Idag ska jag påbörja en flytt från vår gamla lägenhet till den nya. Den fortsätter imorgon, så det blir inga inlägg (förutom detta) förrän på onsdag.
Fredagssändningen av Rule Britannia gick bra, och slipar vi bara ytterligare lite på några detaljer är vi snart där vi vill vara. Steve Galloway är en fantastiskt härlig snubbe, och Alexander Axen likaså! Just Axen känns som en blandning av en fotbollstränare, en tvättäkta supporter, en anglofil och en TV-expert. Som klippt och skuren för Rule Britannia, alltså. Hans kära Southampton vann förresten mot Tranmere i lördags (3-0) och ser ut att gå mot en kvalplats upp till The Championship, trots att de startade med en massa minuspoäng.
Lördagssändningen var skitkul, med stor dramatik mellan Stoke och Wigan, samma sak i mötet Chelsea-Everton och Bolton-Man City. Att sedan Aston Villa spöade Man Utd borta gjorde inte omgången mindre iögonfallande, direkt...
Gårdagens stormatch på Anfield var ganska så välspelad, och jag måste säga att jag inte trodde att Arsenal skulle kunna vinna. Jag hade tydligeen glömt bort att Arshavin "alltid" gör mål på Anfield.
Webversionen av Rule Britannia dyker upp på Canal+ hemsida senare idag, bara att förkovra sig! Nu sätter jag igång med kartongbärandet.
måndag 14 december 2009
fredag 11 december 2009
Uppoffringar man får göra
Snacka om att jag känner mig som en usel pappa idag. Samtliga föräldrar till ungarna på dagis kommer att samlas vid 14.30-tiden och titta på ett väl inövat luciatåg, men själv måste jag sitta i en källare och jobba. Förvisso är det ingen dålig ursäkt eftersom det är mitt eget fotbollsprogram det handlar om, och gästerna Alexander Axén och Steve Galloway ser jag mycket fram emot att prata fotboll med! 19.00 ska ni ha kastat After Work-ölen ifrån er och hunnit sätta er i TV-soffan, Rule Britannia är verkligen den optimala uppladdningen för På Spåret. Idol? Knappast, va.
Att det är värt att göra sociala uppoffringar som missade bröllop, begravningar och dagisluciatåg fick jag bevis på i måndags kväll, förresten. Efter matchen mellan Timrå och Södertälje gick jag, Ankan Parmström, Anders Fredriksson, Björn Oldéen, Arto Blomsten och redaktör Johan Norsebäck och tog oss en matbit och en öl på den lokala puben. En herre kom fram till vårt bord och ville ha en bild på sig själv och Ankan, och det gick givetvis bra. Sen såg han att jag och Anders Fredriksson satt mittemot och utbrast: "Vafan, kungen av Premier League - jag måste ha en bild på oss också!". Det lustiga var att det var mig han menade, och S-A-T-A-N vad sur Fredriksson blev! Han har ju varit Premier League-kommentator sen 1990, så det tog nog hårt i det Fredrikssonska hjärtat, det där. Ödmjuk som jag är så har jag inte påpekat det roliga i det inträffade i mer än ca: 7-8 olika SMS till Fredriksson hittills...
Att det är värt att göra sociala uppoffringar som missade bröllop, begravningar och dagisluciatåg fick jag bevis på i måndags kväll, förresten. Efter matchen mellan Timrå och Södertälje gick jag, Ankan Parmström, Anders Fredriksson, Björn Oldéen, Arto Blomsten och redaktör Johan Norsebäck och tog oss en matbit och en öl på den lokala puben. En herre kom fram till vårt bord och ville ha en bild på sig själv och Ankan, och det gick givetvis bra. Sen såg han att jag och Anders Fredriksson satt mittemot och utbrast: "Vafan, kungen av Premier League - jag måste ha en bild på oss också!". Det lustiga var att det var mig han menade, och S-A-T-A-N vad sur Fredriksson blev! Han har ju varit Premier League-kommentator sen 1990, så det tog nog hårt i det Fredrikssonska hjärtat, det där. Ödmjuk som jag är så har jag inte påpekat det roliga i det inträffade i mer än ca: 7-8 olika SMS till Fredriksson hittills...
torsdag 10 december 2009
I know nothing
Nyss hemkommen från en jullunch med några Canal+kollegor och lite andra människor från övriga Stockholmsmedia. Gott och trevligt som sig bör, Ulla Winbladh är en Stockholmsklassiker!
Många verkar ha frågor om Premier League-rättigheterna, och ni är ett par stycken som har mailat mig eller undrat i kommentatorsfältet. Jag kan ärligt säga att jag inte har en aning om vad som händer, det där sker så långt ovanför mitt huvud att jag känner mig som Aaron Lennon i en nickduell. Bara att avvakta och se vad som händer, helt enkelt.
