torsdag 3 maj 2012
It's alive!
Bloggen lever igen, men på en annan adress. Från och med 2012-05-04 hittar ni den här. Väl mött!
måndag 14 mars 2011
En sorts adjö och tack
När vi gick hem från Canal+ sändningslokaler vid tvåtiden igår körde bilarna förbi precis som om inget hänt. Vakten i receptionen hade ingenting extra att meddela, och allt var som vanligt. Parkeringstanten stod där utanför utan att ha en aning.
Bara att André var död.
Det blev ingen sändning av Fotbollssöndag, för igår morse så segnade André ner mitt under ett redigeringspass och sen kom han aldrig tillbaka.
Vi gick ner på stan och människorna gick omkring som om det vore en vanlig marssöndag. De brunchade, släpade på barnvagnar och gnällde på snöslasket utan den minsta tanke på att André var borta.
André var en suverän människa. Han hade jobbat på krogen i hundra år, levt singelliv och hankat sig fram i största allmänhet i väntan på familj och ett ordnat liv. Det var det han längtade efter. Sen träffade han rätt - sambo, en son, och när vi startade den här säsongen så visste vi att han ville jobba med oss. Han tog chansen och hoppade av krogsvängen, och fick jobb hos oss som inslagsproducent.
André hade varit med i en massa olika TV-produktioner tidigare, så det var ingen rookie vi tog in. Däremot hade han ingen vana av just sportjournalistik, men eftersom de flesta av oss kände honom så var vi rätt lugna ändå. Han passade in i gänget och var kvalificerad för det som skulle uträttas.
Nere vid Odenplan stod folk igår och väntade på bussar, funderade på vilken DVD-film de skulle titta på tillsammans med sin söndagspizza, och ingen av dem förstod att André inte fanns längre.
De fick aldrig träffa killen som vägrade gå hem förrän allt var perfekt. Killen som vi bad sluta vara så förbannat trevlig mot de pressansvariga i Elitserieklubbarna (man ska bara säga åt dem hur det ska vara, inte be dem om saker och ting) och som var så jäkla glad att få jobba med det han alltid velat jobba med att vi ibland fick säga åt honom att gå hem, när han hade jobbat i tretton-fjorton timmar i sträck.
De fick aldrig träffa killen som alltid var så där omåttligt stolt över sin sambo och son som man själv skulle vilja vara, för hur det än var så var André alltid lite mer hjärtlig, lite mer äkta och lite mer genuin än alla andra.
Min son och Andrés son går på samma dagis, de är bästa vänner. När Andrés son vaknade imorse gjorde han det utan pappa.
De säger att det var något med hjärtat, något som ingen kunde göra något åt. Men faktum kvarstår att vi plötsligt är utan den mest entusiatiska jävla medarbetare men kunnat drömma om.
Människorna på stan visste ingenting. De gick där som om allt var precis som vanligt. De förstod inte vilken människa de aldrig fått lära känna.
André är borta, och vi kommer att sakna honom så otroligt mycket. Så länge. Du fattas mig redan, kompis.
Bara att André var död.
Det blev ingen sändning av Fotbollssöndag, för igår morse så segnade André ner mitt under ett redigeringspass och sen kom han aldrig tillbaka.
Vi gick ner på stan och människorna gick omkring som om det vore en vanlig marssöndag. De brunchade, släpade på barnvagnar och gnällde på snöslasket utan den minsta tanke på att André var borta.
André var en suverän människa. Han hade jobbat på krogen i hundra år, levt singelliv och hankat sig fram i största allmänhet i väntan på familj och ett ordnat liv. Det var det han längtade efter. Sen träffade han rätt - sambo, en son, och när vi startade den här säsongen så visste vi att han ville jobba med oss. Han tog chansen och hoppade av krogsvängen, och fick jobb hos oss som inslagsproducent.
André hade varit med i en massa olika TV-produktioner tidigare, så det var ingen rookie vi tog in. Däremot hade han ingen vana av just sportjournalistik, men eftersom de flesta av oss kände honom så var vi rätt lugna ändå. Han passade in i gänget och var kvalificerad för det som skulle uträttas.
Nere vid Odenplan stod folk igår och väntade på bussar, funderade på vilken DVD-film de skulle titta på tillsammans med sin söndagspizza, och ingen av dem förstod att André inte fanns längre.
