Varför så känsligt med damfotboll?

Det finns uppenbarligen en väldig osäkerhet hos många (främst manliga) sportjournalister om vad man egentligen får säga om damfotboll. Ingen vill bli anklagad för att vara en Rickard Fagerlund-mansgris genom att säga att det har varit en dålig match eller en dålig prestation inom just damfotbollen. Denna osäkerhet gör att det VM-lag som nu är i Kina kommer lätt undan i svensk media.

Det man inte ska göra är att jämföra damfotbollslandslaget med herrfotbollslandslaget. Just fotboll är den enda sporten (kanske hockey också) där jämförelsen Herridrott vs Damidrott görs kontinuerligt. Detta är obegripligt.

Man hör aldrig någon säga om Kajsa Bergqvists höjdhoppande att "2,02 - det gör ju Stefan Holm med en tågluffarryggsäck och Jimmy Hoffa-betongdojor!".

Ni hörde aldrig någon yttra att Henrik Forsberg hade vunnit över Magdalena Forsberg om de hade tävlat mot varandra i skidskytte, trots att han var lika träffsäker som Özz Nujen.

De jämförelserna är inte relevanta, men när det gäller damfotboll blir det tydligen relevant enligt många debattörer. Jag fattar det inte.

Möjligen är det så att fotboll är den sport där skillnaderna syns tydligast, där snabbhet, styrka, uthållighet och känsla kombineras allra bäst. Idrott handlar ju i mångt och mycket om vem som är bäst, rent fysiskt, och män har ju en annan fysik än kvinnor, men vi ska också komma ihåg att sportens regler skrevs av män för män - kanske sportvärlden sett annorlunda ut om det var tvärtom.

Hur som helst - det landslag som har varit borta i Kina har varit kass. I den första matchen var de nonchalanta och Anna Paulssons försvarsmiss vid 1-1-målet håller inte ens Flickor 11-klass. De borde ha vunnit med 5-0 om de hade varit skärpta. Mot USA var hela laget makalöst passiva och såg närmast rädda ut. De är inte värda att varken gå vidare eller ta sig till OS. Detta har inte ett dugg att göra med om de är killar eller tjejer - det har att göra med att de är för dåliga i detta mästerskapet.