I det förra inlägget länkade jag till det första Rule Britannia-avsnittet, men sen ändrade någon spjuver adressen till Rule Britannia-sidan. Därför fungerade länken inte under gårdagskvällen. Nu fungerar den igen.
Många verkar ha frågor om Premier League-rättigheterna, och ni är ett par stycken som har mailat mig eller undrat i kommentatorsfältet. Jag kan ärligt säga att jag inte har en aning om vad som händer, det där sker så långt ovanför mitt huvud att jag känner mig som Aaron Lennon i en nickduell. Bara att avvakta och se vad som händer, helt enkelt.
I det förra inlägget länkade jag till det första Rule Britannia-avsnittet, men sen ändrade någon spjuver adressen till Rule Britannia-sidan. Därför fungerade länken inte under gårdagskvällen. Nu fungerar den igen.
onsdag 9 december 2009
I Nobeltider...
...passar uttrycket "Äntligen!" ganska så bra, även om det den här gången inte alls handlar om Gert Fylkings reaktion på litteraturpristagaren. Nu handlar det istället om att Rule Britannia finns på nätet. Ni hittar det här.
tisdag 8 december 2009
TV på nätet (och caférecension)
Det har smattrat på ganska så bra i min Inbox och i kommentatorsfälten här på bloggen den senaste veckan, och väldigt många av er vill veta om/när Rule Britannia kommer på nätet. Svaret på den frågan kommer här:
Ja, det ska dyka upp nu under veckan - mest tack vare det (vad det verkar) relativt stora intresset. Det finns bara ett krux, eftersom vi har bilder på Premier League-matcher som "inserts" så måste vi förvränga dem i internetversionen på grund av rättighetsskäl. Det kommer alltså även fortsättningsvis vara överlägset mycket trevligare och bättre att se programmet klockan 19.00 på fredagkvällen, men nu finns snart detta som ett kompletterande alternativ.
På fredag så är Steve Galloway och Alexander Axén gäster i programmet, och vi kommer mestadels att prata om fotboll, tror jag.
Kom hem från Sundsvall för ett par timmar sen, och jag måste säga att jag rankar Hotell Knaust som det bästa jag har bott på under mina jobbresor i Sverige, i skarp konkurrens med Savoy i Malmö (förbaskat trevlig och proffsig personal), Gothia Towers i Göteborg (räkmackan uppe på Heaven 23 är obligatorisk) samt Gessles Tylösandshotell, vad det nu heter. Där står kocken och gör omelett till en på frukosten, och det tycker jag är trevligt.
Här kommer en annan topplista som inte har med fotboll att göra, nämligen Södermalms tre bästa fik:
1. Kaffebar - låg förut ute på Hornsgatan, men har nu ny adress på St.Paulsgatan 17 (hörnan Kvarngatan). Världens godaste kantarelltoast, suveränt kaffe och alltid kul att snacka fotboll med en av ägarna, Johan, som håller på IFK Norrköping.
2. Sam's espressobar - beläget 40 meter från min sons dagis, och ett dagligt stopp för mig. Hur litet som helst, i princip befriat från sittplatser, klart begränsad smörgåsmeny, och ett helt otroligt bra kaffe. Inga långsittningar här inte! Snabbt och trevligt, lite häng vid bardisken, alla pratar med alla och är man där i 5-6 minuter så hinner halva Hornstulls befolkning komma förbi. Ägaren Sam är för jäkla skojig också, ibland kommer han på att han måste göra ett ärende. Då går han bara och säger "Kollar ni till baren i några minuter?", sen får man se när han kommer tillbaka. Hornsgatan 142.
3. Caféet i T-banan Hornstull - jag vet inte vad det heter, men om man går ner i Hornstulls tunnelbanenedgång från hörnan Långholmsgatan/Bergsunds Strand så kommer man rätt. Litet och oansenligt, bryggkaffe och ostfralla, med ett jäkla tempo eftersom det passeras av stressade stockholmare på väg till jobbet. Mycket goda bullar, som jag ibland köper med mig till FanTV-gänget när jag är där och spelar in "EuroTalk". Stockholm är en stad med enormt New York-komplex, och alla verkar tro att det mest New York-iga som finns är en clean hotellbar, men det är det inte. Ett stressat, stökigt och helt omodernt fik i tunnelbanan - det är New York, det!
Ja, det ska dyka upp nu under veckan - mest tack vare det (vad det verkar) relativt stora intresset. Det finns bara ett krux, eftersom vi har bilder på Premier League-matcher som "inserts" så måste vi förvränga dem i internetversionen på grund av rättighetsskäl. Det kommer alltså även fortsättningsvis vara överlägset mycket trevligare och bättre att se programmet klockan 19.00 på fredagkvällen, men nu finns snart detta som ett kompletterande alternativ.
