Det är sommarens EM-slutspels slogan, det. Jag tycker att den passat in rätt bra på gårdagens Champions League-final också. Matchen hade verkligen allt - känslor en masse, taktiska drag och motdrag, individuella prestationer av världsklass, en Ronaldo som gjorde sitt första mål någonsin på Chelsea, en Didier Drogba som betedde sig som en fyraåring och blev utvisad för en bitch-slap, och så till slut en John Terry som hade chansen att bli klubbens störste genom alla tider men... halkade. Det var förstås fantastiskt att titta på och vilka som än hade vunnit så hade de varit värdiga segrare.
Straffläggning är straffläggning och de säger att det är ett lotteri men jag tycker att det är bättre än att verkligen dra lott.
Nicolas Anelka köptes in för att Chelsea skulle vinna Champions League. Det var han som brände den sista, avgörande straffen. Mitt betyg för Anelkas insats i Chelsea under våren: 1 av 5.
Jag tycker att Expressen är väldigt roliga när de kallar van der Sar för "van der Tsar" idag.
Imorrn packar jag väskan för London, på lördag ska jag på Wembley på kvalfinalen mellan Hull och Bristol City (där ni verkar heja på Hull, av någon anledning). Det kanske inte blir lika bra som Champions League-finalen, eller förresten - det BLIR inte lika bra som Champions League-finalen, men det blir nog lika spännande. Det räcker för mig.
1 kommentar:
Heja Hull City, dock inte för att Nick Barmby och Jay-Jay Okocha spelar där. Utan för att den unge Manchester United spelaren, Frazier Campbell, är utlånad dit och har gjort en del mål för dem.
Skicka en kommentar