De fick aldrig träffa killen som vägrade gå hem förrän allt var perfekt. Killen som vi bad sluta vara så förbannat trevlig mot de pressansvariga i Elitserieklubbarna (man ska bara säga åt dem hur det ska vara, inte be dem om saker och ting) och som var så jäkla glad att få jobba med det han alltid velat jobba med att vi ibland fick säga åt honom att gå hem, när han hade jobbat i tretton-fjorton timmar i sträck.
De fick aldrig träffa killen som alltid var så där omåttligt stolt över sin sambo och son som man själv skulle vilja vara, för hur det än var så var André alltid lite mer hjärtlig, lite mer äkta och lite mer genuin än alla andra.
Min son och Andrés son går på samma dagis, de är bästa vänner. När Andrés son vaknade imorse gjorde han det utan pappa.
De säger att det var något med hjärtat, något som ingen kunde göra något åt. Men faktum kvarstår att vi plötsligt är utan den mest entusiatiska jävla medarbetare men kunnat drömma om.
Människorna på stan visste ingenting. De gick där som om allt var precis som vanligt. De förstod inte vilken människa de aldrig fått lära känna.
André är borta, och vi kommer att sakna honom så otroligt mycket. Så länge. Du fattas mig redan, kompis.
måndag 11 oktober 2010
All good things must pass
För tre år och några månader sen började jag blogga, mest för att några på redaktionen konstant lade fram detta som "förslag" på diverse möten. Jag upptäckte snabbt att det var oerhört kul, och bloggandet blev en del av min vardag.
Ju fler som läste, desto mer skojiga uppslag fick jag till nya inlägg. När jag var pappaledig i Centralamerika för två år sen fick jag verkligen hålla mig för att inte börja smygblogga mitt under resan. Det hände ju så mycket som var bloggmaterial, hela tiden.
Men för ett par månader sen började den där känslan att försvinna. Det som tidigare bara var lekfullt hade blivit något med en känsla av tvång. Inte från någon annan, utan från min egen skalle. Även om det fortfarande har funnits stunder där inspirationen har infunnit sig har det inte varit roligt längre. Bloggen har aldrig varit en riktig del av mitt jobb, bara en extragrej, och eftersom tid är hårdvaluta i mitt liv så blir alla extragrejer snabbt utrotningshotade.
Det är mycket annat som tar den där tiden just nu. Jag måste grotta ner mig i den spanska fotbollen för att bli tillräckligt kunnig där, vi sänder fler Allsvenska matcher än tidigare vilket innebär mer resande och fler reporterpass, och så ska man ju hinna med en massa annat jox också. Barn och sånt.
Alltså lägger jag nu bloggen i malpåse. Den kanske återuppstår en vacker dag - kanske om en månad, kanske om ett år, kanske aldrig. We'll see.
Tack för alla kommentarer, all muntlig respons, alla mejl. De har gett mig massor.
Allting har en ände - utom korven, som har två.
Ju fler som läste, desto mer skojiga uppslag fick jag till nya inlägg. När jag var pappaledig i Centralamerika för två år sen fick jag verkligen hålla mig för att inte börja smygblogga mitt under resan. Det hände ju så mycket som var bloggmaterial, hela tiden.
Men för ett par månader sen började den där känslan att försvinna. Det som tidigare bara var lekfullt hade blivit något med en känsla av tvång. Inte från någon annan, utan från min egen skalle. Även om det fortfarande har funnits stunder där inspirationen har infunnit sig har det inte varit roligt längre. Bloggen har aldrig varit en riktig del av mitt jobb, bara en extragrej, och eftersom tid är hårdvaluta i mitt liv så blir alla extragrejer snabbt utrotningshotade.
Det är mycket annat som tar den där tiden just nu. Jag måste grotta ner mig i den spanska fotbollen för att bli tillräckligt kunnig där, vi sänder fler Allsvenska matcher än tidigare vilket innebär mer resande och fler reporterpass, och så ska man ju hinna med en massa annat jox också. Barn och sånt.
Alltså lägger jag nu bloggen i malpåse. Den kanske återuppstår en vacker dag - kanske om en månad, kanske om ett år, kanske aldrig. We'll see.
Tack för alla kommentarer, all muntlig respons, alla mejl. De har gett mig massor.
Allting har en ände - utom korven, som har två.
torsdag 30 september 2010
Mot alla odds?
Ibland får man nyheter som gör en glad, ibland får man nyheter som gör en ledsen - och ibland får man nyheter som chockar en totalt. En sådan kom nyss. Tour de France-vinnaren Alberto Contador var dopad när han hojade i mål i somras!
Vem kunde ana!!?
Min åsikt är att lägga ner den här skitsporten fullständigt eftersom det bara är en massa dopade snubbar på elcyklar ändå.