På fredag så är Steve Galloway och Alexander Axén gäster i programmet, och vi kommer mestadels att prata om fotboll, tror jag.
Kom hem från Sundsvall för ett par timmar sen, och jag måste säga att jag rankar Hotell Knaust som det bästa jag har bott på under mina jobbresor i Sverige, i skarp konkurrens med Savoy i Malmö (förbaskat trevlig och proffsig personal), Gothia Towers i Göteborg (räkmackan uppe på Heaven 23 är obligatorisk) samt Gessles Tylösandshotell, vad det nu heter. Där står kocken och gör omelett till en på frukosten, och det tycker jag är trevligt.
Här kommer en annan topplista som inte har med fotboll att göra, nämligen Södermalms tre bästa fik:
1. Kaffebar - låg förut ute på Hornsgatan, men har nu ny adress på St.Paulsgatan 17 (hörnan Kvarngatan). Världens godaste kantarelltoast, suveränt kaffe och alltid kul att snacka fotboll med en av ägarna, Johan, som håller på IFK Norrköping.
2. Sam's espressobar - beläget 40 meter från min sons dagis, och ett dagligt stopp för mig. Hur litet som helst, i princip befriat från sittplatser, klart begränsad smörgåsmeny, och ett helt otroligt bra kaffe. Inga långsittningar här inte! Snabbt och trevligt, lite häng vid bardisken, alla pratar med alla och är man där i 5-6 minuter så hinner halva Hornstulls befolkning komma förbi. Ägaren Sam är för jäkla skojig också, ibland kommer han på att han måste göra ett ärende. Då går han bara och säger "Kollar ni till baren i några minuter?", sen får man se när han kommer tillbaka. Hornsgatan 142.
3. Caféet i T-banan Hornstull - jag vet inte vad det heter, men om man går ner i Hornstulls tunnelbanenedgång från hörnan Långholmsgatan/Bergsunds Strand så kommer man rätt. Litet och oansenligt, bryggkaffe och ostfralla, med ett jäkla tempo eftersom det passeras av stressade stockholmare på väg till jobbet. Mycket goda bullar, som jag ibland köper med mig till FanTV-gänget när jag är där och spelar in "EuroTalk". Stockholm är en stad med enormt New York-komplex, och alla verkar tro att det mest New York-iga som finns är en clean hotellbar, men det är det inte. Ett stressat, stökigt och helt omodernt fik i tunnelbanan - det är New York, det!
måndag 7 december 2009
En sorts Björn Hellberg
Foto-Jocke brukar ofta skaka på huvudet när vi är ute och reser tillsammans - han upphör nämligen aldrig att förvånas över hur förvirrad jag kan bli när det handlar om resor. Skulle man lägga ihop det totala värdet av saker jag har glömt kvar på hotellrum, flygplan, restauranger och annat under de senaste sju åren tror jag nog att det är närmare ett sexsiffrigt belopp.
Just nu är jag i Sundsvall eftersom jag ska vara hockeyreporter på Timrå-Södertälje ikväll. Reste upp tillsammans med resten av studiogänget med X2000 och checkade in på anrika, härliga Knaust i Sundsvall. När jag kom in i mitt rum på den fjärde våningen blev jag förvånad. De hade uppenbarligen råkat ge mig nyckeln till ett s.k. "dagrum", eftersom det inte fanns någon säng där. Jag letade och letade och började slita i soffan för att se om det kanske var en bäddsoffa, men det var det inte.
Jag gick ner till receptionen och förklarade mitt problem för den vänliga receptionisten, när hon undrade om jag kanske inte sett trappan. "Trappa?", svarade jag - och hon skrattade lite lätt. När jag kom upp till rummet igen såg jag, till min förvåning, att jag har ett rum med två våningar - och hur jag kunde ha missat trappan upp till sovdelen är nu en gåta i sig.
Trappan till vänster i bild - i princip osynlig som ni kanske kan se.
Som min flickvän brukar säga: "Konstigt att du kan hålla ordning på varenda spelare i Premier League samtidigt som du inte vet om du har lagt fjärrkontrollen till TV:n i kylskåpet eller i soporna".
Just nu är jag i Sundsvall eftersom jag ska vara hockeyreporter på Timrå-Södertälje ikväll. Reste upp tillsammans med resten av studiogänget med X2000 och checkade in på anrika, härliga Knaust i Sundsvall. När jag kom in i mitt rum på den fjärde våningen blev jag förvånad. De hade uppenbarligen råkat ge mig nyckeln till ett s.k. "dagrum", eftersom det inte fanns någon säng där. Jag letade och letade och började slita i soffan för att se om det kanske var en bäddsoffa, men det var det inte.
Jag gick ner till receptionen och förklarade mitt problem för den vänliga receptionisten, när hon undrade om jag kanske inte sett trappan. "Trappa?", svarade jag - och hon skrattade lite lätt. När jag kom upp till rummet igen såg jag, till min förvåning, att jag har ett rum med två våningar - och hur jag kunde ha missat trappan upp till sovdelen är nu en gåta i sig.
