med ett visst sponsorkreditkort. De sydafrikaner jag har pratat med berättade att man äter Bunny Chow (googla det, ni?) eller Samosa och dricker Soweto Pepsi (Carling Black Label) när man går på match - inte någon jäkla plastkorv med en Budweiser betalad med ett VISA-kort. Går jag på fotboll i Sydafrika vill jag äta sydafrikansk mat, tack.

Förutom dessa detaljer är jag ändå glad att jag får uppleva ännu ett mästerskap på plats. Det är verkligen något alldeles särskilt, de många skönhetsfläckarna till trots.

När man gick upp mot den schabrakiga arenan norrifrån så ställde sig alla och fotograferade den. Om man däremot vände sig snett till höger så det ut så här.

Så här ser förresten en VM-matchbiljett ut 2010. Helt OK, men ändå utan den magi och tyngd man vill att den ska ha.

Av sponsors- och arrangörsanledningar så fick jag ta och bära en dansk tröja under inledningen av matchen. Det kändes konstigt.

Efter matchen gjorde jag exakt det guideböckerna säger att man inte ska göra, jag gick ensam rakt fram mot första bästa bostadsområde och letade efter en restaurang. Nu råkade första bästa bostadsområde vara ett gammalt s.k. "township" vid namn Diepkloof, och jag fick fråga mig fram till närmaste ställe med en TV. Detta "ställe" var ett skitigt garage där man serverade Bunny Chow och Soweto Pepsi, och den gamla tjock-TV:n stod uppe på ett kylskåp inne i köket. Kocken ville också se Japan-Kamerun så jag fick gärna stå och hänga med honom. Ytterst vänliga människor och en rolig eftermiddag.

På kvällen blev det middag med en delegation från TV4 (Fjellström) och en delegation från Sveriges Radio (Lasse G och Raffe) och Italien-Paraguay på TV.

Jag säger som Ice Cube, "Today was a good day".

Idag ska jag på Brasilien-Nordkorea.