Vem kunde ana!!?Min åsikt är att lägga ner den här skitsporten fullständigt eftersom det bara är en massa dopade snubbar på elcyklar ändå.
onsdag 29 september 2010
Mr. Göte Borg
Fatta att det finns två personer som heter det i Sverige!! Shit, vad de måste ha fått höra många ordvitsar under sin livstid...
Jag aspirerar dock på att ha 'Mr. Göte Borg' som smeknamn den närmsta tiden. Jag är i 031-regionen för tredje gången av sju möjliga inom en tvåmånadersperiod. Visserligen trevligt eftersom jag har ett antal bekanta här nere som man kan beta av fika/öl med efter matcherna, men så är det ju det här med regnet...
Solen sken och det var en fullständigt fantastisk höstdag när jag anlände med X2000. Det är fortfarande jättefint. Ändå så VET jag att det snart regnar och blåser. Det är det mest negativa med den här staden.
Det mest positiva med Gbg är ju förstås "Hegerforsarna", och jag brukar alltid stå och dra extremt torra skämt med den legendariske studiomannen L-O Haraldsson under matcherna i Göteborg. Träffas vi i t.ex. Malmö eller Halmstad sker inte detta. Ikväll funderar jag på någon av tre följande "skôj":
- Vet du hur man känner igen en bil från Jamaica?
- Nej...
- På reggaestreringsskyltarna.
- Vet du vad det bästa med Göteborg är?
- Nej...
- Tåget till Stockholm.
- Har du sett Stevie Wonders nya fru?
- Nej...
- Inte han heller.
Tror att jag tar den om Jamaica.
Jag aspirerar dock på att ha 'Mr. Göte Borg' som smeknamn den närmsta tiden. Jag är i 031-regionen för tredje gången av sju möjliga inom en tvåmånadersperiod. Visserligen trevligt eftersom jag har ett antal bekanta här nere som man kan beta av fika/öl med efter matcherna, men så är det ju det här med regnet...
Solen sken och det var en fullständigt fantastisk höstdag när jag anlände med X2000. Det är fortfarande jättefint. Ändå så VET jag att det snart regnar och blåser. Det är det mest negativa med den här staden.
Det mest positiva med Gbg är ju förstås "Hegerforsarna", och jag brukar alltid stå och dra extremt torra skämt med den legendariske studiomannen L-O Haraldsson under matcherna i Göteborg. Träffas vi i t.ex. Malmö eller Halmstad sker inte detta. Ikväll funderar jag på någon av tre följande "skôj":
- Vet du hur man känner igen en bil från Jamaica?
- Nej...
- På reggaestreringsskyltarna.
- Vet du vad det bästa med Göteborg är?
- Nej...
- Tåget till Stockholm.
- Har du sett Stevie Wonders nya fru?
- Nej...
- Inte han heller.
Tror att jag tar den om Jamaica.
Upp som en sol...
...ner som en Humber Bridge-hoppare:
PREMIER LEAGUE-TABELLEN 29 SEP 2008:
THE CHAMPIONSHIP-TABELLEN 29 SEP 2010:
Här går det undan, "Hull i hatten", som vi brukar säga.
PREMIER LEAGUE-TABELLEN 29 SEP 2008:
THE CHAMPIONSHIP-TABELLEN 29 SEP 2010:
Här går det undan, "Hull i hatten", som vi brukar säga.
måndag 27 september 2010
Alla dessa dagar...
...som bara kom och gick - det var tydligen de som var livet.
Så känns det just nu. Vi har haft mer att göra än (i princip) någonsin på jobbet, och jag är ledsen att blogginläggen här mest handlar om ursäkter till varför det inte kommer några riktiga blogginlägg.
Någonstans måste jag dock prioritera, och då bör det vara viktigare att få ut TV-bilder än att blogga. Åtminstone när man är reporter på en TV-station.
Igår MFF-IFK och en hysterisk målvaktstavla kombinerat med pinsamt straffskytte från de blåvitas håll. Matchen var väl sådär, men intensiteten, betydelsen och inramningen gjorde den till en riktig toppmatch ändå. Jag har sagt MFF sen i mars, och jag ändrar mig icke.
Idag AIK-HIF och ett mästarlag på rådekis mot ett HIF utan Gerndt. Det doftar kryss, tycker jag. Ni kommer inte att se mig i rutan ikväll, jag sitter och styr och ställer i sändningsbussen istället.