Trappan till vänster i bild - i princip osynlig som ni kanske kan se.Som min flickvän brukar säga: "Konstigt att du kan hålla ordning på varenda spelare i Premier League samtidigt som du inte vet om du har lagt fjärrkontrollen till TV:n i kylskåpet eller i soporna".
Engelsmännen värmer upp inför VM...
...genom att missa straffar. Frank Lampard och Jermain Defoe brände sina mot Man City respektive Everton - men de var inte ensamma. Här följer ett sammandrag av de straffar som slogs i den här Premier League-omgången:
Portsmouth - Burnley: Pompeys Aruna Dindane slår straffen trots att Kevin-Prince Boateng satte sin straff mot Man Utd förra helgen. Märkligt att de bytte straffskytt! Brian Jensen går åt rätt håll och straffen är direkt uselt slagen. Jensens andra straffräddning den här säsongen (Everton missade också en mot Burnley, men Saha sköt utanför).
Arsenal - Stoke: Minsann! Arsenal fick sin första straff i ligan den här säsongen, och Cesc Fabregas fick förtroendet. Med tanke på hur överlägsna Arsenal var i matchinledningen borde ett mål ha varit helt logiskt, men Thomas Sörensen hade inlett fint och Arsenalspelarna verkade smått förnärmade över att deras passningsspel inte resulterat i minst en 5-0-ledning. Fabregas straff var inte dålig, men Sörensen gick tidigt och kraftfullt och räddade snyggt.
Everton - Tottenham: Everton har en miserabel säsong där precis allt verkar gå emot dem, och så får de straff emot sig på övertid hemma mot Spurs efter att ha hämtat upp ett 2-0-underläge - och så är det glödhete Jermain Defoe som ska slå den. Det kan väl bara sluta på ett sätt? Nej, Defoe slår en skitstraff och Howard behåller fötterna i backen och räddar!
Manchester City - Chelsea: City i ledning med bara ett par minuter kvar när vanligtvis bombsäkre Frank Lampard får chansen från elva meter. Ska det bli den åttonde raka oavgjorda ligamatchen för miljardbygget i ljusblått? Nej då - Shay Given går åt rätt håll och Lampard bränner en straff för första gången den här säsongen.
Aston Villa - Hull: Hör och häpna - John Carew satte sin straff.
Fyra av fem straffar räddades alltså av målvakterna i den här omgången. Utan att vara helt säker vågar jag lova att det aldrig har hänt förut att straffräddningsprocenten varit så hög under en helg.
Portsmouth - Burnley: Pompeys Aruna Dindane slår straffen trots att Kevin-Prince Boateng satte sin straff mot Man Utd förra helgen. Märkligt att de bytte straffskytt! Brian Jensen går åt rätt håll och straffen är direkt uselt slagen. Jensens andra straffräddning den här säsongen (Everton missade också en mot Burnley, men Saha sköt utanför).
Arsenal - Stoke: Minsann! Arsenal fick sin första straff i ligan den här säsongen, och Cesc Fabregas fick förtroendet. Med tanke på hur överlägsna Arsenal var i matchinledningen borde ett mål ha varit helt logiskt, men Thomas Sörensen hade inlett fint och Arsenalspelarna verkade smått förnärmade över att deras passningsspel inte resulterat i minst en 5-0-ledning. Fabregas straff var inte dålig, men Sörensen gick tidigt och kraftfullt och räddade snyggt.
Everton - Tottenham: Everton har en miserabel säsong där precis allt verkar gå emot dem, och så får de straff emot sig på övertid hemma mot Spurs efter att ha hämtat upp ett 2-0-underläge - och så är det glödhete Jermain Defoe som ska slå den. Det kan väl bara sluta på ett sätt? Nej, Defoe slår en skitstraff och Howard behåller fötterna i backen och räddar!
Manchester City - Chelsea: City i ledning med bara ett par minuter kvar när vanligtvis bombsäkre Frank Lampard får chansen från elva meter. Ska det bli den åttonde raka oavgjorda ligamatchen för miljardbygget i ljusblått? Nej då - Shay Given går åt rätt håll och Lampard bränner en straff för första gången den här säsongen.
Aston Villa - Hull: Hör och häpna - John Carew satte sin straff.
Fyra av fem straffar räddades alltså av målvakterna i den här omgången. Utan att vara helt säker vågar jag lova att det aldrig har hänt förut att straffräddningsprocenten varit så hög under en helg.
