Chelsea och Grant

Jag har väldigt många olika tankar kring det här med Chelsea, Mourinho, Abramovich och Avram Grant.

Är det verkligen så konstigt att Roman Abramovich vill styra över laget mer än vad han faktiskt fick göra med Mourinho som tränare? Abramovich har ju, trots allt, lagt ut några hundra miljoner pund på att få äga laget. Killen som äger = killen som bestämmer.

Ändå begriper jag inte att det till slut blev som det blev med en kölhalad Mourinho och en marionett vid namn Grant vid rodret för världens dyraste, lyxigaste men numera också myteribenägna fotbollsyacht.

Är det något som stenrika män (ofta med storhetsvansinne) är livrädda för är att framstå som klumpiga, korkade och aningen bonniga. Abramovich var motsatsen till allt det där när han lyckades värva Mourinho - men nu så har det till slut svängt.

Men va fan, Abramovich kanske struntar i vad alla andra tycker. Det är han som är miljardären. Det är han som bestämmer. Han gör vad han vill. Allt detta blir ett långfinger rakt upp i ett ställe där ljuset aldrig skiner på Chelseas fans.