På onsdag ska jag åka tåg ner till Göteborg för GAIS-Häcken. Då har jag tre timmar på mig att formulera ett "riktigt" inlägg. Ni får hålla er till tåls tills då.
Så känns det just nu. Vi har haft mer att göra än (i princip) någonsin på jobbet, och jag är ledsen att blogginläggen här mest handlar om ursäkter till varför det inte kommer några riktiga blogginlägg.
Någonstans måste jag dock prioritera, och då bör det vara viktigare att få ut TV-bilder än att blogga. Åtminstone när man är reporter på en TV-station.
Igår MFF-IFK och en hysterisk målvaktstavla kombinerat med pinsamt straffskytte från de blåvitas håll. Matchen var väl sådär, men intensiteten, betydelsen och inramningen gjorde den till en riktig toppmatch ändå. Jag har sagt MFF sen i mars, och jag ändrar mig icke.
Idag AIK-HIF och ett mästarlag på rådekis mot ett HIF utan Gerndt. Det doftar kryss, tycker jag. Ni kommer inte att se mig i rutan ikväll, jag sitter och styr och ställer i sändningsbussen istället.
På onsdag ska jag åka tåg ner till Göteborg för GAIS-Häcken. Då har jag tre timmar på mig att formulera ett "riktigt" inlägg. Ni får hålla er till tåls tills då.
onsdag 22 september 2010
Alltid rött, alltid rätt
Det har inte med politik att göra, men hade jag varit Allsvensk fotbollsspelare så hade jag tyckt så om Stefan Selakovic. Vilken jobbig typ det måste vara att möta! Rött kort i varenda match borde vara en självklarhet. Han käftar och gnäller och är allmänt jobbig, konstant. Å andra sidan så hade jag gärna haft med honom i mitt eget lag, och så fanns det faktiskt värre kålsupare på Borås Arena just ikväll. Här har ni dem:
1. NICKLAS CARLSSON
Försökte göra James Keene impotent. Om någon sån där domarkommitténämnd eller vad det nu heter ser repriserna på vad han höll på med så har han spelat klart för 2010, vilket vore helt korrekt om ni frågar mig. Ytterst medvetet försök att skada en annan spelare på absolut fulaste sätt. Att James Keene blev utvisad för reaktionen är mer eller mindre skrattretande.
2. ANDERS SVENSSON
Var direkt dålig. Slog passningar i gapet på de blåvita mest hela tiden och hade märkbart svårt att få fart på laget. Borde ha blivit utvisad. Hans irritation berodde, högst troligen, på att han inte nådde normal nivå. Nu ska man ha klart för sig att Anders Svensson oftast är så bra att han döms efter en annan måttstock, men idag gjorde han ingen människa glad. Särskilt sig själv.
3. MATTIAS FLORÉN
Ingen större fara om man jämför med exemplen ovan, men han skulle också ha haft rött kort. Man får inte sparka på folk hur som helst bara för att det pågår en fotbollsmatch runt omkring en.
4. MARTIN INGVARSSON
Det är hans sista år som domare, och det syntes ikväll. Han hade noll respekt hos spelarna, han tappade fullständigt kontrollen, och han missbedömde det som gick att missbedöma under den sista halvtimmen. En direkt svag domarinsats, vilket är tråkigt eftersom jag länge har tyckt att Ingvarsson varit lite skönt jämnbra utan att ha några toppar eller katastrofala dalar. Nu hade han en katastrofal dal som han aldrig kommer hinna att komma upp ur.
Förutom detta så blev det underhållande i Borås, som det ofta blir när domaren tappar matchen kombinerat med fullsatta läktare. Själva spelet var väl sådär och handlade mest om misstag snarare än bländande insatser, men inramningen kombinerat med hur händelserikt det var ger ändå ett gott slutbetyg.
Nu har jag varit med i sändningarna kring IFK Göteborg-GAIS, Djurgården-Örebro, Malmö-Helsingborg, Djurgården-Malmö och Elfsborg-IFK Göteborg inom tio dagar. Samtliga har varit synnerligen underhållande, och när man klagar på Allsvenskans kvalité ska man ha i åminne att såna här kvällar ändå är riktigt, riktigt bra.
Allsvenskan är trots allt VÅR liga, och det är banne mig inte det sämsta.
1. NICKLAS CARLSSON
Försökte göra James Keene impotent. Om någon sån där domarkommitténämnd eller vad det nu heter ser repriserna på vad han höll på med så har han spelat klart för 2010, vilket vore helt korrekt om ni frågar mig. Ytterst medvetet försök att skada en annan spelare på absolut fulaste sätt. Att James Keene blev utvisad för reaktionen är mer eller mindre skrattretande.