A game of emotions
Gårdagens match mellan Everton och Tottenham var en sorts komprimerad förklaring av vad det innebär, rent känslomässigt, att hålla på ett lag. Jag är inte alls Tottenham- eller Evertonsupporter, men jag tror att alla som håller på något av lagen hade en lite hoppande puls och en slutkörd hjärna efter de 95 minuterna på Goodison Park. Så här upplevde jag matchen:
I första halvlek: Ett Everton i stort poängbehov mot ett Spurs som siktar mot topp fyra. Ännu flera skador för Everton, tufft och bråkigt på planen, ett rött kort hängandes i luften.
I andra halvlek: Tottenham tar kommandot, ska 2009-10 bli deras säsong? Hur bra är egentligen Defoe just nu? Komfortabel 2-0-ledning och en Tim Cahill som - till synes helt medvetet - tar ett gult kort för att bli avstängd mot Chelsea eftersom Everton ändå inte har någon chans på Stamford Bridge på lördag. Uppgivet hos The Toffees. Ska David Moyes få kicken? Hur många skador kan ett lag få, egentligen? Vad nu? Plötslig nervositet bland Tottenhamspelarna. Saha in, varför startar han inte!? Oj, den reduceringen kom oväntat! Nu blir Tottenhamspelarna ännu mer nervösa - är det här vändningen för Everton!!? Herrejävlar!!!! Kvitterat genom Cahill, på nick förstås!!! Vilken upphämtning!! Men JÖSSES!!! STRAFF!!! Defoe mot Howard... 95:e minuten!! Vad är detta för en match!!!!? HAN R-Ä-D-D-A-R!!!!! Domaren blåser av.
Som sagt - tur att jag inte håller på något av lagen, för då hade jag antingen legat på ett obduktionsbord eller i bästa fall på hjärtintensiven. Man hann verkligen gå igenom hela känsloregistret under matchen, och alla frågor och eventuella trender som dök upp i ens huvud skulle kunna fylla en bok. Eller åtminstone ett blogginlägg.
Jag vet att det har spelats större matcher den här säsongen, men i min bok så är nog Everton-Tottenham en av de bästa - om inte den allra bästa - hittills.
I första halvlek: Ett Everton i stort poängbehov mot ett Spurs som siktar mot topp fyra. Ännu flera skador för Everton, tufft och bråkigt på planen, ett rött kort hängandes i luften.
I andra halvlek: Tottenham tar kommandot, ska 2009-10 bli deras säsong? Hur bra är egentligen Defoe just nu? Komfortabel 2-0-ledning och en Tim Cahill som - till synes helt medvetet - tar ett gult kort för att bli avstängd mot Chelsea eftersom Everton ändå inte har någon chans på Stamford Bridge på lördag. Uppgivet hos The Toffees. Ska David Moyes få kicken? Hur många skador kan ett lag få, egentligen? Vad nu? Plötslig nervositet bland Tottenhamspelarna. Saha in, varför startar han inte!? Oj, den reduceringen kom oväntat! Nu blir Tottenhamspelarna ännu mer nervösa - är det här vändningen för Everton!!? Herrejävlar!!!! Kvitterat genom Cahill, på nick förstås!!! Vilken upphämtning!! Men JÖSSES!!! STRAFF!!! Defoe mot Howard... 95:e minuten!! Vad är detta för en match!!!!? HAN R-Ä-D-D-A-R!!!!! Domaren blåser av.
Som sagt - tur att jag inte håller på något av lagen, för då hade jag antingen legat på ett obduktionsbord eller i bästa fall på hjärtintensiven. Man hann verkligen gå igenom hela känsloregistret under matchen, och alla frågor och eventuella trender som dök upp i ens huvud skulle kunna fylla en bok. Eller åtminstone ett blogginlägg.
Jag vet att det har spelats större matcher den här säsongen, men i min bok så är nog Everton-Tottenham en av de bästa - om inte den allra bästa - hittills.
lördag 5 december 2009
Dödens grupp
Av någon anledning måste tydligen minst en VM-grupp etiketteras på det sättet. Igår blev det gruppen med Brasilien, Portugal och Elfenbenskusten som skulle få det epitetet. Nordkorea var visst med där också.
Själv tycker jag att det inte fanns en enda grupp som var värd att kallas "Dödens grupp". I min bok måste alla fyra lagen vara så pass bra att de kan tänkas gå till åttondelsfinal för att gruppen ska kunna benämnas som det. Överlag kände jag att grupperna bestod av två bra lag, en potentiell utmanare samt ett strykgäng.
Premiären av "Rule Britannia" klarades av igår, och jag är väl halvnöjd med programmet. Kenny Pavey och Erik Niva var utmärkta, men jag själv hade problem med att kapa snacket i rätt tid samt att komma med följdfrågor på rätt ställen. Det finns en hel del småfix att förbättra, dessutom - men ge det två program till så ska allting sitta! Ni som kommenterat och tyckt att det var för kort kan ha en poäng, vi stod kvar i över en timme efter programmet och drog storys för varandra. Kenny hade en hel del på lager, om man säger så.