2. ANDERS SVENSSON
Var direkt dålig. Slog passningar i gapet på de blåvita mest hela tiden och hade märkbart svårt att få fart på laget. Borde ha blivit utvisad. Hans irritation berodde, högst troligen, på att han inte nådde normal nivå. Nu ska man ha klart för sig att Anders Svensson oftast är så bra att han döms efter en annan måttstock, men idag gjorde han ingen människa glad. Särskilt sig själv.
3. MATTIAS FLORÉN
Ingen större fara om man jämför med exemplen ovan, men han skulle också ha haft rött kort. Man får inte sparka på folk hur som helst bara för att det pågår en fotbollsmatch runt omkring en.
4. MARTIN INGVARSSON
Det är hans sista år som domare, och det syntes ikväll. Han hade noll respekt hos spelarna, han tappade fullständigt kontrollen, och han missbedömde det som gick att missbedöma under den sista halvtimmen. En direkt svag domarinsats, vilket är tråkigt eftersom jag länge har tyckt att Ingvarsson varit lite skönt jämnbra utan att ha några toppar eller katastrofala dalar. Nu hade han en katastrofal dal som han aldrig kommer hinna att komma upp ur.
Förutom detta så blev det underhållande i Borås, som det ofta blir när domaren tappar matchen kombinerat med fullsatta läktare. Själva spelet var väl sådär och handlade mest om misstag snarare än bländande insatser, men inramningen kombinerat med hur händelserikt det var ger ändå ett gott slutbetyg.
Nu har jag varit med i sändningarna kring IFK Göteborg-GAIS, Djurgården-Örebro, Malmö-Helsingborg, Djurgården-Malmö och Elfsborg-IFK Göteborg inom tio dagar. Samtliga har varit synnerligen underhållande, och när man klagar på Allsvenskans kvalité ska man ha i åminne att såna här kvällar ändå är riktigt, riktigt bra.
Allsvenskan är trots allt VÅR liga, och det är banne mig inte det sämsta.
It's a town full of...
Borås, alltså. Hit hade man fasen inte kommit ofta om det inte var för jobbet.
Jag vet inte vilken slogan som är värst - "Borås, of course!" eller "Fullt blås: Borås!". De är lika bra/dåliga båda två.
Jag begriper mig inte heller på varför de har smällt upp en nio meter hög avbild av en seriefigur som egentligen är gjord av pinje och vars näsa växer varje gång den ljuger (vi snackar Pinocchio). Kopplingen mellan Borås och Pinocchio känns lite vag, helt enkelt.
Borås Arena är helt förvisso OK, men varför gjorde de den inte riktigt bra med en gång? Kortsidorna är ju skitskumma.
...och så fotbollslaget då - detta Elfsborg, som har extremt bra förutsättningar att bli det där "som Rosenborg är i Norge" som en del tycker att svensk fotboll behöver, men som ändå mer är "som ett Valencia är i Spanien", typ.
Magnus Haglund har fått mycket pengar att handla spelare för, han har fått arbetsro, han har fått det mesta - ändå har han sluppit den värsta sortens kritik när MFF och HIF bara har sprungit ifrån i tabellen. Elfsborg riskerar att missa Europa League, och det skulle vara en stor miss i mina ögon. Att de (förutom Blåvitt) slåss med Örebro och Djurgården om en tabellplacering är inget annat än ett underbetyg. Magnus Haglund bör ta på sig det mesta av ansvaret för det.
Sen vill jag tillägga att det inte är toppen att få rum på ett hotell som håller på att byggas om fullständigt. Scandic Plaza i Borås har låtit som ett evigt pågående vägbygge den senaste timmen. I-landsproblemen bara hopar sig framför mig.
Den här gubben konnoterar ju Borås till 100%!
Jag vet inte vilken slogan som är värst - "Borås, of course!" eller "Fullt blås: Borås!". De är lika bra/dåliga båda två.
Jag begriper mig inte heller på varför de har smällt upp en nio meter hög avbild av en seriefigur som egentligen är gjord av pinje och vars näsa växer varje gång den ljuger (vi snackar Pinocchio). Kopplingen mellan Borås och Pinocchio känns lite vag, helt enkelt.
Borås Arena är helt förvisso OK, men varför gjorde de den inte riktigt bra med en gång? Kortsidorna är ju skitskumma.
...och så fotbollslaget då - detta Elfsborg, som har extremt bra förutsättningar att bli det där "som Rosenborg är i Norge" som en del tycker att svensk fotboll behöver, men som ändå mer är "som ett Valencia är i Spanien", typ.
Magnus Haglund har fått mycket pengar att handla spelare för, han har fått arbetsro, han har fått det mesta - ändå har han sluppit den värsta sortens kritik när MFF och HIF bara har sprungit ifrån i tabellen. Elfsborg riskerar att missa Europa League, och det skulle vara en stor miss i mina ögon. Att de (förutom Blåvitt) slåss med Örebro och Djurgården om en tabellplacering är inget annat än ett underbetyg. Magnus Haglund bör ta på sig det mesta av ansvaret för det.
Sen vill jag tillägga att det inte är toppen att få rum på ett hotell som håller på att byggas om fullständigt. Scandic Plaza i Borås har låtit som ett evigt pågående vägbygge den senaste timmen. I-landsproblemen bara hopar sig framför mig.
Den här gubben konnoterar ju Borås till 100%!
tisdag 21 september 2010
7.699?
Igår var jag på Stockholms Stadion för ungefär 859:e gången i mitt liv. Jag växte upp ganska så nära arenan, och jag har gått där frekvent sedan 1982. Faktiskt var jag där bra mycket oftare INNAN jag började jobba med fotboll, den här säsongen har jag knappt varit där alls. Man blir lite avtrubbad, lite "mindre supporter", när man jobbar med det, av någon anledning.
Hur som helst har jag varit där tillräckligt många gånger för att kunna bedöma publiksiffran ganska så exakt. Jag kan diffa på några hundra, eller max på tusen pers. Igår var det runt 10.000-11.000 personer där. Publiksiffran var dock 7.699...
Stockholms Stadion tar cirka 14.000 åskådare. Säger man att det var 7.699 personer där igår innebär det att nästan dubbelt så många ytterligare skulle få plats. Alla som såg bilder från matchen inser att det är en omöjlighet, eftersom det i princip var fullt på alla läktare utom den gamla fondläktaren.
Jag har inga som helst bevis förutom ögonmåttet, och jag är förvisso närsynt som en mullvad (hade dock linserna i), men något var lurt med den där siffran...
Förutom detta var Djurgården briljanta och Malmö direkt oigenkännbara, och när Djurgården stod för sin bästa insats för året stod Malmö för sin kanske sämsta. Dejan Garaca fick hoppa in med kort varsel i MFF:s mål och var inte anledningen till förlusten, men han var inte bra heller. Framför allt spred han bollarna friskt över arenan när han skulle sparka bort dem.
Här har ni MFF:s och HIF:s kvarvarande spelschema, förresten.
MALMÖ FF
IFK Göteborg (h)
Trelleborg (b)
Kalmar (h)
Häcken (b)
Brommapojkarna (b)
Mjällby (h)
HELSINGBORGS IF
AIK (b)
GAIS (h)
Elfsborg (b)
Åtvidaberg (h)
Halmstad (b)
Kalmar (h)
13 poäng för MFF och 11 poäng för HIF tippar jag. Grattis Malmö, med andra ord.
Hur som helst har jag varit där tillräckligt många gånger för att kunna bedöma publiksiffran ganska så exakt. Jag kan diffa på några hundra, eller max på tusen pers. Igår var det runt 10.000-11.000 personer där. Publiksiffran var dock 7.699...
Stockholms Stadion tar cirka 14.000 åskådare. Säger man att det var 7.699 personer där igår innebär det att nästan dubbelt så många ytterligare skulle få plats. Alla som såg bilder från matchen inser att det är en omöjlighet, eftersom det i princip var fullt på alla läktare utom den gamla fondläktaren.
Jag har inga som helst bevis förutom ögonmåttet, och jag är förvisso närsynt som en mullvad (hade dock linserna i), men något var lurt med den där siffran...
Förutom detta var Djurgården briljanta och Malmö direkt oigenkännbara, och när Djurgården stod för sin bästa insats för året stod Malmö för sin kanske sämsta. Dejan Garaca fick hoppa in med kort varsel i MFF:s mål och var inte anledningen till förlusten, men han var inte bra heller. Framför allt spred han bollarna friskt över arenan när han skulle sparka bort dem.
Här har ni MFF:s och HIF:s kvarvarande spelschema, förresten.