Nu är det dags för Premier League-lördag. Slit och släp...
Själv tycker jag att det inte fanns en enda grupp som var värd att kallas "Dödens grupp". I min bok måste alla fyra lagen vara så pass bra att de kan tänkas gå till åttondelsfinal för att gruppen ska kunna benämnas som det. Överlag kände jag att grupperna bestod av två bra lag, en potentiell utmanare samt ett strykgäng.
Premiären av "Rule Britannia" klarades av igår, och jag är väl halvnöjd med programmet. Kenny Pavey och Erik Niva var utmärkta, men jag själv hade problem med att kapa snacket i rätt tid samt att komma med följdfrågor på rätt ställen. Det finns en hel del småfix att förbättra, dessutom - men ge det två program till så ska allting sitta! Ni som kommenterat och tyckt att det var för kort kan ha en poäng, vi stod kvar i över en timme efter programmet och drog storys för varandra. Kenny hade en hel del på lager, om man säger så.
Nu är det dags för Premier League-lördag. Slit och släp...
fredag 4 december 2009
De sista förberedelserna
Nu börjar allt att bli klart för premiärsändningen av "Rule Britannia" klockan 19.00 på Canal+ ikväll. Jag känner mig faktiskt rätt så nervös eftersom jag har haft en hel del att stå i med reportageresa till England (kom hem 02.00 inatt) och de vanliga förberedelserna inför Premier League-lördag. När jag blir stressad så blir jag lätt förvirrad, något foto-Jocke kan vittna om. Den här veckan har jag gjort följande:
* Glömt min systemkamera i hyrbilen i England. Utredning pågår.
* Tappat bort ett band med ståuppor vi gjorde för ett reportage. Antingen ligger bandet på en vägkrog strax söder om Leeds, på en pub i Blackpool eller möjligen på något hotellrum. Utredning pågår.
* Köpt en kaffemugg med Blackpools logga på och glömt den på hotellrummet i just Blackpool. Fallet avslutat (jag lär inte få tillbaka den).
* Köpt en flaska whiskey i julklapp till min pappa och glömt den i antingen taxin från Arlanda eller möjligen på planet. Fallet avslutat (den är uppdrucken av någon annan)
* Satt mig på 1:ans buss på väg till jobbet och upptäckt att den körde åt fel håll. Problemet löst.
Annars är allting helt under kontroll.
* Glömt min systemkamera i hyrbilen i England. Utredning pågår.
* Tappat bort ett band med ståuppor vi gjorde för ett reportage. Antingen ligger bandet på en vägkrog strax söder om Leeds, på en pub i Blackpool eller möjligen på något hotellrum. Utredning pågår.
* Köpt en kaffemugg med Blackpools logga på och glömt den på hotellrummet i just Blackpool. Fallet avslutat (jag lär inte få tillbaka den).
* Köpt en flaska whiskey i julklapp till min pappa och glömt den i antingen taxin från Arlanda eller möjligen på planet. Fallet avslutat (den är uppdrucken av någon annan)
* Satt mig på 1:ans buss på väg till jobbet och upptäckt att den körde åt fel håll. Problemet löst.
Annars är allting helt under kontroll.
torsdag 3 december 2009
The juggler
Som ni eventuellt noterade om ni tittade på mina bollkonster i promon för "Rule Britannia" så är jag inte riktigt fullärd. Därför ska jag och foto-Jocke ta oss till södra London idag för att träffa Billy Wingrove, en av världens främsta Freestyle Footballers. Karln kan göra precis vad som helst med en boll, vi får väl se om han är så bra att han kan lära mig några trick också...
Annars har det varit en bra resa hit till England. Vi har hunnit med allt vi skulle göra och lite till, framför allt var det kul att spela in en massa promos till mitt program. Vi står inte bara framför Elland Road och jonglerar, jag gjorde även en fantastisk insats när jag stod och vrålade "Rule Britannia"-sången i en telefonkiosk. Folk skakade på huvudet rätt rejält när de gick förbi, kan jag säga.
Hemfärd sent ikväll, sen ska jag lämna sonen på dagis imorrn bitti innan jag måste hämta en hatt (ni kommer att förstå varför när ni tittar på Canal+ klockan 19.00 imorrn kväll) och efter det är det full koncentration på förberedelserna inför premiärprogrammet.
Annars har det varit en bra resa hit till England. Vi har hunnit med allt vi skulle göra och lite till, framför allt var det kul att spela in en massa promos till mitt program. Vi står inte bara framför Elland Road och jonglerar, jag gjorde även en fantastisk insats när jag stod och vrålade "Rule Britannia"-sången i en telefonkiosk. Folk skakade på huvudet rätt rejält när de gick förbi, kan jag säga.
Hemfärd sent ikväll, sen ska jag lämna sonen på dagis imorrn bitti innan jag måste hämta en hatt (ni kommer att förstå varför när ni tittar på Canal+ klockan 19.00 imorrn kväll) och efter det är det full koncentration på förberedelserna inför premiärprogrammet.
onsdag 2 december 2009
Önskelista
På tre dagar har jag och foto-Jocke hunnit med matcher på tre arenor, varav två var helt nya för mig - nämligen Bloomfield Road i Blackpool i måndags och så The New Den här i London igår. Millwall vann med 3-2 mot MK Dons, och det var inte alls så mycket folk på matchen som jag hade hoppats på. Det som var lustigt att notera, med tanke på alla myter som finns om Millwall, är att myterna stämmer:
* Det såg ut att vara väldigt mycket "hårda grabbar" både utanför och inne på arenan. Jag tror att vi räknade upp till 100 Stone Island-jackor. Sen slutade vi att räkna.
* När toalettdörrarna öppnades i paus så vällde det ut en tjock, sött luktande, dimmig rök därifrån. Jag förstod inte alls vad det var, men foto-Jocke berättade världsvant att det nog var lukten av marijuana. Det var verkligen helt bisarrt hur rökigt det var!
* När det blev mål för hemmalaget lät de 7.900 på läktarna som runt 15.000.
Hur som helst innebar besöket på The New Den att jag nu är uppe i 27 besökta arenor i England. Kravet är att det ska ha varit tävlingsmatch när jag varit där, annars räknas det inte. Om jag fick göra en önskelista över arenorna jag ännu inte varit på match på så skulle den se ut så här:
1. Villa Park - helt otroligt att jag inte lyckats gå på match där än! Jag har varit på både The Hawthorns och St.Andrews, men Birminghams största klubb har jag missat.
2. Stadium of Light - allra helst när det är derby, givetvis, men då får man ju minst vänta till nästa säsong. Ryktet säger att det är sanslöst bra drag här när det är mycket folk.
3. Ewood Park - kanske inte den glammigaste arenan, men eftersom Blackburn trots allt har vunnit Premier League en gång så känns detta som ett måste. Jag är ju dessutom svag för deras hemmatröjor också.
4. Elland Road - när jag började åka till England på jobbresor så sjönk Leeds som en sten i ligasystemet. Därför har det knappt blivit ett enda besök till staden, som faktiskt tillhör de största i England. Allra helst skulle jag vilja se dem i Premier League, men The Championship får funka det med. Nästa säsong, alltså.
5. Bramall Lane - egentligen utom tävlan eftersom Sheffield Utd är mitt lag, men nu har jag byggt upp såna förväntningar på mitt kommande besök där att bara en viss typ av match duger. Ett "Steel City Derby" skulle vara godkänt, liksom en match mot Leeds. Annars vore det mest passande förstås att jag fick kommentera dem mot något storlag i Premier League, men då får jag nog vänta ett bra tag...
Bubblare: Loftus Road, Molineux Ground, Britannia Stadium, Hillsborough.
Bloomfield Road-beviset...
...och The New Den-beviset.
* Det såg ut att vara väldigt mycket "hårda grabbar" både utanför och inne på arenan. Jag tror att vi räknade upp till 100 Stone Island-jackor. Sen slutade vi att räkna.
* När toalettdörrarna öppnades i paus så vällde det ut en tjock, sött luktande, dimmig rök därifrån. Jag förstod inte alls vad det var, men foto-Jocke berättade världsvant att det nog var lukten av marijuana. Det var verkligen helt bisarrt hur rökigt det var!
* När det blev mål för hemmalaget lät de 7.900 på läktarna som runt 15.000.
Hur som helst innebar besöket på The New Den att jag nu är uppe i 27 besökta arenor i England. Kravet är att det ska ha varit tävlingsmatch när jag varit där, annars räknas det inte. Om jag fick göra en önskelista över arenorna jag ännu inte varit på match på så skulle den se ut så här:
1. Villa Park - helt otroligt att jag inte lyckats gå på match där än! Jag har varit på både The Hawthorns och St.Andrews, men Birminghams största klubb har jag missat.
2. Stadium of Light - allra helst när det är derby, givetvis, men då får man ju minst vänta till nästa säsong. Ryktet säger att det är sanslöst bra drag här när det är mycket folk.
3. Ewood Park - kanske inte den glammigaste arenan, men eftersom Blackburn trots allt har vunnit Premier League en gång så känns detta som ett måste. Jag är ju dessutom svag för deras hemmatröjor också.
4. Elland Road - när jag började åka till England på jobbresor så sjönk Leeds som en sten i ligasystemet. Därför har det knappt blivit ett enda besök till staden, som faktiskt tillhör de största i England. Allra helst skulle jag vilja se dem i Premier League, men The Championship får funka det med. Nästa säsong, alltså.