MALMÖ FF
IFK Göteborg (h)
Trelleborg (b)
Kalmar (h)
Häcken (b)
Brommapojkarna (b)
Mjällby (h)
HELSINGBORGS IF
AIK (b)
GAIS (h)
Elfsborg (b)
Åtvidaberg (h)
Halmstad (b)
Kalmar (h)
13 poäng för MFF och 11 poäng för HIF tippar jag. Grattis Malmö, med andra ord.
torsdag 16 september 2010
Blur
Jag gillar verkligen SVT och deras programutbud, inte minst deras utmärkta sportprogram med "Vinterstudion" som russin i kakan.
MEN - de är ju för fåniga vad det gäller en sak. I sportsändningen imorse hade de en bild på Zlatan i bakgrunden, och där var tröjreklamen utsmetad till en stor blaffa mitt på magen... Det är patetiskt!
Det är lite som om någon säger "Åh, jösses vad äckligt - titta inte!". Då tittar man direkt. I vanliga fall hade jag inte ens noterat att det står 'Fly Emirates' på Zlatans mage, men nu blev det grejen med hela det efterföljande inslaget eftersom de inte kunde sudda ut all tröjreklam på matchbilderna från Milans match mot Auxerre.
"Det som göms i snö, kommer upp i tö"
Dessutom tycker jag lite synd om flygbolaget Emirates, som ju lagt ner massor av pengar på att synas på Milantröjor - och så kommer det en SVT-redaktör och -redigerare och pajar allting. Så här får ni igen litegrann, stackars Emirates:
Fly Emirates!!
MEN - de är ju för fåniga vad det gäller en sak. I sportsändningen imorse hade de en bild på Zlatan i bakgrunden, och där var tröjreklamen utsmetad till en stor blaffa mitt på magen... Det är patetiskt!
Det är lite som om någon säger "Åh, jösses vad äckligt - titta inte!". Då tittar man direkt. I vanliga fall hade jag inte ens noterat att det står 'Fly Emirates' på Zlatans mage, men nu blev det grejen med hela det efterföljande inslaget eftersom de inte kunde sudda ut all tröjreklam på matchbilderna från Milans match mot Auxerre.
"Det som göms i snö, kommer upp i tö"Dessutom tycker jag lite synd om flygbolaget Emirates, som ju lagt ner massor av pengar på att synas på Milantröjor - och så kommer det en SVT-redaktör och -redigerare och pajar allting. Så här får ni igen litegrann, stackars Emirates:
Fly Emirates!!
Stilstudie
Så här stod jag och min reporterkollega Peter Henriksson och följde matchen igår. Jag - lugnt tillbakalutad med god syreupptagningsförmåga, Peter - initierat framåtlutad, redo att rusa fram mot en eventuell intervju. Foto: Studiomannen Lars-Ove Haraldsson, som går runt i kortbyxor året runt och tjoar glatt på göteborgska.Vi fick flest kommentarer på att vi hade en ljusblå respektive en rödblå slips på oss. Märkligt att de detaljerna alltid ska vara de som folk fastnar för.
Som jag ser det så var det en av de fem bästa Allsvenska matcher jag har sett, och jag har sett några stycken (den sämsta är Gefle-Landskrona, 0-0, 20 juni 2005). Tempot, inramningen, historierna - allt höll det som i det Europeiska landet Sverige alltid kallas "Europeisk klass".
Sen är ju Dardan Rexhepi för bra för att vara sann. En 18-åring som nämner Emile Zolas "Therese Raquin" som sin favoritbok och sen går ut och avgör en kombinerad seriefinal/Skånederby är rätt skoj, liksom. Naturalism it is.
onsdag 15 september 2010
Utanför Stockholm ligger landet
Det verkar som att det finns en debatt kring det "faktum" att de större tidningarna och eventuellt även TV:s nyhetskanaler bryr sig mer om vad som händer i Stockholmsfotbollen än t.ex den match som spelas på Swedbank Stadion ikväll. Jag håller hur som helst med om detta påstående. Det är alldeles för mycket fokus på vad som händer i Djurgården, AIK och Hammarby.
Själv hade jag föredragit att få läsa om alla lag - inklusive BP, Gefle och Åtvidaberg - i större utsträckning. Oftast finns det bättre "historier" där, precis på samma sätt som Europa League innehåller bättre storys än Champions League. Grejen är bara att det ska sälja också, och det är ju där problemet ligger.
Pressläktaren på valfri icke-stockholmsk fotbollsarena.
Djurgården, AIK och Hammarby säljer i det som är Sveriges största stad, och man vinner minsann inte "klicktoppen" på att skriva om Halmstad BK eller Trelleborg. Det är ju likadant överallt. Kvantitet vinner över kvalitet, men det är ingen nyhet.