5. Bramall Lane - egentligen utom tävlan eftersom Sheffield Utd är mitt lag, men nu har jag byggt upp såna förväntningar på mitt kommande besök där att bara en viss typ av match duger. Ett "Steel City Derby" skulle vara godkänt, liksom en match mot Leeds. Annars vore det mest passande förstås att jag fick kommentera dem mot något storlag i Premier League, men då får jag nog vänta ett bra tag...
Bubblare: Loftus Road, Molineux Ground, Britannia Stadium, Hillsborough.
Bloomfield Road-beviset...
...och The New Den-beviset.
tisdag 1 december 2009
Bye, bye Bolton
Omröstningen här på bloggen om vilket lag ni helst blir av med i Premier League är nu avslutad, och något överraskande ville 25% av er bli av med Bolton Wanderers - ett lag som varit med under nästan hela 2000-talet, som var med och grundade ligan 1888, och som har en svensk i laget. Det måste helt enkelt vara deras spelstil som gjort att de blivit så impopulära. Hull hamnade också på 25% av rösterna, men de fick fem röster färre till antalet, så de blev bara tvåa. Så här slutade det:
25% Bolton
25% Hull
14% Burnley
11% Portsmouth
10% Wigan
8% Wolverhampton
2% Birmingham
1% West Ham
Jag får förvisso detta bara till att 96% av alla klick har registrerats, men det är väl någon inställning som gör att decimalerna inte kommer med.
Själv röstade jag på Wigan eftersom det inte är en fotbollsstad och att det verkligen känns som att man skulle överleva utan dem i Premier League.
25% Bolton
25% Hull
14% Burnley
11% Portsmouth
10% Wigan
8% Wolverhampton
2% Birmingham
1% West Ham
Jag får förvisso detta bara till att 96% av alla klick har registrerats, men det är väl någon inställning som gör att decimalerna inte kommer med.
Själv röstade jag på Wigan eftersom det inte är en fotbollsstad och att det verkligen känns som att man skulle överleva utan dem i Premier League.
Korta Englandsnotiser
Just nu sitter jag och foto-Jocke i vår hyrbil på motorvägen M1 på väg från Leeds till London. Det är ganska lurigt att blogga från min mobiltelefon, och i väntan på att jag får min sprillans nya iPhone på fredag får ni nöja er med korta notiser:
* Blackpool-Preston NE var en otroligt underhållande tillställning som slutade 1-1. En gammal profil som Jason Euell fick hoppa in för hemmalaget, och det var riktigt bra drag på Bloomfield Road. Ikväll hoppas vi hinna gå på Millwall-MK Dons!
* Ni får gärna göra mig en tjänst och gå in på den här sidan - och när ni väl är där kan ni ju skriva att jag bör nomineras, åtminstone. Själv tycker jag att Bank&Niva-bloggen är klart bäst, och sen ska Lasse Granqvist vinna både bästa programledare och kommentator.
* 33 lag i VM ska alltså diskuteras eftersom Blatter tycker att Irland blev rånade på "sin" plats... det är väl ändå att ta i. Felaktiga domslut har ju inträffat förr, liksom. Så länge trögskallarna som bestämmer låter bli att låta domarna ta hjälp av TV-bilder så får vi alla leva med att det händer såna här saker.
* Glöm inte att boka in 45 minuters TV-tittande på fredag klockan 19.00 och framåt. "Rule Britannia" gör premiär i etern då.
Utsikten över Bloomfield Road från min och foto-Jockes position igår. Grymt kul match och härlig arena! Blackpool hade - med all säkerhet - varit ett topplag i Allsvenskan, förmodligen Preston också.
* Blackpool-Preston NE var en otroligt underhållande tillställning som slutade 1-1. En gammal profil som Jason Euell fick hoppa in för hemmalaget, och det var riktigt bra drag på Bloomfield Road. Ikväll hoppas vi hinna gå på Millwall-MK Dons!
* Ni får gärna göra mig en tjänst och gå in på den här sidan - och när ni väl är där kan ni ju skriva att jag bör nomineras, åtminstone. Själv tycker jag att Bank&Niva-bloggen är klart bäst, och sen ska Lasse Granqvist vinna både bästa programledare och kommentator.
* 33 lag i VM ska alltså diskuteras eftersom Blatter tycker att Irland blev rånade på "sin" plats... det är väl ändå att ta i. Felaktiga domslut har ju inträffat förr, liksom. Så länge trögskallarna som bestämmer låter bli att låta domarna ta hjälp av TV-bilder så får vi alla leva med att det händer såna här saker.
* Glöm inte att boka in 45 minuters TV-tittande på fredag klockan 19.00 och framåt. "Rule Britannia" gör premiär i etern då.
Utsikten över Bloomfield Road från min och foto-Jockes position igår. Grymt kul match och härlig arena! Blackpool hade - med all säkerhet - varit ett topplag i Allsvenskan, förmodligen Preston också.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)