Själva har vi säkert oproportionerligt många matcher med stockholmslag på vår CV, men eftersom AIK:s bortamatcher genererar flest tittare så gillar reklamannonsörerna dessa matcher mest.
Å andra sidan har vi pratat om MFF-HIF på redaktionen sen innan VM, så vi är inte helt 08-orienterade. Vi har extra studiotid inför matchen, två reportrar istället för en, och en massa "extra allt"-finesser i tekniken. Det är maximal satsning, och det ska bli förbaskat kul. Generellt stämmer dock kritiken. Vill lagen med andra riktnummer än det huvudstadska (är det ett ord?) får de dock börja sälja in sig själva och göra sig mer tillgängliga och intressanta än vad de gör nu.
Hur det går? Inte en aning, men när jag är reporter brukar MFF alltid vinna, av någon anledning.
Själv hade jag föredragit att få läsa om alla lag - inklusive BP, Gefle och Åtvidaberg - i större utsträckning. Oftast finns det bättre "historier" där, precis på samma sätt som Europa League innehåller bättre storys än Champions League. Grejen är bara att det ska sälja också, och det är ju där problemet ligger.
Pressläktaren på valfri icke-stockholmsk fotbollsarena.
Djurgården, AIK och Hammarby säljer i det som är Sveriges största stad, och man vinner minsann inte "klicktoppen" på att skriva om Halmstad BK eller Trelleborg. Det är ju likadant överallt. Kvantitet vinner över kvalitet, men det är ingen nyhet.
Själva har vi säkert oproportionerligt många matcher med stockholmslag på vår CV, men eftersom AIK:s bortamatcher genererar flest tittare så gillar reklamannonsörerna dessa matcher mest.
Å andra sidan har vi pratat om MFF-HIF på redaktionen sen innan VM, så vi är inte helt 08-orienterade. Vi har extra studiotid inför matchen, två reportrar istället för en, och en massa "extra allt"-finesser i tekniken. Det är maximal satsning, och det ska bli förbaskat kul. Generellt stämmer dock kritiken. Vill lagen med andra riktnummer än det huvudstadska (är det ett ord?) får de dock börja sälja in sig själva och göra sig mer tillgängliga och intressanta än vad de gör nu.
Hur det går? Inte en aning, men när jag är reporter brukar MFF alltid vinna, av någon anledning.
tisdag 14 september 2010
WSC recenserar
Precis som jag själv känner sig min gamla engelska husbibel When Saturday Comes ibland manade att fokusera på den spanska fotbollen. Läs här hur deras Cameron Carter recenserar Las Palmas klubbmärke. Briljant.
"Las Palmas are a Spanish team that do not go in for simplicity of image. There are no fewer than five crests-within-a-crest here, in the lower section, as well as the central image of two black dogs hanging around by a castle and a lion who has clearly left the iron on. If this club were on Facebook it would have 200 friends, a constant stream of uploaded party photos showing it being embraced by several beautiful people at once and a regular status notice of "Las Palmas saw the Manic Street Preachers last night in a guerrilla gig at the Pelican & Chainsaw, with a surprise guest appearance by Richey Edwards! How cool is that?!" Or something along those lines. And just in case other clubs weren't feeling the one-upmanship, there's a great big crown on top to finish the affair. Friends of royalty, you know. It is possible to over-embellish, Las Palmas – have a word with yourselves."
Att det ens kan recenseras klubbmärken på det här sättet är givetvis underbart i grunden. Här har ni rubbet.
"Las Palmas are a Spanish team that do not go in for simplicity of image. There are no fewer than five crests-within-a-crest here, in the lower section, as well as the central image of two black dogs hanging around by a castle and a lion who has clearly left the iron on. If this club were on Facebook it would have 200 friends, a constant stream of uploaded party photos showing it being embraced by several beautiful people at once and a regular status notice of "Las Palmas saw the Manic Street Preachers last night in a guerrilla gig at the Pelican & Chainsaw, with a surprise guest appearance by Richey Edwards! How cool is that?!" Or something along those lines. And just in case other clubs weren't feeling the one-upmanship, there's a great big crown on top to finish the affair. Friends of royalty, you know. It is possible to over-embellish, Las Palmas – have a word with yourselves."Att det ens kan recenseras klubbmärken på det här sättet är givetvis underbart i grunden. Här har ni rubbet.
Årets bild
Alltså... jag kan komma på så många olika bildtexter och utläggningar om det här fotografiet att det inte är klokt, men jag undrar om det ändå inte gör sig allra bäst okommenterat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)